Hinduism

86 röster
134395 visningar
uppladdat: 2004-04-07
Annica Sjötång

Annica Sjötång

Från
Borgholm
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Hinduismen är en mycket gammal religion som har över 700 miljoner anhängare, de flesta finns i Indien.
Hinduism brukar kallas Sanatana Dharma, den eviga tron. De är en mycket rik religion. Det finns massor att lära sig om den och jag tror aldrig att man kan lära sig allt.
Religionen är inte en strikt religion, ingen har bestämt att de heliga skrifterna ska tolkas på särskilda sätt, därför tolkar alla texterna på sitt eget sätt och får på det viset en mycket personlig religion. Eftersom religionen inte har någon grundare kan den som vill vara hindu vara det.
Det är en färgsprakande, exotisk religion som är fantastisk att se på och lära sig om men jag tror inte att det alltid är så roligt att vara hindu.
Mitt arbete berättar om det viktigaste inom religionen och jag önskar att jag hade kunnat lägga ner mer tid på att lära mej mer och skriva mer om religionen.

Nu vill jag ge de som läser det här en inblick i en annan värld, långt bort, långt borta. Där djuren är lika heliga som människorna och där man ibland tillber en apa...


Hinduismens historia:

Det finns många teorier om hinduismens ursprung. En teori är att det runt floden Indus (som ligger i nutidens Pakistan) växte upp en civlisation mellan år 4000-2200 före Kristus. Folket hade mörk hudfärg och kallades dravider.
Draviderna vid Indusfloden blev attackerade många gånger och det formade deras civilisation.
Många forskare säger att de runt år 1500 före Kristus blev attackerade av ett nomadfolk med ljusare hy som kallade sig Aryans (arier) och blandade sig med dem.
Andra forskare säger att något sådant inte ägt rum och att de båda folkslagen utvecklades parallellt.
För ungefär 3000 år sedan började de utveckla den religion som idag heter Vaidika Dharma, Hinduismen.
Hinduismens och världens äldsta religiösa skrift skrevs mellan år 1500-1200 f.Kr. Rig Veda som den heter innehåller 1 028 lovsånger, psalmer, ritualer och trollformler från forntidens Indien.
Reinkarnation (återfödelse) blev inte en del av religionen förräns cirka 600 f.Kr.
Innan Uppshandisherna (heliga skrifter) skrevs var samsana, livs och dödscirkeln, den enda möjligheten. Man kunde inte fly från återfödelsen. Men i Uppshandisherna beskrivs hur man kan förena sin själ med Brahman. Dessa böcker skrevs mellan 800-400 f.Kr.
Hinduismen utvecklades sakta men säkert.
Den mest kända ”hjälten” i hinduismens nutida historia är Mahatma Gandhi. Han var en fredskämpe som kämpade för de lågkastigas rättigheter. Han kom från en rik familj men försökte förbättra de fattigas levnadsvillkor. Han började kalla de lågkastiga ”Harijans” som betyder Guds barn. Mahatma Gandhi mördades 1948.
År 1950 bestämdes det att kastväsendet skulle avskaffas men i praktiken är det kvar än i dag.

Hinduismen har alltså ingen grundare utan har långsamt vuxit fram under tusentals år ur en blandning av folkslag och traditioner. Det är ingen strikt religion. Den ser olika ut i olika delar av Indien.
Det ariska folket (Aryans) bildade de tre högsta kasterna medan draviderna bildade den fjärde och lägsta klassen.
Enligt Hinduerna skapades människorna ur skaparguden Brahma. Från gudens huvud kom de högkastiga prästerna, ur armarna krigarna, bönderna växte fram ur de stadiga benen och slavarna och tjänarna kom från de tjänande fötterna.


Utbredning:

Hinduismen är den största religionen i Indien, Nepal och bland Tamilerna på Sri Lanka.
83% av Indiens cirka 900 miljoner invånare är hinduer, 11% är muslimer, de återstående 6% är kristna, sikher eller buddhister.
Totalt finns det över 700 miljoner hinduer och det betyder att den är den tredje största religionen i världen efter Kristendomen och Islam. Det finns cirka 762 miljoner hinduer. Det är 13% av världens alla invånare.
Det finns cirka 1,1 miljoner hinduer i USA, i Canada finns det cirka 157 000 hinduer.
I Sverige bor det cirka 6 000 hinduer.
Det finns ett hinduiskt tempel i Sverige, i Mariestad.
Den är den äldsta organiserade religionen och den är väldigt toleranta mot andra folk och mot avvikelser i den egna religionen.

Mahatma Gandhi

Mohandas Karamachand Gandhi född den 2 oktober 1869.
Han var en stor politisk och andlig ledare i Indien och han kallades ofta Mahatma som betyder stor ande.

Han växte upp i den lilla staten Gujarat. Han levde ganska isolerat och visste inte mycket om världen utanför.
Hans familj tillhörde banikasten (köpmannakasten). Han blev bortgift när han var 12 år och mellan åren 1888-1891 studerade han juridik i London. Eftersom han inte var van vid att möta omvärlden så var han blyg och blev blyg och förvirrad av alla religiösa ideér han kom i kontakt med.
Han engagerade sig i de lågkastigas svåra situation, han kallade den harijans, guds barn.
Han ville få alla att tycka som han, att alla är lika värda. Kvinnor och lågkastiga fick det lite bättre tack vare honom.
År 1919 gjorde han en kampanj mot det brittiska väldet i Indien, ett år senare lyckades han förena hinduer, muslimer och sikher i en gemensam kamp med målet att Indien skulle bli självständigt. Kampen bestod av fredliga demonstrationer.
Hela grundideén var att de inte skulle bruka våld.
Många politiker tyckte att hans ideér var underliga men de insåg att han hade folkets stöd.

År 1922 stoppades kampanjen eftersom demonstranter i en by använt våld.
Kampen fortsatte dock och han ledde den under vissa perioder.
Han använde ofta religiösa symboler och levde enkelt, bad och fastade. Han trodde verkligen på läran om ahimsa, icke-våld och många har följt hans exempel, till exempel Martin Luther King.

För folket var han en stor andlig ledare som kämpade för folkets rättigheter.
Han satt fängslad i sammanlagt sex år för sina åsikter, han kämpade alltid för det han trodde på.
1948 blev han mördad av en hinduisk extremist eftersom han ville skapa försoning mellan hinduer och muslimer.

Symboler

Sättet en hindu klär sig säger mycket mer än vad personen i fråga gillar för färger. Kläderna och smyckena symboliserar var i livet man befinner sig. Om man kan tecknen kan man se på en person är gift, har barn, vilken kast personen tillhör och ungefär hur gammal den är. En änka till exempel bär inte smycken.
Indiska kvinnor bär ibland slöja. Detta är inte för att dölja sitt ansikte utan för att visa om hon är blyg eller för att visa repekt för dem hon möter.

Hinduismens gudar


Hinduismens tre viktigaste gudar är Brahma, Vishnu och Shiva.
Gudar som uppenbarar sig på jorden i mänsklig gestalt kallas avatarer eller inkarnationer.

Brahma är skaparguden, det var han som gav liv åt jordens växter, det var också hans vilja som gav människorna och djuren liv.
Nuförtiden är han ganska så bortglömd, inte många tillber honom och det byggs inga tempel till hans ära.
Men många känner igen honom när de ser bilder på honom. Brahma har fyra huvuden och håller i de heliga
Vedaböckerna.
Brahmas hustru heter Sarasvati.

Vishnu är överguden, bevararen.
Han har miljoner tillbedjare som tycker att han är den främste av gudarna.
Vishnu är en vänlig och kärleksfull Gud som vill att godhet och gudomlig ordning ska råda i världen.
Vishnu har vissa tecken i sina händer som visar hans övernaturlighet.
Bland annat håller han i en gyllene klubba som visar hans konungsliga makt. Han avbildas ofta stående i en lotusblomma, renheten och skapelsens symbol.
Hans panna är prydd av ett lodrätt placerat märke format som bokstaven U. De som tillber honom har detta märke ritat i pannan.
Många av hans tillbedjare anser att han är den
enda Guden, de tror att han är den kraft och energi som finns i allt som finns, att han är världssjälen.
Hans hustru är Lakshmi.
Vishnu har tio avatarer.
Den första är fisken Matsya som räddade livet på jorden vid en stor översvämning, nr två är sköldpaddan Kurma som gjorde det möjligt att kärna Mjölkhavet för att utvinna en odödlighetsdryck, den tredje vildgalten Varaha som på sin bete lyfte upp jorden då den sjunkit i havet, nr 4 människolejonet Narasimha som dödade demonen Hiranyakasipu och räddade dennes fromme son Prahlada,
Vishnus femte avatar är dvärgen Vamana som erövrade herraväldet över världsalltet från demonen Bali genom att ta tre steg genom kosmos,
den sjätte avataren är Parashurama (Rama med yxan) som 21 gånger slog ihjäl alla krigare, Nr sju är Rama, en av de mest kända avatarerna, son till Dasharatha.
Han är huvudpersonen i en helig skrift som heter Ramayana. Ramayana handlar om hans liv som kungason på jorden. Det börjar med att han förlorar sin arvsrätt.
Rama går i landsflykt med sin fru Sita och sin bror. Under exilen sker en massa äventyr.
Sita blir kidnappad av Ravana, demonkungen.
Rama befriar henne med hjälp av apguden Hanuman och hans armé.
Han blir segrare i striden och till slut får Rama sin kungatron tillbaka. Sitas och Ramas kärlek är en kärlek som aldrig försvagas trots alla prövningar.
Vishnus mest kända avatar är Krishna, nr 8. Miljoner hinduer tycker att han är den största och viktigaste guden.
Det sägs att Krishna levde för tusentals år sedan och att han utförde många märkliga saker. Han var en mäktig krigare men kvinnorna älskade och beundrade honom.
Krishnas fru heter Radha.
Deras kärlek brukar besjungas i massor av kärlekssånger i Indien.
Krishna är modig, stark, trofast, kärleksfull och omtänksam, precis som idealmannen i Indien.
Radha är glad vacker, optimistisk, självständig,plikttrogen och uthållig. Hon är trogen och gör allt för sin man och sina barn. Detta är det kvinnliga idealet i Indien.
I en av de heliga skrifterna inom hinduismen, Bhagavadgita, talar Krishna med hjälten Arjuna. De har ett långt samtal om liv och död och förklarar hur människan bör leva. Bhagavadgita är Krishnas budskap till människorna.
Nummer nio är avataren Buddha (Shakyamuni) vars falska läror förledde demonerna till att förneka Veda. Den sista avataren har inte varit på jorden än. Kalkin kommer när vår tidsålder, som kallas kaliyuga, är slut. Han är den uppenbarelseform som skall återställa det brahmanska idealsamhället.
Det han ska göra är att rida på sin vita häst Devadatta och med svärdet i handen resa över världen.
Han kommer att resa mycket fort och döda miljoner tjuvar som har vågat klä sig som kungar. Det blir ett stort slag och när alla falska tjuvar är döda kommer den heliga vinden och förbereda folket på en ny tidsålder, Satya.

Shiva är både en förstörande och en skapande gud.
Han symboliserar både det onda och det goda i människan och han är herre över både liv och död.
Shiva är en populär gud. Han dyrkas ofta av den som väljer försakelsens väg, den som väljer att lämna ett bekvämt liv för att leva ett liv i askes.
De som tillber honom målar lodräta streck på sin panna precis som Shiva gör.
En vanlig symbol för Shiva
är linga, en fruktbarhetssymbol som föreställer det manliga könsorganet.
På en del bilder dansar Shiva runt i en ring av lågor och trampar på en dvärg, det symboliserar människans okunnighet.
Denna handling skapar om universum, men Shiva kan också förstöra världen för att få plats med nya världar.
Shivadyrkare säger att Shiva är den absoluta godheten i universum, den yttersta sanningen och den fullkomliga skönheten. Shivas hustru är Parvati.

Shiva och Vishnu kan även slå sig ihop i en gemensam kropp.
Det kallas Hari-Hara. Vishnu är Hari, den vänstra kroppshalvan och Shiva är Hara, den högra kroppshalvan.

Dessa tre gudar är de viktigaste inom hinduismen, men det är faktiskt inte säkert att nån av dessa gudar betyder mest för den enskilda hindun. Därför ska jag berätta om någar fler gudar.

Sarasvati är Brahmas hustru. Hon är den gudinna som beskyddar lärdom, litteratur och musik.
På bilder har hon oftast ett stränginstrument i famnen, det kallas vina.
Hon rider ofta på en gås och hennes namn betyder den stömmande på sanskrit, hinduernas heliga språk.

Lakshmi är Vishnus hustru som skapades ur oceanens skum.
Hon är lyckans, skönhetens och rikedomens gudinna.
Om man offrar till Lakshmi vill man få rikedomar och välgång.
Hon har en lotusblomma i handen och färdas på en vit uggla. Hon är Vishnus kvinnliga kraft, Shakti. Ibland kallas hon Shri, Padma eller Padmavati.

Parvati är Shivas fru, berget Himalayas dotter.
Hon är hinduismens största gudinna och brukar kallas Devi eller Durga. Hennes och Vishnus söner är Skanda och Ganesha.
Hon är Vishnus syster.
Hon har många andra namn och till varje namn hör olika egenskaper.
Som Durga är hon en kämpande vacker kvinna med 10 armar som rider på en tiger (eller ett lejon), slåss mot onda demoner och bär på de manliga gudarnas vapen. Durga är också en öm modersgestalt.
Som Kali är hon otroligt vild och blodtörstig. Hon hör samman med skogens folk, rövare och jagare. Kali kräver blodsoffer av getter eller höns. Hon är
ofta föremål för Bhakti (dyrkan).

Ganesha är Shivas och Parvatis son. Han leder de som tillber Shiva.
Han har ett elefanthuvud, är rödfärgad, har en avbruten bete och är stormagad.
Han är alla börjans Gud, han är guden som övervinner alla hinder och många skolbarn tillber honom. Ganesha avbildas ofta med en mus. Detta
är för att symbolisera självkontroll.
Om man har bra självkontroll kan det i Indien kallas att man har Ganesha-sinne.
Myten säger att Ganesha skapades en dag när Parvati skulle bada.
Hon ville inte att någon skulle se henne så hon skapade en liten pojke av lera som skulle
hålla vakt och se till att ingen störde henne.
När Shiva kom för att träffa henne visste inte pojken att Shiva var hennes man utan han stoppade honom. Då blev Shiva så arg att han högg huvudet av pojken. När Parvati fick se detta blev hon ledsen för hon var fäst vid pojken. Någon skickades ut i skogen för att ta huvudet av det första djur de såg till pojken. Det råkade bli en elefant och så kom Ganesha till.

Hanuman är en hinduisk gud vars namn betyder bruten käke.
Han finns i många länders mytologi i Kina kallas han Shun Wu Kong (vindapan) och i Thailand är han den viktigaste personen i deras viktigaste saga.
Han ser ut som en apa eller ibland som en man med aphuvud och svans. Han är omtalad för sitt hjältemod när han hjälpte Rama i hans kamp mot demonkungen Ravana och för att han är både tjänare och vän till Rama.
Hans far är vindguden och han är väldigt snabb och väldigt stark. Han är en väldigt populär gud som har många tempel men de är inte så rika.
Han brukar avbildas rödmålad och hans vapen
är en klubba.

Surya är hinduismens solgud som dras av ett spann hästar.
Surya tillbeds inte längre särskilt mycket men var förut en mycket viktig Gud.
Ett mycket känt tempel byggdes till Suryas ära på orten Konarak, på Indiens östkust.

Agni tillbeds inte heller längre men förr tillbads guden som eldgud.
På de platser där man offrade till gudarna tände man tre eldar.
Smörolja offrades och mjölk hälldes på elden.
Agni var mycket betydelsefull, han sågs som en förmedlare mellan människorna och gudarna.
Han skulle locka gudarna till offerplatsen.
I nästan alla pujas ingår fortfarande elden på något sätt.
En fjärdedel av hymmnerna i Rigvedan tillägnas Agni och detta beror på att elden tänks vara sänd från gudarna.

Den hinduiska gudaläran är väldigt komplex och ibland motsägelsefull.
Det är både en monoteistisk religion, en panteistisk religion (en religion som tror att allt har en själ även t.ex. stenar) och en polyteistisk religion (en religion med flera gudar).
Det allra viktigaste är världssjälen, Brahman men det finns upp emot 300 miljoner andra gudar.
De tre viktigaste gudarna jämförs ibland med treenigheten inom den kristna kyrkan.
Man får inte glömma att de tre egentligen bara är en del av Brahman, alltet.

Hinduismens heliga skrifter

Hinduismen har många heliga skrifter, de äldsta är Vedaböckerna. Det är fyra olika böcker från olika tider.
Hinduerna tror att böckerna uppenbarades för heliga män för länge sen. Det var gudarna som visade dem böckerna.
Forskarna tror att Veda-böckerna kommer från tiden mellan 1500-400 f.Kr.
Den äldsta och viktigaste boken bland Veda-böckerna är Rigveda,
i den finns böner, formler, beskrivningar till hur ritualer ska
utföras mm.
De andra är Sama Veda, Yajur Veda och Atharva Veda. Veda böckerna är de viktigaste skrifterna inom hinduismen.
Förutom att de är viktiga för hinduerna som heliga skrifter ger de också en inblick i vardagslivet i Indien för fyra tusen år sedan.
Ordet veda är sanskrit och betyder vetande.

Upanishaderna är andra heliga skrifter som många heliga män läser. Den är ett filosofiskt verk som beskriver Världssjälen, själavandring och atman mm. Uppshandisherna skrevs mellan år 800 och 400 f.Kr.

Sutras är ”ledtrådar” till livet. Varje sutra är bara några meningar lång men har ändå stor betydelse.

Mahabharata är världens största diktverk och har 100’000 verser, den är uppdelad i 18 delar.
Mahabharata är inte alls som vedaböckerna, den är fylld av berättelser om krig, kärlek och gudar. Berättelserna är populära och en del ges ut som serietidningar och som stora bokupplagor.
Det handlar om ett krig mellan släktena Kaurava och Pandava. Man har faktiskt hittat arkeologiska bevis för att stridgheterna ägt rum.
En mycket känd del av Mahabharata är bok nummer sex, Bhagavadgita där Vishnus inkarnation Krishna är huvudpersonen. Krishna talar med hjälten i berättelsen, Arjuna, om hur man bör leva och vad som är livets mening.
Man brukar säga att Bhagavadgita visar kärlekens väg.

Ett annat stort diktverk är Ramayana som handlar om Vishnus sjunde avatar Rama.
Han är mycket äventyrlig och lyckas bra med det han gör. Man kan kalla Ramayana för en kärleksberättelse med moral och andlighet.
Enligt Indisk tradition skapades Ramyana av en vis man som hette Valmiki. Forskarna vet att en författare med det namnet har existerat men man vet inte under vilken tid.
Både Mahabharata och Ramayana är skrivna århundradena före Kristi födelse.

Puranas är mytologiska berättelser som berättar om gudarnas släktskap och om olika kungars släkt. De handlar ofta om Vishnu eller Bhrama. Puranas handlar ofta om moral och någon som kämpar för att upprätthålla moralen.


Dharma

Dharma är den moraliska lagen som styr en hindus handlande. Dharma är mycket viktig och om man inte följer dharma blir det svårt att nå moksha.
Den visar bland annat hur man bör förhålla sig till olika människor i olika kaster.
Dharma finns i textsamlingen Dharmashastra som skrevs tusen år före Kristus.
Dharma finns även i Buddhismen men där betyder den andra saker.


Sanskrit
๘๙๖๔๓๒คใๅด

Sanskrit är ett av de äldsta språken och hinduernas heliga språk på vilket deras heliga skrifter är skrivna. Ordet sanskrit betyder ordnad eller sammanställd och språket är mycket gammalt.
Några tusen indier talar sanskrit som modersmål men annars talas det mest mellan visa mön och när man läser högt ur någon helig skrift.
Det är ett av de mest precisa fonetiska språken, man uttalar orden på samma sätt som de stavas. Dessutom är grammatiken väldigt gammal och språket har väldigt mycket grammatik.
Språket som finns bland annat i Mahabharata och Ramayana brukar kallas episk sanskrit.


Indisk tideräkning

Indierna räknar tiden på ett annat sätt än vi.
För en hindu är tiden, som kallas Kala, någonting oändligt.
Tiden delas in i olika delar, världsåldrar. Det finns fyra världsåldrar Yuga, Mahayuga, Manavantara och Kalpa.
Den hinduiska kalendern bygger på beräkningar av solåret och månåret. Månåret styr de religiösa festerna och består av 354 dagar.
De tolv mån-månaderna delas in i 30 mån-dagar. Solmånaderna har 29 och en halv dagar och för att solåret och månåret ska komma i fas skjuts en skottmånad in vart femte år.
Nyåret infaller runt vårdagjämningen, då mån-månaden Caitra börjar och solen träder in i stjärnbilden väduren.
Solårett delas in i tolv månader.
Dessa månader har fått namn efter de tolv stjärntecknena som ingår i zodiaken (fiskarna, väduren, kräftan, lejonet och så vidare).
En månad börjar när solen går in i ett nytt tecken.
Det finns sex årstider och varje har två månader.
En vecka har sju dagar även här.


Den hinduiska världsbilden

Hinduers väldsbild skiljer sig från våran.
De tror att i mitten av våran värld reser sig ett berg, Meru och runt det berget finns kontinenter och hav.
Jorden är formad som en skiva, under och över den finns himlar (svarga) och undejordiska strafforter (naraka) i både himlarna och helvetet (naraka betyder helvete) bor levande varelser.
I himlarna bor gudar,naturandar, djur och människor.
I helvetet finns olika sorters demoner.

I svarga och naraka vistas man en kort tid innan man återföds på nytt. Där får man frukten av sina gärningar.
Gudarna och demonerna slåss ständigt mot varandra om makten och när demonerna är på väg att vinna kan de högsta gudarna stoppa dem genom att stiga ner på jorden som en inkarnation (avatar) av sig själv.
Världen skapades genom Guds lila (lek) och maya (magiska kraft).

Hur lever en hindu?

För en hindu är religionen en stor del av vardagen.
Tidigt på morgonen samlas familjen till morgonbön framför ett altare i hemmet.
På altaret finns ofta små statyetter som symboliserar olika gudar, frukt och ris.
Efter den korta gudstjänsten som består bland annat av en cermoni där familjen kupar händerna över en eldslåga och ber om att bli lika rena som elden och olika böner, äter man upp frukten och riset, det är en gåva från gudarna.
Denna enkla ”puja” utförs i de flesta hinduiska hem varje morgon.

De som är renlärliga hinduer vill inte släcka något liv. Alla liv är värda lika mycket och därför vill man inte döda något. Allt liv är heligt. Därför äter de flesta Hinduer inte kött.
De lågkastiga äter ibland kött, det är en anledning till att de är så föraktade. Det finns andra undantag men de flesta hinduer respekterar allt liv.
En del djur i Indien är så heliga att de tillbeds som gudar.
Att kor är heliga i Indien är välkänt, på indiens gator går massor av kor omkring och äter allt de kan hitta.
Ingen bonde skulle kunna slakta en ko hur gammal eller sjuk hon än är.

I skolan pratar man ofta om religionen, en av skolans uppgifter är att föra den oerhört rika kulturskatten vidare.
Man berättar för varandra om gudarnas gärningar och diskuterar mycket.

Templet

Gudstjänstlokalen är ett rikt utsmyckat tempel som är inrett för att sudda ut gränsen mellan det gudomliga och människorna.
Många hinduer går till templet varje dag för att be till gudarna och offra något.
Templet är den viktigaste och oftast den rikaste byggnaden i byn.
Många hinduer ger gåvor till templen, det är bra för Karma och bra för templen. Många tempel är otroligt rika trots att stora delar av befolkningen är väldigt fattiga.
I templet kan man möta gudarna men också få utbildning, träffa folk och få en stor dos kultur.
Ingången vetter mot öster för att möta soluppgången, efter ingången kommer man till en eller flera hallar och sedan till det heligaste rummet, Garbagriha. Rummet är mörkt, trångt och väggarna är ojämna. Det är byggt för att likna en grotta, grottor är extra heliga i Indien.
Endast prästerna får komma in i det heligaste rummet.
Högtider

Dagen efter nyårsfirandet varje år hålls en stor högtid vid varje tempel. Då vallfärdar pilgrimer till templet och gudarna bärs ut ur templet för att möta människorna. Det är för att ge Gudens heliga livskraft till byns alla människor, djur och åkrar.
Då förekommer processioner, danser och musik.
Pilgrimerna kommer för att beundra det vackra templet, offra till gudarna, för att be och för att meditera.
Ingen religion har så många fester och högtider som hinduismen. De firar till exempel Holifesten, Divalifesten, Maha-Shivaratri, Dashahra och var tolfte år Kumbh Mela.

Holifesten är en glad fest till minne av Krishnas upptåg med herdar i sin ungdom.
Man kastar färgpulver eller häller färgvatten över varandra och en massa eldar tänds.
Kvinnor har rätt att smiska alla män de möter. Färgglada karnevalståg drar genom städerna.

Divalifesten är en nyårsfest och en ljushögtid som firas bland annat för att hylla rikedomens gudinna Lakshmi. Man tänder ljus i alla hus, på alla gator och på alla torg.
Om man behöver öppna ett bankkonto anses detta vara rätt tillfälle.
Man skickar iväg raketer och smällare, man tänder lyktor och oljelampor och man ger varandra presenter. Divali är en efterlängtad helg.

Maha-Shivaratri är en stor fest för Shiva, den kallas ofta den stora Shivanatten. Man fastar, vakar och mediterar. Maha- Shivaratri är på våren (mars- april).

Dashahra är till guden Ramas ära. Den pågår under tio dagar på hösten. Då spelar man olika pjäser ur Ramayana som handlar om Vishnus sjunde inkarnation Rama.
På vissa ställen i Indien firas festen till guden Durgas ära. Då avslutas festen med att man kastar en staty av gudinnan i en sjö eller flod.

Kumbh Mela är en fest som bara äger rum vart tredje år, den viktigaste Kumb Mela festen äger rum vart tolfte år. Det är världens största fest.
Män och kvinnor i alla åldrar och
alla kaster kommer till Allahbad där man kan ta sig till platsen där floderna Ganges och Yamuna flyter ihop med en tredje, osynlig och mystisk flod, Sarasvati.
Här utför man olika badritualer på olika baddagar som man räknar ut när de inträffar genom att studera stjärnorna.
År 2001 inträffade denna allra heligaste baddag den 24 januari. Denna dag kallas Mauni Amavasya.
Den sista baddagen är den 21 februari, sedan ska de miljoner indier som tagit sig till Varanasi ta sig hem igen på de överfulla bussar och tåg som de kom med.
Förhoppningsvis har de känt gemenskap med gudarna, fått en ny andlig dimension på sin vardag eller i alla fall en flaska vatten från Ganges med sig hem. (Fakta från Illustrerad Vetenskap Nr 9 2001)



Kastsystemet

När Hinduismen utvecklades delades det indiska samhället strikt upp i fyra olika varna, klasser.(Varna betyder färg).
De tre högsta klasserna bestod av de ljushyade arierna medan den fjärde klassen tilldelades de mörkare draviderna.
Kast Yrke Gud
Brahminerna Präster Sarasvati
Kshatriyanerna Krigare och ämbetsmän Kartikeya
Vaishyanerna Bönder, köpmän och hantverkare Lakshmi
Sudranerna Tjänare och slavar Ganesha
Daliterna, de kastlösa, de som inte tillhör någon kast

Man kan jämföra de fyra kasterna med vår svenska adel, präster, borgare och bönder.

Människor tillhör alltså olika klasser och har olika värde.
Detta är bestämt av gudarna. Man kan inte sätta sig upp mot det som gudarna bestämt.
Nuförtiden finns det tusentals olika kaster som har utvecklats från de fyra ursprungliga.
Kasterna är olika i olika delar av delar av Indien och det kan finnas helt olika kaster i byar som är grannar.
Kast och yrke hör ofta ihop.
Den högsta kasten är fortfarande prästkasten, brahminerna. Men en brahmin kan arbeta med andra saker än att vara präst. De är ofta ljushyade även i områden där de flesta andra är mörka.
Men en brahmin är inte alltid rik och mäktig. Många brahminer lever i djup fattigdom, men alla brahminer är djupt respekterade.

Den kast man föds i är den man ska vara i hela livet. Man kan inte byta kast senare i livet. Den kast man är född i ger en viss social ställning som kan vara svår att ändra på. Det är en bestämd roll man har i samhället. Kastsystemet gör det svårt för människor att förändra sin livssituation.

Om man tillhör en låg kast ses man som ”oren” eller ”oberörbar”. Man får de smutsigaste eller de sämsta jobben. Man kan till exempel jobba med att tvätta, sopa eller att ta hand om döda djur.

Förut var de låkastigas situation mycket värre än idag. Ingen i en högre kast fick ens röra vid en lågkastig och om man fick skuggan av en lågkastig på sig var man tvungen att be böner och tvätta sig för att bli ren.
De lågkastiga bodde i en viss del av byn och de fick inte vara med i de religiösa cermonierna eller hämta vatten från bybornas brunn.
De stod helt utanför all gemenskap, därför kallas de ibland för kastlösa.
Dessa gamla traditioner har funnits länge och först de senaste årtiondena har situationen förbättrats för de lågkastiga. Den som har kämpat mest för de lågkastigas rättigheter var Mahatma Gandi.
De flesta lågkastiga har möjlighet att gå i skolan nuförtiden och en del Harijans har lyckats bli affärsmän.
Trots att de flesta indier lever väldigt fattigt och tillhör de lägsta, tjänande kasten har någon revolution inträffat.
Detta beror på att alla hinduer tror på själavandring och på Karma,
gärningars stränga lag.
Reinkarnation, själavandring är tron på att själen återföds i en annan varelse.
Ordet Karma betyder handling, Karma avgör i vilket kast du föds.
Om du har varit hederlig och levt moraliskt föds du in i en hög kast men om du har varit omoralisk och levt som en dålig människa så är det sannolikt att du återföds i en låg kast.
Karma är alltså summan av alla gärningar du utfört.
Den som har kämpat för att få en bra Karma återföds i en högre kast men om du har dålig karma återföds du i en lägre, sämre kast eller kanske till och med som ett djur.
Människorna i de högsta kasten har länge ignorerat de låkastigas svåra förhållanden med motiveringen att de får skörda frukten av sina egna gärningar. De anser att de fattiga bör uthärda och hoppas på en bättre lott i nästa liv.
Karma beskrivs som osynlig energi som varje själ har med sig, den som har gjort fel hinns förr eller senare upp av sina onda gärningar. Karmas lag säger att vi aldrig kan fly undan effekterna av våra handlingar.

Precis i det ögonblicket när ett nytt liv blir till är Karmas energier extra starka och då bestäms vilken själ som behöver födas i just den familjen.

De som föds in i en låg kast är ju de som har en dålig Karma men det ger också en större möjlighet att förbättra sin Karma att vara född i en låg kast, man har bättre förutsättningar för det. På samma sätt har de som är född i en hög kast lättare att uttnyttja sin frihet.

År 1950 avskaffades kastsystemet i Indien men fortfarande tillämpas kastsystemet i de flesta byar.
Detta beror på att denna sed har funnits i många århundraden. Det ändrar man inte på så lätt, dessutom vill de flesta inte bryta sig ur sin egen kast eftersom det är bestämt av gud.
Men situationen förändras mer och mer.
Idag kan både lågkastiga och högkastiga jobba tillsammans, men det är fortfarande ovanligt att man gifter sig utanför sin Kast.
För de flesta hinduer är kasten en trygghet som kontrollerar hela tillvaron men den hindrar också Indiens utvecklig och förändring.
De flesta hinduer resonerar så här: Kastsystemet har alltid funnits, det är en helig ordning som vi inte kan ändra på.

Moksha

Enligt hinduismen är moksha livets mening. Att slippa återfödas och istället sammansmälta med Världssjälen är hinduernas mål. Det är moksha, befrielsen. När man når Moksha befrias man från själavandringen och blir ett med Brahman, Gud.
Atman är en människas själ. Själen är en del av Brahman, världssjälen, men människans själ är fast i livet och själavandringen.
Man tänker sig moksha som ett slags paradis, endast ro, harmoni och fullständig lycka finns där.

Man måste ha en tillräckligt bra Karma, för att uppnå moksha. Det finns många vägar för att nå Moksha. Hinduismen är en tolerant religion och man kan välja vilken väg man vill.

En väg är Yoga, ordet betyder förening.
Yoga innnebär att träna kroppen för själens skull. Det är en väldigt gammal träningsteknik. Man övar sin kropp och får en maximal förmåga att koncentrera sig och man kan få mycket djupa andliga upplevelser.
En person som har tränat mycket Yoga brukar kallas Yogi. En vältränad yogi är smidig, vältränad och stark.
Yogin kan kontrollera sin kropp och vissa yogis kan få sitt hjärta att sluta slå under några minuter.
Om man övar sin kropp och sina sinnen till fulländning kan man nå en förening med Gud. Det är en underbar upplevelse men det betyder också att man inte behöver återfödas igen.
Själen blir befriad från det vanliga livet och förenas med sitt ursprung, världssjälen.
Många västerlänningar provar yoga och använder det som en träningsform.

En annan väg är Jainismen.
Det är en mycket speciell gren inom hinduismen som nästan är en egen religion.
En jainist tror inte på några gudar som styr människornas liv.
De viktigaste för en jainist är att leva hederligt, kärleksfullt och respektera allt som lever. Den värsta synden en jainist kan utföra är att döda en annan levande varelse.
Jainismen är en icke-vålds religion, man får inte använda någon slags våld. Denna lära brukar kallas ahimsa och många ”vanliga” hinduer följer den.
Fromma jainister tar ahimsa allvarligt och undviker att trampa på eller skada något kryp. De bär en duk för munnen för att inte av misstag svälja och där igenom skada några insekter.
Jainismen brukar delas upp i två delar, digambaras och shvetambaras. Digambaras får inte ha några kläder på sig. Därför brukar de kallas de luftklädda.
För att bli fri från själavandringen och nå den slutliga befrielsen gäller det att leva rätt. Till det behövs inga gudar.

Bhakti- känslans väg
Bhakti brukar kallas känslans, hängivenhetens väg.
Krishna, Vishnu, Kali eller Shiva brukar vara föremålet för den dyrkan som Bhakti-utövarna utför.
De sjunger lovsånger, upprepar Gudens namn och visar sin hängivenhet på olika sätt. Bhakti-utövarna tror att den guden de tillber är den enda guden. Bhakti utövarna får ett nästan personligt förhållande till guden.

Hare Krishna rörelsen kommer från Bhakti-rörelsen.

Vishetens väg

Vishetens väg är svår. Man måste kämpa för att lära sig saker. Okunnigheten är det enda hindret för att nå befrielse.
De som vill nå befrielsen på detta sätt läser de heliga skrifterna och mediterar. På detta sätt kan man komma till slutlig insikt och på detta sätt nå befrielsen och föreningen med världssjälen.
Endast ett fåtal hinduer brukar vishetens väg eftersom den bara anses vara till för ett fåtal, de lärda.
De andliga lärarna brukar kallas Gurus.
De kan få många anhängare som ser upp till dem med stor tillgivenhet.

Goda gärningars väg

Inom hinduismen har goda gärningar stor betydelse, man ska inte stjäla , ljuga eller skada någon. Hit hör även ahimsa, ickevåldet.
Man bör inte skada nån levande varelse. Man ska vara kärleksfull mot sina medmänniskor och hjälpa dem som behöver hjälp.
Allt våld anses varar ett brott mot den gudomliga viljan.

Försakelsens väg

Denna väg brukar också kallas askesens väg.
Den innebär att man väljer ett liv i stör...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Hinduism

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Lisa Juntunen 2004-05-09

    Jättebra text! lätt att förstå

Källhänvisning

Annica Sjötång [2004-04-07]   Hinduism
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=2866 [2018-02-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in