Jean Jacques Rousseau, Statsrättens grundsatser

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Om samhällsfördraget
eller
Statsrättens grundsatser
av Jean Jacques Rousseau

I Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser har Rousseau nertecknat sina filosofiska teorier om behovet av en regering samt hur en sådan, för att på bästa sätt tjäna folket, bör vara utformad. Det är således ingen skönlitterär roman utan bör snarare klassificeras som politisk facklitteratur. Boken är egentligen komponerad av 4 olika böcker i vilka han systematiskt går igenom det demokratiska samhällets grundstenar och institutioner.
Den skrevs redan 1762 och kom att bli en av de viktigaste litterära utgångspunkterna i 1)upplysningstidens rörelser och senare den franska revolutionen.

Jean Jacques Rousseau var en politisk filosof och författare som levde i 1700-talets Frankrike. Han föddes den 28:e juni 1712 i Genève och dog den 2:a juli 1778, 66 år gammal. Han var delaktig i den allra innersta kretsen av 1700-talets upplysningsförfattare och filosofer som förutom Rousseau bland andra bestod av François Marie Arouet de Voltaire , Charles-Louis de Secondat Montesquieu, Etienne Bonnot de Condillac, Paul Henri Holbach, Julien Offroy de La Mettrie och Claude Adrien Helvétius. Förutom Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser, författade han bland annat verk som Emile, Julie, Huruvida vetenskapernas och konsternas återupprättande har bidragit till sedernas förädlande, Avhandling rörande ursprunget till och grundvalarna för olikheten mellan människorna och Bekännelser. Rousseau var något av en naturdyrkare och mycket kritisk till det extrema klassamhälle han levde i och varnade för de fördärvande städerna.

Att den skrevs för över 140 år sedan och att, den upplaga jag läste, översattes till svenska för knappt 100år sen märks tydligt på språket. Språket är väldigt formellt och Rousseaus användning av ordformer som till exempel skall, ty, skola, voro, äro, böra och städse ger boken en saklig och vetenskaplig framtoning, trots att den är skriven av en filosof. Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser är inte helt lätt att ta sig igenom på grund av dess ändlösa och komplexa meningsstrukturer och Rousseaus flitiga användning av bisatser. Många av meningarna består av uppåt 50 ord och innehåller fler än fem kommatecken vilket gör boken väldigt krävande att läsa.

1) upplysningen
upplysningen, intellektuell strömning under 1700-talets senare hälft med centrum i Frankrike. Vanligen avses den krets filosofer och författare som med förnuftets och vetenskapens hjälp sökte skapa en sammanhängande rationalistisk världsbild och kritiserade dogmatism och maktfullkomlighet i kyrklig eller statlig form. Som en inofficiell programskrift fungerade den franska Encyklopedien, vilken utgavs 1751-80. Citerat från Nationalencyklopedin.



Rousseau inleder boken med en beskrivning av sitt syfte vilket också ger en god beskrivning att dess egentliga innehåll;

"Jag ämnar undersöka, huruvida det inom den borgerliga författningen (L´ordre civil) finnes någon rättfärdig och säker regeringsgrundsats (règle d´administration) då man tager människorna sådana de äro och lagarna sådana de kunna vara. Jag skall vid denna undersökning städse söka förena det som rätten tillåter med det, som fördelen bjuder, så att både rättvisan och nyttan må bli tillgodosedda."

För att man ska förstå Rousseaus tankegångar, krävs väldigt goda förkunskaper inom ämnet.
Förutom att man måste känna till grundläggande politiska begrepp som t.ex. suveränitet, bör man känna till hans bakgrund och upplysningen och franska revolutionens historia.
Hans grundfilosofi är den att när människan bildade samhället så ersattes den naturliga ordningen och människan avstod således från sin absoluta frihet till förmån för den borgliga friheten och jämnlikheten. Detta skedde genom en överenskommelse, samhällsfördraget, som innebar att individerna avstod sin frihet och underordnade sig en utsedd regent som därmed gavs rättenatt stifta lagar.
Rousseau ansåg att familjen var den ursprungliga förebilden till de politiska samhällena;

"Familjen utgör sålunda, om man så vill, första förebilden till de politiska samhällena; regenten är faderns avbild, folket är barnets, och då de äro alla födda jämnlikar och fria, så bortskänka de sin frihet allenast om de behöva."

Då hans mål med regering är att garantera frihet och jämnlikhet, anser han således att dessa är beroende av varandra och att frihet inte kan existera utan jämnlikhet; "Friheten, emedan varje särskilt beroende är lika mycket kraft berövad statskroppen; jämnlikheten, emedan friheten icke kan bestå utan denna". Hans förkärlek till det naturliga stadiet lyser dock emellanåt igenom och ibland undran man om helt förkastar idéen om ett statligt organ, ty han erkänner att den enda, helt fria människan är vilden.
Många försöker framställa Rousseau som den sanna demokraten, något som jag starkt opponerar mot. Man ska komma ihåg att idag är demokrati en synonym med den folkrepresentativa, partibaserade demokratin, något som Rousseau direkt förkastar! Lika lätt är det att tolka folket som den breda massan, vilket också det är en tveksamtolkning. Rousseau åsyftar snarare endast de ansvarsfulla och fria medborgarna.
Han förespråkade däremot många av demokratins grundprinciper, då i synnerhet jämnlikheten, men med viss behållning;

"Jag har redan sagt varuti den borgerliga friheten består; vad jämnlikheten beträffar får man icke med detta ord förstå detta, att makten och rikedomen skulle vara absolut lika fördelade; utan att, vadmakten beträffar, bör den utesluta allt våld och aldrig utövas utom i kraft av rang och lagar; och, vad rikedomen beträffar, att ingen medborgare får vara så förmögen, att han kan köpa en annan, ej heller någon så fattig, att han kan bli tvungen att sälja sig"

Detta påstående kan man tolka som ett uttryck för en starkt statligt styrd ekonomi, men Rousseau ställer ofta sitt hopp till den goda medborgaren;

"Men detta förutsätter, från de mäktigas sida, måtta i ägodelar och inflytande, och från de smås sida, måtta i girighet och lystnad"

Rousseau ansåg också att eftersom regeringen har fått sin myndighet av folket ska den stå till svars inför folket, som äger den egentliga makten. Detta påstående kan kännas avlägset från dagens samhälle, där individen och folket egentligen bara har en röst var fjärde år. Rousseau förutsatte att om lagar eller ordningen missgynnade folket skulle en revolution inträffa, folket skulle ta makten och skapa en ny samhällsordning och stifta nya lagar.

Boken var väldigt intressant och givande men otroligt ansträngande och tidskrävande att läsa. Förutom att den språkliga strukturen är avancerad är ämnet i sig självt krävande. Till skillnad mot en skönlitterär roman, så måste man efter varje sida stanna upp och reflektera över vad som egentligen står skrivet, och vad det skulle innebära i realiteten.

Som jag nämnde tidigare var boken en av de viktigaste litterära utgångspunkterna i upplysningstidens rörelser och den franska revolutionen. Rousseau var i sin tur inspirerad av de antika filosoferna, hans kollegor upplysningsförfattarna, Hugo Grotius och något överraskande, den romerske kejsaren Caligula. Han var också starkt influerad av teorin om den rationalistiska 2)naturrätten, det är just från denna teori som begreppet "Samhällsfördraget" ursprungligen kommer ifrån.
Rousseau var kanske den mest frispråkige av alla författare under sin tid och hans tankar och skrifter var mycket uppseendeväckande och kontroversiella. Inte bara de rent politiska verken som till exempel Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser utan också verk som bland annat Emilie, eller om barnuppfostran i vilken han förespråkar barnets totala existensberättigande och fulla värdighet som människan. I Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser finns många...