Auschwitz - bakom grindarna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

AUSCHWITZ – Stammlager, Birkenau.

Jag har valt att skriva om Auschwitz lägren, som var några av de aktiva koncentrationsläger under andra världskriget där miljoner människor miste sina liv p g a sina åsikter, tro och utseende.
Jag tycker ämnet är intressant för att jag inte fattar hur någon kan uprätta enn läger med tanke på vad som skulle komma att ske där senare. Jag vill ta reda på hur det såg ut i lägren och vad som egentligen pågick där...
Mitt arbete är avgränsat så att jag har valt att skriva lite kort om Nazismen och sen omgående om koncentrationslägrena Stammlager och Birkenau...

FÖRFÖLJELSE

När Hitler bildade Nazistpartiet och kom till makten 1933, började förföljelse av olika folkslag. Hitler ansåg att judarna var roten till allt ont och en stark segregation startade. Partiet manade ”sitt” folk att starta bojkotter emot affärer där ägaren var judisk. Man kallade judarna ”Untermenchen”, inte mänskliga.
Segregationen fortsatte under flera år och blev allt mer omfattande. B l a infördes ca 400 lagar av Hitler och hans närmaste män som gjorde att judarna fick allt färre rättigheter.
Jag fattar inte varför Hitler valde att skylla just på judar och om man tänker efter så förklarade han aldrig riktigt varför de var sämre än andra. Han sade ju bara att de åskammar Tyskland allt ont, han sa aldrig vad de hade gjort.
Men i alla fall gick de kristna tyskarna på det här och när sedan Hitler började tala om ett ”judefritt” Tyskland, var det inte många som protesterade eller gjorde motstånd.
Efter bestämmelsen den 1:a september 1939 börjades judar och andra ej omtyckta folkslag skickas till speciella områden s k getton där man enligt SS (Schultz Staffel) säkerhetschef Heydrich ”kunde hålla koll på ohyran”.
Men insamlingen av tyska judar räckte inte för ”der fűrer” och i den s k Wannseekonferansen i en villa utanför staden Wannsee bredvid Berlin kom man fram till ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”. Lösning var att alla judar i Tyskland och i länder som nazisterna ockuperat och länder som senare skulle ockuperas, skulle skickas till speciella läger i Polen där de så småningom skulle dödas...
De valda lägren blev Belzek, Sobibar, Treblinka, Chelmno och Auschwitz.
De började tvångsdeporteras till lägren, oftast med tåg. Tillsammans med ca 3500 andra tillfångatagna klämdes de ihop i ett enda tåg, utan varken mat eller dryck, för att åka en plågsam resa till ett arbets, koncentrations eller förintelseläger. På resan kunde man tvingas stå upp i tre dagar p g a all trängsel.
Det här tycker jag visar att judarna för nazisterna inte betydde något. De blev behandlade som inget levande borde. Transporterna liknar de med djur på väg till slakt.
Tågen som användes av ombyggda gods eller boskapståg med några tomma vagnar som bara innehav 4 små lufthål med taggtråd för.

Tågen gick åt många håll, ett håll gick åt Auschwitz....

AUSCHWITZ

I slutet av 1939, när SS-soldater letade platser där tänkta läger skulle ligga, hittade man utanför den lilla polska byn Oswiecim (Auschwitz i Tyskland) en ”perfekt” plats.
Området låg isolerat så det lätt kunde skyddas och bevakas för kanske kommande rymningar. Där låg en tågbana och en lastkaj där tåg kunde tömmas på människor.
Det fanns också kvar baracker i området sen polackernas nederlag emot tyskarna från 1:a världskriget.
På platsen kom att byggas Auschwitz I eller Stammlager som det heter och stod färdigt i början av 1940. Då var lägret endast för polska politiska fångar och bestod då endast av 14 envåningsbaracker och 6 tvåvånings.
De första dit var 728 polacker ifrån ett fängelse i Tarnów.
Tillståndet i lägrets första år var bra. Det fanns nog med föda och utrymme till alla men när det slutgiltiga lösningen togs i bruk i januari 1942, utökades lägret på order av lägerchefen Rudolf Höss, att man byggde ytterligare en våning på alla envåningsbaracker. Lägret var menat att rymma 30 000 fångar.
Men det visade sig senare vara för lite platser ändå. Så man byggde Auschwitz II, Birkenau.
Där byggde man hela 339 byggnader varav 262 stycken var till för fångar. Lägret rymde 240 000 slavar.
De ankommande till Birkenau var alla som nazisterna räknade som ”mindre värda”. Den största delen av de ditkommande var judar. Men det kom också zigenare, ryssar, krigsfångar, asociala (handikappade) m.m.
Alla lägren som fanns under den tiden var alla stora. Men ingen kan egentligen mäta sig med Birkenau som var hela 1820 meter långt och 1800 meter som bredast. Ytan där fångarna levde var 1,75 km².

ANKOMSTEN – SELEKTION

Vid ankomsten till Birkenau passerar tågen med fångarna en gigantisk port s.k. ”dödens port”.
Man förstår direkt varför den kallades så eftersom endast ca 0,6 % av de inkommande genom porten, kom ut igen.
När tågen stannat fick människorna ställa sig två långa rader. För att de senare skulle få sitt öde utdelat. En man, SS-läkare (Dr. Hans Műnch) eller officerare gjorde två saker, pekade åt vänster eller åt höger. Det var de som avgjorde om man skulle få leva eller inte. Vänster betydde leva och höger betydde döden.
Jag fattar inte hur någon klarade av att dela ut sådana domar till människor man vet är oskyldiga och att behöva splittra så många familjer som älskade varandra så mycket. Hade de själva ingen familj och barn!
Endast ca 10 % av alla fick överleva för ett tag, resten skulle bort...
Så här beskrev Emmerich, f.d. fånge på Birkenau ankomsten...
” Vi fick ställa oss i två långa rader. I den ena stod kvinnor och barn, i den andra stod männen. De som bedömdes användbara skulle få leva ett tag till. Leden rörde sig sakta framåt, vi passerade en man i SS-uniform. Med enkla gester visade han om man skulle gå åt höger eller vänster. På några sekunder avgjorde han vilka som var friska och arbetsföra.
SS-mannen såg på mig och min far och gav tecken att vi skulle gå till höger, vi skulle få leva...”

VÄNSTER – DÖDEN

De som hade blivit pekade åt vänster visste inte vad som skulle komma att ske. De hade ju bara blivit pekade på vänster. De samlades ihop och fick följa en soldat till en byggnad där de fick gå ner i underjorden till en dörr med texten ”Bad och desinfektion”. Bakom dörren fanns där ett omklädningsrum. Där beordrades fångarna att klä av sig och lägga kläderna i en prydlig hög. Man skulle också vara noga med var man lagt dem så man lätt skulle hitta dem efteråt. Men de skulle de aldrig.
Jag tror att SS sa till dem att komma ihåg var de lagt deras klädnad så att de inte skulle oroa sig för något och att de skulle vara säkra på att komma ut från ”duschen” igen. Men det skulle de som sagt inte. Innan dörren öppnades till ”duschen” fick även alla en varsin desinfekterande tvål.
Sen klämdes de 2500 människorna ihop i duschrummet och dörrarna låstes och isolerades. När sedan alla väntade på det eftertraktade vattnet efter den långa, obekväma resan, hände något annat. Ljuset släcktes och en vitaktig rök började sippra in genom takfläcktarna, det var då alla förstod.
Gasen eller Zyklon B2 fyllde sakta rummet nerifrån, upp, tills alla skrik hade tystnat och även den starkaste hade avlidit. När allt var tyst väntades ytterligare en halvtimme innan ventileringen drogs igång och portarna slogs upp. De hade dödats i någon av lägrens gaskamrar...

SONDERKOMMANDOT

Fångarna i Sonderkommandot levde med en hemsk hemlighet. De var nämligen några av de få som visste vad som pågick i ”duscharna” och under de rykande skorstenarna. Det var de som tömde gaskamrarna på liken, tog de dödas värdesaker såsom guldplomber, hud, hår och fett och brände sedan kropparna i krematoriumen.
Sonderkommandot tvingades leva åtskilda från andra fångar i lägren p g a sin vetskap och för att inget av det som pågick skulle slinka ut, dödades de i sonderkommandot efter en kort tid och ersattes av nya.
Jag förstår inte hur slavarna i kommandot klarade av att leva såsom de tvingades göra. Att behöva göra det värsta som finns, dag ut och dag in, för att sedan dödas. Men döden kanske var deras belöning trotsallt, efter all psykisk och fysisk smärta de tvingats utstå under så lång tid.

HÖGER – ”LEVA”

Pekades man till höger vid selektionen var man oftast stark, stor man. Det var då man skulle få leva för ett tag (om man nu kan kalla det leva) för att arbeta.
Då fördes man till saunan i lägrens nord-västra delar där man skulle registreras och ”stämplas” (nazisterna brände in ett nummer i alla fångarnas vänstra underarm för att lättare hålla koll på dem.)
På vägen in genom lägret i Stammlager på väg till saunan, passerar man en grind med den lättretliga texten: ”Arbeit macht Frei”, arbete ger frihet vars var Hitlers måtto till fångarna i lägren. Jag tycker texten skulle stämma bättre om texten löd: ”Arbeit macht tod”, arbete ger död, för det var ju ungefär så det fungerade.
Efter registreringen rakades fångarnas kroppar och de smordes in i fotogen för att bakterierna skulle dö.(Den här ”reningen” skedde sedan var 14 dag då de återigen rakades och tvättades i fotogenet.)
Sedan klädde man fångarna i gamla, slitna, randiga, linnekläder och förde dem till barackerna.

NYKOMLINGARNA

Alla nykomlingar inkvarterades i egna baracker för att de skulle testas ytterligare.
Under de första två dagarna fick de ingen mat alls, de tvingades också vara vakna tjugo timmar per dygn och arbeta och utöva krävande gymnastik.
Denna hårda början tror jag SS krävde för att visa vilka som bestämde. Men också för att göra en ytterligare selektion.
Det måste ha varit oerhört svårt att klara sig den första tiden i lägret. Sammanlagt kunde man ju få leva utan föda i fem dagar.
Dräkterna som fångarna bar, märktes med olika figurer för att visa vilken religion de tillhörde och med vilken värdighet de skulle behandlas. Judar fick en gul stjärna, asociala fick en svart triangel m.m.
Under slavarnas första dagar i lägren tvingades de skriva på ett dokument där de bekräftade att de var kriminella och att de var fångar i lägren frivilligt.
I Auschwitz fanns en sträng regel: Närma dig aldrig elstängslen. Nykomlingarna var dock inte informerade om denna regel så ibland när fångvakterna var uttråkade, brukade de ropa på en fånge så att han gick nära ett stängsel. När han kom nära stängslet, sköt de honom..



BARRACKERNA

Barackerna var ca 55 meter långa och 12 meter breda. De hade standardmåtten för stall som skulle rymma 52 hästar.
Men dessa baracker var gjorda för att hålla ca 900 fångar under tak. Tillsammans delade de på ca 40 trevånings bäddar som det på varje kunde ligga upp till 23 fångar.
I mitten av varje barrack fanns det en kamin som fångarna fick sköta men den kunde inte värma alla 900 kroppar som tillsammans hölls fångna i dessa oisolerade träbaracker.
Barackerna städades heller aldrig och den sanitära olägenheten som framkom av detta medförde många sjukdomar och allergier bland fångarna.

ARBETSPLATSER

Runt Birkenau och Stammlager som båda var koncentrationsläger låg ett antal statliga och privatägda företag där slavarna från lägren var tvungna att arbeta.
Det var oftast tunga, slitsamma arbeten. Det var bl.a. där man tillverkade lägrens sängar och krematorium.
Det fanns också ett antal arbeten som behövdes för att underhålla lägret.

EN VANLIG DAG I HELVETE

Fångarna brukade bli väckta kl. 5. De som var sega ur sängen eller inte vaknade alls blev piskade eller fick ett slag av batongen.
När alla vaknat upp, radades de upp utanför barracken för att gå igenom den dagliga inspektionen. Den som inte stod upprätt med svanken i ryggen, fick ett slag.
Ett test de brukade göra för att se om fångarna var friska & starka var att kontrollera om fångarna kunde sitta på knä, knyta händerna bakom ryggen och sen stöta hakan i marken utan att ta hjälp av något annat. Klarade man detta, var man nödvändig.
Sedan serverades soppa, vitt bröd och ”svart vatten”. Svart vatten var egentligen kaffe enligt vakterna. Men vattnet var nästan kallt och det var så lite kaffe i att det smakade mest vatten.
Efter den ”stadiga” frukosten var det dags att börja marschera till arbetet. För att hålla takten spelade musikaliska judar tysk krigsmusik.
Höll man sedan inte ständigt takten under den kanske halvmils långa vandringen blev man slagen gul och blå eller fick sitt nummer uppskrivet för senare få ta emot straffet.
På väg ut genom Birkenau försökte många ta sitt liv genom att försöka kasta sig i de 12 000 volt starka elstängslen. Men oftast hann de inte föränn de blev stoppade och kanske senare dödade på ett mycket grymmare sätt.
Väl framme vid arbetet drog det slitsamma jobbet igång och man fick inte vila någon gång under dagen utom den lilla tid då en bit bröd serverades till arbetarna. En vanlig arbetsdag brukade pågå i 14 timmar så man jobbade långt in på kvällen.
De långa arbetsdagarna kombinerat med de små matransonerna gjorde att många inte klarade den mödosamma vandringen hemåt, utan de ramlade ihop och blev i värsta fall liggande vid vägkanten för att långsamt svälta ihjäl...
Åter i lägret radades fångarna upp igen för att de uppskrivna fångarna skulle få sitt straff. Då ropades fångens nummer upp och han fick räcka upp handen, orsaken till straffet lästes upp och han skickades dit han pekades.
1941, när kriget hade kommit igång mer på allvar och allt mer människor började komma till lägret, förbjöds fångarna att använda deras egennamn. Det var då man började med nummermarkeringar och namnen skulle ersättas av dessa. Redan den första dagen de fick numret i sig, skulle de lära sig det utantill. Man kunde bli väckt mitt i natten och tillfrågad vad ens nummer var, kunde man det inte, fick man en örfil. En f d fånge berättade att ingen idag levande som suttit på Auschwitz, har glömt bort sitt nummer än idag.
Efter straffen delats ut var det dags för dagens sista måltid, den bestod den också av soppa och vitt bröd med marmelad eller blodkorv.
Men man fick inga tallrikar att äta i, nej, när man kom till lägren, i a f Stammlager fick man en slags skinnpåse s.k. ”karott” där soppan skulle hällas, tappade man bort den, fick man ingen soppa. Nykomlingarna var dock inte så rädda om den innan de visste vad den var till för. Då kunde någon som suttit i lägret längre tid sno åt sig karotten och ”sälja” till någon som förlorat den för en extra bit bröd.
Som fånge på Auschwitz blev man serverad 1 liter soppa per dag. En halvliter på morgonen, en halvliter på kvällen. 210 gram bröd och 18 gram smör och marmelad. Detta var den maxranson mat som var fånge fick per dag i lägren.
Men det fanns också en miniranson som man kunde tvingas leva på om man gjort något olovligt. Miniransonen bestod av 570 centiliter soppa och 100 gram bröd, per dag!
De som fått så lite föda under en period avled oftast av svält.
Trots maxransonens lilla mat överlevde fångarna, även om deras vikt minskade något drastiskt under deras tid i lägren. Man har beräknat att medelvikten bland fångarna som suttit i lägren två år eller längre var otroliga 38 kilo.
Jag fattar inte hur de klarade av att arbeta med deras kroppsliga byggnad, det är ju nästan omöjligt! Jag skulle knappast klara av de arbeten de utgjorde i lägren, och jag väger ju nästan som två fångar gjorde då.
Jag har sett bilder på hur de såg ut: De såg ut som skellet som vandrade omkring och jag kände verkligen medkänsla för dem.
Den fånge som överlevt lägren och vägt minst, var en ungersk jude från Birkenau som var 175 cm lång och vägde 28,5 kilo när ryssarna befriade lägren. När slavarna blev befriade, var det många som kunde känna sin ryggrad genom magen.

Såhär var det, dag in och dag ut i Auschwitz mörka läger...

STRAFF

I lägren var det nazisterna som bestämde, något annat kom inte på fråga.
Detta ville de bevisa och för att få respekt gav de fångarna straff för minsta lilla sak de ogillade.
På Stammlager fanns det tre straff: Piskstraff, bunkerstraff och dödsstraff och dessa kunde vakterna dela ut hur som helst till vem som helst.
Piskstraff var det vanligaste av de tidigare nämnda och kanske det ”mildaste” straffet. Det fanns fyra olika straffgrader: 20, 50, 75 eller hela 100 piskrapp kunde en fånge få ta emot. Straffet gick till så att den tilltalade fick lägga sig över en slags bänk som några fångar tillverkat. Man spände fast läderband över vaden och nacken, drog ner byxorna och fången blev sedan piskad av den ca 70 cm långa läderremsan, fäst på en slags handtag. Längs fram på remsan fanns där en järnkula faslödd. Varje rapp trängde in genom huden och smärtan måste varit outhärdlig. 20 rapp klarade de flesta av men när fången fick ta 50 eller 75 st. blev de oftast svårt skadade. 100 st. var nästan lika med döden.
Hade man tur fick en kompis till den straffade sköta om honom så gott han kunde för att nästa dag få honom redo att gå till arbetet igen...
Hade man gjort något mer olovligt än att marschera i fel takt vid marscherna kunde man få ett
s.k. bunkerstraff där man ensam eller med flera fångar fick stå hopklämda i ett litet utrymme utan att ha möjlighet att kunna röra sig.
Det fanns tre olika straffgrader och tre tidsgrader. 1, 2 eller 3 dagar kunde man tvingas stå upp utan varken mat eller vatten.
Bunkrarna var 180 cm höga och endast 35 cm djupa och eftersom många av fångarna var längre än 180 cm, fick de stå med huvudet böjt åt sidan.
Det ”snällaste” straffet var att få stå i en rak, vertikal bunker ”I” under en tid.
Sedan fanns den som var formad likt en halvcirkel ”C” där man fick stå med ryggen böjd.
Den grymmaste bunkern var den ”S” formade som fanns till för att åsamka fångarna sådana olidliga ryggsmärtor som möjligt var. Och efter det, behöva gå och arbeta redan dagen efter. Det straffet tycker jag låter som nazisterna bara hade på skojs skull. Det låter som om de tävlade om vem som kunde göra den hemskaste bunkern där mest smärta gavs. Det måste varit oerhört jobbigt åt ryggen och andra belastningsdelar på kroppen när man tvingades stå hopklämmda likt sardiner på burk och jag som tycker det är jobbigt att gå i stan några timmar.
Det tredje och sista straffet var dödsstraff och det skedde genom hängning och skjutning. I början av förintelsen var dessa dock inte så vanliga. Mellan 1941 och till slutet av 43 skedde endast åtta hängningar och några enstaka skjutningar på Stammlager. När sedan krigslyckan vände för Tyskland skedde dessa senare dagligen.
Skjutningarna ägde rum vid ”dödsväggen” som ligger emellan två baracker i Stammlager.
Ibland när fångvakterna var tråkade kunde de för skojs skull ta några fångar till dödsväggen, rada upp dem med ryggen emot bödeln och sedan skjuta varannan för att se hur de som fick leva uppträdde sig senare när de varit så inställda på att de skulle bli dödade.
När någon skulle hängas tvingades alla fångar samlas vid hängningsplatsen för att se på när fången skulle dödas av snaran. Fången fick kliva på en fallucka och någon trädde en snara runt halsen på honom, bödeln ner från ”scenen” och drog i en spak som utlöste luckan och fången ramlade ner och bröt nacken. När han sedan hängde där livlös skulle de kanske 15 000 fångarna gå tre varv runt den hängde. Sedan skickades han till krematoriumen.

MEDICINSKA EXPERIMENT

Något annat som förekom i lägren som kanske till och med var hemskare än de flesta straff var medicinska experiment, experiment som endast den sjukaste skulle kunna komma på. De två som höll experimenten på Auschwitz var Josef Mengele och Hans Műnch. Dessa två var också de mest fruktade. De var s k SS-läkare och fanns till för att göra Tyskland till en överlägsen krigsnation.
Vem som helst i lägret som de ville använda, tvingades ställa upp på dessa vidriga undersökningar som de ställdes inför.
Och det var inte direkt några barmhärtiga operationer de gjorde, nej, varken bedövningsmedel eller steriliserade verktyg användes, vilket gjorde det otroligt smärtsamt.
Josef Mengele blev känd för sina experiment med tvillingar, där han undersökte dem på olika sätt. Sammanlagt offrade han ca 150 tvillingpar på Birkenau. Men det var inte bara tvillingar som offrades, nej, tusentals andra fångar dödades av hans händer och verktyg.
Bl.a. försökte han göra om judar till arier, bytte ögonpigment och stora hudpartier på dem.
Han opererade också bort lymfkörtlarna som bygger upp kroppens försvarssystem, för att se hur länge man klarade sig med en lätt sjukdom som han ”gav” dem.
Han ”tillverkade” också olika typer av sår som t.ex. kallbrand och brännskador för att sedan försöka läka dem med en massa annorlunda metoder han använde sig av.
Han injicerade också fångarna med olika virus och bakteriella sjukdomar såsom malaria, cancer och tuberkulos.
Hans Műnch brukade stympa (hugga av kroppsdelar på levande individ) fångar och sedan försöka sy på kroppsdelarna på någon annan och försöka få armen att leva igen.
Några fångar utsättes för väldigt högt tryck för att undersöka hur högt upp det var möjligt att flyga planen för att på sikt kunna slå fienden. Temperaturexperiment utfördes också för att få klart för sig hur lite kläder soldaterna behövde för att klara sig i kalla länder utan att få frysskador o.d.
Vad var de här läkarna för sjuka människor egentligen som ens komma på tanken att utsätta människor, framför allt barn för dessa idiotiska experiment? Båda sa ju att de inte såg någon skillnad på judar och försöksdjur, men ändå, att offra ett barn, bara för att undersöka hur högt soldaternas plan kunde färdas.
Experimenten var så grymma och så onödiga...


Det finns så mycket att berätta och så mycket att skriva men jag känner också att det måste få ett slut någon gång.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva i evigheter om detta så stora, omfattande ämne...

Den 27 januari 1945 befriade Rysslands röda armé fångarna på Auschwitz läger...
...men de glömmer aldrig.
Lägren krävde minst 1 160 000 människors liv...
...11 000 000 människor dödades i den så kallade förintelsen, 1933 – 1945...

”Och hela dagen och hela natten, alla dagar, alla nätter, ryker skorstenarna
av bränslet från Europas alla länder”




AVSLUTNING - komentarer

Vad var egentligen förintelsens mening? Varför?
Förintelsen var Hitlers och nazisternas start på att försöka skapa ett renrasigt släckte som skulle dominera Europa och världen. Den ”rena” rasen var ett urval människor som alla skulle vara vita, blonda och innehava klarblå ögon. Alla skulle ha samma tankar om allt och allt skulle styras av några enstaka människor.
Jag fattar inte varför Hitler ville att alla skulle vara ljusa och blåögda när han själv var mörkhårig, hade bruna ögon och hade föräldrar som var judar.
Allt detta förklaras väldigt tydligt och intressant i filmen ”Hitlers barn”...

Hur kan en del människor idag hävda att förintelsen aldrig ägt rum och att alla som suttit i något av lägren, ljuger?
Hur kan de ens säga så? Trots alla vittnen och bildliga bevis som bevarats.
Men dagens nynazister måste väl hitta på något som gör deras ”politik” och tankar, ha varit något bra genom tiderna.

Seriöst måste det varit ett väldigt sjukt fel på en del nazisters hjärnor, t.ex. de som höll på med de medicinska experimenten och de som upprättade lägren. Men de sjukaste av de alla måste varit den som kom på att man skulle börja tillverka ”souvenirer” av fångarna. T.ex. gjorde man lampskärmar av uppspännd hud. Man krympte också avhuggna huvuden från fångarna som man senare fäste på en gipsställning.
Vilka köpte sådana här ”souvenirer” egentligen? De som gjorde det måste varit minst lika sjuka som den som gav order om tillverkningen. Det var väl några högt uppsatta nazister som ville visa alla att han verkligen trodde på nazisternas grundtanke, att skapa en...