Upplysningen Romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Upplysningen:
Var den tid när man ville att människan skulle lära sig att lite på sitt eget förstånd. Utan ledning av andra som t.ex. kyrkan. Det handlar om utplånande av myter och ta bort fördomar. Låta sig aldrig blint styras av kyrkan eller staten. Genom kunskap kan man fri göra människan. allt går att förklara.
Man försökte hitta nya samhällssystem som grundade sig på förnuft och alla människors lika värde. Alltså en form utav nödvändighet för att demokratin skulle komma så småningom.

Romantiken:
Romantiken var en motrörelse mot upplysningens förnuft idéer.
Man menade att det inte gick at förklara allt. Man ville ha tillbaka mystiken. Man ville ha tillbaka det som ej gick att förklara. Man tyckte att upplysningen var så sval o tråkig. Man hyllade dom starka känslorna och inte minst den egna individens starka känslor. Upplysningen sa att alla var lika. Romantiken sa att vi alla var olika. Romantikens ideal ser man i dikter o tavlor som är väldigt kraftfulla. Det handlar om stora stup och djupa skogar. Om kärlek o starka känslor.

Upplysningens litteratur var att beskriva det bästa av samhällen som enbart kunde vila på kunskap, förnuft och logik. I denna anda gjorde man den största första nationalencyklopedin.

Man kan säga att upplysningen och romantiken från 1600 talet till 1800 talet på ett plan hyllade individen fast på olika sätt. Upplysningen visade på människans tanke förmåga och lika värde. Och på det viset gjordes varje individ lika viktig för samhället. Ungefär som i dagens demokrati än person en röst.
Romantiken hyllade också individen som unik i sitt sätt att förstå den yttre och inre värden. Och ge utryck för alla känslor än människa har och som inte kan förklaras av enbart förnuftet.
Så man kan säga att upplysningen ledde till revolutioner i samhället (franska revolutionen) och romantiken ledde till en revolution i varje människa i att få känna fritt.



Poesi

Upplysningen:


Anna Maria Lenngren (1754 – 1817)

Anna Maria Lenngren
Hon föddes i Uppsala 1754. Hennes pappa var lärare vid universitetet och Anna Maria fick ungefär samma uppfostran och utbildning som sina bröder. På den tiden var det ovanligt att kvinnor fick så mycket utbildning. Det var förmodligen därför hon engagerade sig i jämställdhets frågor. För henne var det ju självklart att hon behandlades med lika mycket respekt som sina bröder. När hon var 18 år började hon skriva.

Reflexion
Cornelius Tratt är död – en liten
rödlett man,
gick gärna med syrtut, igår begravdes
han –
jag kistan såg och processionen
och gjorde denna reflexionen:
”Bror Tratt , du levde glatt och kort.
Förr bars du alltid hem, nu bärs du
äntlig bort.”

Ordförklaringar:

Rödlett = lite rödaktig färg på håret
Äntlig = slutligen
Syrtut = långrock

Denna dikten handlar om en man som nyligen har dött. Det man vet eller kan ta fram från dikten är inte överdrivet mycket. Om naturen får vi ej veta nått alls. Det man får reda på om denne Cornelius är att han verkat leva ett lyckligt liv men som plötsligt hejdats av en tidig död. Man får reda på vad han trivdes i för plagg. Denne andra karaktär som berättar dikten tror jag stod Cornelius ganska nära. Men han verkar ganska lättad att han äntligen gått bort.
Romantiken:


Friedrich Hölderlin ( 1770 – 1843 )

Friedrich Hölderlin föddes den 20 mars 1770 och han var en tysk författare. Han hade en mycket tuff uppväxt med en pappa som ständigt var på honom att bli något bra när han blev vuxen. Detta gjorde att han inte vistades hemma så mycket utan var mest ute och sprang omkring, vilket fick följden att han inte uppnådde bra resultat i skolan. Men han lyckades komma in på Tübingen skolan i Tübingen och läste där filosofi och teologi. Det var nu han började tycka om intressera sig för författarskapet.

Hyperions ödessång

Ni vandra däruppe i ljus
på mjuka ängar, saliga genier. Ordförklaringar: Salig = lycklig, Kysk – orörd
Glänsande gudafläktar
smeka er lätt
som citterspelerskans finger
heliga strängar.

Ödeslöst som det sovande
barnet, så andas det himmelska.
Kyskt bevarad
i blygsam knopp
aldrig anden
vissnar hos dem
och de saliga ögonen
skåda i stilla
tidlös klarhet.

Men oss är givet
att ingenstädes få ro.
Som vattnen från klippa
till klippa sig slunga,
så kastas, så störta
vi lidande mänskor
blindvis och ständigt från timme till timme,
år efter år mot det ovissa ned.


Denna dikten tycker jag efter ha läst den handlar om någon som vet.. eller vad ska man skriva. Det finns i alla fall två stycken världar i den. Den första är jorden och den andra är himmelen. Denne person känner elände och avundsjuka. Han värkar tycka att livet på jorden endast är en plåga (Men oss är givet
att ingenstädes få ro. Som vattnen från klippa till klippa sig slunga, så kastas, så störta vi lidande mänskor). Han verkar inte ha någon livslust kvar och längtar till döden då han får prova liver i himmelen.

Denna dikten fick en att tänka efter att visst kan det vara tungt att leva ibland men ändå så blir det nästan alltid bättre. Visst funderar man på om det finns nått så mycket bättre liv där uppe.



Morgonen kommer och daggen stiger
Långt bort i horisonten ett stort eldklot flyger
Med sakta fart stiger ljuset och värmen över jorden
Nu äntligen är det morgon igen.

I denna dikten försökte jag väll få ihop någonting. Jag har aldrig skrivit en dikt eller nått sånt här så detta var d första och d va väldigt svårt måste jag säga.!



Barnet gråter förtvivlad av sorg
Mamma är borta det känns som ett år
En tår nu glida ned längs dens kind
Nu vill han dö
Så tar han sitt liv.


I denna dikten försökte jag få in mer känslor på nått sätt som i romantiken..
Jag försökte få det att flyta på och hur jag tänkte va på hur kärleken ett litet barn har till sin mor och så försvinner hon,



Prosa

François de Voltaire eller François Marie Arouet (1694-1778)


Voltaire var en fransk författare och en av upplysningstidens förgrundsgestalter.
Han gjorde mer än någon annan skribent för att sprida den nya vetenskapen och den nya liberalismen i Europa. Voltaire betecknades som en oräddhet och frispråkighet man, vars agerande ofta ledde till politiska och personliga sammanstötningar med makthavare. Något som resulterade i fängelsevistelser, och landsförvisning till Storbritannien.


Candide:
Boken handlar om candide som åker världen över och upplever en massa spännande äventyr.
Candide växer upp i ett stort och prydligt slott som tillhör Baronen som har en dotter, Kunigunda. Han är otroligt förälskad i henne och kan ej styra sina känslor över henne. Detta gör att han till slut blir utsparkad ur slottet. Efter detta driver han bara runt och gör det mesta för att få se sin älskade Kunigunda igen. Efter en tid så träffar Candide sin gamle vän och lärare Pangloss och dessa två hamnar i en massa äventyr o annat tillsammans. Det är stormar, skeppsbrott jordbävningar. Filosofen Pangloss lär Candide att allt som händer i denna världen han en mening och att av alla världar som finns så är detta den bästa.
Men Candide som är med om det mesta bland olyckor och är i stort sett den ända som klarar sig när det händer saker och olyckor börjar tvivla på filosofens ord. Till och med i slutet när han fått sin älskade Kunigunda och hans alla vänner samlade så tvivlar han fortfarande på Pangloss ord. Kanske är det för att saker han tänkt sig inte hänt o allt blivit annorlunda än vad han trott. Det är något fel med alla men i slutet visar det sig tillslut att det dåliga omvandlas till något bra. T.ex. han fula fru Kunigunda visar sig vara väldigt bra på att baka.

När man läser boken så måste man lägga hela sin koncentration på den för att dels förstå en del kluriga ord mm. Den kan va lite seg ibland men för det mesta så händer det saker hela tiden.



Citat 1:
Det finns ingen verkar utan orsak, svarade Candide blygsamt.
Allt har ett inre nödvändigt samanhang och allt är inrättat på det bästa.

Jag tog det här citatet för jag tycker om det. Jag tror att det menar att saker o ting inte är så ytliga som man kan tro. Saker man gör har alltid en baktanke vare sig man vet om det eller inte.

Citat 2:
- Från det ena till det andra, sa Candide, tror ni på att jorden ursprungligen varit ett hav, som man påstår i den där tjocka boken som kaptenen har ?
- Jag tror inte på någonting i den vägen, svarade Martin, inte mer än på alla andra drömmerier som man sprider sen en tid tillbaka.
- Men för vilket ändamål har då världen skapats? Envisades Candide.
- För att göra oss rasande, blev svaret.

Den visar på nått sätt att candide har någon sorts förklaring till allt eller vet att det finns (upplysningen) eller jag vet inte riktigt själv vad jag menar men han verkar va ironisk mot mannen som har en bok om hur jorden blivit till eller nått som Candide bara värkar tycka är skit snack.

Citat 3: Men jag älskade ännu livet, och denna löjliga svaghet är kanske en av våra mest olycksbringade instinkter. Kan det finnas något dummare än att ständigt vilja släpa på en börda som man samtidigt alltid vill kasta ifrån sig?
Att avsky sin tillvaro och samtidigt hålla fast vid den? Att smeka den orm som fräter på oss ända tills den förtärt vårt hjärta?


Detta citatet får en att tänka efter. Är kanske svagheten det mest olycksbringade vi har. Självklart så kanske vi viker oss i vissa situationer ibland och flyr iväg men detta kanske också räddar oss i andra situationer. Så visst kan man debattera om det men jag tror ej du kommer fram till någon slutsats.


Jonathan Swift:
Jonathan Swift var Satirisk och politisk. Han var född i Dublin Irland, november 30 år 1667, och läste på Trinity College. Han arbetade ett tag åt en diplomat och en skribent som hette Sir William Temple. Swifts relationer med William Temple var dåliga. År 1694 reste han tillbaka till Irland där han tog religiösa order. Det orsakade en försoning med Temple. Han återvände till Temples hushåll år 1696. Där han övervakade undervisningen av Esther Johnson, dotter till Temples systers granne. Swift stannade hos Temple tills Temple dog år 1699.


Gullivers resor:
Boken handlar om Herr Lemuel Gulliver som från ett litet barn alltid velat åka ut och se världen. En dag får han chansen när han får åka med som skeppsläkare på en båt som skall segla mot mindre Asien. Färden blir inte vad gulliver hade tänkt sig. Dom kommer in i en storm där han sköljs över däck. Han vaknar senare på en sandstrand fastbunden med en massa små rep och det är nu han träffar lillputtarna som är precis som människor fast bara runt 10 cm höga.

Jämförelse:
I boken om Candide så skall allt vara så självklart på nått sätt. Den är inte alls lika fantasifull som Gullivers resor. Man ifråga sätter mycket mer i Candide och Gullivers resor mer bara är en bok som är spännande och allt sånt på ett annat sätt. Jag tycker böckerna är från väldigt skilda världar på de sett som dem är skrivna.

Victor Hugo.
Victor Hugo föddes i Besançon 26 februari 1802. han var son till Count Lépold-sigisbert Hugo och Sophie Hugo. När han var två år gammal så skilde sig hans föräldrar, och han uppfostrades av sin mor i paris. Hans far var en officer i Napoleons krig. Redan som femton år gammal så fick han franska akademiens pris för en dikt. Och hans första bok publicerades år 1822 och sedan hans första novell året därpå.


Le Misérables
Filmen handlar om Jean Valjean. Från början vet man inte mycket om denna man förutom att han precis släppt ut efter nästan 20 år som straff fånge. Han får sova hos en präst som en skäl silver av. Han blir påkommen men denna prästen köper hans skäl fri. Han blir senare borgmästare i en stad en bit utanför paris. Här lever han ett lugnt liv och vill att alla människor skall ha det bra. Men en efter en tid som borgmästare kommer en polisman dit. Han skall bli ny polis chef för området och vill gärna träffa borgmästaren. Efter en olycka på torget då Jean hoppat in och hjälpt till att rädda en man med den styrka han har efter 19 år i ett sten brott så känner polismannen Javert igen honom från stenbrottet för att han själv jobba som fångvaktare där. Han lägger en anmälan på honom men ”regeringen” eller högt uppsatta chefer tror han inte. Efter ett tag så anklagas en man för att vara Jean Valjean. Den riktige Jean är en god människa och kan inte låta någon annan sitta inne för hans skull. Han tar sig till rättegången och säger vem han är. Efter detta så vill man få honom häktad men han har flytt. Javert letar över allt. Jean har nu också lovat sin kärlek. En kvinna han tagit hand om hemma att han ska hämta hennes dotter Cosette som han lovade att ta hand och uppfostra. Han gör detta så nu har han också ett litet barn att ta hand om. Dom flyr till paris och in i ett kloster där polisen inte får komma in. Där lever dem i 10 år sedan vill dottern inte längre bo kvar så dom flyttar in i frankrike. Där lever som ett lugnt liv till hans nu dotter bli förälskad i en fattig student Marius. Javert får reda på att en rik man bor i området och hans dotter träffar en fattig man. Han skriver ett brev till Jean om detta. Fast han vet inte att det är Jean. När Jean ser detta blir han både arg och rädd. Dom är tvungna att flytta igen. Cosettes kärlek är med och skapar en revolution. Jean vill fly medan alla andra flyr men Cosette har lovat att stanna kvar och vänta på sin älskade. Han kommer senare på kvällen men han är fångad av Javert. Men dottern och hennes kärlek lyckas vända på situationen och tar Javert till fånge. Fadern Jean kommer ner där Javert sitter fångad han tar på sig ansvaret för att skjuta honom och tar ut han i en gränd där han istället låter honom gå. Sedan springer han och hämtar sin dotters kärlek som är skadad. Dom flyr hem till huset där han blir fångad av Javert. När han sedan lämnas ensam med Javert så släpper han honom men tar själv självmord. Jean är överraskad men samtidigt lycklig.


Det är mycket känslor och annat med i filmen, folk är heller inte så att dom vet allt. Eller att nått vet allt. Jag tror filmen är från romantiken.
Den var väldigt bra och det hända hela tiden nya saker. !

Uppsatts


Le Misérables.

När Jean hade släppts utav sin förvåning var han fortfarande väldigt förvånad utav vad som hade hänt. Medans han gick över bron så stanna han och titta ut över vattnet. Han kunde än inte förstå att han var en fri man. Nu slapp han gömma sig och känna sig jagad. Han längtade enormt mycket på att få komma hem till sin dotter, men han kände samtidigt nått som oroade honom. Nu efter Javert hade slutat jaga honom så kanske någon ny började så han började tänka i andra banor.
Han funderade på om han skulle ta och lämna staden så fick hans dotter Cosette och Marius leva ett stillsamt liv tillsammans utan att han skulle komma och förstöra det. Så han bestämde sig nu för att lämna staden och alla dess människor och börja om på nytt igen. Han började först gå mot det gamla klostret där han hade bott i många år. När han väl var framme knackade han på den stora porten.
-vem är där?. Frågade kvinnan bakom dörren.
-det är jag Jean Valjean. Svarade han
dörren öppnades och han togs emot mycket varmt om nunnorna och de andra som kände igen honom. Han frågade om han kunde få låna lite kläder och annat när han var där. Dagen efter gick han med packad väska ut från den stora porten och iväg på ängarna.
Under samma tid kvar i Paris så låg Cosette vid sängen där Marius låg ordentligt skadad.
Hon var otroligt ledsen över pappans bortgång som hon trodde medans hon ändå var lycklig över att hennes älskade var en av de få överlevande. Efter några timmar så var Marius på benen igen fast han hade fortfarande väldigt ont. Dem gick ut och såg de gamla kvarteren var förstörda. Dom fortsatte in åt stan.
Efter en liten promenad så tog dem en paus, det dom inte tänkte på var att dom satt sig framför polischefen och två andra män. Dom hörde samtalet i mellan dem.
-men hur har det gått till?.. sa en av de två männen till...