Romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Romantiken var en reaktion mot upplysningen och mot förnuftets
herravälde, den är mångskiftande och svår att bestämma. Man ville visa
känslor, spontanitet i upplevelser och uttryck och man dyrkade det som
var unikt i personlighet och människors uttryck. För romantikern hade
känslan alltid rätt. Den stod över förnuft, lagar och moraliska normer.
Naturdyrkan var ett av romantikens drag och man använde den i dikt,
konst och mu-sik. Man trodde att berg, vattenfall, stormar, åskväder och
hav speglade män-niskornas känslor. Man sökte sig också till äldre tider
och fjärran länder. Intresset för detta var stort och
historieskrivningen blev större än någonsin förr. Primitiva, oför-störda
folk från forna tider var idealen, men även det enkla folket i deras
egen tid ansågs leva rätt. Man ville att alla skulle vara olika men så
småningom byttes den viljan till att alla skulle vara som de i ens egen
nation var. Nationalismen hade kommit. Medeltiden dyrkades även den och
man ansåg att det var en epok full av ädla riddare, jungfrur, fromma
munkar och vackra slott och katedraler.


Under romantiken skrev diktarna om människans samspel med naturen,
känslans rätt, förtärande passioner, fjärran länder, historiska
personligheter, hemska monster (Frankenstein), brott och märkliga
personer (som Tintomara i Almqvists "Drottningens juvelsmycke"). När de
skrev uttryckte de starka känslor och beskrev en vild natur, allt i
opposition mot upplysningens förnuftstänkande. Ibland fanns döden med
och det skapade en mystisk stämning. Vissa diktare grundade sina dikter
på en genomtänkt idealistisk världsbild men romantiken kunde också
präglas av tankar om att Gud finns i alla små delar av allt som finns i
världen. En del diktare skrev för fol-ket, i Tyskland kom folkdiktning,
i Danmark folksagor och i Sverige folkvisor som var medeltida ballader.
Man skrev om det övernaturliga och det makabra och somliga, till exempel
Lord Byron, odlade det demoniska och moraliskt fördärvade i både sig
själv och sina dikter.


Idag har vi en helt annorlunda uppfattning om vad som är romantiskt.
Naturligtvis tycker alla människor olika, men de flesta tycker nog att
älskande par, soldnedgångar, blommor och stearinljus är romantiska. Jag
tycker att det jag har nämnt är romantiskt, men personligen tycker jag
att det kan var minst lika romantiskt att se en förälskad människa som
sitter och längtar efter sin älskade på till exempel en balkong, i en
park eller kanske i ett lusthus. Man behöver inte få se allt utan kan
fantisera lite om hur det skulle kunna vara. Andra saker som jag tycker
är romantiska är kyssar, träd på hösten, skogspromenader på tu man hand
med sin älskade i skogen. Eller, finns det något mer romantiskt än att
sitta med någon man tycker väldigt mycket om på en klippa i skär-gården
mitt i sommaren med några blommor i handen och se solen gå ner?


Skillnaden mellan det vi tycker är romantiskt idag och det som var
romantiskt då är nog inte så stor som vi ibland tror. Det är klart att
det har ändrats, men många av grundtankarna lever nog inom oss än. Vi
har ju i och för sig andra saker som vi tycker är romantiska, men till
exempel riddare, jungfrur och skogar tycker i alla fall jag är
romantiska, trots att jag lever i vår tid. Däremot finns det nog inte så
många idag som tycker att kyrkogårdar är romantiska. De är mer
skrämm...