Michelangelo Buonarroti

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Renässansens verkliga universalgeni var Michelangelo. Hans grundutbildning var skulptörens, men han gjorde ocksåstora insatser som målare och arkitekt.
. . .

Michelangelo Buonarroti, kallad Michelangelo, född 6 mars 1475 i Caprese vid San Sepolero, Italien, död 18 februari 1564 i Rom, italiensk målare, skulptör, poet och arkitekt. Verkade i Florens och Rom under högrenässansen och manierismen, en av konsthistoriens största gestalter.

Michelangelo föddes i Caprese, där fadern var den högsta florentinska ämbetsmannen. Han fick sin skolning i Florens, först i freskoteknik genom Domenico Ghirlandaio och sedan, under Lorenzo II Magnificos beskydd, i Mediciskolan, där hans talang för skulptur upptäcktes. Här formades även hans intellekt i umgänget med de nyplatonska filosofer, konstnärer, poeter och lärda män som Lorenzo hade samlat kring sig.

Efter sin beskyddares död begav sig Michelangelo först till Bologna och sedan till Rom, där han, vid 24 års ålder utförde sitt skulpturala mästerverk – Pietá (1499), som finns i Peterskyrkan.

Vid återkomsten till Florens högg han för stadens räkning den stora armorstatyn
David (1504).

År 1505 återkallades Michelangelo till
Rom av påven Julius II och befalldes att
utföra det gravmonument, som skulle
förhärliga påven efter döden. Endast en
av de ursprungligen fyrtio skulpturerna
blev någonsin fullbordad, Moses (1515),
placerad i kyrkan San Pietro in Vincoli i
Rom. Michelangelo grälade med påven
och flydde från Rom; han försonades senare med honom och återvände 1508,
inte för att avsluta gravmonumentet utan
för att utsmycka hela taket i sixtinska kapellet i Vatikanen med fresker. Detta enorma ”uppdrag” tog honom över fyra år av arbete nästan uteslutande på egen hand.

Michelangelos försök att sedan återvända till skulpturen och den julianska graven omintetgjordes än en gång, denna gång av Julius II:s efterträdare, Medicipåven Leo X, som befallde honom att förse den ofullbordade kyrkan San Lorenzo i Florens med en fasad. Fastän detta projekt övergavs 1520, stannade Michelangelo i familjen Medicis tjänst. Han arbetade framför allt på kapellet som skulle komma att hysa familjegravarna, Medicikapellet, och Biblioteca Laurenziana, båda i anslutning till San Lorenzo-kyrkan.

Staden Florens gjorde 1527 uppror mot Medicéerna, och Michelangelo splittrades mellan lojaliteten till sina beskyddare och sina republikanska sympatier. Han spelade en aktiv roll i försvarandet av Florens i egenskap av ingenjör ansvarig för befästningarna, men när Medicéerna återtog staden förläts Michelangelo. Han återupptog arbetet med Medicikapellet och fullbordade monumenten över Giuliano och Lorenzo de´ Medici med de symboliska gestalterna Dagen och Natten, Morgonen och Aftonen, innan han återigen kallades till Rom för att måla sin andra stora fresk, Yttersta domen (1534-1541), vilken upptar hela altarväggen i Sixtinska kapellet.

I Rom, där han blev kvar till sin död, lärde han känna Vittoria Colonna, som utövade ett stort inflytande under hans sista år. Ytterligare två fresker, Pauli omvändelse och Petri omvändelse, målades 1542-1550 i Cappella Paolina i Vatikanen. Julius II:s grav fullbordades 1545 i mycket förminskad skala i San Pietro in Vincoli på Esquilinen.

Förmodligen har ingen annan konstnär utövat ett större inflytande än Michelangelo. I samtidens ögon var han "Den gudomlige" och trots att hans storhet var uppenbar och erkänd, ingav skaparkraften inom honom en sådan respekt hos påvar, lärda och soldater att de talade om hans "terribilità". Hans vän Giorgio Vasari kallade Michelangelos verk höjdpunkten på den strålande utveckling av konsten som hade påbörjats med Giotto.