Kampen efter friheten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vinden är bitande kall. Hon sveper kappan tätare omkring sig och stiger ut på gatan. Skulle hon våga? Hittills har hon bara kommit hit inte ens ett steg längre. Hon grips av panik och rusar upp till lägenheten och låser om sig. Hon går fram till fönstret. Utanför glittrar solen emot alla fönster och i lekparken leker många barn.
Jag vill så gärna gå ut, känna mig fri och bara kunna vara ute som alla andra, sade hon tyst för sig själv. Och vad ska mamma säga när hon kommer hem och då inser att jag inte varit ute idag? Hon kommer att kalla mig knäpp och skicka mig till en psykolog, tänkte hon.
– Jag är inte knäpp! skriker hon.
Mamman kommer hem fyra timmar senare, trött efter en jobbig dag på dagiset. Allt hon vill är att äta något och sen gå och lägga sig. Men när hon öppnar kylskåpet blir hon förvånad över vad hon ser.
- Sofia, har du verkligen varit ute idag?
– Ja, varför undrar du?
– Det var handlat. Eller skickade du Jonas igen som du alltid annars gör för att slippa gå ut?
– Nej det gjorde jag inte. Jag har verkligen varit ute idag
– Men då kan vi ta en promenad till restaurangen och äta en god middag?
– Nej jag orkar inte. Jag är jättetrött.
– Okej då lagar jag väl i ordning något.
I snart ett år har det varit såhär. Sofia har knappt varit ute något alls. Ända sedan hennes far dog i en bilolycka vågar hon sig ut. Inte ens den vackraste sommardagen. Men hon vill ju inte berätta vad som är problemet. Jag tror att jag snart måste skaffa hjälp, tänkte mamman.
Under tiden mamman är i köket sitter Sofia i sitt rum och tittar ut genom fönstret som alltid annars. Snön faller från himlen och lägger sig fint på marken. Detta skulle antagligen det sista snöfallet innan våren tar över.

Fyra månader senare
Solen lyser på de vackra sommarblommorna i parken utanför Sofias fönster. Småbarn och deras mammor är i lekparken och i parken har många familjer picknick. Sofia står i fönstret som vanligt och tittar ut. Snart är det hennes tur att sitta där i parken.

Sofia och hennes mamma har haft hjälp av en psykolog med goda kunskaper. Hon har hjälpt Sofia att under dessa fyra månader som har gått att bygga upp hennes självförtroende. Sofia har gjort stora framsteg och vågar sig nu ut en liten stund utan att få panik men det var långt kvar innan allt var bra igen. Kommer det någonsin att bli bra igen?
Solen glittrar i vattenpölarna och en vacker dag i augusti kommer den dagen alla väntar på. Dagen då Sofia vill gå ut i parken och fika. De packar en liten väska och letar reda på en filt.
– Mamma, vänta här. Jag vill testa själv, jag vill känna att jag klarar av detta, sade Sofia.
– Klart att du får göra. Jag kommer efter när jag ser dig i parken. Du klarar det här!
Sofia tar på sig sina skor och går ut ur lägenheten, går trapporna ner och känner att paniken finns där inom henne.
"Jag ska klara detta. Jag kan klara detta" sa hon högt till sig själv.
Hon beger sig ut ur trapphuset och går ut i den friska luften. När hon känner de varma solstrålarna i ansiktet känner hon den frihetskänslan som hon har längtat efter. Hon beger sig mot parken och hennes mamma kommer snabbt efter. Hon ger si...