Venezuela

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Venezuela är ett oljerikt land som ligger i norra Sydamerika, men trots sina oljefyndigheter och sin närhet till USA, lever större delen av befolkningen i fattigdom. Landet har även stora politiska problem som resulterat till oroligheter/strejker/blockader. Även om Venezuela är i en kaotiskt situation hör man knappt av det i medierna.

Jag har även en kompis som har sitt ursprung i Venezuela och en gång när jag frågade honom om vad som händer i Venezuela. Det visade sig att han inte hade någon vidare kännedom om landets situation. Då tänkte jag att nu är det upp till mig att reda ut detta och sedan låta han få läsa mitt arbete.

Bredvid det har jag även funderingar över varför så många venezuelaner lever i fattigdom då Venezuela har enorma oljefyndigheter, och jag har även misstankar om att det finns utländska intressen, särskilt ekonomiska, i Venezuela.

? Kan de politiska problemen lösas som råder i dagens Venezuela?
Venezuela är ett land som har tillgång till värdefulla naturresurser och då främst olja. Detta tror jag resulterar i att det är svårt för makteliten att se till folkets bästa och att det fokuserar mycket på sina egna intressen och nationens ansikte utåt.

För att ge arbetet en brödtext som jag sedan använt mig av i analysen så har jag även skrivit tre underfrågor som jag försöker besvara med hjälp av referat som jag har sammanställt från tidningsartiklar och olika källor på Internet. Jag har även givit en bakgrundsbild av den politiska utvecklingen som har varit i Venezuela på senaste tid där jag valt att använda mig av en hemsida som tillsynes verkar vara opartisk.

? Hur ser den politiska situationen ut idag?
Det lilla som jag trots alla odds har lyckats snappa upp ur mediasammanhang tycker jag mest verkar handla om strejker och maktskiften. Vad ligger bakom allt detta?
? Hur stor betydelse har oljan för de beslut som fattas?
Jag tror att den enorma del som oljepengarna (borde) utgör i Venezuelas budget måste få ledarna att alltid ha oljebolagens intressen i åtanke och kanske sätter dom främst, istället för folket. Att en del, en ganska stor del, av de statliga finanserna hamnar i elitens ficka är inget jag tvivlar på.

”Makt korrumperar!” Thage G. Peterson (f.d. statsråd och talman)

? I vilken grad påverkar utländska länder Venezuela?
Som jag nämnde i inledningen så finns det säkert många utländska intressen (framför allt ekonomiska angående oljan) som vill påverka och stärka sin situation i Venezuela.

Syfte:

Det är dags att någon ger en grundläggande förklaring om den situationen som råder i Venezuela och Gud verkar ha öppnat sina ögon och satt mig till att fullfölja uppgiften.




Metoddiskussion:

Som med så många andra arbeten så börjar man med att sätta på kaffebryggaren och en fin skiva ala Progghits. Sedan kan man samla sig och ta itu med att läsa alla de olika medier och materiel om vad nu än må vara som man ska skriva om, i mitt fall Venezuela. När sedan hela huvudet är fullt av politiska åsikter och politisk propaganda gäller det att sålla agnarna från betet, eller med andra ord ta en paus. När jag funderat klart gäller det för mig att försöka ge en så neutral bild till Dig som läsare om vad som har hänt i Venezuela som möjligt. Detta tycker jag att sidan ”Simon Bolivar Studiecenter” sammanfattar väldigt bra under sin länk ”Den politiska situationen i Venezuela”.

Sedan försöker jag framföra olika mediers åsikt i de olika frågorna, vilket senare ska leda till svar (förhoppningsvis). Något som Du som läsare bör vara medveten om är att några av de medierna som jag använt mig av har politiska åsikter som de försöker sprida via sina artiklar, tex superliberala Contra och det kommunistiska ungdomsförbundet R.K.U.

Venezuelas politiska bakgrund

Under 40 år och fram till den 6:e december 1998 hade två partier turats om att styra Venezuela. Det var COPEI (Kristdemokrater) och AD (Socialdemokrater). Tiden präglades av mer eller mindre uppmärksammade korruptionsskandaler. Det finns exempel på hur hela statskassan försvann. Enligt den nya regeringen fördes 66 miljarder dollar ut ur Venezuela endast under de senaste 10 åren innan Chavéz kom till makten. Detta motsvarar ca två gånger Venezuelas utlandsskuld.

Den ekonomiska krisen, orsakad bl.a. av denna korruption, skapade en stor social oro i landet. Detta ledde till ett spontant uppror i slutet av 1980-talet. Folkmassor kom ner från de slumområden som omringar Caracas och de intog huvudstaden. Detta uppror stoppades av militären med blodiga metoder. Tusentals människor sköts till döds. Denna händelse gjorde senare att ett antal officerare tyckte att det hade gått för långt. Dessa officerare valde att föra vidare folkets krav på social rättvisa och tolererade inte att man använde kulor mot de hungriga folkmassorna. Hugo Chavéz ledde då en militärkupp mot den korrumperade, fast folkvalde, Carlos Perez (Socialdemokrat). Chavéz misslyckades med att ta makten och satt i arrest under ett antal år för att sedan återkomma i politiken som presidentkandidat.

Från att inte ha haft någon chans att göra sig hörda gentemot de två övriga etablerade partierna, kunde Chavéz och en koalition av sociala rörelser vända valutgången genom att jobba på gräsrotsnivå och med sociala organisationer som hade tröttnat på korruption och lögner.

Chavéz och dessa sociala organisationer vände inte endast valutgången utan fick också bort AD och COPEI från den politiska arenan. Chavéz fick mer än 60% av rösterna i valet 1998. Stödet höll inte bara utan ökade markant under första årsperioden. Chavéz och hans regering räknar idag med ett stort stöd bland Venezuelas folk.

En sak som resulterat i många konflikter och som bör nämnas är det att efter att ha vunnit presidentvalen år 1998 och 2000 med mycket stor marginal och röstat igenom en ny författning började Hugo Chavéz att driva igenom reformer som syftade till att omfördela landets stora rikedomar, först och främst dess olja. Chavéz mötte dock hårt motstånd från de gamla partierna, näringslivets ledare, katolska kyrkan samt en enhetlig media som kontrolleras i sin helhet av Chavéz motståndare. Två mycket konfliktfyllda reformer är jordreformen, där all jord som är obrukad kan utnyttjas och omfördelas utav staten, samt en lag som förbjuder privatiseringen av oljeindustrin och begränsar dess exploatering.
(Eddie Salgado 2002-04-15)

Hur ser den politiska situationen ut idag?

Chávez omvaldes 2000, men sedan dess har stödet för honom minskat från 80 till 35 procent. Chavéz har fortfarande starkt stöd bland landets fattiga, trots oppositionens kraftiga missnöjesyttringar. Bakgrunden är att inkomstklyftorna och fattigdomen har ökat i Latinamerika de senaste åren.

I takt med att de etablerade partierna och eliterna visat sig oförmögna att lösa problemen har det folkliga missnöjet ökat, och vänsterpolitiker som lovar att prioritera fattigdomsbekämpning och att arbeta för en jämnare inkomstfördelning har vunnit stöd. Chávez, som inte hade några skor som barn, har gett de fattiga hopp om förändring. Men landets dåliga ekonomi begränsar regeringens manöverutrymme. Chávez har en delikat balansgång att gå mellan att behålla marknadens och de internationella finansorganens förtroende och att tillfredställa de väljare som fört honom till makten i hopp om en drägligare tillvaro.

Chávez linje har varit konfrontations fylld. Hans hot mot medel- och överklassen har hittills mest betraktats som tom retorik. I december 2002 inledde oppositionen en generalstrejk för att avsätta Chávez. Men efter de senaste månadernas strejk, ledd av näringsliv och fackliga organisationer i protest mot presidenten, har Chávez visat sig fast besluten att stärka statens grepp om ekonomin. Bland annat har valuta- och priskontroll införts. Kritiker varnar för Kuba-kommunism. Strejken har även ytterligare försämrat den redan krisdrabbade venezolanska ekonomin, men missnöjet riktas nu även mot strejkledarna. I början av februari avbröts strejkerna, förutom inom oljeindustrin.
(Karin Backström 2003-02-13)

Enligt oppositionen så försöker Chavéz att införa diktatur med hjälp av demokratiska metoder så som att sätta Chavéz anhängare i högsta domstolen, valkommissionen och på posterna som statsåklagare och justitiekansler.
”Vårt land har aldrig varit så splittrat” säger oppositionsanhängaren och generalen Medina. ”Den stora majoriteten vet att Chavéz har utnyttjat sitt mandat för samhällsförändring för att i stället göra revolution och leda in landet på en väg som ingen vill ha.”

Trots laddningar som finns i landet så finns det ändå en slags jämvikt i Venezuela. ”Båda sidor överskattar sin egen styrka och underskattar motståndarens”, säger Teodoro Petkoff . Fast denna jämvikt skulle dock kunna falla sönder när som helst: ”Vilken liten incident som helst skulle kunna provocera våldsamma utbrott”, säger Petkoff.
(Tempus / The Economist 24-30/10-2002)

Chavéz monterar ner demokratin i Venezuela och för landet i en socialistisk katastrofal linje. Han tilldelar sig själv all makten och fortsätter med de ekonomiska bidragen till befolkningen, utan någon finansiering. Chávez har även löst upp parlamentet. Han förlängde även sin mandatperiod som president till sex år i stället för fem samtidigt som starttiden flyttades fram från 1998 till 2000.

Chavéz försökte också att byta ut ledaren för den största fackliga organisationen i Venezuela (CTV) med sin egna kandidat Aristóbulo Istúriz. Han misslyckade när alla medlemmar i CTV fick rösta och vann gjorde den gamle ledaren. Då förklarade president att valfusk hade förekommit och att Chávez man skulle sättas in. Det resulterade till landsomfattande strejk mot presidenten.
(C G Holm)
Den hyperliberala organisationen Contras syn på det hela som inte verkar vara särskilt verklighetsanknuten.


Våren 2002 gjorde oppositionen en kraftsamling. Den 9 april inleddes en generalstrejk utlyst av den korrupta fackliga landsorganisationen CTV, kapitalisternas arbetsgivareförening Fedecamaras och oljebolaget PDVSA:s ledning. De privata medierna, som alla stöder högern, manade till protester mot Chavéz och krav på hans avgång. Detta ledde till att hundratals demonstranter tågade mot Chávez bostad.

Så kom skotten, flera människor dog. Oppositionen anklagade Chavéz för att ha beordrat dödsskjutningarna och nyheten kablades i media. Flera höga militärer revolterade öppet mot regeringen. Natten till den 12 april greps Chavéz. Tidigt på morgonen förklarade Fedecamaras ledare, Pedro Carmona, att Chavéz frivilligt avgått.

Snart kom det fram att Chavéz inte avgått utan avsatts, liksom att de flesta av de dödade var regeringsanhängare, skjutna av krypskyttar utplacerade av oppositionen. Dessa krypskyttar sköt också mot oppositionens anhängare för att kunna rikta mordanklagelserna mot Chavéz. Kuppmakarna hade heller inte räknat med den massiva folkliga reaktionen. Precis som 1989 strömmade huvudstadens fattiga ner från bergssluttningarna in till centrum.

Med stöd av de massiva folkliga protesterna och med hjälp av regeringstrogna militärer kom Chavéz åter till presidentpalatset natten till den 14 april.

Oppositionen besegrades och avslöjades. Men den gav inte upp. En ny generalstrejk utlystes i december 2002. Sabotaget mot oljeproduktionen, landets viktigaste inkomstkälla, orsakade stora ekonomiska skador samtidigt som många slutade arbeta på sina arbetsplatser.
(RKU 2003-08-19)
RKU:s bilda kanske man inte ska lite på till 100 procent men det är kul att höra på deras uppfattning om situation.

Situationen i Venezuela började i går långsamt återgå till det normala sedan oppositionen (fackförbund, näringslivet och den politiska oppositionen) beslutat att avbryta sin 63 dagar långa storstrejk Strejken har paralyserat ekonomin och förvandlat oljeflödet från världens i storlek femte oljeproducent till en rännil. Banker, fabriker, butiker, restauranger och skolor öppnade igen. Men inom oljeindustrin, där strejken har befogat mest skada för Chávez, kommer aktionen att fortsätta.

Aktionen på arbetsmarknaden har kostat Venezuela många miljarder dollar i utebliven oljeförsäljning, och vilken effekt det får att strejken går vidare inom oljeindustrin är ovisst. Oppositionen (affärsidkare, arbetsgivarorganisationer och Chávez-motståndare bland politiker och fackföreningar) har anklagat presidenten för envälde och krävt folkomröstning om hans presidentskap. I går hävdade oppositionen att en namninsamling med krav på presidentens avgång har samlat över fyra miljoner underskrifter, långt fler än vad som krävs för att framtvinga en folkomröstning om saken, enligt grundlagarna.
(GP 2003-02-04)

- Strejken i oljebolaget är ett sabotage och en attack mot statens överlevnad som inte hör hemma i en demokrati, sade armégeneralen i ett tal till nationen sent i måndags. Armén som institution har hittills förhållit sig neutral i den pågående dragkampen mellan anhängare och motståndare till Chavéz.

De upproriska officerarna har vädjat till sina kollegor att ansluta sig till oppositionen men general Montoya hänvisar till författningens krav på försvarsmaktens lojalitet med den valde presidenten. Även om arméchefen på så vis hävdar sin neutralitet är hans uttalande ett direkt stöd för president Chavéz. Hugo Chavéz, som blivit vald till president i fria val med den högsta siffran någonsin i Venezuelas historia, har författningsmässigt rätt när han pekar på att den pågående vilda strejken och blockaden av oljeproduktionen är olaglig.

Oppositionen menar att Chavéz är på väg att införa diktatur och att hotet mot demokratin kräver utomparlamentariska metoder. Samtidigt är det just de dagliga demonstrationerna och blockaden av vägar och oljehamnar som skapat den akuta ekonomiska krisen i landet.

- Vårt problem är att den politiska medvetenheten i landet är på en infantil nivå. Venezuela befinner sig i en djup institutionell, ekonomisk och moralisk kris som kräver en komplicerad och långsiktig politik. Men folk vill ha en ledare som ordnar allt på ett par månader, annars söker de efter en ny Messias, säger Anibal Romero, professor i statskunskap vid universitetet Simon Bolivar i Caracas, som skrivit flera böcker om Chavéz.
(SVD 2002-12-18)

Av de fakta som vi har fått ta del av i de olika artiklarna kan vi förstå att det fortfarande finns stöd för presidenten Chavéz, men att det har minskat kraftigt sedan han intog presidentposten, samtidigt som oppositionen har vuxit sig allt starkare. Oppositionen har haft lätt att vinna anhängare mycket tack vare av den ekonomiska utvecklingen som förekommit i landet och förankrat det till en ännu mer outvecklad nivå än innan Chavéz styre. Tron på Chavéz börjar svikta. Ett annat starkt argument som oppositionen har använt sig av är det att Chavéz tar mer och mer makt i sina händer och utvecklar Venezuela mot vad de kallar en diktatur, liknande den Kuba-kommunism som finns under Fidel Castros styre på Kuba.

Hur stor betydelse har oljan för de beslut som fattas?

80 procent av landets inkomster kommer från PDVSA, det statliga oljebolaget, det mest lönsamma oljebolaget i Latinamerika som gjort Venezuela till världens femte oljeexportör. Lamslår man det, så lamslår man inte bara resten av produktionen i landet utan man slår undan fötterna för nationens ekonomiska framtid.
(Dick Emanuelsson 2002-12-22)

Konflikten i Venezuela handlar om kontrollen av oljan. Chávezregeringen vill ha ökat statligt inflytande i oljeindustrin. Det statliga oljebolaget PDVSA har fått en enorm makt, hävdar forskaren Victor Poleo.

- PDVSA har köpt upp raffinaderier utomlands. Utländska investeringar har blivit en strategi för valutaflykt. Det har gett oljebolaget en enorm ekonomisk och politisk makt. PDVSA:s intäkter är 50 miljarder dollar per år, medan statsbudgeten är 20 miljarder dollar, säger Victor Poleo.

Han hävdar att PDVSA har utvecklats till en stat i staten, med alltför stor självständighet. Att makthavarna har låtit detta ske beror enligt Poleo på korruption. Han anser att PDVSA:s ledning alltid varit mer lojal mot USA:s regering och nordamerikanska oljebolag än mot venezuelanska staten.

Motsättningarna mellan oljebolaget och regeringen uppstod när Hugo Chávez tillträdde 1999. Han ville öka kontrollen över bolaget och minska de anställdas oproportionerligt högra löner och förmåner.

Oljan står normalt för 80 procent av Venezuelas exportinkomster och hälften av statsbudgeten. Men det staten får av PDVSA:s intäkter har minskat kontinuerligt. När oljan förstatligades 1976 gick 80 procent av oljeinkomsterna till statskassan, medan 20 procent stannade i bolaget. 2001 var förhållandet det omvända.
(DN 2002-04-16)

Venezuela har länge inbillat sig att det är rikt på grund av oljan precis som Argentina inbillade sig att det var deras jordbruk som stod för inkomsterna. Det har lätt till att venezuelanerna har varit ovanligt mottagliga av populism. Men Venezuelas olja är inte vad den har varit utan priset på oljan har sjunkit under dom senaste åren även produktiviteten har minskat samtidigt som den venezuelanska befolkningen har ökat kraftigt. Detta inbär att inkomsterna på oljan är en tredjedel per capita idag än vad den var under 1980-talet. Detta har lätt till att fattigdomen har brett ut sig snabbt.
(Tempus / The Economist 24-30/10-2002)

Att oljan har haft betydelse för oroligheterna och de politiska sammandrabbningarna som finns i Venezuela tycker jag att man klart kan se och det tydligt. Sedan mitten av 70-talet när det näst intill blev monopol på oljehandeln verkar det som om det statliga bolaget som då bildades, PSVDA, har korrumperats och ser mer till sina egna intressen än till den venezuelanska staten. Detta såg Chavéz och han har velat ge staten mer inflytande i företaget. Det agerandet medförde i sin tur att ledarena för PSVDA, som inte trivdes med beslutet att behöva ge ifrån sig makt, har utlyst strejker och aktioner mot regeringen tillsammans med oppositionen, samtidigt som oppositionen fick en stark samarbetspartner mot den styrande Chavézregeringen.

I vilken grad påverkar utländska länder Venezuela?

Venezuelas problem har väckt internationell oro. Jimmy Carter (Nobelpristagaren och förre USA-presidenten) förmå parterna att slå sig ner vid samma bord. Det bildades en internationell grupp som kallade sig Venezuelas Vänner. I gruppen Venezuelas Vänner ingick USA (en skarp kritiker av Chávez), Spanien, Portugal, Mexiko, Chile och Brasilien. Venezuelas regering var dock skeptisk mot vängruppen eftersom de närstående Kuba eller Libyen inte var erbjudna att delta i gruppen.
(GP 2003-02-04)

USA:s har också ekonomiska intressen i Venezuela då USA importerar ca 10 miljoner fat olja per dag och Venezuela är USA:s tredje största oljeexportör.

Venezuelas Hugo Chavéz har haft en aktiv roll för att försvara och kräva högre priser för sina naturresurser, vilket har orsakat en helig vrede hos USA. Iran och Irak förfogar över de största oljereserverna i världen, enligt sin produktionsrytm. Kontrollen över världens oljereserver är av stort intresse för USA. I april, dagarna för statskuppen i Venezuela, konstaterade Bush att USA genomgick ”den värsta försörjningssituation inom energisektorn sedan 1970-talet”. (Dick Emanuelsson)

Jag vill påstå att mycket i världen verkar handlar om olja. För USA handlar Venezuela om olja. Jag arbetar som volontär för Utbildning för Biståndsverksamhet (UBV) och jag har märkt av att USA:s närvaro är stark i Venezuela. Varje drag som USA gör diskuteras i de sociala organisationerna och varje beslut som följer USA:s önskemål har en smutsig baktanke, USA:s vilja att ha kontroll över oljan.

Just nu har USA ett extra stort intresse i Venezuelas olja, nu när det är så oroligt i mellanöstern där det uppges att ca 70 procent av världens oljefyndigheter finns så är det viktigt för USA att säkra sin position på andra oljerika platser.

Chavéz är inte populär i USA då han försvårar tillgången på oljan, framför allt genom sin politik. Det går även rykten om att USA är inblandad i de senaste strejkerna och aktionerna mot Chavéz och flera samtal har gjorts från Amerika till kuppmakarna i Venezuela.
(Elisabeth Lundgren)

Venezuelas president uppmanar USA att inte blanda sig i hans land eftersom Venezuela är "självständigt och inte en amerikansk koloni". Orsaken till Chavéz kommentar var uttalanden av det amerikanska utrikesdepartementets talesman Richard Boucher om möjligheten av en folkomröstning om Chavéz fortsatta presidentskap.

- Jag måste åter påminna USA om att dess representanter inte har någon rätt att ha åsikter om oss eftersom Venezuela är ett självständigt land och inte en amerikansk koloni, sade Chavéz.

Chavéz överlevde ett kuppförsök 2002 och klarade därefter av en tvåmånaders generalstrejk som oppositionen framkallat. Nu är han måltavla för en kampanj från sina fiender vilka kräver en folkomröstning på grund av föregivet diktatoriskt uppträdande.

Författningen ger utrymme för en sådan folkomröstning. Men Chavéz kräver att en valkommission som inte har utsetts än ska ha ansvar för den.

USA:s UD-talesman Richard Boucher sade att det inte är Chavéz som ska bestämma över folkomröstningen och att USA dessutom kräver av Venezuela att två "försvinnanden" - av den förre guvernören över Tachira och av oppositionsledaren Sergio Calderon - ska utredas noggrant. Oppositionen anklagar regeringen för att ligga bakom de två försvinnandena.

USA har länge visat sitt missnöje över Hugo Chavéz, en tidigare fallskärmsjägare som retat upp Washington genom yvig, antikapitalistisk retorik och nära band till Kuba.
(DN 2003-31-07)

Det enda land som på senare tid skulle ha haft större konflikter med Venezuela är USA. Jag själv är skeptisk till USA intresse för Venezuela. Jag tror att de inte är där för att tillföra något gott för Venezuela och det venezuelanska folket utan har eget större intresse i Venezuelas olja än i landets utveckling. Titta bara på Irak som typ exempel. Hur mycket vapen fanns det? Vilken demokrati är där nu? Samma sak i Afghanistan. Jag tror mer att USA är rädd för ett nytt kommunistiskt hot med Kuba i spetsen och det påstående att Venezuela är på väg mot en kommunistisk regim.

Alla vet väl om hur hjälpsamma USA är när en ny kommunistisk stat är i startgroparna?

Analys:

Av de frågor som jag har stället och försökt besvara så gott jag har kunnat med hjälp av dags aktuell information från olika källor ska jag nu försöka svara på frågan:

Kan de politiska problemen lösas som råder i dagens Venezuela?

Till att börja med så ska jag utveckla de intryck och tankar som jag har fått när jag har skrivit arbetet. Dessa i sin tur ska försöka leda till ett svar på frågan.

Till att börja med: oljan. Som det står inledningsvis så gjordes ett förstatligande av oljan någon gång under 70-talet. Men som jag har förstått det så har det sedan den tiden blivit en oerhört korrumperad styrelse för bolaget och större delen av pengarna som oljebranschen pumpar in hamnar inte i den så sinande statsbudgeten utan flyr landet, ut ur gränserna och hamnar så småningom i styrelsens privata konton i Schweiz. Detta verkar Chavéz ha sett och försökt avsätta den sittande styrelsen med en mer trofast sådan som ser till att pengarna hamnar rätt. Detta har givetvis inte varit särskilt omtyckt bland den nu sittande styrelsen så det har lyckats att genomföra omfattande strejker och samarbetar nu med oppositionen i hopp om att lyckas avsätta den nu sittande regeringen och på så sätt rädda sina egna skinn under poster som PSVDA ledning. Deras främsta tillvägagångssätt har varit att utlysa strejker hos de arbetande i framför allt PSVDA men även inom andra sektorer och upplysa folket att sluta arbeta i ren protest mot Chavéz och hans planer. Samtidigt har man spridit ut rykten om att Chavéz skulle vara en maktgalen man som är utefter att göra Venezuela till en kommunistisk stat och har därför krävt en folkomröstning i Venezuela, trots att Chavéz inte velat annat en avsätta den sittande ledningen som sviker sin nation. Och de har inga som helst problem att nå folket då oppositionen och den korrumperande ledningen i PSVDA har gjort många och stora investeringar ibland annat i media. Så att nå ut med sitt budskap har inte varit något större problem för dem som inte sympatiserar med Chavéz. Men trots de ekonomiska motgångarna samt strejkerna och blockaderna så har Chavéz lyckats behålla förtroende gentemot folket, även då stödjet har minskat avsevärt.

Personligen så tror jag att det bästa sättet för att få Venezuela på fötter och råda bot på de politiska dilemman som finns där så bör man ge Chavéz rätt att avsätta den bråkiga skara anhängare som utgör ledare i oljebolaget. Att det ska privatiseras tycker jag verkligen inte då kommer bara utländska multinationella pampar att köpa upp varenda oljestation och område som det kan tänkas finnas olja på. Att privatisera vore samtidigt att ge USA en enorm möjlighet för dom att säkra sitt oljebehov för många många år framöver och det skulle samtidigt lyckas få igenom nästan alla av sina planer. Jag vill då inte se ett nytt exempel av vare sig Irak eller Afghanistan i Venezuela!

Däremot så tycker jag att många andra branscher bör släppas fria och vara näst intill skattebefriade. Budgeten skall först och främst utgöras av oljepengar och skall gå till att finansiera både infrastruktur, skola, äldrevård och sjukvård. Ett liknande välfärdssamhälle likt det som vi hade i Sverige under framför allt 60- och 70-talet, men med den stora skillnaden att allt då finansieras av pengar från oljan och inte av pengar från skatter som fallet var i Sverige. Men om man vill rycka upp landet i övrigt så skall de andra branscherna öppnas fria. Då tänker jag först och främst på fisket och den möjliga jordbruksproduktionen som snabbt skulle kunna gå att effektivisera och vilket så även kommer att ske om folk kan dra nytta av varandra, som i de kan under en frimarknad. Men ifall några individer inte skulle klara sig eller falla igenom, så finns alltid den redan stora och mäktiga offentliga sektorn att söka hjälp hos.

Men fortsatt stöd för Chavéz det är av vad jag tror är bäst för Venezuela och dess...