Aceh - En undersökning om dolda syften i Acehs konflikt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1.0 Inledning

1.1 Ämne

Indonesien är väldigt intressant, speciellt kanske efter den 11 september. Här har vi ett av jordens mest befolkade länder och det i särklass mest befolkade muslimska landet. Landet har en svag ekonomi och gigantiska demokratiska problem. Vad Indonesien väljer för väg in i framtiden kan konflikten i Aceh bli en fingervisning om.

Acehs komplexitet och dess uppenbart svårlösliga motsättningar gör det hela både frustrerande och spännande. Mitt uppsåt med uppsatsen är att försöka få reda på vad det kan finnas för dolda syften hos några av de viktigaste aktörerna.

1.2 Syfte

Jag kommer att studera hur författare skildrar den indonesiska militären (TNI) och Acehs befrielserörelse, GAM, syften i konflikten. Det jag vill få reda på är om de verkar vilja att konflikten fortgår (trots att de officiella målen om Indonesisk överhöghet respektive självständighet för Aceh uppnås). Samt vad det finns för faktorer som skulle kunna peka för/emot sådana åsikter i organisationerna.

1.3 Frågeställning

? Finns det i författarnas texter skäl att anta att TNI och GAM önskar en fortsatt militär konflikt?


1.4 Teori

Jag tror att författarnas texter kommer att visa på att det finns stora ekonomiska och ideologiska skäl för en fortsatt militär konflikt i området. Framförallt från TNI:s håll men även GAM. Skillnaden bör vara att ledarna inom GAM gagnas av en självständighet då detta ger dem chansen att leda landet medan TNI:s position i Indonesien lär försämras i ett läge av sysslolöshet.

1.5 Metod och Material

När man studerar en modern konflikt är det naturligt att vända sig till Internet. Det är där den senaste informationen finns och det är där som debatten sker. Problemen med Internet som källa är dock många. Vem som helst kan lägga upp en hemsida med vad som helst på den. Det finns inte alls samma faktakontroll som i vanliga litteratur. Man blir alltså tvungen att vara extremt källkritisk. De texter jag har valt att förlita mig på tillhör seriösa välkända sajter och är skrivna av forskare på legitima organisationer.

Texten The Aceh Peace Process: Why it Failed (2003), skrevs av Edward Aspinall och Harold Crouch. Dr. Aspinall arbetar som lektor kring Östasiatiska frågor på University of Sidney. Crouch är Professor och arbetar med också med Östasien på Australian National University. Texten är från East-West Center (www.eastwestcenter.com) som deklarerar sig vara en forskningsorganisation som verkar för ett stabilt, fredligt och rikt Östasien. Där USA är en neutral, uppskattad och ledande partner. Organisation startades 1960 av den amerikanska regeringen och finansieras främst av staten. Arbetet fokuserar främst på varför fredsförsöken under 2002 misslyckades.

Doktor Stephen Sherlock har skrivit Conflict in Aceh: A Military Solution? (2003) Han arbetar i en grupp, Foreign Affairs, Defence and Trade group, som ger råd åt det australiensiska parlamentet. Hans arbete ger en god bakgrund till konflikten och försöker svara på om militärt våld kan lösa den.

Den andra texten från East-West Center är The Free Aceh Movement (GAM): Anatomy of a Separatist Organization (2004). Texten behandlar GAM:s utveckling och Den är skriven av doktor Kirsten Schulze som lär ut vid London School of Economics.

Greed: the silent force of the conflict in Aceh (2003) är skriven utav Lesley McCulloch. Hon är lärare vid Denkins universitet i Australien. Hon var med i en grupp som blev tillfångatagen av Indonesisk polis år 2002 och har gjort sig känd som en expert kring konflikten samtidigt som hon fått viss kritik för att vara pro-GAM. Hon försöker föra fram ett nytt sätt att se på varför fred inte har uppnåtts. Där hon menar att det är den Indonesiska militärens inkomster i området som arbetar emot denna fred.

Resources and Rebellion in Indonesia (2003) är som namnet antyder intressant med utgångspunkt ifrån ekonomiska faktorer men går framförallt in på GAM och varför det varit framgångsrikt. Den är skriven av Michael Ross som är professor vid UCLA i USA.

Mitt tillvägagångssätt för att svara på frågeställning var att läsa igenom mina källor och leta efter avsnitt där författarna tar upp ämnen som berör gruppernas syften. Sedan har jag plockat ut dem och strukturerat upp dem. Detta för att nå en önskvärd överblick som hjälp för den avslutande analytiska delen där jag tänker svara på frågeställningen.


1.6 Bakgrund

Aceh var ett eget muslimskt sultanat som fungerade som ett av kryddhandelns centrum. På många sätt hade det mer kontakt med rikena nordväst än med nuv. Indonesien. Kryddorna var dåtidens olja och gjorde Aceh till en regional stormakt. Därför blev området dock eftersökt som koloni och Nederländerna invaderade det 1873. Men Aceh var välorganiserat och moderniserat till skillnad från dess grannar. Motståndet varade ända fram till 1942 och kostade 10 000 holländare livet och ännu fler av den lokala befolkningen. Efter Andra Världskriget gav Holländarna upp Aceh och det blev i princip ett eget rike. Men när Indonesien 1947 blir officiellt fritt (ifrån Nederländerna) så inkluderas Aceh i deras domäner och militären tar över området.

På 50-talet stöttade Acehs befolkning ”Islams Hus”, en rebellgrupp som försökte göra Indonesien till en muslimsk stat. 1959 så ger Indonesien Aceh vissa rättigheter som en autonom stat. Detta innebar att de hade självstyre i kulturella och religiösa frågor men Indonesien kom fortfarande att kontrollera deras naturresurser och ockupera området med militär. När man 1971 hittar olja i området blir Indonesiens kontroll striktare. 1976 bildas gerillan GAM för att kämpa emot militärens förtryck och åstadkomma en självständighet för området. Indonesiens militär lyckas dock trycka ner upproret och rörelsens ledare, Hasan di Tiro, flyr till Sverige för att etablera en exilregering. GAM får efter några år av återhämtning allt mer popularitet och Indonesiens armé sänds in i området. Våldet från militären får dock motsatt effekt då omvärlden och inte minst invånare börjar ställa sig mer positiva till GAM. Båda sidor kritiseras för att bryta mot de mänskliga rättigheterna.



Den hittills största chansen till fred började under 1999. Indonesiens President Wahid ställde sig mjukare mot GAM och ursäktade landets brott mot mänskliga rättigheter. Flera avtal och återkommande fredssamtal skedde under de kommande åren.
I slutet av 2002 slöts ett avtal för vapenvila där internationella observatörer kom till området för att övervaka. Fredsförslaget gav Aceh 70% av områdets inkomster (innan var den ca 5%) och i princip få Sharia som lag. Men parternas åsikter i den viktigaste frågan, om Acehs självständighet, kunde inte mötas. Förhandlingarna bröt ihop och konflikten tog fart igen.

GAM uppskattas till ca 3000 gerillakrigare plus stora grupper milis.
Aceh skiljer sig på många sätt ifrån Indonesien. Även om Indonesien är muslimskt är det inte en muslimsk stat och följer inte de muslimska reglerna lika hårt som Acehs befolkning. Området är mycket olje- och gasrikt och är ekonomiskt mycket viktigt för Indonesien. 30% av Indonesiens export av Gas kommer från Aceh.

Indonesien utgör egentligen just de öar som Nederländska kolonin lämnade efter sig i Sydöstra Asien. Det är ett av världens mest befolkade länder och är hemvist för en stor mängd olika folkgrupper. Landet har haft flera områden som försökt frigöra sig. Östtimor lyckades men med Västpapua och Aceh är läget annorlunda då dessa inte erkänns av det internationella samfundet. Det är inte sannolikt att landet kommer ändra åsikt och tillåta ett självständigt Aceh.

Sverige, USA och FN ställer sig kritiskt till Indonesiens förtryck men vill att Aceh endast skall bli en autonom stat och inget eget land.

1.6.1 Förkortningar och aktörer

ExxonMobil –Ett stort amerikanskt bolag som utvinner resurser i området och är en viktig del i dess ekonomi.

GAM (Gerakan Aceh Merdeka, Aceh Freedom Movement) – Rörelse som kämpar för att Aceh ska bli självständigt ifrån Indonesien. GAM är organsiationens namn och AGAM är dess militära del.

JSC (The Joint Security Committee) - JSC:s bestod av olika representanter för Indonesien och GAM. Dess uppdrag var att bevaka att vapenvilan 2002 och dess beslut uppehölls av parterna. Samt även att etablera fredliga zoner och rekommendera sanktioner mot parter som bröt mot avtalet.

TNI (Tentara Nasional Indonesia) – Den Indonesiska militären


2.0 Resultat

2.1 TNI

2.1.1 The Aceh Peace Process: Why it Failed

Författarna skriver att den största motståndaren till fredsförsöken var TNI och att det just därför var president Wahid initierade dem när TNI hade politiska problem. Dessa politiska problem berodde framförallt på den nya mer mjuka regeringen och den internationella kritiken om brytandet av mänskliga rättigher. De menar också att militären är emot några som helst öppningar mot GAM:s mål om självständighet då dessa endast kommer att öka dess motstånd.
När TNI långsamt började få ökad makt igen så hårdnade även de civila makthavarnas inställning och hökarna inom parlamentet inställning blev den dominerande. Dessa menade att man endast kunde nå fred genom att förstöra GAM. Under 2001 tappade Wahid mer makt till oppositionen och detta märktes i Aceh-frågan. Truppstyrkorna ökades till massiva 30 000 man och GAM klassificerades som en separatiströrelse. Och så drogs en ny offensiv igång.

Författarna är försiktiga med sitt ställningstagande till en teori som menar att militären skulle ha försökt fått stöd från USA genom att skapa en hotsituation kring det stora amerikanska bolaget Exxons produktion i Aceh. Det är osäkert i texten hur detta skulle ha gått till men det verkar som man menar att militären skulle ha organiserat GAM:s attacker mot posteringar runt gasfälten. Frågan är då om man menar att det var en överenskommelse med ledare för GAM eller kanske falska GAM-soldater.

Man skriver att ”The military’s desire to terminate the peace process became more apparent in March when a series of “spontanteous” demonstrations took place at the JSC field monitoring offices”. Demonstranterna protesterade mot GAM:s kidnappningar, utpressningar och deklarerade att GAM var folkets fiende. Författarna skriver också att det var den allmänna åsikten att dess demonstranter kom från en milis bestående av Javanesiska immigranter. Vilka, i så fall, sannolikt har en annan åsikt i frågan än Acehneserna då de bör sympatisera med militären (Java-dominerad som alla andra institutioner i landet) .
Efter dessa demonstrationer brände demonstranterna ner ett av JSC:s (The Joint Security Committee) kontor. Med risk för sina anställdas säkerhet så kallade JSC hem dem.

Men man lägger mest fokus de ekonomiska skälen: ”It is usually estimated that the national budget provides only about 30 percent of the financial requirements of the security forces – which means they must find the other 70 percent themselves. Acehs oil and natural gas industries are a source of such funds.” Man menar att militären dels får betalt för att vakta industrin samt utför illegala aktiviteter som droghandel och illegala vägtullar. Alltså så menar de att militären har ett stort intresse av att hålla konflikten igång på en nivå där företagen känner sig hotade och i behov av skydd.
Militären har kraftigt motsatt sig fredsamtal kan leda till att dess trupper i Aceh minskar och gör det svårare att utvinna resurser ur området. Författarna menar att man kanske först måste reformera militären om en fred någonsin skall lyckas.
TNI har också återkommande kritiserat fredförsöken för att ge legitimitet åt GAM, samt att man låter GAM representera områdets befolkning. Men det viktigaste var framförallt att vapenvilor gav tid för GAM att återhämta sig och bygga upp sin militär.


2.1.2 Conflict in Aceh: A Military Solution?

Sherlock lägger fokus vid militärens ovilja att kompromissa:
“Since independence, TNI has regarded itself as the guarantor of the country´s unity and has seen what is usually called the ´security approach´ as the only appropriate response to separatism, whether in Aceh, East Timor, West Papua or elsewhere.”
Sherlock menar att TNI önskar stärka sin position i Indonesien efter en tid av försvagning p.g.a. brytandet av mänskliga rättigheter m.m. Därför önskar den en militär lösning på konflikten.
Men Sherlock pekar framförallt mot ekonomiska skäl: ”But TNI also has direct material interests in maintaining a presence in Aceh. The official budget for TNI has never covered more than about a third of the military´s real operating costs.” Istället försörjer man sig på droghandel, annan illegal handel och även utpressning. Dessa aktiviteter är mer skyddade och gör sig bäst i krigszonerna.

Han lyfter även fram praktiska bevis på vad militären gjort för att åstadkomma en fortsatt konflikt. TNI lät under Mars 2003 anti-självständighets grupper demonstrera och gå till angrepp mot internationella observatörer och dess utrustning. Dessa grupper organiserades av TNI för att få regeringen att upphöra med vapenvilan och låta TNI starta en ny offensiv. Detta lyckades och chansen till fred minskade drastiskt.

Sherlock menar att för militären så är det viktigt att ta konflikten i sina egna händer. Politikerna visade sin inkompetens och misslyckades i Östtimor:”...Indonesia lost a province which the military had shed its blood to defend. The resumption of military operations is thus, for the generals, a return to the ´proper way´ to deal with threats to the country´s territorial integrity.”
Alltså finns det bland militären inget förtroende för den Indonesiska regeringen och det civila Indonesien.

2.1.3 The Free Aceh Movement (GAM): Anatomy of a Separatist Organization

Texten innehåller inget om som kan svara på min frågeställning.



2.1.4 Greed: the silent force of the conflict in Aceh

McCulloch menar att militären först blev tvingad till alternativa lösningar på sina materiella problem då staten inte kunde försörja dem.
Detta har utvecklats :“The military’s is a vast national business complex, and is found at all levels (depth) and in most sectors (breadth) of the economy. It is a system comprising a complex network of yayasan, companies and cooperatives; and operates in the formal and informal economy, often including illegal activities. Indeed, the value of the military’s business activities is greater in the informal than the formal economy.” Hon pekar på att militären använder sig av dessa pengar både för arméns och personliga ändamål.
I Aceh är gör konflikten det lättare att genomföra illegal handel eller utpressning p.g.a. den begränsade insynen för media och undantagstillstånd som lämnar området till militären.

McCulloch tar upp en teori som hon säger är en allmänt accepterad sanning. Hon menar att militären säljer vapen till GAM. Dels är det individer som utnyttjar situationen för att sälja vapen. Men det är också mer uppsatta grupper: “...certain key military personnel have provided a supply line for specific weapons.”

Det finns väldigt många olika verksamheter som militären tjänar pengar på enligt McCulloch. Skydd av fabriker, att mutas till att tillåta kriminalitet, droghandel, köp till låga priser genom hot och kidnappning.

McCulloch hävdar att det är dessa inkomster som gör det svårt att få en fred i området. Alltså att TNI är intresserade utav att uppehålla konflikten för kunna fortsätta leva på den och därför motsätter sig fredsförsök. Men hon går inte in på om detta innebär att militären inte vill besegra GAM.

2.1.5 Resources and Rebellion in Aceh, Indonesia

Ross tar upp militärens stora ekonomiska och ideologiska profit i området och ställer sig jakande till att det kan vara så att de har motverkat fredsförsöken.29 Alltså i strid med regeringens order. Han ställer sig mer bestämt positiv till att den verkligen arbetade för att förstöra fredsförsöken 2002.

Men främst skildrar Ross militären som en operativ del av den Indonesiska regeringen och inte som en egen rörelse. Alltså så lämnas inget utrymme åt analyser om militärens syften. Inte heller verkar militären göra något annat än att brutalt försöka förinta sin fiende. T.ex. försöker den stoppa inköpen av vapen: ”GAM also purchased arms from Thailand and Cambodia, although the Indonesian navy has made it increasingly difficult for GAM to bring in weapons by boat.”




2.2 GAM

2.2.1 The Aceh Peace Process: Why it Failed

GAM presenteras som en organisation som vill uppnå självständighet. Denna självständighet är byggt på nationalistiska grunder. Man tror sig inte kunna besegra TNI utan hoppas och tror på en Indonesisk kollaps som skulle ge möjlighet åt självständigheten. Detta tycks dock motbevisas i och med fredssamtalen. Att GAM ändå deltog förklarar författarna med en syn på samtalen som en möjlighet att nå det internationella samfundet: ”Despite it’s lack of confidence in the government, GAM had an immediate interest in participiating in negotiations – regardless of the outcome. GAM’s aim was to internationalize the issue in the hope that Washington and Europe could be persuaded to put pressure on Indonesia to release Aceh. GAM also saw the negotiations as an opportunity to expose internationally the abuses that were taking place in Aceh.”

Men GAM vill inte endast nå en självständighet utan framförallt bli den legitima representanten för Acehs befolkning. Detta innebär alltså att i princip bli dess regering. De motsatte sig först representation av andra parter från Aceh under fredssamtalen 2001 men fick vika sig.

Under fredssamtalen 2001 så böjde inte GAM på sina krav på självständighet men det verkade som de var på väg att kanske försöka få igenom sina mål genom demokratiska medel. Eftersom författarna inte ifrågasätter detta så tyder på att GAM inte är ute efter att få den militära konflikten att fortsätta.

2.2.2 Conflict in Aceh: A Military Solution?

Sherlock skriver att GAM framförallt kämpar för att bli den ledande organisation i Aceh:
“While there has been a sense of separate identity amongst the Acehnese for many decades, GAM and its insurrectionary strategy for independence has only become a leading force in the province´s politics in recent years. It is not entirely clear how many people actually support GAM: sentiment in favour of some sort of special status for Aceh does not always translate into support for independence or support for GAM itself.”
Våldet från den Indonesiska militären får människor att gå med i GAM menar han. Detta vet ledarna i GAM och har därför som strategi att provocera fram det. Detta ger även stort internationellt stöd. Detta har man dock främst misslyckats med då omvärlden ser Aceh som en del av Indonesien och inte ett nytt Östtimor.
Andra grupper som strävar för självständighet i Aceh ses inte som allierade utan som konkurrenter av GAM. Sherlock menar att polariseringen i konflikten har spelat rörelsen i händerna.
Författaren utforskar teorin om att Aceh skulle vara en islamistisk rörelse som skulle kämpa för ett mer Islamskt samhälle. Detta är en teori som bygger på att Acehs identitet bl.a. bygger kring dess mer religiösa framtoning än resten av Indonesien. Men han menar att det inte finns nåt som tyder på detta då rörelsen inte fått stöd av Islamistiska grupper.

2.2.3 The Free Aceh Movement (GAM): Anatomy of a Separatist Organization

Schulze går djupt in på rörelsens uttalade ideologi och den verkliga. Hon drar slutsatsen att det är nationalism som driver rörelsen. Att rörelsen skulle ha några andra mål än självständighet diskuteras inte.

Under de senaste åren har GAM framförallt rekryterat människor vars föräldrar dött under TNI:s tidigare offensiver. Enligt Schulze är det framförallt hämnd som motiverar dem.

Författaren ser den ekonomiska delen av organisation som en finansiering av rörelsen mål. Men medger att pengarna (främst de ifrån klart illegal verksamhet såsom droghandel) attraherat grupper av människor som inte bryr sig om rörelsen ideologiska mål.

2.2.4 Greed: the silent force of the conflict in Aceh

Denna artikel har ingen information eller analys om GAM:s syften eller beteenden som kan besvara min frågeställning.

2.2.5 Resources and Rebellion in Aceh, Indonesia

GAM:s bildning och Hasan di Tiros “Declaration of Independence of Aceh-Sumatra” ges som grund för en analys av GAM:s syften. Man tar upp ekonomiska motiv men inte religiösa. Ross menar att detta är ett typexempel på att rörelsen inte är Islamistisk. Samtidigt så menar han att di Tiro beslutade sig för att inte appellera till religionen p.g.a. att det inte skulle slå internationellt.

I propagandan ser man återigen till de ekonomiska skälen: “Speakers and pamphlets commonly suggest that if independent, Aceh would be as wealthy as Brunei, the oil-rich Islamic sultanate on nearby Borneo. This is an economic appeal, not a political one: Brunei is much wealthier, but less democratic than Indonesia.” Detta har följts upp av att peka ut TNI:s brutalitet.

Ross skriver: “To fund itself, GAM used a combination of voluntary donations, taxes, extortion, kidnapping, and the sale of timber and cannabis. According to Indonesian intelligence sources interviewed by Schulze [2003], by 2003 GAM was collecting about 1.1 billion rupiah (approximately $130,000) a month through an extensive tax system levied on personal income, business income, and schools across the province; funds were also collected from Acehnese living in Malaysia, Thailand, and other parts of Sumatra, often under the threat of violence.”
Däremot går han inte in på om detta utnyttjas av individer eller grupper. Snarare intresserar han sig för andra frågor som t.ex. hjälp från Libyen.

Att GAM deltagit i fredssamtalen kan vara av rent taktiska skäl enligt Ross. Man blir till befolkningens legitima representanter. Men sen menar han också att det gav andrum åt dess trupper.

2.3 Finns det i författarnas texter skäl att anta att TNI och GAM önskar en fortsatt militär konflikt?

Det finns uppenbara skillnader mellan hur författarna skildrar GAM och TNI. Tre av de fyra författarna som information rörande min frågeställning anser att TNI har stora ekonomiska intressen i konflikten och arbetar aktivt på att uppehålla den. Även Ross tycks anse att den vunnit mycket på konflikten men verkar däremot lite osäker på om den medvetet arbetar för att den skall fortsätta.

Däremot är resultatet alltså inte alls lika klart när det gäller dess immateriella vinster. Borde inte militären få ökad status och makt när den slåss för landet? Möjliga skäl till att författarna inte tar upp detta lika bestämt som de ekonomiska kan vara att det inte finns samma intresse för kriget i landet då det inte direkt hotar de Javanesiska medborgarna och att landets styrande inte lägger så stor vikt vid vad som försiggår där. För mig låter det dock inte speciellt troligt i ett modernt land. Det kan också vara så att författarna inte anser att sådana skäl väger like tungt som ekonomiska i ett så fattigt land.

Men det finns mindre information när det kommer till GAM. Detta pekar på är frågan inte alls är lika intressant för författarna. Detta pekar i sin tur på att det inte finns några teorier om att GAM skulle ha fördelar av en fortsatt konflikt. I så fall hade säkert de svarat på dem, om än bara för att visa dess felaktighet. Av det som jag funnit är det litet som talar emot detta. Det finns naturligtvis ingen fund...