Schakt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Schakt” av Per Jonsson
Dansarna var tre män i lila och blåa delvis sönderrivna kläder. Jag tror att kläderna kanske betydde trötthet eller utbrändhet eftersom de var lediga och rörliga, sådant förknippar jag med bristen på ambition att se prydlig eller bra ut när man drabbats av trötthet.
Dansarna dansade naturliga rörelser, var och en dansade sin egen väg. När dansarna slog på trumman i början betydde det för mig som att nu var det dags för dem att välja. Därefter valde var och en sin väg att gå, men efter ett tag gick koreografin ihop och alla tre dansade samma koreografi. Detta gav mig intrycket att de ändå strävade mot samma mål, de var enskilda individer som försökte hitta sin väg. De letar, går fram och tillbaka, ibland blir de osäkra och stannar av, dansarnas ryckiga eller stressiga rörelser fick mig att tro att de strävade mot något.
Musiken var ångestladdad lite ”actionmusik” som hela tiden beskrev händelser. Den var ryckig och ojämn, låg- och högljudd. Jag fick det intrycket eftersom musiken beskrev olika steg, speglar som krossades och människor som kom och gick, precis som i en skräckfilm.
Scenen påminde mig om något sorts altare på grund av mörkret och de dystra färgerna. Scenen bestod av tre jordvägar som sträcker sig vågrätt mot publiken. Jordvägarna var belysta och det fick mig att tänka på ett speciellt kall, att dessa jordvägar var den väg man skulle gå. Vägarna kanske var en hård och svår väg att gå, men den var nödvändig att följa.
Det dunkla rummet gav en känsla av instängdhet av de dystra och mörka färgerna och en känsla av medeltid, som en jordnära känsla, kanske ett fängelse. Vägarna kanske i detta fall var utvägen ur fängelset.
Rörelserna påminde mig om ”dancer in the dark”, att sträva efter något i tomheten, att vara oförstådd, att aldrig sluta hoppas på något men ändå försöka slå sig fri med hjälp av klubban. Karaktärerna kanske strävade efter att bli fria?
Jag tycker att denna moderna koreografi var riktigt bra, den väckte intresse hos åskådaren, man visste att det alltid skulle komma ett nytt stycke, ett nytt kapitel. Jag gillade helheten, varenda detalj skapade ett samspel och därmed ett sammanhang. Rörelserna var kreativa, de hade ett flödande mönster som verkade spontana men jag tror att varenda detalj är intränad och strävar efter att skapa ett förvånat intryck hos åskådaren. Koreografin, dansarna och helheten skapade en intern form, ett skal som håller ihop, det var enligt mig den som gjord...