Könsskillnader

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Könsskillnader. Skillnader mellan könen. Vad är manligt och vad är kvinnligt?
Finns skillnaderna överhuvudtaget? Hur olika är skillnaderna åldern igenom?
Det här med skillnaderna är svårt. Man skulle kunna blanda in hur mycket jämställdhet och evolution som helst, och ändå inte få något självklart svar.
Jag ska dock försöka besvara dom intressantaste frågorna så bra som möjligt.

grupp flickor och pojkar på åtta månader, då dom ännu inte kan gå, och ger dom en massa olika leksaker, så kommer barnens val självklart inte att bero på vad som ser mest spännande ut, kostar mest eller är pojk-och flickleksaker. Valen kommer att bero på vad dom får tag i när dom sträcker ut händerna, alltså på en impulsiv handling. Det är inte könstypiska val.
Det är annorlunda när dessa flickor och pojkar är fem år gamla och man släpper lös dem i en leksaksaffär. Då kommer pojkarna att intressera sig för typiska pojksaker och flickorna för typiska flickleksaker.
Det intressanta är att de åtta månader gamla flickorna och pojkarna inte väljer könstypiskt utifrån sina motoriska förutsättningar, och hur dom sedan handskas med leksakerna. Pojkarna hamrar med dem, pillar isär dem, försöker skruva på dem och böjer dem. Medan flickorna behandlar sina leksaker på ett intimt sätt, de studerar dem, vänder dem mjukt, försiktigt och varsamt. Var har de lärt sig det? Dom har inte lärt sig det, det sitter i ryggmärgen.
Undersökningar visar också att nyfödda pojkar är mer psykmotoriskt oroliga än nyfödda flickor. Det finns också skillnader i sov-och ätmönstret, i den motoriska aktiviteten. Slutsatsen blir att det finns en könsrelaterad genetisk och hormonell programmering i alla människor innan det kulturella blandar sig i.
Innan föräldrar, fröknar, lärare och medier hjärntvättar barnen som kön helt enkelt.

Flickor och pojkar utvecklas mycket olika. Dom utvecklas olika snabbt, och vissa kroppsdelar utvecklas mer på en pojke än på en flicka och tvärtom.
Hjärnan tillexempel. Flickor är både språkligt och hjärnmässigt tidigare utvecklade än pojkarna, vilket betyder att de tidigare kan kontrollera och anpassa sig. Det är också mer som hänger ihop i huvudet hos dem.
Men att flickor utvecklas snabbare och tidigare än pojkar får konsekvensen att deras högra hjärnhalva, som har att göra med fantasi, kreativitet, rum-och formgivning och riktningskänsla, utvecklas sämre.
En flicka överblickar otroligt snabbt vad det finns att leka med, och så börjar hon bygga upp en liten värld som ofta blir till mamma, pappa, barn. Det blir könsroller, schabloner på schabloner.
En pojke däremot börjar med att få syn på en bil, och så kör han lite med den tills han får syn på klossarna. Då börjar han bygga ett hus, men det förändras gradvis till ett högt torn som han tillslut välter. Så fortsätter han bygga, tills han får syn på en action man-docka som förvandlas till Tarzan. Klossarna blir krokodiler som Tarzan slåss mot. Det är karakteristiskt för pojkens lek att han hela tiden ser nya möjligheter och därför hela tiden får nya infall. Här är det frågan om ett kreativt sätt att leka på.
Därför utvecklas hela tiden pojkens högra hjärnhalva, medan flickans i stort sätt lämnas outvecklad.
Den hormonella skillnaden är mycket tydlig: pojkar och flickor har två helt olika hormonsystem som påverkar deras sätt att utvecklas, hur dom reagerar och vilka
möjligheter och begränsningar de har.
Det betyder att den genomsnittlige pojken utvecklas till en större, bredare, mera muskulös och i fysisk bemärkelse starkare person än den genomsnittliga flickan. Det är alla överens om.
Samma hormon påverkar hur de båda könens hjärnor är organiserade och därmed fungerar. Det betyder att det centrala nervsystemet har olika starka och svaga sidor



hos pojkar och flickor. Till detta kommer att det manliga hormonet antagligen är ett aggressivt hormon.
I puberteten syns skillnaderna mycket tydligt.
Poängen som flickorna plockade i barndomen och förpuberteten ger dom problem när dom ska agera självständigt. Många flickor vet helt enkelt inte vad de ska göra när de plötsligt befinner sig på sin egen planhalva, eftersom de ju har lärt sig att ta hänsyn och göra som de blivit tillsagda. Vissa flickor blir så uppfyllda av omgivningens förväntningar och ideal att de inte kan ta till sig mer och får olika sorters problem. Exempel på detta är ätstörningar, depressioner och dåligt självförtroende. Fler och fler tonårsflickor måste ha psykiatrisk vård.
Pojkar å andra sidan förnekar sina ledsna känslor, och deras brist på välbefinnande gör att dom agerar i trots, beteendestörningar och asocialitet.
Eftersom flickor måste komma i puberteten först och bli könsmogna, så att de kan föra arten vidare, utvecklas flickors organsystem mycket snabbare än pojkars, och också hjärnan och det centrala nervsystemet.
Pojkarnas utveckling är mer komplicerad och krävande och går därför långsammare. Detta eftersom en pojke biologiskt sett är en variation av en flicka, eftersom en mamma inte kan göra en pojke.
En riktig pojke har användning för något som en mamma inte kan förse honom med rent biologiskt, nämligen de maskulina hormonerna. Om han inte får några maskulina hormoner under fosterstadiet utvecklas han inte till en riktig pojke.
Pojkars testiklar producerar själva maskulina hormoner som pojken har användning för. Det har naturen sett till att dom gör. Då kan man förstå att det är krävande för en pojke att delvis vara tvungen att göra sig själv.
Om tonåringar söker hjälp kan man även se skillnaderna där. Flickor som kommer till barn-och ungdomspsykiatriska avdelningar kommer till största delen med emotionella störningar, pojkar i sin tur kommer med beteendemässiga störningar. Alltså inåtvändhet hos flickorna och utåtvändhet hos pojkarna.
Det har delvis biologiska orsaker, eftersom pojkar och flickor ju utvecklas så otroligt olika, men också kulturella orsaker. Det är speciella könstypiska beteendemönster som hjälper pojkarna att bli ”riktiga” pojkar och flickorna att bli ”riktiga” flickor.
Denna skillnad i mognaden som finns mellan könen sätter sina spår också i vardagslivet självklart. Inte minst i skolan, där dom ju tillbringar så mycket av sin tonårstid.
Flickor i tonåren förfäras och upprörs ofta av hur barnsliga och outvecklade pojkar i samma ålder är, och inte bara dom, utan också lärarna.
Lärarna förvärrar då ofta situationen genom att ”försöka hjälpa utvecklingen lite på traven”. Dom sätter tillexempel en tyst flicka mellan två busiga pojkar, lämpar över ansvaret på henne och låter henne på så vis hamna emellan bråk och bus på grund av att hon är som hon är: tyst, snäll och lydig.

Den tydligaste könsskillnaden vid vuxna år är barnavlandet.
En kvinna kan bara, även om hon inte gör någonting annat, bara föda ett barn om året, eftersom varje graviditet innebär en avsevärd investering i form av tid och energi. Det är därför av största vikt att allt blir rätt.
Först gäller det att kvinnan själv har sådana egenskaper som gör att hon klarar av graviditetens och moderskapets risker och offringar. Det gäller också för kvinnan att välja partner med största perfekthet. Mannen i fråga bör dels ha sådana egenskaper



som gynnar barnets överlevnad och fortplantning, dels ha vilja och förmåga att
skydda kvinnan och det gemensamma barnet efter födseln.
Män däremot kan avla minst ett barn om dagen i många år. Varje befruktning innebär för mannen endast en mycket begränsad energiinsats.
Om han ena dagen befruktar en kvinna med mindre gynnsamma överlevnadsegenskaper kan han bara några timmar senare befrukta en annan kvinna med bättre egenskaper. Därför är det inte lika viktigt för mannen att vara nogrann i sitt val av sexpartner.

Det råder olika meningar om orsaken till skillnaderna mellan könen.
Enligt en uppfattning uppkommer könsskillnader i personlighetsegenskaper bara av den sociala miljön. När en människa föds är hon ett oskrivet blad, vad gäller alla egenskaper utom de rent fysiska. Den miljö hon lever i och hennes upplevelser under livet kommer att avgöra vad som ska skrivas på detta blad, det vill säga vilka personlighetsegenskaper som hon ska få.
Enligt en annan uppfattning har könsskillnaderna i personlighetsegenskaper uppstått på samma sätt som fysiska egenskaper. Alltså uppstått genom evolutionära mekanismer.
Det finns ett stort vetenskapligt stöd för att den senare uppfattning är den riktiga.

Allt handlar om det fysiska, om kroppens utveckling åt olika håll och på olika sätt beroende på om man är kvinna eller man.

Könsskillnaderna påverkar alla, genom alla åldrar, i alla klimat, samhällsklasser
och länder. Därför också mig, naturligtvis.
Dom påverkade mig på ett sätt när jag var bebis, på ett sätt genom min barndom och på ett sätt nu, när jag är på väg in i vuxenlivet. Jag kommer inte ifrån dom och är inte så säker på om jag vill det heller.
I min vardag pratas det mycket om jämställdhet. Det är manligt dit och kvinnligt hit,

det är feminism hit och patriarkat dit, det pratas om att skillnaderna inte ska göra skillnad.
Jag är feminist, men jag är inte dum för det. Jag vet att det finns skillnader mellan könen, jag vet att påståendet ”män är längre än kvinnor” inte är en provokation utan ett konstaterande, samma sak gäller med ”kvinnor är svagare än män”.
Tyvärr, tyvärr, vi är det svagare könet. Vi är det fysiskt svagare könet i varje fall.
Jag vet hundratals gånger när kvinnor är starkare än män, och jag vet tusentals när dom är smartare.
Vad jag däremot inte vet är om flickor generellt är smartare än pojkar. Det undrar jag. Tyvärr är det troligtvis inte vetenskapligt bevisat. Än.
Jag känner till skillnaderna, dom flesta, men jag tycker fortfarande inte att en människa med snopp är värd mer än en människa med bröst, och jag tycker fortfarande inte att flickor kan bli kallade horor hur som helst bara för att dom testar sina sexuella gränser. Missförstå mig rätt, jag förespråkar inte ungt sex (eller jo, till viss del), jag tycker bara inte att flickor ska bli kallade horor som något nedlåtande när dom gör samma sak som pojkar som blir hyllade för det.
En tydlig skillnad som jag kan märka, eftersom jag umgås med både flickor och pojkar, är, inte att pojkar är med sexfixerade än flickor, för det är en dålig gammaldags myt, utan att pojkar är så mycket okänsligare än flickor.
Det här är inget konstigt, men det märks väldigt tydligt och är därför värt att ta upp.
Varför är det så att pojkar alltid ska vara så tappra och stronga och dölja sina riktiga känslor? Är det så att om man är det starkare könet så blir man automatiskt det okänsligaste könet också? Och varför ska flickor alltid vara så otroligt känsliga och omtänksamma och gråta och lida och bry sig om men inte få tillbaka något? Svagare könet = svagare i allt? Eller? Varför, varför, varför?
Jag skulle ju svara i det här arbetet men jag märker att just det här är ett mysterium också för mig.
Det här med att flickor under tonåren är deprimerade och döljer sina käslor, föröker vara glada och så vidare tycker jag inte stämmer. Det är samma sak med pojkarna.
I några papper läste jag att pojkar visar depression genom aggressivitet och därför diagnostiseras det ofta inte som depressioner utan som ren och skär elakhet.
Det tycker jag är helt fel. Om det är något som mina pojk-vänner inte är så är det aggressiva. Om det är något dom är så är det deprimerade. Och dom är absolut inte rädda för att visa det. Kanske inför dom andra grabbarna men inte inför mig åtminstånde.
Det kan i och för sig vara så att just mina pojk-vänner är speciellt känsliga och o-pojkiga. Men det tycker jag väl inte.
Äsch, jag anser i alla fall att några av dom där diagnospapperna var överdrivna.
Svaret på frågan kring orsakerna till skillnaderna ser jag som ett ganska självklart sådant. Självklart kommer orsakerna till könsskillnaderna inte bara av den sociala miljön. Evolutionen påverkar inte bara den fysiska utvecklingen, utan också den
sociala och personliga.
Dock kan man säga som till homofobiska föräldrar: ”Ditt barn föds knappast till homofob...