Den Gröna Milen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken jag har läst heter Den gröna milen och är skriven av den kända författaren Stephen King. Jag valde boken för att filmen hade precis gått på TV några dagar innan jag skulle välja bok, och eftersom filmen är en av de bästa som jag har sett tyckte jag att det kunde vara roligt att få jämföra boken och filmen emellan.

Boken utspelar på 1930-talet, mestadels i cellblock E på statsfängelset i Cold Mountain, där brottslingar och mördare hålls för att senare avrättas i den elektriska stolen.

Boken handlar om Paul Edgecombe, en eftertänksam chefsfångvakt som tillsammans med sina arbetskamrater jobbar på delstatsfängelset i Cold Mountain. Men en dag förändras allt i det stillsamma blocket, när en svart gigantiskt man kliver in genom dörren. Dömd till döden för att ha våldtagit och mördat två unga flickor. Hans namn var John Coffey och han hade en väldigt ovanlig kunskap. Han kunde nämligen bota sjukdomar, se i syner, återuppliva (i vissa fall) djur och människor. Det visade han genom att bl. a bota Pauls urinvägsinfektion och återuppliva en död mus. Paul och hans andra arbetskamrater (vissa) börjar tro att John Coffey inte är en mördare, och att det inte var han som låg bakom mordet på de två flickorna.

Paul och hans arbetskamrater offrar sina jobb för att hjälpa sin chefs fru med att bota den citronstora cancerklumpen i hjärnan. Läkarna hade berättat att hon hade bara två veckor kvar att leva, eftersom en operation inte kom på tal pga storleken på cancerklumpen. Det var helt enkelt omöjligt, med tanke på att det var 1930-talet. Paul hade i alla fall tänkt ut att kanske John Coffey kunde hjälpa henne, eftersom han hade ju faktiskt gjort det med musen. Så, de lyckades med att smuggla ut Coffey från fängelset, som sedan botade den sjuka från cancern.

Tillbaka i fängelset och Paul vet nu att John Coffey är oskyldig, men kunde tyvärr inte göra något åt det. För vad skulle folket utanför cellblock E tro om han berättade att han hade blivit botad av någon dömd person. Ja, han skulle förmodligen mista jobbet och allt. John bad Paul att ta hans hand. Han ville så gärna visa att han var oskyldig. Paul tog hans hand, och fick då se vad John såg och hela händelsen om mordet på de två flickorna visade sig vara en helt annan.
En fånge som nyligen hade kommit in i block E, vid namn Wharton eller ”Billy the Kid” som han hellre kallade sig, låg bakom mordet. John Coffey hade hittat de två döda flickorna i skogen, och försökte då att ta tillbaka deras liv, men det var för sent. Föräldrarna och anhöriga till flickorna hittade alltså John Coffey grinandes och skrikandes tillsammans med de döda flickorna. Vilken annan uppfattning skulle de ha fått?

Senare var det alltså dags för John Coffeys straff. Paul skulle hålla i avrättningen. Allt gick perfekt, förutom att de visste att han var oskyldigt dömd. Paul och de andra slutade alla i cellblock E dagen efter avrättningen.

Eftersom Paul hade avrättat en skapelse av gud så trodde han själv att han blivit bestraffad. Han straff var att han skulle få vara med om att alla hans nära vänner dör.

Det var en mastig bok på nästan 500 sidor. Syftet varför jag valde ”The green mile” var för att jämföra boken och filmen emellan. Filmen överensstämde ganska bra med boken. Det är en väldigt gripande historia, där John Coffey blir oskyldigt dömd vilket det inte går att göra så mycket åt. Det var ju trots allt 1930-talet. På den här tiden var det mycket ”rasbråk” i America, vilket gjorde att negrer hade det svårare. De kunde bli dömda utan minsta bevisning, ungefär det som hände John Coffey. Trots att han var en sådan gigantisk man var han ändå väldigt ödmjuk och snäll, och det gjorde att fångvaktarna behandlade honom väl. Jag tycker nog att Paul gjorde rätt som inte gick ut och berättade vad som hade hänt inne i cellblock E. Jag tror det skulle bli sådan stor uppståndelse och Paul antagligen skulle mista jobbet. Vad skulle folk tro om en vit chefsfångvakt skulle vilja förklara en svart fånge oskyldigt dömd? Helst på den tiden.
Slutet i boken tycker jag var väldigt bra för det var inte riktigt som man hade tänkt sig. Att Paul, som berättade hela berättelsen, hade egna åsikter om varför han fick straffet att uppleva när alla hans kära dog ut, och att han ensam blev kvar. Han trodde helt enkelt att det var gud som gjorde d...