Drömmen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Plötsligt blev allt suddigt och de annars så klara färgerna blev bleka, snart svartnade allt också.
Men vad hände nu?
Jag ligger på golvet och allt är svartvitt. Var är jag? Jo, nu vet jag, Jag ligger under bordet i köket. Oj vad det kliar bakom örat, ooooaah, måste klia mig! Hjälp! Varför kliar jag mig med foten!?
Jag reser mig hastigt upp och ser pappa komma emot mig.
”Bort med dig, byracka”, ryter han kraftfullt.
Jag flyr bort med svansen mellan benen och lägger mig… Va, vänta lite? Foten bakom örat, byracka och en svans!?
”JAG ÄR EN HUND”, försöker jag att vråla ut, men det som hörs är bara ett par hundskall.
”Håll käften, annars kastrerar jag dig, ditt fule fanskap”, hörs från både pappa och brorsan.

Jag hoppar upp och min sladdande bakdel slår i TV:n som går i golvet. Kakelgolvet i hallen är så halt att jag inte får stopp på min framfart förrän det är för sent. Jag glider in i akvariet som krossas på mattan.
”Nu får det vara nog, kastrering nästa”, hörs skriken från övervåningen.
Nu är mina dagar räknade.

Jag kastas försvarslös in i bilen och vi åker iväg.
”Utan bedövning, blir det förstås”, hörs från förarplatsen, där pappa sitter. När han vänder sig om och tittar i bagaget tycks små djävulshorn ha vuxit ut från pannan.

”In på operationsbordet direkt”, kommenderade receptionisten. En veterinär med blodiga kläder och slö yxa kommer in i rummet.
”Nästa”, skriker han i örat på mig ”Utan bedövning var det väl”, fortsätter han och ler hånande. Han höjer yxan och…

AAAAAAAHH! Jag rycker till, vaknar och sätter mig upp i sängen. Jag måste titta på mina händer och javisst, de är av människokött. Jag måste också titta under täcket för säkerhets skull. Tack och lov, allt sitter kvar. Pappa, som precis har vaknat, kommer in i rummet och frågar om någonting har hänt.
”Nej då, Nej då”, svarar jag och skiner som en sol för att allt är som vanligt igen.
”Bra, gonatt”, hälsar pappa och vänder sig om för at...