Kulturella & Internationella faktorers betydelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vi i västvärlden lever ett liv i lyx, vi får vatten i kranarna, mat varje dag och kläder på kroppen ändå klagar vi. Större delen av jordens befolkning har det inte lika lätt de kämpar för att få mat för dagen, kläder på kroppen och i vissa fall har man kilometer till vattenpumpen. Världsdelen Afrika är hårt drabbat och mycket fattigt. Tanzania som ligger i Afrikas norra del är ett av alla de länder som är hårt drabbat, det finns 120 olika folkgrupper och jag har valt att delvis inrikta mig på en folkgrupp som kallar sig massajer. Det är ett litet folkslag och därför har jag också valt att skriva generellt om Tanzanias invånare.

Massajerna är ett folkslag som tillhör Kenya mer än Tanzania. När man tänker på massajerna får man tänka sig tillbaka i tiden, de lever i hyddor och har inget som vi skulle finna i vår vardag. Massajerna var förr ett fruktat krigsfolk som idag står för styrka och stolthet.

Att vara kvinna i Afrika innebär en stor skillnad med att vara kvinna i Europa. Det börjar redan på morgonen när kvinnorna i Afrika måste gå upp tidigt och vandra många kilometer för att sedan hämta upp många liter vatten som de sedan ska bära med sig hem. Men inte nog med det, kvinnorna ska även skaffa ved, laga mat till alla sina barn och mjölka djuren.

Kvinnorna i Europa däremot vaknar som vanligt på morgonen, äter en stor portion frukost, tar en varm dusch och tar sedan bilen för att lämna barnen på dagis och sedan åka till arbetet.

Kvinnorna i Afrika får slita hårt för sina barn. Det är vanligt att en kvinna föder cirka 6 till 10 barn medan man i Europa vanligtvis inte har fler än 2 eller 3 barn.

Allt detta påverkar naturligtvis hälsan väldigt mycket, att hämta vatten från en oren brunn och sedan bära det en lång sträcka innebär båda risker för sjukdomar, infektioner och dessutom en väldigt tung fysisk belastning vilket med tiden innebär förslitningsskador på leder, muskler och övriga kroppen. Inte nog med att man blir fysiskt utmattad man har också en press på sig att hinna klart det arbete som man ska göras på en dag. Skulle vi här i Europa försöka oss på att leva som en kvinna i Tanzania en dag så skulle vi nog ge upp redan halvvägs till brunnen.

En annan faktor som påverkar massajfolket och Tanzanias folk är ekonomin. Detta leder till sämre vård, brist på läkemedel och vaccin. Om bara pengarna hade funnits skulle bota miljoner människor från malaria och döden varje år. Många av dem som dör är barn vilket sänker medelåldern markant. Det är inte ofta man vänder sig till sjukhusen, det är vanligtvis långa vägar och innan man hunnit fram så har de akuta fallen hunnit avlidit.

Vad är det som påverkar massajfolket, deras livsstil är så olik vår men ändå lever de ett liv som ger dem glädje och mycket erfarenheter. Om man skulle räkna ut så ligger medellivslängden för en invånare i Tanzania för män på 52 år och för kvinnan 54 år. Medan vi i Sverige har en medellivslängd som är 20 till 30 år längre. Vår livsstil inkluderar ofta rökning, snusning, alkohol, hygien och kostvanor. Medan massajernas livsstil handlar om att jobba för att klara sig, nära kontakt med de flesta i byn, leva fridfullt och lyckligt.
Men har vi i västvärlden verkligen det bättre på alla punkter? Nej, vi har ett antal problem som massajfolket och andra folkgrupper inte lider av. Till exempel vet inte massajfolket vad stress är för något. De lever ett lugnt och harmoniskt liv tillsammans med naturen. Inga föräldrar skiljer sig så att barnen blir olyckliga. Barnen behöver inte växa upp på dagis för att föräldrarna vill göra karriär inom jobbet. Och fetma är knappast ett problem bland massajfolket, det är snarare tvärt och om man är ett folk med svält runtomkring sig.

Hälsan hos en massaj skulle jag nämna som bra om det inte hade varit för några punkter. Det är många som svälter och det beror främst på att landet är sen i utvecklingen så man har fortfarande ont med jobb. Massajerna har lite olika mening om jobb vissa skaffat jobb och går omkring i kostym medan andra inte tycker sig ha någon anledning till att skaffa ett ”riktigt” arbete.

Skulle man få missväxt en månad eller ett häftigt monsunregn kan det bli förödande följder. Eftersom man tvingas bygga upp sitt liv kring jordbruket och jakten eller väljer det, så har man inte mycket annat val än att lita på naturen. Det här gäller hela Tanzanias befolkning, förutom de få som faktiskt har ett jobb som inte påverkas av naturen.

Vanliga faror som lurar påverkar också befolkningens livsstil. De är ändå inte lika rädda för farorna som vi är, det har blivit som en vanlig vardag för dom. Malaria, sömnsjuka och denguefeber är några av de vanligaste farorna. Men vad kan de få hjälp med om de skulle råka ut för någon av dessa sjukdomar? Svaret är att inte till något av de tre exemplen finns det botemedel. Vid sömnsjuka blir man t ex smittad av en fluga, sjukdomen behöver inte få en dödlig utgång men det är dock vanligt hos barn och den svagare befolkningen. Malaria finns det ändå ett skydd (profylax med läkemedel) men det är inte många som har råd med det. Kanske är det till och med så att de själva inte ens vet om vad som orsakar sjukdomarna och åter igen hamnar i samma situation.

Kultur och religion påverkar också livsstilen och hälsan. Massajfolket och den större delen av befolkningen har omskärelse som en mognadsprocess i sin religion. Massajerna utövar tillexempel omskärelse på pojkarna när de är 13- 17 år då barndomen är slut. Tillsammans med pojkarna i samma ålder flyttar man ihop för att sedan visa sitt mod för de övriga. Det som verkligen skiljer sig från våran kultur är att när en kvinna gifter sig med en man i gruppen så tillhör han all män inom gruppen. Alltså sexuellt och om hon skulle bli med barn med an annan man så tar hennes man hand om barnet som hans egna. När pojkarna är emellan 4 och 5 år tas två tänder bort från underkäken ifall att de skulle råka ut för munhäfta.

Som man kan se har de för oss konstiga seder och bruk, mår alla verkligen så bra av det här? Eller är det så att det inte vet bättre och tror att det ska vara så här plågsamt. Det är svårt för mig att tänka mig att det skulle kännas ärofyllt eller att man skulle må psykiskt eller fysiskt bra under den här perioden. Omskärelser kan skapa infektioner och många andra problem speciellt när man inte lever så hygieniskt. Det är vanligt att man efter omskärelse råkar ut för små urinvägsinfektioner resten av sitt liv. Enligt organisationen Rädda Barnens åsikt så är det okej med omskärelse om man använder bedövning och har en professionell läkare. Det tycker jag också låter som rimliga krav. Men det är inget som massajerna använder sig av. Det som är positivt med omskärelse är att man begränsar spridning av HIV. Det här var inget jag visste från början men man har genom statistik märkt att spridning har minskat vi omskärelse.
Hade det inte varit för landets dåliga ekonomi skulle så mycket kunna vara så mycket bättre. Man skulle kunna bygga brunnar, så man slapp gå så långt. Arbetslösheten skulle minska och man skulle inte behöva spara minsta smula mat för att överleva.

Jag hoppas att man i framtiden kommer att kunna ge de fattigare länderna så mycket stöd så att de får bättre förutsättningar till ett hälsosamt liv. Vi kan också lära oss mycket av dom man behöver inte ha mycket pengar för att vara lycklig, det räcker med att leva.

Hälsofrämjande åtgärder vid kris

För att lättare kunna tänka mig in i en krissituation för människan har jag haft Sri Lanka som inspirationskälla. Sri Lanka var ett av de områden som drabbades av en flodvåg. Vilka hälsofrämjande åtgärder kan man göra för dessa krisdrabbade människor?

Man ska för det första se till att ett krisdrabbat område får akut hjälp med skadade. I andra hand ska man se till att människorna får tillgång till vatten, mediciner och mat. De här åtgärderna hjälper inte på långa vägar, man kommer i framtiden vara i behov av psykisk hjälp och terapi. En människa som har utsatts för något som just en flodvåg eller någon annan kris situation kan hamna i ett läge där de blivit så rädda att de inte tror att det har skett.

Hur ska man då organisera hjälpen och se till att allting verkligen fungerar? Landet kommer att behöva hjälp både ekonomiskt och med kunniga personer. De är mycket som hänger på länderna som kan ge dessa stöd. Organisationer som hjälper krisdrabbat folk är Röda Korset, SOS Barnbyar, Unicef Sverige, Rädda Barnen, Lutherhjälpen, Svenska Kyrkans katastrofhjälp, Radiohjälpen, Frälsningsarmén, Läkare utan gränser, Plan och Individuell Människohjälp. Som man kan se finns det många organisationer och alla hjälper till på sitt sätt. Vissa bryr sig om barnen och andra om skadade personer och så mycket mer.

Människor behöver inte bara ha blivit utsatt av en flodvåg för att vara krisdrabbade, de fattiga länderna i Afrika är ett bra exempel. De är i en situation där barn och vuxna dör av sjukdomar och svält.

Hjälp i praktiken!

Ett land som Sri Lanka kommer att behöva läkarhjälp, dricksvatten och mat i första hand. Organisationer som kan fylla dessa behov är bl.a. Läkare utan gränser, den här organisationen skickar ut pengar och personal som hjälper människor på ett långsiktigt sätt. Man kommer inte dit bara för att hjälpa de som är mest skadade för att sedan åka hem igen. I fattiga länder åker man tillexempel ut och arbetar emot svält, hjärnhinneinflammation och förebyggande åtgärder som vaccin. Man kan skänka pengar till den här organisationen och bara 250 kronor kan rädda ett mycket undernärt barn. Andra organisationer som kan hjälpa är Röda Korset som har en mycket stor bredd på sitt arbete, de har försett 20 miljoner människor med rent vatten. Organisationen finns i 180 länder och kan hjälpa till med det mesta vatten, mat, kläder och stödgrupper.

När det gäller stödgrupper hänger det mycket på landet i sig självt. Man måste organisera upp grupper som består av kunnig personal så man får prata ur sig allt som har hänt.

Vid naturkatastrofer är man ofta i behov av ett nytt hem ens gamla är kanske bortspolat eller obeboeligt. Man får så länge flytta in i skolor eller andra hus som finns kvar. De hjälpande organisationerna hjälper till med de mesta, organisationen får pengar av så många och används bland annat till, till tillfälliga boplatser.




Det är viktigt att man tar tillvara på det sociala nätverket man har till varandra. Det är viktigt att man får vara med sina nära och kära och tillsammans hanterar situationen. Man måste också kunna komma tillbaka i de vanliga rutinerna igen, skola och jobb man behöver få någonting att göra igen. Man kan inte bara gå och tänka tillbaka på det gamla medan vissa kan behöva en längre tid på sig att läka.

Egna åsikter
När en krissituation uppstår eller har pågått en längre tid så agerar man annorlunda. Om man skulle ta ett exempel som att USA drabbades av en stor jordbävning så skulle det vara mycket mer fart på hjälpen man skulle kalla det för akut. Alla skulle få hjälp eftersom landet har det bra ställt och allt måste återgå till det normala. Men är det inte akut när det gäller barn och vuxna som dör av svält och sjukdomar? Jag vet att det är mycket mer engagemang runt de fattiga nu än vad det var förr men det är inte tillräckligt. Det dör fortfarand...