Heinrich Himmler - Mannen utan själ

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Heinrich Himmler föddes i oktober 1900, när Adolf Hitler fyllde tolv år. Samtidigt var Himmler själv tolv år när Hitler för första gången erfor Lucifers makt inför Ödets Spjut i Hofburgs skattkammare. Det rådde enligt Trevor Ravenscroft1 ett magiskt förhållande mellan Hitlers själ (besatt av Lucifer) och världsdubbelgångaren personifierad i Heinrich Himmler.
I varje människa finns en anti-människa, en dubbelgångare. Goethe talar t.ex om den gången där han kom in i studiekammare i Weimar och såg vad som verkade vara en exakt kopia av honom själv, sitta i hans skrivbordsstol och stirra fräckt på honom. Goethe kallade denna kopia av honom själv för dubbelgångare. Detta var det första av många möten som fick diktaren att förstå bakgrunden till den mänskliga själens skoningslösa och omänskliga skugga.
Dubbelgångaren är motsatsen till allt det vi anser vara mänskligt och humanistiskt. Enligt många så uthärdar alla människor en ständig kamp med dubbelgångaren livet igenom.
Himmler manifesterade hela mänsklighetens dubbelgångare. Själv trodde Himmler att han var en reinkarnation av Henrik Fågelfängaren, men i själva verkat saknade han en individuell mänsklig ande med tidigare jordeliv bakom sig – han var mannen utan själ! En robot i människokropp som vandrade omkring på jorden med mänsklighetens synder på sig.
Himmler saknade helt och hållet mänsklig värme och humor. Hans skolkamrater ansåg honom vara en riktig nolla. Han stora talang var ett dataminne som gjorde att han t.ex kunde rabbla historiska årtal med stor precision. Ravenscroft förklarar Himmlers förekomst av känslor och andra egenskaper som tycktes mänskliga med att han hade ett konstgjort (syntetiskt) jagmedvetande.

Han utvecklade ideal och kärlek mot det germanska folket. 1925 gick han med i nazistpartiet.
Himmler ville först bli medlem i SA, men nekades flera gånger.
1929 utsåg Hitler honom till chef för SS, en liten vaktstyrka som ingen brydde sig särskilt mycket om. De andra i partiet hånade honom för det, och ansåg att det var det största skämtet i partiets historia. För vad var det för slags utmärkelse att bli chef för lilla SS?
Hitler gillade först inte Himmler, det var därför han utsåg honom till chef för SS.
Himmler tystade dock de som hade skrattat åt honom när han byggde upp SS till Tysklands bästa elitstyrka och livvakt åt Führern. Men de var ännu inte störst. Himmlers personliga makt oerhört under 1933 när han tog över chefsposten för politiska polisen (Gestapo) under största delen av Tyskland. Året därpå fick Himmler order av Adolf Hitler att rensa ut viktiga personer i SA, däribland Ernst Röhm, Hitlers gamla vän. Hitler såg sig tvungen att upplösa SA, som hade börjat bli ett hot mot hans personliga makt. Samtidigt skaffade sig Hitler-Tyskland internationell goodwill, genom att gå med på att reducera SA, vilket hade krävts från engelskt håll.
Efter det var Heinrich Himmler rikets näst mäktigaste man. Han hade ändå lika stor makt som Führern, eftersom hans medvetande hela tiden var i samklang med Lucifer-kraften i Hitler.

Himmler lät redan 1935 tillverka en exakt kopia av Longinus spjut, i tron att han själv som ledare för riddarordern skulle få hålla i reliken när de vann den. Men Hitler själv behöll det för att vinna dess makt. Med spjutet i sin hand trodde sig Himmler kunna leda riddarna i fält och slå tillbaka hotet från öster, som enligt en gammal profetia skulle stunda.
Han byggde upp SS till en riddarorden, med samma system på rang och ordning. Alla i ordern delade samma ideal och hade denna sak gemensamt: total lojalitet och hängivelse till Hitler. Huvudsätet för ordern var ett stort slott, Wewersburg, där varje gammal härskare som haft Ödets Spjut i sin ägo förlänades ett rum som inreddes efter härskarens personlighet. Där fanns ett rum för Fredrik Barbarossa, som alltid hölls låst och var reserverat för Adolf Hitler, närhelst han ville besöka SS-borgen.
Himmler själv bodde såklart i Henrik Fågelfängarens rum. Där förvarades också kopian av spjutet.


Koncentrationslägren upprättades 1933 och fick rättslig status 28 februari. Himmler försvarade koncentrationslägren genom att säga att det var ett sätt att försvara judarnas säkerhet och sa bland annat i tysk press: ”För oss är judarna lika mycket tyska medborgare för dem som inte har judisk tro.”
I början av 1933 – i mars, april – sattes 25000 politiska motståndare i koncentrationsläger. Strax efter att de människor som var emot nazisterna blivit dödade satte Himmler igång att skicka judar till lägren. Hans SS-män bemannade koncentrationslägren och såg till att judarna arbetade och allt eftersom skickades till gaskammaren. SS-vakterna var kända för sin grymhet och för att utföra sina uppgifter med största nit. Det var kalla män, med kyliga ögon som utstrålade hat mot allt utom plikten, det ariska folket och Führern. SS-vakterna piskade de judiska fångarna till att arbeta till bristningsgränsen. När den var nådd släpade och föste de in dem till gaskammaren (maskerade av Himmler/Dubbelgångaren som badhus) där de slutade sina dagar i plågor. Det och andra utstuderade grymheter är ett bevis för Himmlers onda snille.

Många människor fruktade den svarta SS-uniformen och mådde illa vid blotta åsynen av den. Himmler sa i ett uttalande att han inte förväntade sig att folk skulle älska honom, hans män och det de gjorde. Men alla sanna germaner skulle visa respekt för dem.

Exakt tre dagar innan Hitler sköt sig i bunkern, beslöt sig Himmler plötsligt för att ta initiativet att starta fredsförhandlingar bakom ryggen på Fürhern. Hitler såg det som förräderi och förlät det aldrig. Han uteslöt Himmler ur partiet och dömde honom till döden. I samma ögonblick som Himmler bestämde sig för att förråda Hitler återgick han plötsligt till att bli en ineffektiv nolla; den elektriska strömmen mellan dem hade brutits. Från det ögonblicket hade Himmler inte ens initiativ nog att utnyttja sina lojala och fortfarande fullt utrustade SS-enheter för att stärka sin maktposition gentemot andra, som med vapenmakt försökt rycka till sig ledarskap. Han förmådde inte ens använda de hemliga polisorganisationernas enorma resurser för att skaffa sig falska identitetspapper och pengar att klara sig ur landet. Istället lät han sig gripas av ett par engelska soldater i en rutinmässig kontroll på vägen nära Bremerverde. Trots att han var ganska väl förklädd och åtföljdes at två pålitliga SS-män som lätt kunde ha avväpnat vaktposterna, greps Himmler av...