Hades

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hades, är namnet på de dödas och mörkas gud, som härskar i riket med samma namn. Namnet Hades betyder den ”Den osynlige” och det kommer av en hjälm, som Hades fick av Cykloperna. Den gör bäraren osynlig.

Att vara grekisk gud är samma sak som att ha ett invecklat familjeförhållande. I vilket fall som helst så har jag tänkt försöka mig på konststycket att reda ut Hades släkt. Så håll i dig!

Alla de grekiska gudarna härstammar från Chaos. Gaia, moder jord, var en bland de fem gudar som skapades först. Hon gifte sig med, ett av sina fyra barn, Uranos. Gaia och Uranos fick tillsammans 12 barn, där ibland Rhea och Kronos. De båda gifte sig och skaffade sex barn, Demeter, Hestia, Hera, Zeus, Poseidon och Hades. Den mest kända i den sistnämnda syskonskaran är Zeus, himlens och väderlekens gud. Hades och hans syskon är första generationen Olymper.

Varför blev Hades högsta hönset i underjorden?

När Titanerna slutade att härska på jorden, tog de olympiska gudarna över. Det var 12 gudar som slogs om godbiten, och Hades och hans bröder Zeus och Poseidon slogs om de bästa bitarna. Av de tre drog Hades det kortaste strået, och blev härskare i underjorden.

Hades de dödas och mörkas gud

Kall och utan nåd, så beskrivs han, underjordens härskare, Hades. De människor, som skapade god trafik till dödsriket, favoriserade han. Men allt annat liv avskydde han. Bråkstakarna på jorden, hade han också god koll på. Han var också väldigt mörk och dyster, men trotts allt så var han inte ond.

Det som kännetecknar Hades mest är hans hjälm, som får bäraren att bli osynlig, en gaffel, med två uddar och hans vagn som dras utav fyra kolsvarta hästar. När han avbildas bär han ofta en spira.

Omättligt rik var han, härskaren i underjorden. I jobbet ingick, också att vaka över underjordens skatter, alla viktiga metaller och ädelstenar, och all säd som människorna lagt till förvar.

Hades, har också en fru, som vars namn är Persefone. Hon är dotter till Zeus, och växtlighetsgudinnan Demeter. Såhär lär det ha gått till när Hades rövade bort Persefone, och tog henne till fru.

Persefone var ute och plockade blommor, på en stor äng, när plötsligt jorden under henne öppnade sig. Det var Hades som hade fått syn på henne och tyckt att det var den vackraste skapelse han sett. Han rövade helt sonika bort henne, och tog henne till sin fru.

Vittne till detta, blev solguden Helios, som skyndade sig till Demeter och talade om för henne vad som hänt. Hon bad då Zeus, om hjälp, men han nekade henne det, och då drog sig Demeter tillbaka och all växtlighet på jorden försvann. Läget blev så allvarligt, att människornas existens hotades, och Zeus var så tvungen att hjälpa sin älskarinna. Han befallde Hades att sända Persefone tillbaka till sin mor. Hades gick med på detta, men är man inte mer än de dödas gud, så är man inte. Han hade ett ess i skjortärmen, han lurade Persefone att smaka på ett granatäpple, vilket band henne till underjorden. Det kan liknas med den kristna tron om att ormen lurade Eva att bita i ett äpple från kunskapens träd. Ormen var en ond varelse, precis som Hades och både Eva och Persefone fick ett straff för att de bet i äpplet. Eva blev avvisade från Edens lustgård, och Persefone var tvungen att bo i underjorden sex månader om året. De resterande sex månaderna bodde Persefone hos de andra gudarna. Det är Persefones vistelse i underjorden, och hos de andra gudarna som får årstiderna att växla från vinter till sommar.

Hades, dödsriket

När en människa avslutade sin vistelse på jorden, leddes hon av gudarnas, oumbärlige, budbärare Hermes, genom ett ödsligt landskap, fram till floden Styx, en av fem floder i dödsriket. Vid Styx, väntade färjekarlen Charon, beredd att föra en i sin båt över floden, men betalt det skulle han ha. Grekerna var mycket noga, med sina begravningsritualer, och var alltid noga med att lägga ett mynt under den dödes tunga, som hon kunde betala Charon med.

Kunde man betala för sig, fick man dricka ur Lethe, glömskans flod, så att man glömde sitt jordliga liv, och sedan blev man förd över Styx, till en äng bevuxen med liljor. Kanske är det därför liljor är en så utpräglad begravningsblomma. Kunde man däremot, inte betala för sig, var själen dömd till att vandra planlöst på flodbanken, och aldrig få någon ro.

Vid porten till dödsriket står den trehövdade och draksvansade hunden, Kerberos, som vaktar de döda, så att de inte ska fly till den soliga världen.

Själva riket, är indelat i två olika delar, Elysion, de lyckligas land, och Tartaros. Tartaros, är en djup grotta, och en mycket mörk och dyster plats, där dödens gudamakter bor. Tartaros, är också en straffort för brottslingar, och ett fängelse för Titanerna.
De värsta brottslingarna och syndarna, fick sina straff tilldelade av någon utav de fyra domarna, Minos, Rhadamanthus, Aikos eller Tripolmus.

Två kända brottslingar är, Tantalos och Sisyfos. Tantalos, var son till Zeus. Det brott han begick, var att döda sin egen son, och servera honom till gudarna. Men då gudarna genomskådade detta, återupplivade de sonen. Tantalos, fick det inte lika roligt. Han fick det värsta straff man kan få i underjorden. Han blev dömd till att alltid vara törstig och hungrig. Det fanns både vatten och frukt i underjorden, men när han böjer sig ner för att dricka, viker vattnet undan, och när han sträcker sig efter frukt, flyger den i väg. Straffet kallas för ”Tantali kval”.

Den andra brottslingen, var kung Sisyfos. Han begick många brott, b.l.a så lurade han döden. Som straff lät Hades honom rullar en tung sten uppför en kulle, men den rullar alltid mer igen. Det hör straffet kallas för ett ”Sysifosarbete” .


Det finns endast en kulturplats till Hades ära, det är templet i Elis, och det är kanske förståeligt. Det finns nog knappast någon kulturplats tillägnat djävule...