Pingstkyrkan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Historik

Pingströrelsens ursprung har sina rötter i slutet av 1800-talet. Människor började då mer och mer intressera sig av allt djupare andlig kontakt med Gud. Folk var trötta på alla gamla traditioner och den stela inställning till Gud i de olika kyrkor som fanns då. De strävade efter en närmare och djupare kontakt med Gud.

- Den första pingstförsamlingen bildas
Den allra första kända pingstförsamlingen i modern tid startades av William Seymour i Los Angeles slumområden. Innan William flyttat till Kalifornien kom han i kontakt med Neely Terry. Hon blev mycket imponerad av Williams andliga framtoning och berättade för sin bönegrupp i Los Angeles om den inspirerande pastorn. De ville tillsammans bilda en ”helgelseförsamling” och skrev ett brev till Seymour där de erbjöd honom att bli deras pastor, i brevet skickade de även med insamlade respengar. Seymour som kände att detta var ”en gudomlig kallelse” tackade med förtjusning ja och tog tåget till Los Angeles.

Kvällsmötena började omedelbart men snart uppstod motsättningar. Seymour ägnade inte bara stor uppmärksamhet åt helgelsen utan även åt helande och tungotal som tecken på dopet i den helige Anden. Motsättningarna ledde så långt att Seymour blev utesluten ur bönegruppen tillsammans med dem som stod bakom honom.
Seymour svarade med att ensam vaka och bedja fastandes i många dagar. Detta berörde människor, Seymour blev känd som en varm bönemänniska och återigen godkänd i gruppen.

Dagen efter palmsöndagen, den 9 april 1906, kom ett andligt genombrott som fick den lilla böneförsamlingen att explodera. Det hela började med att Seymour hade smort Edward Lee, en medlem i gruppen, med olja och bad för honom under handpåläggning. Plötsligt utbrister Edward talandes under bönen: ”Äntligen” ”Detta är det!”. Förundrade och häpna gick de tillsammans till 214 Bonnie Brae Street och till det hem där kvällens bönemöte skulle hållas. Seymour predikade från Apostlagärningarna 2:4 (kap.2 vers 4) ”Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem”. Men innan han avslutade lyfte Edward sina händer i luften, öppnade munnen och började tala till de andra i en ström av tungotal. Som av en osynlig kraft föll alla ner på sina knän och brast ut i tungotal och jubel även de.

Denna lilla bönegrupp bestående av de enklaste av människor; kokerskor, portvakter, grovarbetare, bärare och tvätterskor fick på ett mäktigt sätt tillsammans ta emot Guds kärlek genom den Heliga Ande. Jennie Evans, senare fru till Seymour, satte sig vid pianot och började spela felfritt (trots att hon tidigare inte kunde spela) och sjöng flytande på sex främmande språk (som hon varken kunde läsa eller uttala); franska, spanska, latin, grekiska, hebreiska och hindi. Mötet fortsatte i tre dagar och som Douglas Nelson beskrev alltihopa: ”Ibland ropade de så högt att alla andra kunde höra dem, vid andra tillfällen rådde en vördnadsfull tystnad”. Ovanliga helanden rapporterades. Folk som trängdes utanför viskade andaktsfullt att Guds kraft faller igen, som i Apostlagärningarna”.

Den tredje natten fick Seymour själv ta emot ett djupt andligt vidrörande från Gud. Han var ensam på knän och fast besluten att ”be sig igenom”. Plötsligt sänkte sig ett moln av vit, het glans över honom. Hans hjärta smältes ner av gudomlig kärlek, han föll ner till synes medvetslös. Ord av djup läkedom och uppmuntran talades till honom. Han hörde outsägliga ord talas som om de talades från långt i fjärran. Seymour tänkte att det från början var änglars tillbedjan och lovprisning men snart insåg han att det underbart sköna språket var hans eget som strömmande från hans inre. Han fick ett brett leende och steg slutligen upp och omfamnade alla dem som fanns omkring honom.

Ryktet om mötet spred sig snabbt och mycket snart kom väldigt många människor till denna lilla lyckliga grupp mycket enkla människor för att tillsammans försöka komma närmre Gud. Snart fick man tag på en gammal tvåvåningsbyggnad på 312 Azusa Street. Här samlades runt 800 människor inomhus samtidigt som 4- 500 stod utanför pressade mot dörrar och fönster. Mitt i det samhälle där vita och svarta hölls strikt separerade från alla sorters förmåner och där fördomar och motsättningar var extremt vanligt vita och svarta emellan, samlades nu både vita och svarta människor i vad William Seymour så länge eftersträvat – genom Andens kraft föddes en radikalt ny slags kristen gemenskap.

De tog inte många veckor förrän de allra första missionärerna for till Skandinavien, Indien och Kina, därefter till Afrika och andra länder och kontinenter. Seymour började i september 1906 även ge ut tidningen The Apostolic Faith som snabbt fick femtiotusen prenumeranter från hela världen.

- Pingströrelsen kommer till Sverige
Officiellt kan man säga att pingstväckelsen kom till Sverige 1907. Många såg detta som bönesvar då det kring sekelskiftet fanns väldigt många som bad om en ny väckelse för Guds folk och för människors omvändelse. Bönekort spreds över hela landet med texten: ”Herre, sänd en väckelse och börja med mig!” Men pingstväckelsen är inte något som från början startat utan precis som tidigare nämnt uppstod den första pingstförsamlingen i Los Angeles slum, och från framför allt Nord- Amerika nådde väckelsen Sverige. I Nord Amerika kallades den för ”den nya rörelsen” där det nya syftade på de ”tecken” som åtföljde, t.ex. tungomålstalande, profetia och helbrägdagörelse. Men som bekant fick rörelsen i Sverige namnet Pingströrelsen vilket går tillbaka i tiden till den andeutgjutelse som ägde rum i Jerusalem på pingstdagen då Jesu lärjungar tog emot den Helige Ande vilket står beskrivet i Apostlagärningarna kap. 2 i NT. I princip samtidigt kom väckelsen till Sverige på tre platser, dessa platser var; Skövde, Arvika och Stockholm. Genom väckelseevangelisten A. G. Jansson kom väckelsen till Skövde, i Arvika genom en norsk evangelist och i Stockholm var det en kvinna som i en metodistlokal bar hon fram ett budskap i Anden. Pingstväckelsen kom till Sverige genom framförallt baptist- och metodistförsamlingar men spreds senare i synnerhet ut i landet av baptistkyrkan.

Lewi Pethrus var från år 1910 till år 1958 ledare för Filadelfiaförsamlingen. När han tillträdde hade församlingen 70 medlemmar och var en nybildad svensk baptistförsamling (När han lämnade sin tjänst hade församlingen vuxit till ca 6 500 medlemmar). Dock uteslöts församlingen 1913 ur baptistsamfundet eftersom församlingens uppfattning om vilka som hade rätt att delta i nattvardsfirandet. De tillät även döpta och troende som inte var medlemmar i någon församling inom samfundet att delta i nattvarden.

Istället blev Filadelfiaförsamlingen en del av pingströrelsen och nu är församlingen i Stockholm istället Sveriges största pingstförsamling med sina 6680 medlemmar (årsskiftet 98/99).

Pingströrelsen i stort växte kraftigt i början och mitten av 1900- talet och vid sekelskiftet hade 489 församlingar totalt 90249 döpta medlemmar.


Tron

I Pingstkyrkan står treenigheten mellan Fadern, Sonen och den Helige Anden centralt. I bibeln, hebreerbrevet kap. 11, beskrivs tro som en övertygelse av det vi inte ser. Kristen tro handlar framför allt om Guds kärleks till oss människor, vår kärlek till honom och till våra medmänniskor.
Följande är hämtat direkt från Filadelfiakyrkan i Stockholms hemsida (www.filadelfia.nu).
* ”Att Bibeln är Guds ord. Liksom Guds ande inspirerade människor att skriva hjälper Guds ande människor idag att förstå hans Ord.

* Att Gud är en Gud, uppenbarad genom Fadern, Sonen och den Helige Ande.
* Att Guds son kom till jorden genom Jesus Kristus och att nya testamentets berättelser om honom är sanna. Att denne Jesus uppenbarar för oss vem Gud är, och att ingen kommer till Fadern utom genom honom.
* Att den Helige Ande, som gavs lärjungarna på den första pingstdagen, också ges till kristna idag och att de andens gåvor som beskrivs i nya testamentet också är verksamma idag.
* Att Jesus Kristus skall komma tillbaka och att alla människor i tidens slut kommer att dömas rättvist av Gud.
* Att församlingen idag har Missionsbefallningen som sitt uppdrag”
Dessa punkter sammanfattar väldigt bra Pingströrelsens teologi.

En av de större skillnaderna mellan Pingströrelsen och t.ex. Svenska kyrkan är t.ex. dopsättet: Svenska kyrkan praktiserar barndop medan man i Pingstkyrkan praktiserar ett dop i den vuxnare åldern, även kallat troendedop. I pingstkyrkan är det personen i fråga själv som väljer om hon/han vill följa Jesus genom att döpa sig i Fadern, Sonen och den Helige Ande eller inte.

En annan ganska stor skillnad kyrkorna emellan och som är ganska lätt att märka av genom att bara sitta med på en gudstjänst i vardera kyrka är gudstjänstordningen. I Pingstkyrkan är gudstjänsterna ofta ganska spontana i jämförelse med Svenska kyrkan där gudstjänstordningen är mera strikt. Varje lokal församling inom Pingströrelsen är självständig och fattar egna beslut om tron, liv och verksamheten. Under de senaste åren har beslut tagits för att forma det som kallas ”Pingst- fria församlingar i samverkan” för att motsvara ett samfund och samordna pingströrelsens verksamhet och församlingar


Analys och sammanfattning

Ja, vad är då Pingstkyrkan för typ av rörelse? Kyrka, eller sekt?
Helt ärligt tycker jag det är en ganska dum fråga, och helt ärligt är jag ganska skeptisk till att besvara den överhuvudtaget eftersom att svaret för mig och för många andra är helt givet. Men bara för att förklara varför jag tycker som jag tycker och för att inte skapa misstycke hos någon så ska jag ge min uppfattning om varför jag tycker pingstkyrkan är just en kyrka och definitivt inget annat.

För mig är det en självklarhet att Pingstkyrkan är en kyrka och frågar någon mig tycker jag inte att Pingstkyrkan ens borde nämnas i sammanhang med en sekt, inte ens i samma mening.
Jag tycker alltså inte att pingstkyrkan är ens i närheten av att fylla kriterierna för en sekt och för att övertyga kommer här ett par utmärkande punkter som skiljer pingstkyrkan generellt sett (bortsätt från enstaka missbruk som t.ex. Knutby församlingen eftersom jag inte anser att dem representerar den kristna pingsttron på ett värdigt och korrekt sätt) ifrån att räknas som en sekt;

- Demokrati
Pingstkyrkan är till skillnad från en sekt en demokratisk religiös verksamhet där varje medlem får vara med och påverka undervisningen av bibeln och kristen tro genom att t.ex. ordna barn- och ungdomsverksamhet och gudstjänster. Församlingens medlemmar röstar och tar beslut i regelbundna församlingsmöten. Det kan t.ex. gälla anställningar, ekonomi, fastighet, mission och övrig verksamhet. Här finns ingen ensam ledare som bestämmer allting ur egen vilja utan alla medlemmar hjälps tillsammans åt att skapa en verksamhet som passar alla ur allas perspektiv och livssituation. I en sekt å andra sidan är det en eller möjligtvis några ledare som bestämmer hur medlemmarna ska tro och leva.
Frikyrkorna, som Pingströrelsen är en del av, var först med att på mitten av 1800-talet i Sverige ordna fria och demokratiska kristna församlingar.

- Friheter
I en sekt är medlemmarna med på bestämda villkor vilket kan vara allt från att tvingas leva avskiljt från resten av världen till att fördöma en viss folkgrupp. Här finns inga friheter att göra litet som du känner utan att ha gruppens godkännande. I en sekt tvingas du följa dess regler och bestämmelser annars tillhör du helt enkelt inte sekten utan står utanför.
Så fungerar inte pingstkyrkan. Du kan vara med på gudstjänster utan att vara tvingad att följa varenda ritual och varje regel som finns och praktiseras. Vill du stå upp under en bön fastän alla andra sitter så är det helt okej, vill du sitta ner när alla andra står upp är det också helt okej och inte minst vill du lämna kyrkan innan gudstjänsten eller mötet inte är klart är det också helt okej. Ingen är tvingad att följa ett speciellt mönster för att bli accepterad att vara med, även om det inte är av bästa tycke att svära eller liknande i kyrkan. Man blir dock inte utesluten eller avstängd av det men av kristen tro eller ren etikett gör man inte det.
Dessutom är varje pingstförsamling i Sverige fristående och tar egna beslut. Församlingarna samarbetar dock genom olika projekt och nätverk som t.ex. Svensk Pingstmission som organiserar den svenska missionen för att effektivare nå människor med evangelium.
Tyvärr händer det att just denna frihet får vissa församlingar att glida ifrån pingströrelsens grundteologi men detta är väldigt sällsynt. Ett exempel är församlingen i Knutby där just denna frihet öppnade möjligheten för pastor Helge Fossmo och övriga ledare att manipulera sin församling eftersom det inte fanns en någon som granskade hans arbete. Detta ledde till att denna församling inte längre räknas till pingströrelsen efter beslut av ledningen i Pingströrelsen.

- Antal medlemmar
En sekt är i de allra flesta fall en relativt liten samling människor som tillsammans bildar en grupp. I vissa fall kan gruppen växa och bli ganska stor men inte i närheten av att närma sig t.ex. pingstkyrkan i antal medlemmar. Pingstkyrkan har bara i Sverige drygt 90 000 medlemmar. I hela världen finns det drygt 500 miljoner medlemmar i Pingst och karismatiska församlingar, detta gör den till den näst största, efter katolska, och snabbast växande kristna kyrkan i hela världen. Speciellt populär är kyrkan i Afrika, Sydamerika och Sydostasien.

Den senaste tiden har dock säkert många ställt sig frågan vad som egentligen händer i pingstkyrkan efter Knutby dramat. Men då måste vi få klart för oss att det faktiskt är en enskild kyrka vi pratar om då. En kyrka som jag inte tycker representerar den kristna pingsttron på ett värdigt sätt. Pastorn i församlingen har missbrukat sin position i församlingen och har på så sätt vilselätt resten av församlingen ifrån den kristna tron ur perspektiv från pingstkyrkan. Min uppfattning om församlingen är att den inte borde få kall...