Pompeji

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Om staden

Pompeji var en väl utvecklad stad som låg vid floden Sarnos utlopp tjugo kilometer sydöst om Neapel. I staden fanns många textilarbetare, handelsmän och sjömän vars fartyg låg förtöjda i hamnen. Under den här tiden var det mycket oroligheter i den här delen av Italien, romare, greker och etrusker slogs om makten. Staden Pompeji verkar inte ha berörts speciellt mycket av något av krigen utan människorna har fortsatt sitt liv som vanligt. Den största händelsen i stadens historia innan vulkanutbrottet var ett bråk i samband med gladiatorspel på stadens teater. Om inte staden hade gått ett så hemskt öde till mötes hade den troligtvis varit glömd nu. Bostadshusen hade endast kunnat bli bekvämligare genom att de fick dagens teknik. I mitten fanns Atrium som var en stenlagd gård med en bassäng och öppet tak. I de finaste husen fanns trädgårdar, gallerier, många rum och privata bad med värmekammare. I husen fanns skjutdörrar och de var rikligt smyckade av målningar och mosaik. I staden fanns vattenledningar, stora tempel och lyxiga trädgårdar smyckade med fontäner och marmorskulpturer.


Vulkanutbrottet

Det var vid midnatt den 24 augusti år 79 e.kr. Människorna i Pompeji sov, ovetande om att deras stad, och kanske även de själva, inom tolv timmar skulle ligga under ett täcke av aska och lava. Staden låg alldeles vid vulkanen Vesuvius fot och hade drabbats av flera jordskalv, ändå trodde många i staden att vulkanen inte var aktiv. På förmiddagen hade marknaden just börjat locka folk ur sina sängar och bagarnas bröd stod klart för försäljning.

Plötsligt stördes lugnet av ett jordskalv följt av en kraftig explosion som slet loss stora klippblock från vulkanen. Proppen av lava som täppt till vulkanen hade sprängts och snart kunde man se ett hav av aska och ånga som sprutade ur Vesuvius inre. Flytande magma från jordens inre blev till glödande dammpartiklar som sprutade trettiotre meter rakt upp i luften blandat med aska, pimpsten och gaser. Snart haglade det grus och sten över staden.

Många flydde i båtar, men det var svårt att ta sig ut från stranden eftersom det hade blivit storm av de underjordiska skalven. Båtarna räckte inte för de alla människor som ville ta sig ifrån staden. Framåt kvällen fanns trehundra personer kvar på stranden utan möjlighet att ta sig därifrån. Bara på den fem meter breda stranden nedanför staden har åtskilliga kroppar hittats och i fiskarnas redskapsbordar hade tjockt med människor samlats för att ta skydd.

Andra människor försökte fly landvägen, de lastade sina kärror med tillhörigheter bara för att fastna bland alla andra kärror i stadens trånga gränder. Vesuvius krater hade vidgats av det häftiga utbrottet och nu blev trycket i vulkanen svagare. Gasen och askan vällde nu ut från sidorna av vulkanen och ett hett gasmoln strömmade ner över staden i en fart av fyrahundra kilometer i timmen. Efter fyra minuter nådde gasmolnet staden. Byggnaderna antändes och människorna i husen kvävdes. På en vägg har någon skrivit ”Sodom och Gomorra” med spretiga bokstäver alldeles innan döden infann sig. Askan skymde solen och staden låg inbäddad i mörker fast det var mitt på dagen. Efter gasmolnet kom ett moln av lera som senare stelnade runt de döda. Kejsar Titus tillsatte en undsättningskommission som tvingades konstatera att staden var helt begravd och inte gick att återuppbygga. Staden glömdes bort.


Vittnesskildringen

Det finns en enda vittnesskildring av händelserna i Pompeji bevarad. Den kommer från Plinius d.y. som efter katastrofen skrev till historiken Tacitus för att låta honom föra ner vad som hände i staden. Plinius skriver ner vad han hört av vänner och bekanta om vad som hände när hans morbror dog.
Plinius d.y. var vid händelsen en ung pojke, 17-18 år gammal som befann sig i Neapel vid utbrottet. Han var där tillsammans med sin mor och sin morbror Plinius d.ä. som var amiral för den romerska västflottan.
Det var vid sjutiden på morgonen som de fick syn på molnet som strömmade ut ur Vesuvius. Plinius d.ä. hade just kommit upp från ett bad och låg och läste. Han var en av eftervärlden kallade Polyhistor, en person som kunde det mesta om dåtidens vetenskap. Han förstod att molnet var något ovanligt och stort och bestämde sig för att utforska det närmare. Han frågade sin systerson om han ville följa med men han sa att han hellre ville studera. Innan han hann ge sig iväg fick han ett brev från sin vän Bassus. Hans gård låg så till att enda sättet att ta sig därifrån var med båt. Nu bad han sin vän om hjälp. Plinius d.ä. förstod att det var fler än hans vän som behövde hjälp och gav sig iväg på det upprörda havet för att rädda så många som möjligt. Snart regnade aska och stenar över båtarna och han övervägde att vända. Men så seglade han in i en vik och nådde sina vänner som han tröstade. Men det gick nu inte att återvända över havet eftersom stormen hade blivit alltför hård. Han stannade över natten och försökte att inte visa vännerna hur orolig han var. Från Vesuvius syntes stora lågor som syntes ännu tydligare i mörkret. På morgonen var hela gården full av aska och i de täta jordskalven vajade husen fram och tillbaka.

Tillsammans bestämde de sig för att stanna i sina hus. De placerade kuddar på huvudet som skydd. Senare gick de ner till stranden för att se om havet gav dem någon möjlighet till skydd, men motvinden och den höga sjön gjorde att ett fartyg inte kunde sjösättas. Lågorna och svaveldoften fick många att fly från stranden men Plinius d.ä. lade sig ner och drack stora mängder vatten. Röken trängde in i hans dåliga lungor och då man tre dagar senare hittade honom var han död.


Utgrävningarna

I slutet av 1500-talet hittades Pompeji igen då man skulle gräva ner en vattenledning. Staden glömdes på nytt men 1748 återupptäcktes den och utgrävningarna startade. Dessa skedde huvudsakligen inte i vetenskapligt syfte utan mest för att hitta skatter och konstföremål att sälja. Den svenska kungen Gustav III besökte Pompeji och blev så imponerad av arkitekturen att han lät göra Stora salongen i Konungens pavilliong i Haga i pompejansk stil.

Pompeji är känt för sina hemska gipsavtryck av...