En vandring i historien

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Historien börjar

År 0 föddes Jesus i Betlehem. Hans mor var Maria, som var tillsammans med Josef. Om Josef eller Gud är hans far vet ingen. Jesus la grunden till den kristna religionen. Religionen tilltalade många, eftersom alla var välkomna och kunde känna sig värdefulla. En del lockades också av det utlovade eviga livet hos Gud. Den spred sig snabbt, särskilt då i Medelhavsområdet.


Judarnas uppror

Under tiden hade Romarriket växt sig starkt och var en stormakt. År 70 gjorde judarna uppror mot romarna. Romarna krossar dock upproret och de romerska soldaterna förstör Jerusalem. De snor allt dyrbart och bränner ner judarnas heliga saker, som synagogor. Många tusen judar dödas. Andra blir fångar i Rom, och tvingas bygga Colosseum. Det är en jättestor amfiteater som invigdes år 80. Det är 188 m långt, 156 m brett och de fyra våningarna är sammanlagt 48,5 m höga. Man tror att den innehöll ungefär 50 000 sittplatser. När man byggde den var det första gången man i romersk kultur använde korsvalvet. Judarna ogillas av många eftersom dem anses ha dödat Jesus. Jesu lärjungar och hans vänner bor i Jerusalem (Jesus var jude), men de skonas inte. Romarna dödar även dem.
Judarna har nu blivit utspridda.


De kristnas läge förbättras

År 313 bestämde Roms kejsare Augustin att man skulle sluta döda och förfölja kristna och år 380 förbättrades det ännu mer för de kristna. Då bestämde han att kristendomen skulle vara den enda tillåtna religionen i Romarriket. Kristendomens huvudstad Rom blev även huvudstad i det numera kristna Romarriket.


Påven - de kristnas ledare

Påven var de kristnas ledare. Det kommer av att Petrus, som var Jesus närmaste lärjunge. Han blev enligt den kristna tron Roms första biskop. Påve är nämligen benämningen på biskopen i Rom. Det sägs dessutom att Peterskyrkan i Rom är byggd ovanpå Petrus grav, därför såg man upp till påven med stor respekt. Han bodde i ett stort palats och var väldigt rik.

I takt med att Kristendomen spred sig och fick fler anhängare, byggdes det mer kyrkor och kloster. Ett av dem är Monte Cassino. Det är ett av världens mest berömda kloster. Det grundades år 529 av Benedikt av Nursia och finns i Italien. Munkarna som levde där måste följa hans valspråk ”Ora et labora”, vilket betyder bed och arbeta. För att få leva där var de dessutom tvungna att lova tre saker. Det första var att inte ha sex och sådant, det kallar man att leva i kyskhet, och att leva i fattigdom och lyda klostrets ledning. Varje dag måste de be åtta gånger och delta i gudstjänster. Naturligtvis skulle de också studera och utföra kroppsarbete. De blev kända som duktiga jordbrukare, trädgårdsexperter och vinodlare. Dessutom var de väldigt duktiga som hantverkare och byggmästare. Fattiga och sjuka kunde också få hjälp av munkarna, som dessutom undervisade. En del riktigt lärda munkar skrev av gamla böcker eller författade nya.

Monte Cassino blev modellen för bendiktkloster runt om i Europa. De kom även till Sverige. Munkarna spred ut den kristna läran och gav dessutom folk kunskap om många olika saker.


Folkvandringstiden

Under 400-talet föll Västrom genom att olika germanfolk anföll. År 476 avsattes den sista kejsaren i Rom. De romerska arméerna försvinner. Det gör att olika folkstammar börjar röra sig fritt i Europa. Detta kallas folkvandringstiden.

Då kände sig folk otrygga, eftersom så många olika folkslag rörde på sig. Därför byggde man försvar mot dem. Man kunde t.ex. bygga murar och högt belägna borgar var en annan favorit. Där kunde människorna samlas och ta skydd när det behövdes. Ett exempel på en s.k. fornborg är Silverberget, som ligger i våra trakter.

Resultatet av folkvandringstiden är att Europa nu har blivit svagt och fattigt i jämförelse Bysans och det islamska jätteriket. I början av 700- talet hade araberna erövrat Spanien. När de fortsatte mot Frankrike mötte de germanskt motstånd, men det var inget större problem för dem. I Västeuropa förhindrade man knappast att islam spreds. Men i Östrom, som då kallades Bysans, mötte man värre motstånd. De hade stark militär och kunde slå tillbaka de islamska trupperna när de försökte invadera Konstantinopel. (Vilket var Bysans huvudstad.)

Under denna tid låg Europa långt efter arabvärlden och Bysans. Det handlade inte bara om det militära, utan också om konst, litteratur, teknik och vetenskap. Det var dåligt för européerna, att ligga efter i stort sätt allt, är inget vidare för ländernas utveckling…


Vikingarna

Strax före år 800 började vikingarna röra på sig. Vikingarna var egentligen svenska, norska och danska bönder som drog ut i plundringståg. Deras långa skepp förflyttade dem snabbt. Kännetecknet på deras båtar var framförallt drakhuvudet i stäven. Deras färder började som plundringståg men blev snart rena erövringar. Hela den s.k. Vikingatiden börjar med att de år 793 plundrar och slår ihjäl munkarna i klostret Lindisfarne i norra England. Av sina plundringsfärder lärde dem sig också en hel del, vilket självklart bidrar till ländernas utveckling. En av dem lärdomarna var att slå mynt på romerskt vis. Det var också vikingarna som genom sina plundringståg tog kristendomen till Sverige. Något mer som ändrades var landskapslagarna. Deras makt pågick i ungefär 200 år.


Frankerriket – Världsmakten med Karl den store som kung

Samtidigt hade germanfolk tagit över makten i gamla romerska provinser, t.ex. Spanien, Gallien, Germanien och Britannien. Rikena styrdes av obildade kungar som varken kunde läsa eller skriva. I Gallien hade frankerna slagit sig ner. (Därav namnet Frankrike.) Detta kom att bli betydande för Europa. För under vikingatiden var Europas ledande land Frankerriket. Under 800-talets början leddes det av Karl den store. Han var den första och mest berömda kungen och erövrade många länder.

Påven började fundera på om Frankerriket skulle bli det nya Västrom. Så när Karl deltog i en gudstjänst i Rom, passade Påven på att kröna honom till romersk kejsare. Det var på juldagen år 800. Trots allt såg Påven sig som de kristnas ledare, det var ju han som krönt frankernas kung. Så såg inte Karl det, enligt honom var det han som var ledaren. Skillnaden mellan Karl och de gamla romerska ledarna var inte militär, Karl var en mycket skicklig krigare. Nej, det var att Karl inte var utbildad. De gamlas böcker lästes fortfarande av många människor. Karl däremot hade aldrig gått i någon skola, vilket han sörjde över.

Karl bodde i staden Aachen, där det fanns det en skola vilken präster och munkar lärde sig att läsa och skriva. Man la ner ett stort arbete på att skriva av böcker som man sedan skänkte till kloster och stora kyrkor. Det var på det sättet som romarnas språk, latin, blev ett gemensamt språk bland det kristna Europas kyrkliga folk.

Karls Västeuropa låg långt efter Bysans där lärda män studerade vetenskap och mycket annat. Trots det var ett nytt Europa på väg att växa fram. När Karl den store dog år 814 bestod hans rike av Frankrike, Belgien, Holland, Luxemburg, Schweiz, stora delar av Tyskland och Österrike och dessutom mer än halva Italien.


Feodalism

Under den här tiden var det väldigt svårt att styra ett helt rike. Ett brev kunde ta flera veckor att skicka. Därför delade man in riket i flera områden, vilka man kallade län. I varje län styrde sedan en storvasall som kungen litade på. Även ett län var svårt att styra. Därför delade man in länen i mindre områden där undervasallerna styrde.

Feodalismens idé var att vasallerna skulle tjäna sin herre genom att ställa upp med fullt utrustade riddare när som helst. I gengäld fick vasallerna skydd, hjälp och pengar av sin herre. Fast på detta sättet fungerade det inte. Vasallerna låg ofta i krig med varandra och det var inte alls säkert att de ställde upp med riddare till sin herre.


Europas näringsliv förbättras

Men omkring år 600 började européerna visa tecken på att de kunde uppfinna saker som t.o.m. var bättre än romarnas. De uppfann en ny typ av plog. Den fungerade mycket bra. Nu kunde man alltså plöja åkrarna på ett bra sätt. Människorna hade haft tama hästar i mer än 5000 år, men bara använt dem som riddjur. Romarna hade försökt att göra dem till dragdjur, men inte lyckats. Deras dragring kunde strypa hästen om den tog i för mycket. Omkring år 800 kom så européerna på en lösning. De la en sele runt hästens bog och vips så blev hästen ett dragdjur. Den gjorde så att hästen drog 4-5 ggr mer än tidigare och det var mycket bra eftersom man förut använt starka men långsamma oxar till att dra plogar mm.

Plogarna plöjde djupt och därför blev det inte så svårt att odla upp områden med tung, fuktig och näringsrik jord. Skördarna blev såklart större och därmed ökade också folkmängden. Det viktiga jordbruket kunde ju nu ge överskott, eftersom maten bönder och dragdjur odlade fram nu kunde säljas och inte bara användas för att utfodra sig själva. Det blev ännu bättre när man, troligen på 800-talet, uppfann vindkraften. Idén tros vara född i Afghanistan och blev verkligt uppskattad.


Vad förändrades då?

När Västrom föll samman förstördes många vägar och städer. Då minskade handeln drastiskt. Men när nu jordbruken gav överskott, så ökade den igen. Gamla städer levde upp och nya grundades. Man fick råd att köpa mer. Bönderna sålde överskottet, vilket rikare människor köpte. Bönderna i sin tur, köpte verktyg och annat av hantverkare och köpmän. Det gjorde ju även dom rikare. På sätt fick ju nästan alla det bättre. Eftersom handeln ökade, sökte sig fler människor till städerna. Det var ju där den mesta handeln bedrevs.


Staden

På den tiden var städerna uppbyggda efter hur viktiga saker var. I mitten kunde man t.ex. hitta kyrkan och de rikaste. Ju längre ut man kom, desto fattigare blev människorna. Köpmän och annat som bodde innanför ringmuren kallades borgare. Städerna växte fram vid sidan av det feodalismiska systemet och var mer eller mindre självständiga. Staden styrdes istället av en borgmästare som till sin hjälp hade ett råd med rådmän. De hade sina möten i rådhus. Borgmästaren var ju den finaste i staden, därför skulle han ha ett extra fint hus. Det är därför vi hittar borgmästargården här i Ronneby.


På landet

Trots att Västrom inte längre fungerade, så var det ändå dom som höll ihop kristendomen. För även att Rom inte hade någon kejsare, fanns Påven där. Påvens land var indelat i olika stift, där styrde biskoparna. Varje stift blev indelat i mindre delar, dvs. socknar. Det var folk som sökte sig till samma kyrka. Präster styrde över dom. Dessutom hade de sockenstämmor där de bestämde saker. Det var bara männen som fick vara med där. Sockenstämmorna var motsvarigheten till städernas råd.


Kättarna och inkvisitionen

Påven hade ju otroligt mycket makt på den här tiden, han var något av en diktator. Han och biskoparna levde i ett otroligt överflöd. Det var tvärtemot vad Jesus hade lärt ut. Istället för att tjäna Gud och folket, verkade påven och hans biskopar bara bry sig om rikedomen deras jobb medförde. Självklart började folk protestera. Fler och fler började kräva att de skulle leva som de första kristliga församlingarna, fattiga människor som bara tjänade Gud. Dessa motståndare kom att kallas katharer. Dessa kättare, som man på svenska kallar dom, ville leva det enkla och ”rena” livet. Många anslöt sig till kättarnas idéer. På många ställen bröt de t.o.m. kontakten med den katolska kyrkan. De byggde istället sina egna kyrkor där de höll gudstjänster.

Men vad stod de då för? Jo, förutom det där med påven och de andras rika liv, så sa de att helgon var påhitt. Helgon var alltså en speciellt religiös person som levt väldigt fromt, för exempel Sveriges enda helgon, den heliga Birgitta. För enligt dom så stod det inte om det i bibeln. Reliker hade heller ingenting med riktig kristendom att göra. Skärselden fanns inte heller. Det var något som prästerna hittat på för att skrämma folk och själva tjäna mer pengar. Dessutom kallade de påven för djävulen själv.

Ju större dessa rörelser blev, desto större hot blev de givetvis mot just påven och hans rika kumpaner. Nu skulle de stoppas. Allra helst skulle de utrotas. Påven fick en ”smart” idé och sa att vem som helst fick döda en kättare, utan att riskera ett straff. De skulle snarare belönas. Krigshärdar organiserades och utrotade ibland hela byar.

Plötsligt så fick påven ännu en ”genial” idé. Han tyckte att det behövdes en domstol som skulle spåra upp och döma kättare i katolska länder. Han kallade det inkvisitionsdomstolar. Munkar var vanligen domare. Så här långt låter det väl inte så farligt, fel att man inte får tro som man vill, men inte sådär hemskt. En domstol var väl i alla fall bättre än att döda oskyldiga människor direkt? Fast om man nu går lite närmare in på det, blir det hela lite värre… Det var nämligen så att munkarna fick göra nästan vad de ville för att få ut sanningen ur de anklagade. De använde sig ofta av tortyr. Detta gjorde att de utvecklade många effektiva tortyrredskap, det ena värre än det andra. (Tortyren avskaffades först år 1816) När domen blivit fastställd blev de anklagade vanligen brända på bål.


Hur islam ledde till korstågen

Vid denna tid hade islam blivit väldigt populärt, kanske beroende på påvens rikedom och hans agerande gentemot vissa saker. Islam kom ifrån profeten Muhammed som på 500-talet skapat religionen som byggde på judendomen och kristendomen. Allt handlar om samma Gud, men såklart ansåg Muhammed och hans anhängare att det bara var islams heliga bok, Koranen, som hade den riktiga versionen av Gud. De andras uppenbarelser av Gud var bara påhittade. Läran fick miljoner anhängare. Egypten, Syrien, Palestina och andra kristna länder blev islamska. Även Spanien erövrades och befolkningen blev muslimer. Påven tyckte förstås att det var ett stort hot. Dessutom fanns det ett stort problem: Jerusalem hade fallit i muslimernas händer. Det stora problemet var att både muslimerna och de kristna ansåg att Jerusalem var deras. Det var där Muhammed fick sina uppenbarelser och det var där Jesus korsfästes. Båda hade alltså sina anknytningar till staden som var helig för de båda.

När då påven bestämde sig för att befria Jerusalem från ”de otrogna” var det många som ställde upp. Över hela Europa gav sig folk ut för att kämpa. Kanske var det för att påven sagt att det var vad Gud ville. Det blev ett väldigt tåg av flera hundra människor, alla med ett rött kors målat eller sytt på ryggen. Med det skulle de visa att de inte var rädda att dö för den kristna tron. Det liknades vid att Jesus bar sitt kors till avrättningsplatsen. Därför kallade man dessa tåg för korståg. Påven var dessutom smart och sa att den som dog under ett korståg fick syndernas förlåtelse och kom direkt till Guds paradis.

Självklart blev dessa korståg en ”vandrande katastrof”. (Personligen tycker jag det verkar som om det mesta påven försökte sig på inte blev så lyckat) De var dåligt förberedda och inte ett dugg organiserade. Eftersom den dåliga tillgången på mat var ett stort problem, blev vandringen mycket svår. Många blev sjuka och dog. Man skickade ut fler korståg med riktiga soldater. På vägen till Jerusalem passade de på att döda och förstöra för så många judar som möjligt, hämndlystna som de var. Jerusalem togs i alla fall tillbaka, många tusen judar dödades och allt var frid och fröjd för påvens mannar. Fast friden höll sig inte så länge. Efter ett tag hade muslimerna erövrat Jerusalem.


Vad ledde korstågen till?

Jo, handeln ökade mellan Medelhavsländerna. Européerna fick kunskaper om islam och började intressera sig för österns kultur. Påvens populäritet ökade efter att han hade kört ut judar och muslimer ur Jerusalem och kyrkan blev mer mäktig. Idag är dock korstågen en både sorglig och skamlig period i historien för alla kristna.


Digerdöden

Den spreds från Krim med fartyg ut över hela Europa. På ett sätt kan man säga att den definitivt avslutade alla korståg. Alla fina uppfinningar och utvecklingen de medförde blev förstörda genom digerdöden. Europas befolkning tunnades ut rejält och de kvarvarande fick mer värde.

Nu började man undra vad man hade gjort för att Gud skulle straffa en så hårt. Man börjar åter ställa den gamla frågan varför, precis som de gamla grekerna gjort. Renässansen har börjat!


Renässansen

Nu börjar man åter uppfinna och vetenskapen får ett otroligt uppsving. När folk inte längre letade efter svar i Bibeln, måste man hitta dem på ett annat ställe. Renässansen är mycket viktig. Tänk om alla fortfarande sökt svaren i bibeln, då hade vi inte levt som vi gör. Många saker hände och än idag är många av renässansens vetenskapsmän berömda. För att nämna några extra viktiga:


Johann Gutenberg

På 1450-talet tillvekade den tyske Johann Gutenberg en gjutform där han kunde gjuta bokstäver av metall. Sedan fick han fram en trycksvärta som fastnade bra utan att kladda som bläck gjorde. Han konstruerade en tryckpress och tryckte sedan blad för blad. Hans första bok var en bibel som blev färdigskriven 1455.

Nu kunde folk se hur ord stavades. Innan skrev man på annorlunda sätt i olika delar av samma land. Dessutom kunde de skriva fel när de kopierade en bok och den som skrev av kopian kunde skriva ännu mer fel o.s.v. Johann bidrog verkligen till att folk skrev bättre och förstod varandra lättare.


Copernicus

Copernicus var en berömd astronom som levde på 1400-talets slut och 1500-talets början. Han ansåg att solen låg i centrum och inte Jorden. På denna tid ville folk inte tro det. Gud hade ju skapat Jorden och Guds verk måste såklart vara medelpunkten.


Da Vinci

Leonardo var tecknare och vetenskapsman. Han uppfann många saker som låg långt före sin tid. Han ritade dessutom massor av teckningar på människokroppen. Sist, men inte minst, så var det han som ritade en av världens mest kända tavlor, Mona-Lisa.


Vesalius

Anders Vesalius ansåg att den gamle vetaren Galenos beskrivningar av människokroppen var felaktiga. Han smög runt på avrättningsplatser och samlade ihop kroppsdelar som han undersökte. Han och eleverna dissekerade kropparna och rättade Galenos misstag. När han sedan gav ut sin bok, blev den en riktig milstolpe. Medicinvetenskapen utvecklades.


Galilei

På 1600-talet kom sedan Galileo Galilei. Han gjorde en egen kikare som han riktade mot himlen. Han hade samma åsikt som Copernicus. Det tyckte kyrkan inte om och satte stopp för hans förbjudna åsikter. Den gamle sjuka Galilei tvingades till Rom och förhördes av inkvisitionen. Under hot avsade han sig sina tankar. Han blev satt i husarrest och gav ut ett verk till innan han dog.


Newton

Isac Newton var den som kom på gravitationen. Han upptäckte det när han var en liten pojke och tappade ett äpple till marken. Han insåg då att det måste finnas något som gjorde att äpplet ramlade till marken och inte bara upp i luften.
Många anser att han var en av världens bästa vetenskapsmän.


Henrik Sjöfararen

Portugiserna hade erövrat en stad i norra Afrika. Den portugisiske prinsen Henrik blev intresserad när han hörde historier om guldkaravaner därifrån. Rikedomarna från erövringen av staden hade gett mersmak. Någonstans i afrika fanns det alltså massor av guld. Det gick inte att komma dit landvägen. Alltså fick Henrik segla. Seglingen var en utmaning, portugiserna visste ingenting om Afrikas västkust. Fenicierna hade nämligen spridit ut så många historier att folk inte vågat segla där. Henrik struntade i alla varningar. Med sin nya fartygstyp seglade de längre och längre ner längs kusten. När de väl kom fram upptäckte de att även elfenben var en bra vara. De började också en mycket lönsam slavhandel.

Efter ett tag stod det klart att de skulle vinna mycket på att hitta sjövägen till Indien. För nu hade det blivit svårt att frakta varor landvägen, vilket gjorde att kryddor och annat hade många mellanhänder. Kunde man bara hitta sjövägen till Indien och Kryddöarna, skulle man tjäna massor. En kapplöpning om att bli först dit hade börjat. Förste man ut för Portugals del blev Bartelomeo Diaz. År 1487 rundade han Afrikas sydspets. Längre kom han inte.


Columbus

Så, år 1492 var det då dags. Efter att Portugal och Diaz kommit enda till Godahoppsudden, ville inte spanjorerna vara sämre. Columbus hade länge försökt få kungen att satsa på hans idé. Den byggde på att Jorden var rund. Så den 6 september 1492 lättade tre spanska fartyg ankar. Santa Maria, Ninã och Pintã satte kurs västerut. Efter flera dagar utan att land syntes började sjömännen ge upp.

Den 12 oktober 1492 landsteg Columbus i alla fall en ö som han döpte till San Salvador. Övärlden blev dock en besvikelse. Där fanns inga rikedomar. Trots det var han ganska nöjd då han återvände från Västindien, som öarna kallas. Columbus var ju övertygad om att han nu funnit den västra vägen till Indien. Som alla vet hade han ju misstagit sig, världen var mycket större än vad han hade räknat med.

Han fick återvända dit. Då utrotade han nästan hela befolkningen, inte många indianer blev kvar. De fick slava för det guld han hade lovat sina härskare Ferdinand och Isabella. Trots att öarna inte hade mycket guld eller annat, gav i alla fall Columbus upptäckt Spanien mer land. Det protesterade Portugal mot och fick då tillbaka lite, därav Brasilien.


Vasco da Gama

Portugiserna var dock lite smartare än spanjorerna. De fattade att Columbus aldrig kommit till Indien. De gav Vasco da Gama uppdraget att finna den åtråvärda sjövägen till Indien. Diaz hade ju redan utforskat en god bit på vägen, så allt skulle ju inte vara nytt.

När de kommit förbi det utforskade området och in på det okända, fick de kontakt med människorna som bodde där. Inget sådär lovande, men bättre skulle det bli. När han nio månader senare kom till Mocambique förändrades allt. Han hade kommit till utkanten av det handelsområde som hängde ihop med Kina och Kryddöarna. Nu kunde de köpa siden, elfenben, kryddor och ädelstenar.

När de kom fram till Indien möttes de av hårda ord, de var helt enkelt inte välkomna. Efter stora svårigheter och förluster på över hundra man, kom sedan expeditionen hem. Da Gama blev hjälte efter den lyckade expeditionen som gett 40 ggr mer än den kostat. Fast just det var inte det viktigaste. Det mest betydelsefulla var att de hade funnit sjövägen till det eftertraktade Indien. Nu skulle man alltså starta en helt ny handelsväg. Själva hade de inga varor som intresserade indierna. De måste istället jaga bort araberna. På de grymmaste sätt intog Diaz alla hamnar.

Nu byggde de upp handelsstationer runt hela Indiska Oceanen. Alla varor blev billigare. Portugiserna misslyckades dock. På 1600-talet hade araberna ändå mer än hälften av all import från Asien till Europa. Till slut tog portugiserna dessutom för mycket tullavgifter mm. Varorna blev dyra och lockade inte folk.


Triangeltrafiken

Coulumbus resa, som jag tidigare beskrivit, var långt ifrån onödig. Visserligen upptäckte han aldrig Indien, men hans resa blev grunden för ett utbyte av varor. Hans resa blev startskottet för triangeltrafiken. Det var nämligen så att européerna nu hade fått upp ögonen för vad som fanns i det ”nya riket”.

Så här fungerade handeln: Från Europa kom billigt porslin och annat billigt som det fanns mycket av här. De seglade ner med det till Afrika, där de sålde det och fick slavar. Slavarna fördes först och främst till ”det nya riket”. De behövdes där för sockerrörs-, kakao- och tobaksodlingar mm. Det var tobak, bomull och potatis som lockade européerna mest. Inkaindianerna odlade massor av olika sorters potatis. Det blev räddningen för Europa. Svälten var ett stort problem då. När väl handeln kommit igång ökade befolkningen drastiskt.

Tobaken kom till Europa på det här sättet, men till skillnad från potatisen var effekten dålig istället för bra. Istället för att rädda liv, dog många av den. Majsen från Mexico var också väldigt uppskattade eftersom alla djur kunde äta det. Det blev mer djur och européerna fick det i största allmänhet bättre.

Allt förändrades alltså. Positiva saker som potatis och annat kom till Europa. Fast också negativa som tobaken och sjukdomar som man fick med sig från öarna.


John Cabot

Nu bestämmer sig England för att utmana stormakten Spanien. År 1497 seglade ett engelskt skepp med John Cabot i spetsen ut. Syftet var att finna en nordligare väg till Indien än den Columbus tog. Man kom till Canadas östkust och seglade söderut, men fann inga kryddor och inget guld. Platser har i alla fall fått namn efter honom och hans framfart. Trots att de inte funnit något dyrbart, blev det en första markering emot det spanska väldet. Det blev franska och engelska kolonier av det som tillhörde Spanien. Det märks för övrigt fortfarande, eftersom man talar både engelska och franska där.


England och Spanien går i krig

England blev allt starkare, till spanjorernas stora förtret. Dessutom hade Englands drottning Elisabeth uppmuntrat och gett skydd åt protestantiska flyktingar. Spaniens katolska kung Filip gillade det inte alls. Han försökte istället få Skottlands drottning Maria Stuart på den engelska tronen. Det gick inte och till slut lät Elisabeth halshugga Maria. Kat...