Bakgrund och problem: Sverige är ett forskningsintensivt land jämfört med världen i övrigt. Problem har uppstått då forskningsintensiva företag aktiverat både för stor och för liten andel kostnader för ”forskning och utveckling”. Som åtgärd utarbetade Redovisningsrådet RR 15 Immateriella tillgångar som trädde i kraft den första januari 2002. Då RR 15 trätt i laga kraft först i år saknas bland merparten av de svenska företagen erfarenhet av rekommendationens påverkan. Tolkningarna av rekommendationerna kan skilja sig åt både vad gäller värderingen av forskning och utveckling och val av avskrivningstid.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att, för redovisningens användare, åskådliggöra hur börsnoterade svenska företag inom verkstadsindustrin behandlar forskning och utveckling i sin redovisning. Vi behandlar även huruvida införandet av RR 15 kommer att minska möjligheterna till godtyckliga tolkningar av hur redovisning av forskning och utveckling skall ske.
Avgränsningar: Vi har valt att avgränsa oss till att enbart studera de delar av RR 15 som berör redovisning av forskning och utveckling. Vidare avgränsar vi oss till att granska företag inom verkstadsindustrin nämligen AB Volvo, Volvo Lastvagnar AB, Scania AB och AB SKF.
Metod: För att kunna besvara uppsatsens frågeställningar har vi utfört fyra djupintervjuer med slutproducenter av redovisning. Intervjuerna har sedan analyserats och jämförts med redovisningsteori.
Slutsatser: En fördel med RR 15 är att företag med väl utarbetade modeller kan få bättre matchning mellan intäkter och kostnader. Andra slutsatser är att RR 15:s oprecisa formuleringar bidrar till att företagen kan göra egna tolkningar vilka kan medföra en missvisande redovisning. Rekommendationen möjliggör över- och undervärderingar och orsakar att jämförelser mellan företag försvåras. Detta kan i sin tur leda till ett minskat förtroende från aktiemarknaden och samhället i stort.
Förslag till fortsatt forskning: Det är av intresse att äv...
