Anne franks dagbok

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken är mycket bra skriven, för att komma från en femtonårig flicka. Hon beskriver huset och dess invånare mycket målande, och hon beskriver sina känslor på ett sådant sätt att man lätt sympatiserar med henne. När man läser boken kan man se att hennes skrivtalang utvecklas med tiden.
Huvudpersonerna är givetvis Anne, och alla andra som bor i gårdshuset, samt de som hjälper dem; Miep Gies (Miep van Santen i dagboken), Victor Kugler (Herr Kraler), Bep Voskujil (Elli) och Johannes Kleiman (Herr Koophuis). Anne beskriver ofta de olika personerna efter sina egna uppfattningar. Men med tanke på deras situation tycker hon inte så bra om någon. Eftersom inget riktigt bra händer i gårdshuset får hon sina uppfattningar från grälen som ständigt härjar. Därför får man själv ofta spekulera över deras personligheter efter hur de agerar. Den person som beskrivs bäst är Peter van Daan. Han verkar vara en blyg kille som behöver mycket kontakt. Anne ändrade namnen till alla som gömde sig eller hjälpte dem som gömde sig för att om nazisterna skulle få tag i dagboken så skulle de inte råka illa ut. Jag tog de riktiga namnen, jag tyckte det var bäst så. Anne tänkte ändra om familjen Franks namn till Robin. Men det gjorde hon inte.

Om jag skulle vara jude på den tiden så vet jag inte hur jag skulle ha reagerat för det är ju hemskt att en person (Hitler) kan få en sådan makt över så många människor. Jag gissar på att jag först skulle ha blivit väldigt arg eller snarare jag hade blivit förbannad.. Men efter ett tag tror jag att man hade blivit helt... Jag får inte ens ut det i ord. Det är väldigt svårt för mig att säga när jag aldrig har varit med om något sådant avskyvärt.. Det värsta jag har varit med om är att bli ”diskad” när jag simmat något på en stor tävling...

Anne Franks Dagbok är en bok som verkligen får en att tänka efter. Anne skriver mycket om olika livsfrågor och försöker ge en bra bild om hur man borde leva sitt liv. Man tänker givetvis om hur det skulle vara om man var en av de åtta som levde i gårdshuset. Anne skriver även om judarnas öde i koncentrationslägren. Det är svårt att förstå hur någon kan göra något så grymt och inhumant som Hitler gjorde.


Jag har valt ett stycke ur boken. Den 16 november samma år fick gårdshuset sin åttonde hyresgäst, Fritz Pfeffer. I sin dagbok kallar Anne honom för Herr Dussel, vilket betyder ”dumskalle” på tyska. Anne gillade nämligen aldrig Fritz. I gårdshuset rådde en särpräglad stämning, som ingen kan beskriva bättre än Anne själv:

"Torsdag 16 september 1943
Kära Kitty!

Det underliga förhållandet mellan oss här blir allt sämre ju längre det varar. Vid bordet vågar ingen längre öppna munnen, om inte för att stoppa in maten, för vartenda ord man säger väcker förargelse eller blir missuppfattat. Jag slukar dagligen valerianatabletter mot ångest och depression, men det hindrar inte att min stämning nästa dag är ännu sämre. Att en gång kunna skratta högt och gott skulle hjälpa mer än tio valerianatabletter, men vi har visst glömt att skratta. Ibland är jag rädd, att jag av allt allvar ska få ett långt, långt ansikte och nerhängande mun. Det är inte bättre för de andra, alla ser med bävande känslor fram mot det hemska som heter vintern."

Genom att göra detta arbete både i Svenska och i So:n samtidigt får man dubbelt så mycket kunskap... Det som jag har tagit med mig vidare i livet från Andra världskriget är att människor kan manipuleras så lätt utan att själva veta om det.. Hur skulle annars Adolf Hitler få så stor makt och kunna mörda så mycket människor utan att någon ”visste” om vad som pågick. Jag har även lärt mig att vissa människor har ett väldigt starkt psyke.
De som överlevde koncentrationslägrena måste vara väldigt starka.
Det som jag har skrivit ovan är bara några saker av det jag har lärt mig... Men det är nog något av det viktigaste jag tar med mig vidare.

Jag tycker att Anne Franks dagbok var mycket bra, ...