Fakta om damp

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

DAMP

DAMP är en engelsk förkortning som står för ”Deficit in Attention, Motorcontrol and Perception”. På svenska kan detta översättas med ”bristande koncentration (uppmärksamhet), motorik och sinnesuppfattning”. Benämningen DAMP anses numera vara mer rättvisande än den tidigare använda MBD (Minimal Brain Dysfunction.) Det kallas även hyperaktivitetssyndrom. Störningen är nästan obetydlig och rör hjärnans finaste funktionsmekanismer. Bland de orsaker som brukar anses ligga bakom förekomsten av DAMP finns bl.a.:
 Lesionell störning, dvs den är orsakad av en skada, uppkommen vid t.ex. förlossning.
 Genetiskt betingad störning, sammanhängande med en försenad mognad av det centrala nervsystemet.
 Utvecklingsbetingad störning.
DAMP Kan orsaka t.ex. störningar i barnets beteende och dess framgångar i skolan.
Det är en fördel om DAMP-barns diagnos ställs och behandlas tidigt. Annars kan barnet få stora problem att anpassa sig i samhället.

I Sverige diagnostiseras som DAMP-barn barn som har minst tre av följande fem funktionsstörningar: Motorik, inlärning, gestaltning, beteende och talstörningar. Har barnet däremot bara en av dessa störningar behöver det inte vara ett DAMP-barn.

 Motoriska störningar: Störningar som kan gälla både grov- och finmotoriken. DAMP -barnen uppfattas ofta som klumpiga och långsamma i sina rörelser och de saknar den smidighet som barn oftast har. Om finmotoriken är störd är det väldigt svårt för ett barn som har DAMP att syssla med småpyssel. Barnet har till exempel svårt att hålla i en penna och dra jämna streck. Att klä sig är också svårt för barnet men störningar i motoriken behöver inte vara att de inte klarar av nåt. Man kanske inte kan lära ett DAMP-barn att sy, men att klä på sig alldeles själv i stället.
 Perceptionsstörningar (störningar av sinnesintryck): Med perceptionsstörningar menar man störningar i det man uppfattar med sina fem sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Ett DAMP -barn har problem att se om bokstäver och siffror är rättvända. De har svårigheter att bedöma föremålets läge i rummet och avstånd. DAMP -barn har ofta störd kropps- och tidsuppfattning. Begrepp som vänster och höger, upp och ner har ett DAMP -barn ofta svårt att uppfatta.

 Inlärningssvårigheter: Det är i skolan där inlärningssvårigheterna oftast märks. Barnet har svårt att lära sig läsa och skriva och det är ju inte så konstigt om barnet inte uppfattar ljud och bokstäver. Ett DAMP -barn lider ofta av koncentrationssvårigheter och har svårt att sitta still i ett klassrum där läraren bara pratar. Barnet kan ofta komma ihåg små detaljer medan sammanhanget och det viktigaste är borta.

 Beteenderubbningar: Svårighetsgraden på beteendestörningarna hos ett DAMP -barn är beroende på barnets ålder. Det som ofta uppfattas som mest störande i ett DAMP -barns beteende är hyperaktiviteten. Barnet kan aldrig sitta still för länge och allt ska helst hända på en gång. DAMP -barn har ofta lätt för att bli arga och kan bli irriterat för minsta lilla sak, men de kan även vara helt passiva. Vredesatackerna kan komma ofta och få barnet och verka elaka. Det är emellertid synd, för barnet är också snällt och tillgivet. Utbrotten kan kanske förklaras med att barnet inte vet vad det får- och inte får göra.

 Talstörningar: Barn med DAMP har ofta störningar i talet med både uttalsfel och osammanhängande tal. De har dessutom svårt att avgöra den rätta ljudstyrkan och kan därför ibland anses vara skrikiga.

Symptomen vid DAMP varierar beroende på vilken ålder barnet befinner sig i, även om övergången mellan åldrarna flyter samman.
 Hos spädbarn kan märkas symptom som t.ex.: sömnsvårigheter, andningssvårigheter och oro.
 Vid 2-4 år är de utmärkande dragen hyperaktivitet, bristande koncentration, olydnad, impulsivt beteende och ökat uppmärksamhetsbehov.
 Vid 4-6 år kommer drag som t.ex. bristande uthållighet, envishet, svårigheter med att klara nedgångar, aggressivitet och att barnet ger sig in i farliga situationer utan att inse faran.
 I skolåldern kommer problem som motorisk oro, läs- och skrivsvårigheter, anpassningssvårigheter och att barnet till exempel undviker arbetsuppgifter som de riskerar att misslyckas med.

Inga säkra bevis finns för närvaro till varför man får DAMP. Det kan t.ex. vara faktorer under graviditeten eller förlossningen, sjukdomar hos det nyfödda barnet som orsakar skadan eller så kan det vara ärftlighet som ger upphov till det. Det är relativt vanligt att någon av föräldrarna eller en släkting också har en liknande skada. DAMP-barnen behöver dock inte alls ha dessa bakgrunder, utan kan få DAMP utan dem med.
DAMP är ungefär fem gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. Det finns inget belägg till att DAMP skulle uppkomma p.g.a. relationsstörningar mellan föräldrar och barn, otillräcklig omsorg eller liknande faktorer. Även hos barn med en stabil och harmonisk uppfostran har man tyvärr hittat DAMP.

Oftast är det föräldrarna som först misstänker att något inte står rätt till hos sitt barn. T.ex. kan de märka att barnet är sen i sin utveckling. Tyvärr kan det ändå ta lång tid innan föräldrarna får sina misstankar bekräftade. Barnet ser ju till det yttre normalt ut och läkarna hittar ju inte heller något konstigt vid en rutinundersökning. Till en diagnos på området måste man ha experthjälp.
Ett grupparbete av sakkunniga från olika yrkeskategorier, såsom barnläkare eller barnneurologer, barnpsykiater, psykologer och talterapeuter, socialkuratorer, fysioterapeuter och lärare behövs. Många föräldrar blir lättade då diagnosen är ställd, men de känner ofta att den kommer för sent. De har tills nu, för länge, oroat sig för att det inte har varit som sina jämnåriga. DAMP-Barnets beteende kan ha lett till missämja hos föräldrarna och konflikter i deras sätt att uppfostra. Om diagnosen hade kunnat ställas tidigare så hade man kanske sluppit dessa svårigheter.
Den svåraste perioden för ett DAMP-barn är förmodligen skoltiden. Om man kunnat diagnostisera DAMP tidigt så skulle många misslyckanden och nederlag som sker förmodligen kunnat undvikas. Vid fyra-fem års ålder skulle det varit bra med en diagnos. Då är det fortfarande ett par år kvar till skolstarten och tiden innan dess borde räcka för behandling. Om det inte upptäcks innan skolstarten bör alla barn med inlärningssvårigheter undersökas redan efter några månader för stöd- och/eller specialundervisning.

Hur vanlig är DAMP?

Det är inte helt klarlagt hur många barn som har DAMP p.g.a. att man inte har en klar definition på vad DAMP är. Man vet inte heller hur många av DAMP-barnen som är svårt handikappade eller hur många som bara är lindrigt skadade. I Sverige anser man i alla fall att två till sju procent av alla barn är DAMP -barn.

Behandling av DAMP

En föreställning som var ganska vanlig förr var att DAMP kan växa bort när barnet "mognar". Idag vet man att det inte är så. Barnet lär sig kanske att hantera sina svårigheter ju äldre det blir, men barnets koncentrations- och uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och aktivitetsproblem, skriv- och lässvårigheter, som en stor del av DAMP-barnen drabbas av, kvarstår under hela skoltiden och även som vuxna.


Behandlingen av DAMP måste vara mycket individuell eftersom varje barn med en DAMP -skada är olikt ett annat. För en del DAMP-barn med lätta avvikelser räcker det oftast med att de och deras omgivning får information om handikappet. De kan gå i en helt vanlig skola och bli helt symptomfria med åren. Vissa andra DAMP-barn däremot med svårare handikapp behöver i vissa fall flera år av vård och dessutom hjälp med rehabilitering av experter från olika yrkeskategorier. De ska noggrant kartlägga barnets resurser och förmågor eftersom man inte riktigt kan veta vad man ska begära av ett DAMP -barn. Även om psykologiska test visar att den intellektuella kapaciteten är normal kan testprofilen ändå vara mycket ojämn. Man kan se vad DAMP -barnet
bör tränas på med hjälp av barnets förmåga att klara av de testuppgifter det får. DAMP-barn behöver mycket träning i deras behandling och den ska vara noggrann planerad. En viktig sak för DAMP-barnen är att det får uppskattning för det han/hon klarar av. Mycket av träningen kan infiltreras i de vardagliga sysslorna i hemmet.
Det kan i ibland räcka med att information kommer ut till allmänheten och de yrkeskategorier som har ett barnrelaterat arbete. De som kommer i kontakt med DAMP-barn bör veta att barnet inte uppför sig illa åt ibland med flit utan på grund av störningen.
Att känna till bakgrunden är bra, för då är det förmodligen lättare att förstå och hjälpa. Informera även när det enbart gäller en mindre störning är också viktig. Även barn med en lindrig störning är tvungen att kämpa och arbeta betydligt mer än sina kamrater för att kunna uppnå samma resultat som dem. Det är viktigt att inte ställa för hårda krav på barnet och lika viktigt är det att inte inbilla sig att barnet inte kan lära sig någonting. Det är mycket tungt att bli bemött med likgiltighet och avvisande.

Det kan ske stora förändringar i familjesituationen när man får ett barn med DAMP. Påfrestningarna för de flesta familjerna kan bli mycket stora. DAMP-barn behöver oftast mer trygghet, stöd och förståelse än andra barn. Det är just på detta sätt, dvs genom att ge dem stöd och den förståelse de behöver, som man bäst hjälper dem. Man måste skapa förutsättningar i hemmet och i samhället så att barnet inte behöver känna sig otillräckligt och misslyckat. DAMP-barnet kan tidigt upptäcka att de inte klarar av vissa saker som deras kamrater gör och på så vis kan de känna sig misslyckade. Kamraterna upptäcker också detta och barnet kan då kanske bli utstött. Det kanske drar sig undan eller blir aggressivt vid besvikelser. Mobbning kan bli följden. Omgivningen saknar ofta förståelse för DAMP-barn och de ständiga fördömandena är det som föräldrar upplever som svårast. Problemen börjar oftast på daghemmen där personalen klagar på att barnet inte fungerar i grupp.


Det kan ibland vara svårt att vara en bra förälder när man hör dessa klagomål. Risken att samspelet mellan förälder och barn kommer påverkas negativt är stor, med tjat, aggressivitet och maktkamp som resultat. Det är vanligt att man som förälder eller syskon får Skuldkänslor för att man blivit arg och tappat fattningen. Många familjer klarar av att ge sitt barn med DAMP en trygg uppväxt, utan att övriga familjemedlemmar blir åsidosatta. Att ha det annorlunda kan stärka familjebanden för vissa familjer, men i vissa kan i stället påfrestningarna av att ha ett DAMP-barn i familjen förstöra gemenskapen. Syskon till ett DAMP-barn kan känna sig åsidosatta för att DAMP-barnet tar upp allt för mycket uppmärksamhet hos föräldrarna. De kan ha svårt att acceptera syskonet med DAMP och skämmas för det och kanske inte våga ta hem vänner för att barnet uppträder så konstigt och störande, men samtidigt kan syskonen även ha en nära och kärleksfull relation till varandra. Föräldrarnas äktenskap kan även försämras eftersom deras uppmärksamhet mestadels går till DAMP-barnet och inte till varandra.

I skolan märker man DAMP-barnets handikapp allra mest. Det är i skolan barnet förmodligen för första gången får krav på sig som det inte klarar av. Barnet skall sitta still, lyssna på läraren, lära sig läsa och skriva, vara
koncentrerad m.m. De upplever ofta sig som sämst, långsammast och bråkigast när de inte klarar av de krav som ställs. Det är lätt att det misslyckade barnet känner sig förtvivlad och tappar självförtroendet. Lärarna beskriver ofta DAMP-barn som störande och jobbiga med sitt omogna sätt och sina krav på ständig uppmärksamhet. De DAMP-barn som har ett mer passivt sätt oroar genom att inte hänga med och verka frånvarande. Barnens varierande prestationsförmåga förbryllar ofta lärarna genom att det klarade av vissa saker dagen innan men inte idag. DAMP-barnen har i skolan bristande koncentrationsförmåga och de blir lätt distraherade. Detta påverkar i sin tur deras inlärningsförmåga.
Barn med DAMP behöver mycket uppmuntran och stöd i skolan och fungerar bäst om vardagen i skolan är trygg och förutsägbar. Därför bör barnets dag i skolan noga planläggas, såväl som lektionstimmar som raster. Arbetspassen får inte bli för långa och om man planerar avbrott där barnet kan få vila och röra på sig kan uthålligheten öka och barnet får ny energi.
Miljön i klassrummet spelar en stor roll för barn med DAMP. deras lättstördhet gör att de har svårt att sortera och få sammanhang i ett klassrum med mängder av syn- och hörselintryck. Därför bör klassrummet vara någorlunda lugnt och överskådlig samt att ljudnivån är acceptabel. Klimatet och atmosfären i klassrummet är också viktigt för att DAMP-barnet ska känna sig tillfredsställt. De flesta DAMP-barn är kapabla till att gå i en vanlig grundskola beroende på graden av handikapp, m...