Mali

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund
Många idag så kallade U-land har inte alltid varit U-land, Mali är ett sådant exempel.
Om vi går tillbaka till den ”gamla” tiden så var Mali, eller Ghanaimperiet, det första stora imperiet i Västafrika. Timbuktu och Djenné blev två av de största universitetsstäderna i hela Afrika.
Det medeltida Mali var mäktigt och en av världens ledande guldexportörer som var på sin topp under 1400-talet. Därefter sluttar det brant neråt. Först blev landet en del av det mäktiga Songhaïimperiet och därefter, 1896, togs det som koloni av Frankrike. Mali hette då Sudanesiska Republiken och Senegal.
Landet blev självständigt först 1960 och hette då ”Malifederationen”. Bara ett par månader efter självständighetsförklaringen förklarade sig även Senegal självständigt från det nya landet och Mali fick det namnet det har idag.
Ända fram till början av 1991 var Mali en diktatur. 12 januari år 1992 fick landet sin första regering genom det första demokratiska valet, Mali blev en republik, president blev Alpha Konare. Mali har kvar den Franska grundlagen men i och med den nya regeringsformen har man kunnat anpassa de andra lagarna efter behov.
Alpha Konare avgick 2002 och ersattes av den nuvarande presidenten, Amadou Toumani Toure.
Malis huvudstad heter Bamako, där bor lite mer än 1 milj. av befolkningen. Nationaldagen är självständighetsdagen, den 22 september.

Geografi
Mali ligger i västra Afrika, sydväst om Algeriet och är ca 1,24 miljoner kvkm (knappt dubbelt så stort som Texas). Klimatet är subtropiskt och med det menas: Varmt och torrt under vår och försommar, regnigt och milt under sommaren och hösten och relativt kallt och torrt under vintern. Landskapet är plant och torrt, mer än halva Mali är öken.
Landet är indelat i tre zoner. Den södra uppodlade sudanesiska delen, mellanregionen som kallas Sahel där det är halvöken och där Saharaöknen håller på att sprida sig söderut som en produkt av det hårda betet och den flitiga uppodlingen av marken. Den sista, nordligaste delen är saharadelen som består till det mesta av öken och kal stepp.

Kort fakta
Högsta berg: Hopmbori Tombo, 1 155 m ö h
Längsta flod: Niger
Befolkningstäthet: ca 10 inv./kvkm
Folkgrupper: bambara, senufo, fulani, soninke, tuareg, malinke, songhai, dogon, bobo m fl
Olika näringsgrenars andel av BNP: jordbruk 38 %, industri 26 %, service och övrigt 36 %
Naturtillgångar: guld, silver, bauxit, järn, mangan, fosfat, salt, marmor, diamanter, koppar, nickel, uran
Viktigaste exportvaror: guld, bomull, boskap, fisk
Valuta: 100 CFA-francs = 1,4 SEK (mars 2004)

Folk och Ekonomi

Mali är ett av världens fattigaste länder. Landets inkomst är väldigt dåligt fördelad och som om det inte vore nog med det så är 65 % av landet öken/halvöken, vilket resulterar i att många av landets 12 291 529 invånare, Malianer, inte kan försörja sig. Detta är delvis en produkt av fransmännens kolonisation, för när de kom till Mali med sina odlingsmetoder och bofasthetsprinciper, så resulterade det i att jorden snabbt blev sönderodlad. Kolonisationen hart varit den största anledningen till varför Mali, i likhet med många andra afrikanska länder, ser ut som det gör idag. När fransmännen kom till Mali var en stor del av befolkningen nomadfolk som flyttade runt landet, men fransmännen ville få ut så mycket profit som möjligt ur Mali och satte en stor del av invånarna att bofast sköta jordbruk. Detta bidrog till att Saharaöknen bredde ut sig långt in i landet. När slavhandeln i världen satte fart blev Mali ett av de värst drabbade områdena och hela språk och kulturer som fanns i Västafrika då finns nu bara i Amerika.
Inte mindre än 1.9% (motsvarar ungefär 250 000 inv.) av befolkningen lever med HIV/AIDS och varje år dör 12 000, både unga och gamla, i HIV/AIDS. Detta är förstås ett problem och Maliprojekten i bl.a. Sverige har aldrig varit så aktuella som nu.
Något som kännetecknar ett fattigt land är den låga medelåldern. I Mali är medelåldern inte högre än 16 år, detta gör att kompetensen sjunker (befolkningen måste börja jobba tidigare) och är en anledning till varför 80 % av arbetskraften jobbar inom jordbruk.
Mali är också det sämsta ställe att vara mamma på, rapporter visar nämligen tydligt att barns förutsättningar till ett gott liv beror mycket på mammans hälsotillstånd¹. Mali är även det land i världen där barnen får sämst utbildning, knappt 40 % av männen och inte mer än 17 % av kvinnorna är skriv och läskunniga.
Majoriteten av Landets invånare är muslimer (90 %), ungefär 1 % är kristna.
Malis officiella språk är franska som har hängt med från den gamle kolonialtiden, det största inhemska språket är Bambara.
Bomull är en av de främsta exportvarorna och landets ekonomi är mycket beroende av det aktuella bomullspriset. Eftersom så mycket av landet är öken, så måste så pass mycket av den bördiga jorden användas att den snabbt blir utarmad och detta blir mycket oekonomiskt när all jord sedan blåses iväg ner i havet och ersätts av öken. Malis BNP ligger på ca 11 miljarder dollar och det blir per capita inte mer än 900 dollar².
Mali är däremot väldigt rikt på viktiga naturtillgångar såsom uran, guld och vattenkraft, som med lite hjälp utifrån skulle kunna rädda många av de liv som spills bort.

¹ Alltsammans enligt Rädda Barnens rapport: ” State of the world’s mothers”
² Det kan ju vidare diskuteras om det är ett bra sätt att mäta livskvalité (jfr. Sveriges BNP: 28 400 per capita
Den krocken som blir, till exempel i och med kolonisation, mellan det nomadiserande markutnyttjandet och det europeiska, intensiva, markutnyttjandet är i det närmaste global. Vi har till exempel här i Sverige, Samerna. Samernas renbete och de gamla finska svedjebruken fanns långt innan de stora skogsavverkningarna. Men när man började exportera trä satte skogsbolagen stopp för svedjebruken. Samma sak ser vi med svenska Vattenfall som bygger dammar, ännu en gång, på bekostnad av samernas renars betesmarker.
Men är det alltid så att majoriteten skall ta allt. Här i Europa verkar det som om de som är flest tar allt och inte tar någon hänsyn till minoriteterna. I kolonierna var det ännu värre, de starkaste tog allt och bestämde allt. Renskötsel kan inte bära så mycket folk, Malis nomadfolks produktion kunde inte heller försörja folket om det blev för stort. Ändå gick fransmännen på o...