Jämförelse - Mali vs. Tyskland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

Jag har valt Tyskland som i-land därför att det är ett mycket framgångsrikt land med hög levnadsstandard, med andra ord ett tydligt i-land. Jag ville få reda hur och varför Tyskland är så framgångsrikt. Som u-land valde jag Mali. Det är ett mycket fattigt land och är raka motsatsen till Tyskland, alltså ett tydligt u-land. Även där ville jag få reda på hur och varför det har blivit som det är. Jag har arbetat med de obligatoriska delarna (till exempel utbildning, ekonomi och hälsa) Men jag har även lagt till två delar själv, ”Historia” och ”religion”. Dessutom har jag vävt in ”Landets geografiska läge” i arbetet. Delar från den är invävd i ”Städer och landsbygd”, ”Arbetsliv”, ”Jordbruk”, ”Historia ”, ”religion” och i ”Handel och Ekonomi”. Nedan har jag beskrivit mina 3 egna delar:
* Historia. Har landet alltid varit självständigt, hur länge har det funnits, har det alltid varit i-land respektive u-land, om tidigare ledare/eror har påverkat landet.
* Religion. Om/hur landets religion har påverkat landets utveckling, har man en statsreligion, om man har flera religioner och om detta har orsakat konflikter.
* Landets geografiska läge. Har landet kuster (i sådana fall, till vilket/vilka hav), floder och så vidare samt om grannländerna har påverkat utvecklingen.
Det jag vill få ut är vad landets styrkor respektive problem är och vad det beror på. I slutet finns en del jag har döpt till ”Slutsatser och lösningar” och den innehåller precis vad den heter. Där kommer jag att dra slutsatser utifrån texterna. Mitt mål är att komma på ett antal lösningar på respektive lands problem så att dom kan bli till exempel rikare i framtiden.



Befolkning och hälsa

I Tyskland bor drygt 82 miljoner människor och i Mali bor ungefär 13 miljoner. Medellivslängden är i Tyskland ungefär 82 år för kvinnor och 76 år för män. I Mali ligger den på 49 år för kvinnor och 48 år för män. Det är en väldigt stor skillnad, man lever ungefär 30 år, eller 60 % längre i Tyskland än i Mali.
Nästan 30 % av Malis befolkning har inte fyllt fem år och 40 % är mellan 5 och 24 år vilket betyder att nästan 70 % av befolkningen i Mali är under 25 år gammal. Medelåldern är ungefär 16 år. Om man ser det från ett arbetskraftsperspektiv betyder det att de under 5 (30 %) tillsammans med minst hälften av de mellan 5 och 24 (ca 25 %) inte är tillräckligt gamla för att arbeta. Att ca 55 % av landets befolkning egentligen inte kan arbeta är naturligtvis väldigt allvarligt, dessutom tillkommer sjuka personer. Att jag skriver ”egentligen” beror på att nästan hälften av alla malier mellan 10 och 14 år ändå arbetar. Däremot kan det vara positivt på så vis att om ca 10-15 år kommer man kanske att ha en befolkning som är ung och stark men inte för ung för att arbeta. Medeltysken är ca 42 år gammal, en bra ålder ur arbetskraftsperspektiv. Det betyder att många av de 82 miljoner tyskarna kan arbeta och det bådar gott, dessutom arbetar i det närmaste ingen tysk under 15 år. Till skillnad från Mali har Tyskland dock en ganska gammal, om än inte jättegammal, befolkning och det påverkar landet negativt eftersom man har en del pensionärer. Men detta är inget problem för Tyskland, bara en liten negativ aspekt.
Det som talar emot är olika sjukdomar, främst HIV/AIDS som 1,9 % (250 000) lider av och årligen dör 12 000 av det. För att minska denna siffra behövs sjukvård och bra mediciner, men sjukvården i Mali är mycket dålig. Ett bevis på detta är att det finns 0,05 läkare per 1000 personer, eller en läkare på 20 000 personer. I Tyskland är motsvarande siffra 3,6 läkare på 1000 personer, en ganska klar skillnad. På grund av/tack vare detta lider bara 0,1 % av tyskarna av HIV/AIDS, men de smittade i Tyskland lider oftast inte av det på samma sätt som de smittade i Mali. I Tyskland har man som sagt bra sjukvård och gott om så kallade bromsmediciner som bromsas upp sjukdomen, men man blir inte botad. Sådana läkemedel har nästan ingen i Mali råd med. Tyskland lägger 8,7 % av sin BNP på sjukvård, Mali lägger 2,8 % och då ska vi komma ihåg att Tyskland har avsevärt mycket högre BNP (det går jag in på närmare sedan). En medeltysk lägger drygt 3 000 US Dollar på sjukvård, en medelmalier lägger 16 US Dollar, per år.
Könsfördelningen i Mali är ganska jämn, det finns 0,4 % fler kvinnor än män. Nativiteten ligger på 4,9 % och mortaliteten ligger på 1,7 %, vilket betyder att Mali har en naturlig folkökning på 3,2 %. En kvinna i Mali föder i genomsnitt 6 barn, men spädbarnsdödligheten är hög, hela 14 %. I Tyskland är 51,2 % kvinnor och 48,8 % män. Att det finns fler kvinnor beror delvis på att många, främst män, stupade under världskrigen och att kvinnor från den tiden lever kvar. Nativiteten ligger på 0,8 % och mortaliteten ligger på 1 %, vilket betyder att Tyskland inte har en naturlig befolkningsökning, till skillnad från många länder, utan en befolkningsminskning på 0,2 %. Detta bor på att man, som sagt, har en del äldre i sitt land och att en tysk kvinna föder 1,3 barn. Det är alltså en väldigt stor skillnad jämfört med en malisk kvinna och det är naturligtvis det Malis unga befolkning beror på. Spädbarnsdödligheten är i Tyskland ca 0,4 % en betydligt lägre siffra. Enligt beräkningar kommer Malis befolkning år 2015 vara ca 17 657 000, en ökning med drygt 4 miljoner på 8 år, eller en halv miljon per år. I Tyskland däremot, kommer befolkningen att falla med ca 2 miljoner till 80 000 000 år 2015. Detta beror på allt det jag har tagit upp på föregående sida.



Städer och landsbygd

I Tyskland bor 75 %, eller 62 miljoner, i städer. Det är ganska många och det beror dels på att Tyskland är ett tätbefolkat land med ca 235 invånare per kvadratkilometer. Tyskland är till ytan medelstort med 357 000 kvadratkilometer och med det ligger man 61:a i världen. Med sina 82 miljoner invånare ligger man 35:a i världen. Att många bor i städer är inte ovanligt, man dras helt enkelt dit. Det är där industrierna, företagen och marknaderna finns, allt som kan göra en rik. Det finns gott om storstäder, till exempel Berlin (3 250 000), Hamburg (1 750 000), München (1 250 000), Frankfurt (650 000), Stuttgart (600 000) och Bremen (550 000). I västra Tyskland ligger Ruhrområdet, ett område på 4 400 kvadratkilometer där ca 6 miljoner människor bor. Det är städer som Dortmund, Leverkusen, Essen, Bochum, Duisburg och Gelsenkirchen som mer eller mindre har växt ihop. Även om tyskarna bor ganska tätt är det inte jättetrångt.
De senaste 100 åren har urbaniseringen fortlöpt med en rasande fart. Folk har i det närmaste flytt landsbygden för storstäderna. Men de senaste åren har den minskat, även om den fortfarande pågår. Visserligen kommer fortfarande fler folk flytta från landsbygd till än tvärtom, men det kommer inte att vara alls lika många som under 1900-talet. Dessutom kommer den förändras. På 1900-talet flyttade man från landsbygden men nu lär man flytta från minde städer och orter, till större städer. Så läget i Tyskland kommer inte att förändras särskilt mycket och dessutom minskar ju befolkningen, så det lär inte bli mycket trängre.
I Mali är det dock annorlunda. Där bor 30 %, eller ca miljoner, i städer och det är inte många. Med sina 1 240 000 kvadratkilometer ligger man 23:a i världen. Alltså är Mali ett stort land, mer än 3 gånger större än Tyskland. Trots det bor bara ca 13 miljoner människor i Mali, 71:a i världen. Det betyder att det bor knappt 11 stycken per kvadratkilometer, 174:a i världen. Så var bor då befolkningen? Jo, dom flesta lever och bor i de södra delarna, där ligger också huvudstaden Bamako, där det bor ca 1 400 000 människor. I de södra delarna ligger även Sikasso (130 000) och Ségou (105 000), Sikasso till öster om Bamako och Ségou norr om. En bit längre norrut, men fortfarande i södra Mali, ligger Mopti, som har 120 000 invånare. De 4 största städerna ligger i södra Mali. Det beror främst på att det är där klimatet är bäst. I de centrala delarna är det torrt till halvtorrt, med savann och öken, och i de norra delarna är det Saharaöknen som dominerar, men i de södra delarna är det faktiskt ganska bördigt med ett subtropiskt klimat. Det är därför de flesta bor i de södra delarna. Men lägger vi ihop dessa fyra städers invånarantal kommer vi inte ens upp i 2 000 000, och det bor ju 13 000 000. Då ser vi tydligt att många bor ute på landsbygden i små byar. Till exempel Tyskland har en hög andel av invånarna i städer är det bevisligen så även Mali behöver ha det för att kunna tjäna ekonomiskt, men samtidigt kan man inte heller ha för många i en stad. Men jag ser ändå det som ett problem att ett land med 13 miljoner invånare bara har fyra städer runt 100 000 invånare och en runt 1 000 000 invånare. Det blir jättesvårt att ha företag, industrier och kontor när det knappt finns några städer man kan ha dom i. Dom som bor på landsbygden och i små byar tjänar ingenting på att bo kvar. Urbaniseringen har inte slagit lika mycket här som i Tyskland, men jag hoppas att den gör det. Då skulle man kunna starta egna industrier och företag, men förhoppningsvis skulle även utländska företag intressera sig. Det skulle Mali tjäna väldigt mycket på.



Utbildning

I Mali är skolgången obligatorisk men bara 46 % av barnen börjar grundskolan. Man börjar när man 7 år och går ut när man är 16. Det är naturligtvis för lite om man vill ha en ljus framtid. Om inte ens hälften av barnen går grundskolan blir det svårt att kunna starta företag och även utländska företag håller sig ifrån landet om så få är utbildade. Drygt 37 % av männen kan läsa och skriva, och 17 % av kvinnorna kan läsa och skriva. Det är också på tok för låga siffror om man vill att företag o.d. ska intressera sig i Mali. En lösning på problemet är att fler människor flyttar in till städerna. 70 % av befolkningen bor ju på landsbygden och i byar och det lönar sig inte att starta skolor mitt ute i ingenting. Man har ca 52 elever per lärare och det går inte att hålla i en klass på 52 elever. För att utbilda fler lärare behöver fler malier gå i skolan och lösningen på även det på problemet anser jag är att fler flyttar in till städer. Många av de 46 %:en hoppar av skolan innan de är klara. Varför gör dom det? Jo, familjerna är fattiga och behöver så mycket hjälp som möjligt så därför hoppar barnen av skolan och arbetar hemma i stället. Är man så fattig är det svårt att tänka långsiktigt, men det skulle man ha behövt. Dessutom är det svårt att läsa vidare efter grundskolan, eftersom man tvingas söka sig utomlands. Men grannländerna har det inte mycket bättre och många har inte råd att ta sig dit. Så vill man få bra utbildning får man åka till Nordamerika eller Europa och det har i stort sett ingen i Mali råd med.
I stort sett alla tyskar kan läsa och skriva, och man har 14 elever per lärare. Skolgången i Tyskland är obligatorisk och det är i stort sätt alla som går i skolan. I Tyskland har varje enskild delstat mycket att säga till om när det gäller utbildning och därför skiljer den sig också från delstat till delstat. Men man börjar grundskolan när man är 6 år gammal och går där till man fyller 10. Då väljer man om man vill börja på gymnasium, realskola, hauptschule eller samskola. Man går på gymnasium till man är 18-19 år gammal, och realskola, hauptschule samt samskola går man på till man är 15-16 år gammal. Att man väljer väg så pass tidigt har varit kritiserat under 2000-talet och jag håller med, man kan inte välja vad man vill bli när man är så liten. Jag ser det som ett problem som man bör ändra på. Efter gymnasiet kan man välja att läsa vidare på ett universitet, och efter realskola, hauptschule och samskola kan man läsa vidare i en yrkesskola.
Mali lägger 4,3 % av sin BNP på utbildning och Tyskland lägger 4,7 % av sin BNP. Hur kan det skilja så mycket när man lägger ungefär lika mycket av sin BNP på utbildning? Jo, Malis totala BNP är 6 007 miljoner US Dollar medan Tysklands totala BNP är 2 890 092 miljoner US Dollar. Det betyder att Mali lägger ca 260 miljoner US Dollar på utbildning och Tysklands motsvarande siffra är 135 834 miljoner US Dollar. Det är lite skillnad.
Som jag ser det har både Tyskland och Mali problem när det gäller utbildning, men problemen skiljer sig ganska rejält. Det är enklare att säga vad Tyskland bör ändra på än att säga vad Mali bör ändra på. Tyskland bör senarelägga valet med åtminstone 3 år. För att det ska gå bättre för Mali måste fler barn börja i skolan och för att fler ska göra det måste fler flytta dit skolorna finns, till städerna. Och fler måste fullfölja skolan och börja tänka långsiktigt. Samtidigt är det enkelt för mig att sitta här och säga det, men något måste göras och jag har i alla fall några förslag.



Arbetsliv

Hela 85 % av malierna arbetar med jordbruk medan endast 1 % av tyskarna gör det. Endast 2 % av alla malier arbetar med industri och 31 % i Tyskland arbetar med det. 12 % arbetar med service i Mali och Tysklands motsvarande siffra är 68 %. Varför är det så?
Att jordbrukssektorn ser som den gör är inte på något sätt konstigt eller ovanligt. I nästan alla u-länder är jordbruk den största sektorn och i nästan alla i-länder är den minst. Som jag skrev på utbildningsdelen är det många malier som hoppar av skolan i förtid för att arbeta hemma, ute på fältet. Dom gör så för att föräldrarna inte har råd att inte låta dom jobba där. I Mali har man inte råd med några dyra maskiner som kan göra jobbet åt en och därför behövs så många som möjligt. Varför Tysklands motsvarande siffra är så liten beror på raka motsatsen, dom har råd med maskiner som gör jobbet åt en. Det sista man som arbetsgivare vill är att ha överflödiga arbetare så därför behövs väldigt få jordbrukare i Tyskland. Att många jobbar med jordbruk i Mali hör också ihop med att så många bor ute på landet, där är jordbruksjobb de enda jobb som finns.
Att så få malier arbetar med industri hör ihop med att så många arbetar med jordbruk. Dom har ju inte råd med jordbruksmaskiner och därmed inte heller med industrimaskiner, som behövs för att jobba med det. Dessutom är det få utländska företag (som ofta sysslar med industri) som satsar på landet och det finns även få inhemska företag. Och om det skulle finnas behövs utbildning för att arbeta med det och det finns ju sällan. I Tyskland är det dock fler som jobbar inom industri. Där har man råd med maskinerna och har tillräcklig utbildning för att kunna arbeta inom industri, därför är Tyskland ett av världens största tillverkarländer.
I Mali är det alltså 12 % som arbetar med service och i Tyskland är det alltså 68 %. 12 % är ganska lite och 68 % är ganska mycket. Det är ett problem för Mali att så pass lite arbetar med till exempel sjukvård. Men även där krävs utbildning och att folk flyttar dit dessa jobb finns. På så sätt skulle fler jobba inom service och det skulle Mali behöva. Men i Tyskland finns det gott om servicearbetare och det beror på att dom har utbildningen till det, samt pengarna. Eftersom så få jobbar med jordbruk kan fler arbeta inom service. Det är också en orsak till att bara 12 % jobbar inom service i Mali, fast tvärtom.
Arbetslösheten då, hur kan den vara högre i Tyskland än i Mali? Jo, därför att det är svårare att få jobb i Tyskland jämfört med Mali. Vädligt få malier hade klarat sig i Tyskland. I Mali är den många som jobbar inom jordbruk och många av dom har ingen utbildning. Det behöver visserligen inte heller för att jobba med jordbruk i Mali men för att jobba med jordbruk i Tyskland hade dom behövt det. Där är kraven mycket hårdare. Som jordbruksarbetare i Mali har man ofta ingen arbetsgivare, lönen är den mat man odlar och man arbetar med sin familj på sitt jordbruksland, för eget bruk. I Tyskland är det inte alls likadant, där har man arbetsgivare som kanske har fem stycken att välja mellan när han ska anställa och då behövs utbildning, annars är man körd. Därför är arbetslösheten högre i Tyskland än i Mali.



Jordbruk

Mali består av tre olika klimatzoner. I norra Mali dominerar Saharaöknen klimatet och det är mycket torrt och sandigt. Där är det svårt, nästan omöjligt, att bruka marken och därför bor det inte så många i den delen. Eftersom det är så torrt växer nästan inga växter så det är svårt att livnära sig på detta också. I de centrala Mali, den så kallade Sahel-delen, är det något mildare men fortfarande torrt och svårt att bruka marken. Marken ja, den har lågt Ph (den är alltså sur) och har låga halter av bland annat kväve, vilket gör den väldigt obördig. I söder är det betydligt bördigare och det är också därför många malier bor där. Södra Mali är en del av den Norra Subtropiska klimatzonen, vilket betyder att i januari är medeltemperaturen mellan 24 grader Celsius. Med ett så pass bra och varmt klimat blir det enklare att bruka marken. Det blir också enklare att ha och sköta boskap när marken är bördigare. Är den obördig kan djuren inte få någon mat och det behövs ju. Städerna ligger tätast vid floden Niger som flyter norrut genom landet. Men en del ligger vid Senegalfloden, som korsar södra Mali. Båda dessa floder svämmar över ganska ofta och det gör marken runt floderna bördigare, men floderna är också rika på fisk. Mest fiskfångst görs i Nigers inlandsdelta, som ligger i södra Mali. Mali är den tredje största fiskproducenten i regionen. Om nu marken i södra Mali är relativt bördig, vad odlar man där då? Jo, man odlar till exempel hirs, durra och ris, främst för eget bruk, samt bomull för försäljning. Mali räknas som den största och bästa bomullsexportören i regionen. 2003 privatiserades hela odlingen av bomull. Bomull är också det ända som odlas på ett professionellt sätt, där man använder samma metoder som andra bomullsexportörer. Riset kan bara odlas vid floderna eftersom riset är starkt beroende av mycket vatten och eftersom dom svämmar över ofta lämpar det sig perfekt. Man importerar väldigt lite, man har helt enkelt inte råd att importera.
Stora delar av Tyskland är lågt (lågland) och det finns gott om floder. Det är bra förutsättningar för bra brukbar mark. Dessutom har man ett milt klimat med lagom mycket regn, torka, kyla och värme. Det gör att Tysklands förutsättningar går från bra till mycket bra. I norra Tyskland är det tempererat kustklimat som gäller så där är skillnaden mellan sommar och vinter ganska liten. Men ju längre söderut man kommer, desto tydligare blir skillnaden mellan sommar vintrar och tydligast är det i Alperna. Det tempererade kustklimatet gör att det går bra att odla i norra Tyskland, och det odlas mest spannmål som vete, havre, korn och råg. Dessutom fiskas det en del längs kusten. I västra Tyskland, Nordrhein-Westfalen, odlas mycket grönsaker och lite längre söderut, i Rheinland-Pfalz, odlas mycket vindruvor som används till vin. Längst ner i sydvästra Tyskland odlas frukt och tobak (som bl.a. används till cigaretter och cigarrer). Eftersom bara 1 % av tyskarna arbetar med jordbruk och ändå producerar så pass mycket och bra grejer måste dom ha den bästa och modernaste utrustningen. Har man den bästa utrustningen går det snabbare, bättre, enklare och dessutom behöver man inte anställa så många heller, så naturligtvis är det mycket bra för Tyskland. Även om jordbruksprodukter inte är den största exporten tjänar man bra på det. Inte heller Tyskland importerar så mycket, precis som Mali. Däremot har Tyskland en helt annan anledning: Tyskarna behöver helt enkelt inte det, och klarar sig bra på det man redan har och odlar. De flesta jordbruken i västra Tyskland är familjeägda medan många i östra Tyskland är ägda av stora lantbruksföretag. Där ser man tydligt skillnaden mellan hur Västtyskland och Östtyskland styrdes.
En klar anledning till att Tyskland går så mycket bättre, ur jordbruksperspektiv, än Mali är ländernas geografiska lägre och klimat. Mali ligger i Västafrika och består till stor del av öken medan Tyskland ligger i Centraleuropa med ett milt och bra klimat. Tyskland och Mali har helt enkelt inte lika förutsättningar, Tysklands är mycket bättre och man tar vara på det också. Detta är en av Tysklands styrkor, där man inte ska ändra på så mycket, utan bara jobba på. Mali kan inte ändra på mycket heller. Man kan till exempel inte höja priserna på till exempel bomull för då skulle konsumenterna hitta andra säljare och det skulle bara göra läget värre. Men man skulle kunna bilda någon slags union med andra fattiga länder som producerar och exporterar bomull och höja priserna. Skulle alla höja priserna skulle konsumenterna helt enkelt få betala mer, eftersom alla har höjt priserna. Det skulle både Mali och andra fattiga bomullsexportörer tjäna på, men sedan vet man inte hur det hade fungerat i praktiken. Och klimatet, det kan man ju inte göra mycket åt.



Historia
Både Mali och Tyskland har ett intressant förflutet som har påverkat respektive land. Mali blev på 1880-talet erövrat av Frankrike. Mali fick namnet Franska Sudan och ingick i Franska Västafrika. 1958 fick Mali begränsat självstyre inom Samväldet och året därpå bildade man, tillsammans med Senegal, Malifederationen. 1960 Fick blev man självständigt men endast 2 månader efter självständigheten upplöstes federationen när Senegal lämnade den för att bli ett eget land. Franska Sudan bytte namn till sitt nuvarande namn: Mali. Mobido Keita tog makten och förde en socialistisk politik. 1968 störtades han av Moussa Traoré som förde en marknadsekonomisk politik (men den förändrades knappt) och hade goda kontakter med Sovjetunionen. Både Keita och Traoré införde ett system där bara ett, deras eget, parti var tillåtet, alltså diktatur och ingen av dom var särskilt omtyckta. 1991 störtades Traoré och 1992 hölls de första demokratiska valen i Mali, Alpha Oumar Konaré vann överlägset. Han valdes om år 1997 men enligt författningen får man bara sitta under 2 mandatperioder så han ställde inte upp år 2002. Då vann Amadou Touré och han vann även 2007 års val.
1871 bildades Tyskland, när ett antal småstater slöt sig till Otto von Bismarcks förslag. 1914 – 1918 pågick andra världskriget, där Tyskland var med på den förlorande sidan. Man fick betala enorma summor skadestånd vilket ledde till en bitterhet och revanschlusta hos folket. 1933 tog Adolf Hitler makten och förbjöd alla partier utom sitt eget, det nazistiska. Hitler övertalade folket att den ariska rasen (som tyskarna tillhörde) var bättre än andra och så småningom började man att förfölja och hata andra, främst judar. Dels på grund av det, dels på grund av revanschlustan från första världskriget startade andra världskriget år 1939. Det varade till 1945 och återigen stod Tyskland på den förlorande sidan. Flera miljoner människor miste livet under kriget, däribland 6 miljoner judar som dödades i olika förintelseläger. Efter kriget delades Tyskland i två delar, marknadsekonomiska och västvänliga Västtyskland samt planekonomiska, kommunistiska och östvänliga Östtyskland. Västtyskland var mycket framgångsrikt och var med i bildningen av kol- och stålunionen och EEC, föregångare till EU. Under förbundskanslern Konrad Adenauers (och hans eftergångare) styre blomstrade ekonomin, bland annat på grund av ekonomisk hjälp av USA. Östtyskland då? Jo, Sovjet lade beslag på det mesta av värde så det gick betydligt sämre för Östtyskland. Man gick med i bland annat SEV och Warszawapakten. Många östtyskar var missnöjda med kommunismen och propagandan och minst 2,6 miljoner flydde över gränsen till Västtyskland innan Berlinmuren byggdes, år 1961. Det stoppade nästan helt flyktförsöken. Båda nationerna gick med i FN 1973. Efter massvis med demonstrationer öppnades muren år 1989 och 1990 återförenades de två staterna till Förbundsrepubliken Tyskland som har haft tre förbundskanslers: Helmut Kohl, Gerhard Schröder och nuvarande Angela Merkel.
Det var en kort sammanfattning av de två ländernas historia och nu ska jag komma fram till hur den har påverkat/påverkar landet. Man kan ju säga att ens historia är ett problem men det är svårt att göra något åt den, vad som har skett har skett. Mali och Tyskland har ganska olik historia, dels beroende på landens geografiska läge, så det är svårt att jämföra dom, men man kan alltid komma fram till hur historian har påverkat landet. Mali är ju inte det ända Afrikanska landet som har varit en Europeisk koloni. Alla Afrikanska länder har påverkats negativt av sin koloniperiod. Huvudlandet skickar dit all skit och tar med sig allt bra på vägen hem. Det är jobbigt, både på det sättet att man förlorar en del värdefulla grejer, men även på det sättet att man blir behandlade som om man inte vore folk, och det är jobbigt rent psykologiskt. Att man efter kolonialtiden var diktatur i 30 år är inte bra. Bevisligen är diktatorer inte bra, det är väldigt få, om ens någon diktator som har lyckats. Det hade nog varit bättre för Mali om man hade haft kontakter med USA och dess allierade i stället för Sovjet och dess allierade, eftersom i stort sett alla länder som hade kontakter med USA är rikare än de länder som var på Sovjets sida.
Tyskland blev ett land ganska sent och det tror jag har påverkat landet. Hade man varit ett land längre, kanske 200-300 äldre, hade man haft starkare sammanhållning och det hade kanske påverkat utgången av världskrigen. Diktatorer är egentligen det enda Tyskland och Mali har gemensamt, men på olika nivåer. Tysklands diktaturtid varade bara i drygt 10 år, medan Malis varade i det tredubbla. Dessutom var Tysklands diktator, Adolf Hitler, något mer extraordinär jämfört med Malis, som ändå styrde landet hyfsat. Det är ju inte Hitlers framgångar som gjort honom så känd direkt. Utan dessa diktatorer hade länderna förmodligen varit annorlunda, men hur dom varit ät svårt att säga. Efter Hitlers sorti delades ju Tyskland i två delar, Västtyskland och Östtyskland. Med facit i hand gick Västtyskland rejält mycket bättre och tänk om delningen inte hade skett. Med pengarna från USA byggdes Vässtysklands ekonomi upp och hade hela Tysklands ekonomi varit så bra, ja då hade det varit bra. Efter sammanslagningen har Västtyskland stått för en större del av vinsten och om då Östtyskland hade haft marknadsekonomi från början kunde Tyskland ha gått ännu bättre.



Religion

Som man ser är Mali och Tyskland väldigt olika när det gäller religiös tillhörighet, men det finns andra likheter. Till exempel är Mali en sekulär stat, vilket betyder att man inte har någon statreligion och man är garanterad religionsfrihet och det samma gäller i Tyskland. Men 9 av 10 malier är sunni-muslimer och islam kom till landet på 1000-talet. Eftersom/trots att så många är muslimer är religionen inte något problem för Mali och har aldrig varit. Minoriteterna är inte diskriminerade och det har aldrig varit några konflikter om religion. Jag vet visserligen inte hur mycket livet i Mali påverkas av religionen men inte för mycket skulle jag tro. Det tyska vardagslivet präglas inte heller av religionen men däremot har historien gjort det. Innan Tyskland blev Tyskland krigades det mycket, båda av dåvarande stater i nuvarande Tyskland och av andra stater i nuvarande Tyskland, om religion, bland annat Det trettioåriga kriget. Då möttes protestanter och katoliker. Även nuvarande Tyskland har varit med om en del när det gäller religion. Under andra världskriget försökte man förinta bland annat judar och man var inte helt långt ifrån. Det var faktiskt inte huvudorsaken till att det blev krig så delningen av Tyskland beror inte bara på religionen men den har en del i det. Om hur det blev sen (Västtyskland och Östtyskland) har jag skrivit om i ”Historia”. Det är väldigt jämnt mellan två religioner så då kan man tro att det kan orsaka konflikter och diskriminering men det gör det inte (i alla fall inte i någon stor utsträckning). Alltså, religionen är varken en styrka eller en svaghet, varken hos Mali eller hos Tyskland.



Handel och ekonomi

Naturtillgångar är en av de få delar där Mali har större förutsättningar och tillgångar än Tyskland. Mali är Afrikas tredje största guldproducent och inkomsterna från guldexporten stod år 2001 för två tredjedelar av totala exportinkomster. Man även andra ämnen som till exempel järn, salt, silver, diamanter, koppar och nickel men man har knappt utvunnit och exporterat något av det. Det beror på att man inte har någon kust och står därför utan hamnar, samt att man har väldigt dåliga transportmöjligheter ut från landet. För att det ska löna sig att utvinna dessa ämnen behövs bättre vägar och järnvägar så att man kan exportera det. Det är ett stort problem för Mali, att man inte kan ta vara på sina naturtillgångar. Troligtvis har man även tillgång till olja eftersom grannländerna har funnit olja nära gränserna till Mali. Som sagt är det sämre ställt i Tyskland. Man bryter ned stenkol, brunkol och salt, men i någon enorm skala. Export av naturtillgångar är långt ifrån det man tjänar mest på men man utnyttjar det maximalt och gör det bästa ur situationen. Dessutom har man redan brutit ner mycket av det som fanns från början under 1900-talet, så det finns inte så mycket mer att ta i. Jag ser en ljus framtid för Mali när det gäller naturtillgångar. Man har mycket att bryta ner och exportera för fina pengar. Men för att detta ska bli verklighet behövs nya och fina vägar och järnvägar så jag anser att Mali bör satsa mycket på transportvägar. Det finns till exempel bara en järnväg i Mali, som går till Senegal men den är i mycket dåligt skick, och två riktiga vägar, som inte heller är i något jättebra skick. Skulle man renovera den och kanske bygga någon väg till något annat land skulle man kunna tjäna stora pengar i långa loppet. Så jag hoppas verkligen att Mali satsar på detta. För Tysklands del finns det inte mycket att säga, man har inte mycket att ta vara på men det man har tar man vara på, på bästa sätt. Tyskland har ju också mycket bra väg- och järnvägsnät så att man kan exportera mycket. Det skulle vara intressant att se Malis naturtillgångar med Tysklands väg- och järnvägsnät.
Men lite exporterar Mali ändå, främst då guld och bomull, men även boskap och fisk i små mängder. Dom främsta handelspartnerna är den gamla kolonialherren Frankrike och grannländerna Elfenbenskusten och Senegal. Tyskland exporterar främst verkstads- och industriprodukter som bilar, hushållsmaskiner och annan elektronik samt transportutrustning men även till exempel kemiska produkter. Några kända tyska storföretag är Volkswagen, Mercedes, BMW, Porsche, Siemens och Bosch och dessa företag bidrar starkt till att Tyskland går med vinst, Tyskland är faktiskt världens tredje största handelsnation, efter USA och Japan. De främsta handelsparterna är grannländerna Frankrike, Holland, Belgien och Luxemburg, men även Italien, Storbritannien, Japan och USA. Malis importer består av textiler, som används till kläder, industriprodukter, kemikalier, olja, livsmedel och diverse maskiner (elektriska). Tyskland importerar främst jordbruksprodukter, textilvaror och järnmalm. Här behövs egentligen inte så mycket förklaringar, man exporterar det man är bra på och har gott om i sitt land, och man importerar det man inte har och inte är så bra på, så enkelt är det. Det är dock ett problem för Mali att man importerar så mycket och så viktiga saker, men man kan inte göra så mycket åt det, mycket här beror på klimatet och naturtillgångarna. Dock skulle en god utbildning göra att man kunde producera en del av maskinerna själv. Hade man kunnat göra det hade man kanske inte gått lika mycket back på handeln som man gör nu, ca 400 miljoner US Dollar per år. Men även Tyskland importerar en del, fast för dom är det inte ett problem på samma sätt som för Mali, alla länder behöver faktiskt importera. Eftersom tyskarna har en god utbildning kan man tillverka mycket själva och utbildningen påverkar även hur bra prisförhandlare blir. Har man som förhandlare bra utbildning blir man skickligare på att pressa priser för importer och på att höja priser för exporter. Det gör att Tyskland går plus 200 000 miljoner US Dollar årligen.
I Mali ligger BNP per invånare på 471 US Dollar, men mer än 85 % av befolkningen lever på mindre än 2 US Dollar om dagen. Det tyder starkt på att pengarna fördelas ojämnt i Mali. Så är det ofta i fattiga länder, att dom rika är rika som troll medan dom fattiga är mer eller mindre panka. I Tyskland är det inte alls lika stor skillnad på att vara rik eller att vara fattig. I stort sett ingen lever på under 2 US Dollar om dagen och BNP per invånare ligger på 35 022 US Dollar. Naturligtvis beror BNP/invånare starkt på landets totala BNP. Varför det är som det är går jag in på efter nä...