Decamerone, Tal

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

God morgon allihopa, jag har läst boken ”Decamerone”.

Decamerone är skriven 1348 av Giovanni Boccaccio. Den är av många sedd som världens första stora novellsamling. Boken har länge ansetts vara omoralisk och pornografisk, och har därför varit bannlys i vissa länder. Men är nu tillåten i stort sett hela världen.

Decamerone är som många av er vet, uppdelad i tio dagar, med tio berättelser från varje dag. Alla olika dagar har olika teman, dessa teman kan vara romantik, svartsjuka, mm. Så vill man läsa något romantiskt så kan man slå upp det temat, vill du läsa om folk som klarar sig ur svåra situationer genom smarta ordval kan man slå upp den dagen/temat.

Denna bok är för mig som en filmsamling, vill man ha spänning tar man fram en triller, vill man ha romantik kan man ta fram en romantisk film. I denna bok finns något för alla smaker, man behöver inte läsa hela om man inte vill det, man behöver bara slå upp de kapitlen som lockar en och läsa dem.

Jag valde att läsa dagarna tre, sex och sju.

Angående kärlek i boken anser jag den vara av mycket grovt slag, den behandlar i flera berättelser kvinnor som lättlurade köttmaskiner som drivs av sina lustar. Man kan tydligt se hur förvriden sex syn de hade på medeltiden genom att läsa tredje dagens tionde novell. Den handlar om mannen Rustico och kvinnan Alibech.

Mannen lurar kvinnan att klä av sig i tro om att det är en kristen ritual. När de är nakna så ser Alibech Rusticos stolthet ”Rustico, den där saken som skjuter fram på dig där och som inte jag har, vad är det”? Rustico svarar: Det är djävulen som jag har pratat så mycket om. Och du ska veta att han ger mig förfärliga besvär. Det är knappt jag står ut med att ha honom här. Men du har någonting som jag inte har. ”Vad kan det vara” svarar flickan. ”du har helvetet”.

På detta sätt lurar Rustico henne att han måste trycka ner sin djävul i hennes helvete, och får på så sätt den lättlurade flickan i säng i tron om att hon utför en kristen handling.

Boken bjuder på flertalet berättelser där kvinnor blir lurade i säng. I tredje dagens första novell lurar en ung man kvinnorna i ett kloster att han är stum och döv. På detta sätt så blir han anställd på klostret. Mannen är egentligen alldeles för snygg för att få jobba på ett kloster, men pga hans stum och dövhet får han anställning. Efter ett tag så börjar nunna efter nunna att utnyttja honom. Tillslut måste han tillfredställa alla nunnor på hela klostret. Berättelsen slutar med att mannen inte orkar tillfredställa alla kvinnorna på klostret och börjar tala.

Man måste förstå att detta inte är kärlek, detta är någon slags platonisk kärlek där allt som betyder något är en av de grundläggande drifterna, sex. I dessa två berättelser är männen riktiga svin där de utnyttjar kvinnorna och tänker inte på efterföljderna. Tillexempel i första texten, kvinnan vet knappt vad sex är, hennes barn kan bli faderlöst och hon blir oerhört kränkt och förnedrad. Detta kanske till och med driver henne till självmord!

I boken finns det även exempel på män som är så kära i sina kvinnor att deras kärlek förvandlas till svartsjuka, de tål inte ens att andra män tittar på deras kvinnor. Ur sjunde dagen, femte novellen på sidan 274 står det om hur extremt svartsjuk en man är på sin kvinna. ”I sin elakartade svartsjuka bevakade han henne så strängt att man nästan kunde tro att hon hörde till de dödsdömdas skara – ja, hon hade rent av nästan hårdare bevakning än den värste brottsling. Inte fick hon gå på bröllopsfester eller andra fester, och hon fick inte gå i kyrkan. Och att gå ut ur huset var helt omöjligt för henne. Hon vågade inte ens öppna dörren mot gatan eller titta ut genom fönstret. Hennes liv hade blivit en enda stor plåga.”

Detta är verkligen ett hemskt exempel på hur man kan behandla sin maka. Detta är kärlek, men det hela har gått till ett väldigt överdrivet stadium. Mannen ifråga vågar inte ens släppa henne utanför dörren. Svartsjuka föder misstro och i extrema fall, som detta, kan den ene maken sluta älska den andre maken. Den försöker bara se till att maken inte hittar någon ny. Den struntar i allt som har med förhållandet att göra, och bryr sig bara om att hålla andra män borta från frugan. Det har gått så långt att kvinnan anser sitt liv vara ett en enda stor plåga, till och med kan svartsjuka leda till självmord. I nutid har detta svårt att ske, dels kan man begära skilsmässa och det är inte heller tillåtet att hålla någon inspärrad.

I tredje dagens nionde novell berättas det om hur en kvinna, vid namn Gillette är hopplöst kär, och gift i en man som absolut inte vill något med henne att göra. Novellen handlar i kort om hur Gillette läker kungen, som belöning får hon välja vilken man hon vill ur riket. Hon väljer sin barndomskärlek Bertrand. Bertrand avskyr kvinnan och flyr till en annan stad, han säger att han bara tänker komma tillbaka till henne om hon föder hans son och har hans käraste ägodel på fingret, en ring. Detta är ett omöjligt krav tror han, men Gillette lyckas på de mest filuriga sätt uppfylla dessa villkor. Bertrand håller sitt löfte och flyttar ihop med Gillette och de lever lyckliga i resten av sina dagar.

Jag undrar hur deras kärlek ser ut, sista meningen lyder såhär ”älskade henne och hade henne mer kär än något annat i denna värld”. Hur kan man, bara för att ens påtvingade fru har uppfyllt ens dumma villkor bli förälskad i henne? Hur kan man älska någon och leva lycklig i alla dagar bara för att någon har uppfyllt vissa villkor? Det går inte, mannen måste ha en missuppfattning om vad kär...