1500-1700 bondens historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bönderna var den s.k. basen i det feodala systemet, d.v.s. det var deras överskott som försörjde den övre delen, kungar, riddare, hertigar m.m. Bonden befann sig alltså i det lägsta samhällsskiktet och hade väldigt låg status gentemot t.ex. godsherrar och riddare. Det var dock få slavar kvar bland bönderna, utan de som varit slavar var istället livegna. Att vara livegen innebar att bonden hade en egen bit jord och ett eget hem. Dock var han tvungen att arbeta på godsherrens gods när det behövdes, men ett tak för hur många dagar han skulle arbeta där sattes ut i det avtal godsherren bestämde med den livegna. Den livegna bonden fick inte flytta från sin mark, gifta sig eller dylika ting utan godsherrens tillstånd.I Europa odlade bönderna mest råg och vete, men i Sverige dominerade kornet. Jordbruket var primitivt och detta medförde att avkastningen blev mycket låg. För varje sått korn fick bonden högst två tillbaka, då han var tvungen att spara minst hälften till nästa skörd och utöver detta även betala godsägaren blev det inte mycket kvar att leva av. Om det då blev dåliga skördar hade bonden ingen marginal att leva på och svälten var ett faktum. Under den tidiga medeltiden använde bönderna sig av tvåskifte, men man övergick allt eftersom på många håll i Europa till treskifte, samtidigt med detta bytte man även dragdjur och började använda hästar istället för oxar. Denna utveckling skedde dock väldigt långsamt i Sverige, ända in på 1700-talet så var oxar det dominerade dragdjuret på åkrarna. Det var heller inte bara djuren och tekniken som förbättrades, utan redskapen. Samtidigt som hästarna tog över efter oxarna så ersattes årdret, med den tunga hjulplogen

Bondens familj var i de allra flesta fall det vi idag kallar kärnfamilj, d.v.s. man, hustru och barn. Det förekom att t.ex. ett ogift syskon kunde bo med dem, men några storfamiljer var det aldrig tal om. För att få arbetet på bondgården att fungera var det nödvändigt att mannen och kvinnan samarbetade. Kvinnorna skötte i de allra flesta fall även barnuppfostran och kvinnorna var därför en mycket viktig del i familjen, både som försörjare och uppfostrare. Men trots detta var samhället inte särskilt jämställt, mannen bestämde över kvinnan och hade laglig rätt att fysiskt bestraffa henne således hon ej fick några bestående men eller dog. Medellivslängden var mycket kort, endast runt 30 år och ovanligt nog lägre hos kvinnan än hos mannen, vilket ur historiskt synvinkel är mycket ovanligt.

Var man bonde under medeltiden hade man i stort sett ingen chans till utbildning alls, förutom den yrkes utbildning man fick av sina föräldrar på gården. Den mera akademiska utbildningen var endast till för de rika under medeltiden. Detta medförde att det var oerhört ont om läs- och skrivkunniga bönder.

Bönderna hade låg status helt enkelt därför det ansågs vara fult att arbeta under medeltiden. Idag ser fortfarande många människor det som fult att arbeta, även om kanske mycket av det arbetes förakt kanske försvann när Europa industrialiserades och arbetarna bildade fackföreningar och blev politiskt aktiva m.m. Den enskilde bondens liv.I de stora politiska skeendena har författaren bemödat sig om att lyfta fram den enskilde bondens liv och likaså skildrat kvinnans ställning och arbete i bondesamhället. Genom brev och utdrag ur rättsprotokoll träder individer och enskilda öden fram. Detta är således inte någon populariserad och glättad historiebok, vilka tyvärr blivit så vanliga i dag. "Historia" som man inte vet om det är påhitt eller verklighet.

Det finns skrivna källor red...