DAMP och AD/HD

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Har du lagt märke till dem? Barnen som verkar ha myror i byxorna och aldrig kan sitta still, barnen som inte kan koncentrera sig och aldrig klarar av att lyssna? Dessa barn som kallas busfrön, livliga barn, problembarn och bråkmakare som ingen riktigt vet vad man ska ta sig till med.
4 – 5 % av alla barn i Sverige har lätt till måttlig DAMP eller AD/HD när de börjar skolan, alltså ungefär ett barn i varje klass. Det är fler än man tror och det är alltför många som inte vet varför dessa barn beter sig som de gör eller hur man själv ska bete sig för att hjälpa dem.
Det jag vill uppnå med detta arbete är att belysa vad dessa sjukdomar egentligen är och vad man kan göra för att hjälpa och behandla. Anledningen till att jag valt just detta ämne är att min mamma tidigare skrivit om det och intresserar sig mycket för de alternativa behandlingsmetoderna, vilket gjort att också jag börjat fundera på vad allt detta innebär.


Vad är DAMP och AD/HD?
Allt fler barn får idag diagnosen DAMP eller AD/HD, om det beror på att förekomsten ökat eller det faktum att föräldrar, lärare och läkare vet vilka symptom som tyder på att en sådan diagnos bör ställas, är svårt att veta. Några säger att sjukdomarna är ärftliga, andra säger att det är den ostrukturerade tillvaron barnen av idag lever i som får symptomen att blomma ut. Teorierna är många, men vad innebär egentligen dessa sjukdomar som av vissa anses vara våra verkligt stora folkhälsoproblem?


DAMP
Beteckningen DAMP tillkom inte förrän på 1990-talet då en nordisk expertgrupp beslutade sig för att använda den istället för den äldre versionen MBD. MBD betyder Minimal Brain Dysfunction, alltså en mindre funktionsstörning i hjärnan. Detta uttryck ansågs inte korrekt eftersom de barn som fått diagnosen MBD inte kunde bevisas lida av någon hjärnskada. Numera använder man sig alltså av förkortningen DAMP, som står för Deficits in Attention, Motorcontrol and Perception (Dålig funktion i fråga om Aktivitetskontroll, Motorikkontroll och Perception ). Symptom som anses typiska för personer med DAMP är oförmåga att lyssna, dålig koncentrationsförmåga och uthållighet, överaktivitet, sämre motorisk kontroll, tal- och språksvårigheter och perceptionsstörningar. Över hälften av de som har DAMP anses också ha dyslexi och ungefär 80% av barn med DAMP får denna diagnos under de första skolåren.
Redan som mycket litet kan barnet visa splittrade och planlösa lekar och en oförmåga att sitta stilla och t ex rita eller bygga pussel. Ett barn med DAMP är ofta klumpigt, spiller och kan inte äta snyggt och har svårt att klä på sig. Dessa barn har också ofta svårt att lära sig cykla och simma och åka skidor och skridskor.
Enligt svenska undersökningar har 4 - 5 % av alla barn en lättare form av DAMP när de börjar skolan, det skulle innebära ett barn i varje klass. Ungefär 1 % bedöms ha svår DAMP och omkring hälften av dessa har kvar sina problem som vuxna.


AD/HD
Förkortningen AD/HD betyder Attention Deficit / Hyperactivity Disorder (uppmärksamhetsstörning med eller utan hyperaktivitetssyndrom). Detta innebär först och främst svårigheter med att kontrollera sin uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet. Denna diagnos används när barnets främsta svårigheter ligger just i dessa saker och problem med motoriken och perceptionen inte är så svåra. Man kan säga att AD/HD är som DAMP fast utan de motoriska och perceptionella svårigheterna. Flera forskare anger att det under lågstadietiden är 3 - 5 % av barnen som har AD/HD. Anledningen till att men skiljer AD och HD åt med ett snedstreck är det faktum att en person kan lida av uppmärksamhetsstörning utan att för den skull vara hyperaktiv och tvärtom.
AD/HD anses vara ärftligt vilket innebär att flera personer inom samma släkt kan ha liknande problem. Undersökningar visar att ca 80 % av barn med AD/HD har släktingar med svårigheter liknande AD/HD.


Symptom
Vi brukar på vardagligt språk säga att personer med neuropsykiatriska diagnoser har koncentrationssvårigheter. Detta är dock bara en liten del av alla svårigheter dessa personer lider av, men samtidigt är symptomen så vardagliga att det säkert är många som tänker: ”Jag är också väldigt okoncentrerad och tänker mig inte för hela tiden, men jag har väl inte DAMP eller AD/HD?” Och så behöver det inte vara, det är mycket svårt att dra en klar gräns mellan de som ”har” och ”inte har” någon av dessa sjukdomar vilket gör det ännu viktigare att göra en mycket ordentlig diagnosutredning.

AD/HD
Symptomen för en person med AD/HD är:
• Hyperaktivitet (överaktivitet) – barnet har svårt att sitta stilla längre stunder. Vill gärna gunga på stolen, eller plocka med småsaker.
• Hypoaktivitet (underaktivitet) – barn som är hypoaktiva är ofta initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda (flera barn växlar mellan hyper- och hypoaktivitet).
• Uppmärksamhetsstörning – barnet har svårt att rikta uppmärksamheten och hålla kvar den. Det blir lätt stört av saker runtomkring och har svårt att dela uppmärksamheten mellan två saker.
• Sämre impulskontroll – barnet har svårt att kontrollera sina impulser, avbryter ofta andra och handlar utan att tänka efter.
• Dålig planeringsförmåga – barnet har dålig tidskänsla, svårt att passa tider och vet inte om det var igår eller för två veckor sedan något hände.
• Språksvårigheter – barnet pratar mycket (om det har en bra verbal förmåga), skriker ofta istället för att prata i normalt tonläge och har svårt att lyssna och låta andra människor säga sin åsikt.

DAMP
Symptomen för DAMP är de samma som för AD/HD plus:
• Sämre motorik – sämre balans kräver mycket energi och stor uthållighet, något de flesta barn med DAMP inte har. Har barnet låg muskeltonus vid vila kan detta ge problem med trötthet och svårigheter att sitta still. Sämre ögonmotorik kan leda till problem med att läsa och skriva.
• Perceptionsstörningar - innebär att personens förmåga att ta till sig intryck från omgivningen via syn, hörsel, känsel, smak och lukt är störd och har svårt att samordna intrycken till en helhet.


Behandlingsmetoder
Liksom inom tolkningen av vad DAMP och AD/HD egentligen är och vad det beror på finns det meningsskiljaktigheter även i hur behandlingen ska gå till. Det allra vanligaste behandlingssättet ute i världen är med amfetaminmedlet Ritalina, men flera forskare har kommit fram till alternativa behandlingsmetoder med bland annat tillskott av fettsyror och olika rörelseövningar. Bra alternativ tycker vissa, medan flera av de forskare som stödjer amfetaminmetoden tycker att det mesta av detta bara är humbug och ett kommersiellt sätt att utnyttja föräldrar som söker hjälp för sina barn. Istället för att gemensamt samarbeta för det som är viktigt i det hela, barnen, har detta blivit en kamp om vem som vinner föräldrarnas och omvärldens förtroende.


Efalex
Efalex är inget vanligt läkemedel utan ett kosttillskott med essentiella fettsyror (EFA) från jättenattljusolja och tonfiskolja. Genom behandling med Efalex får man ett extra tillskott av DHA (docosahexaensyra), GLA (gammalinolensyra) och AA (arakidonsyra). Dessa tre essentiella fettsyror ingår i bröstmjölk och har enligt nya forskningar stor betydelse för hjärnans utveckling. Dessa fettsyror är bra för cellmembranen/cellväggarna i hjärnan och även för signalsubstanserna i synapserna, det vill säga kopplingen som gör överföringen av impulser mellan de olika nervcellerna möjlig.
Det faktum att bröstmjölken påverkar hjärnans utveckling har amerikanska forskare kommit fram till efter att ha utfört tester på 56 nyfödda barn. De upptäckte att de fettsyror som finns i naturlig bröstmjölk, men inte i bröstmjölksersättning, gjorde att de nyfödda barnen utvecklades snabbare på det mentala planet. Idag är dessa fettsyror tillåtna som tillsatser i bröstmjölksersättning i flera länder. Dock kan man hittills endast visa hur bröstmjölken påverkar barnen den första tiden i livet eftersom barnen ännu inte uppnått skolåldern då en uppföljning ska göras.
Produkten Efalex uppkom tack vare den engelske näringsforskaren Jaqueline Stordys forskning. Hon visste att cellväggarna i ögonens stavar och tappar innehåller många fleromättade fettsyror som är nödvändiga för att synimpulsen ska fungera. Flera av hennes familjemedlemmar har dyslexi och hon gjorde därför en studie där hon lät personer med dyslexi, som har sämre mörkerseende än andra människor, få ett kosttillskott av fettsyrorna DHA och AA. Detta resulterade i att personerna förbättrade sitt mörkerseende nästan till det normala. Detta ledde till att hon upptäckte sambandet mellan dyslexi och betydelsen av essentiella fettsyror i hjärnan. Hon gjorde även en studie som visade att dyslexi är vanligare ju kortare tid man fått bröstmjölk. Jacqueline Stordy och flera andra forskare har visat att för att utvecklingen av syn, hörsel och inlärningsförmåga ska fungera normalt är det viktigt att kroppen får tillräckligt med naturligt fleromättade fettsyror.


Gurkörtsolja
Det är inte bara Jacqueline Stordy som använt sig av fleromättade fettsyror. Neuropsykiatrikern och barnläkare Tore Duvner har efter många års erfarenhet av barn med DAMP och AD/HD börjat behandla dessa barn med gurkörtsolja. Denna olja innehåller fettsyran GLA och utvinns ur gurkörtens frön. Duvner har länge forskat inom detta och kommit fram till att detta tillskott av gurkörtsolja har bra effekt på barn med hyperaktivitetssyndrom. Han sammanfattar sina erfarenheter så här:

>> Om jag sammanfattar min studie (på 40 barn), placebokontrollerad och dubbelblind och min kliniska erfarenhet av sammanlagt 500 barn och ungdomar, kan jag konstatera att drygt en tredjedel av barnen får en mycket positiv effekt på hela sin AD/HD-problematik genom att ta GLA. De blir mindre impulsiva, mindre överaktiva och får bättre koncentrationsförmåga<<

Det kommer hela tiden nya varianter av Efalex och gurkörtsolja med olika innehållsmängd av de olika fettsyrorna. Under de senaste åren har forskare vid Universitet i Oxford och Harvard Medical School i Boston kommit fram till att en ökad mängd EPA (Eikosapentaensyra) i preparaten ger en bättre effekt än med en större mängd DHA, EPA förhindrar bristen av DHA och AA.


Centralstimulerande medel
Den mest använda medicineringen av DAMP och AD/HD är centralstimulerande medel, centralstimulantia, alltså amfetamin. Detta skrivs endast ut på licens av Läkemedelsverket efter att noggrann diagnos ställts. Sverige har dock haft en ganska negativ ställning till denna behandling på grund av oron att detta medel i läkemedelsform kan leda till missbruk senare i livet. Dessutom ser man en fara med att narkotika sprids i Sverige genom denna form av behandling. Jan-Olof Janols, som är ansvarig på neuropsykiatriska utredningscentret vid Akademiska sjukhuset, hävdar dock att det inte finns något som säger att behandling med centralstimulerande medel skapar ett narkotikaberoende. Möjligheterna att få preparatet utskrivet varierar beroende på vart i Sverige man bor eftersom väldigt få kliniker har licens på att skriva ut det, men nu börjar Sverige allt mer följa trenden som redan är ett faktum i USA. Allt fler blir ordinerade en amfetaminbehandling, kanske delvis beroende på framstående forskare, som Christopher Gillberg och deras positiva syn på detta behandlingssätt.


Forskning om reflexer
Under sjuttiotalet kartlade dr Peter Blythe spädbarns reflexer och rörelsemönster. Han upptäckte att vissa svårigheter senare i livet (bl a vissa av symptomen för DAMP och AD/HD) uppstod när dessa reflexer inte integrerats tillräckligt. Detta skapade problem med att kontrollera musklerna och flera reflexer som vi har som spädbarn men som sedan växer bort upptäcktes finnas kvar. Tillsammans med sina kollegor utvecklade då Peter Blythe en metod för att hjälpa barnet, eller den vuxne, med att kontrollera de muskler som styrdes av de kvarvarande reflexerna. Denna metod kallades för Education in Balance och utövas idag på flera ställen i Sverige och övriga världen.
I Danmark gjorde sjukgymnasten Birgitta Holle samma sak och rekommenderade rörelseövningar för att integrera reflexerna och lösa inlärningsproblem.
Det är många som ser detta samband mellan rester av spädbarnsreflexer och problem med motorik, inlärning och annat senare i livet. Med hjälp av denna forskning om reflexernas betydelse finns hjälp att få för många. Det som skiljer denna behandlingsmetod från de andra är det faktum att när du väl nått resultat med reflexträningen kommer det alltid att finnas kvar, precis som det skulle ha gjort om vi lärt oss det från början. Man ger systemet en andra chans.
Kommentarer
Personligen måste jag säga att tanken på att ge ett litet barn amfetamin, om än i mycket små doser, känns väldigt främmande. När man läser om drogen amfetamin står det att det är en ”uppåtdrog” som gör att man blir piggare och mer vaken och alert. Är inte det motsatt effekt mot det man vill uppnå när man behandlar hyperaktiva barn med amfetamin? Förmodligen är anledningen till mina åsikter om detta min okunskap i jämförelse med experterna, men det är ändå dessa tankar som väcks. Jag skulle hellre tro på Jacqueline Stordys och Tore Duvners metoder med fettsyror, eller Peter Blythe och de andra som talar om reflexernas betydelse. Jag håller helt med Tore Duvner när han säger att ”… man kan börja med GLA innan man överväger medicinering med amfetamin eller något liknande. GLA kanske bara hjälper i en tredjedel av fallen, men det är ett mer naturligt behandlingsalternativ. Man ger något som man tror att kroppen har svårt att bilda själv, så det är inget kroppsfrämmande ämne som medicin är.”


Sammanfattning
Antalet barn med diagnoserna DAMP och AD/HD ökar i dagens samhälle. Beror det på den ostrukturerade miljön vi lever i idag eller är det något helt annat? Teorierna är många, frågorna likaså. DAMP står för Deficits in Attention, Motorcontrol and Perception och handlar alltså om Dålig funktion i fråga om Aktivitetskontroll, Motorikkontroll och Perception. AD/HD står för Attention Deficits / Hyperactivity Disorder (uppmärks...