Ett brev till dig som inte känner Sveriges kultur

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ett brev till dig som inte känner min kultur

Välkommen till Sverige! Kulturen hos oss är ganska respektabel, språket kan vara tufft att öva in men det ordnar sig. Vi lever efter att bli självständiga individer i ett mer ökande krävande samhälle där både tekniken och kraven ökar. Vi söker ständigt förändring. Den stora förändringen är att kollektivets makt och normer allt mer förlorar sin betydelse. Livet har, för de flesta, blivit det egna individuella “projektet”. Tidstypiskt är den 9-åriga flicka som i varuhuset vid mammans tillrättavisningar spontant utbrister “Kan inte jag få leva mitt eget liv”. Motivet till förändringen är att Populärkulturen har brett ut sig och i stora delar helt trängt bort den tidigare främst rådande Högkulturen. Denna betydelsefulla förändring påverkar inte bara relationen individ - samhälle utan också relationen mellan individ - individ. Det finns mycket bra i populärkulturen men det negativa är att den i snabb takt tenderar att slå ut alla andra kulturer.


Komplexa situationer skapas. Valet att välja bort allt annat än det varje ungdom ser som intressant är inte problemfritt. Institutionernas värld ger en mängd visuella och känslomässiga signaler vilka är svåra att hantera. En jobbig och frustrerande komplex situation skapas.
Ungdomarna lever i den egna valda tillvaron men har många motiv inom sig. Ett inre reflekterande pågår ständigt, där ungdomarna ser på sig själv som ett subjekt, om tillvaron är den rätta eller skulle
individen vilja vara någon annan.


En utmaning för dagens samhälle är att söka öppna upp ungdomarnas liv vid institutionerna eller genom att skapa mötesplatser. Platser där förståelse ges för att min egen värld inte är alla andra världar. En förståelse vilken kan stimulera till en egen vilja att möta nya visioner och det för individen “obekanta” som efter egen reflektion genom handling kan omsättas i det nya.
Populärkulturen har lett till att klyftan mellan individen och samhället har ökat. Ungdomarna tar med sig den egna avskilda världen in i samhällets institutioner genom mobiltelefoner, SMS, walkman, klädsel etc. Allt som sker utanför denna egna värld betraktas som något onödigt, och det som skett tidigare som något oväsentligt. En paradox är att i en tid där aldrig så många ungdomar studerat har klyftan till institutionerna som skolan och universitetet aldrig varit större. Institutionerna har svårt att förstå situationen och ett antal försök att anpassa sig till situationen har inte lett till mer aktiva ungdomar.






Sammanfattningsvis så tror jag att alla är en...