Recension av röde orm

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Röde orm” boken om vikingar i dess rätta miljö. Kallsinta plundringar och blodiga dueller man mot man. Detta är Frans G. Bengtssons skildring av hur vikingatiden kan ha sett ut. En roman med kärlek och hat, där alla ting kan ta vid.

Röde Orm är en äventyrsroman som utspelar sig under sen vikingatid. Jag är mycket förtjust i äventyrsromaner. Men har aldrig läst några böcker om vikingar förr. Jag kan säga att jag blev mycket positivt överraskad av vad den här boken hade att erbjuda. En otrolig spänning som höll en fast en i ett järngrepp. Det jag gillar med den här sortens böcker är att det händer saker och att det inte alltid blir som man tänkt sig. Man har fått en bild om hur det ska bli men efter ett tag märker man att det går åt ett annat håll. Mycket fascinerande.

Det utspelar sig framför allt i Sverige och de nordiska länderna. Här får man en fin och klar bild hur det såg ut. Jag drar själv paralleller till Vaxholm och Stockholms skärgård. Även fast det utspelar sig i Skåne och Sydsverige så tycker jag att det är lite skärgård över den. När man kommer ned mot Medelhavet har jag svårare att hitta en bra miljö där gestalterna passar in. Men det kan bero på att jag inte har varit nere där så mycket. Så Medelhavsmiljön känns lite främmande i boken.

Boken handlar om Orm Tostesson, en reslig och stor man från Skåne. Han var blek i hyn, hade rött hår och en stubbig näsa. Hans mamma var mycket noga med honom att han inte skulle ut på resor som de andra bröderna. Hon hade inte många söner kvar. Sedan händer det som inte får hända. Orm blir bortrövad när han var på jakt efter sina får. Mannen som tog Orm var hövding Krok och hans besättning. Orm försökte försvara sina får mot inkräktarna men det slutade med att Orm själv blev nedslagen och bortrövad. Han fick arbeta som rorsman utan lön och mot sin vilja. Men det dröjde inte länge fören Orm började trivas på havet och han fick god kontakt med rorkollegan Toke.

Toke är nog den person i boken som sticker ut mest. Han är den person som har flest och olika personligheter. Toke är en fantastisk krigare som både är stor och skicklig. Han vinner många dueller och är mycket fruktad. Han är mycket svag för kvinnor och han hittar en del på sina resor. Men han är väldigt svag för alkohol och när han fått lite mycket öl börjar han lipa för att få uppmärksamhet, och får han den inte kan han döda för den. Det var just detta som drabbade Orm under en lägerkväll. Toke hade fått lite mycket i sig och väckte Orm när han försökte sova. Orm sade ifrån och Toke blev rasande, det blev ett slagsmål men Orm lyckades ta Toke med hela besättningen som publik. I och med att Orm hade slagit Toke fick han stor respekt i gruppen och han fick namnet Röde Orm.

Boken utspelar sig i 1000-talets vikingamiljö där blod och död är en vardag. När boken tar vid får man lära känna en massa människor som man i var och en av dem kan hitta en del av sig själv. Man kan också se sig själv framför sig som en av besättningsmännen eller hövdingen, och hur man själv skulle reagera. Boken frammanar känslor som man inte tror att man har.

Allt efter boken fortskrider, kommer nya personligheter in i bilden, så som juden Salaman som hövding Krok låter ta upp ur vattnet. Orm kom mycket bra överens med Salaman och de blev mycket goda vänner där de pratade runt lägereldarna. Salaman kände till en by i söder som var kristen med ett stort fort med förmögenheter. Salaman hade varit slav i denna by. Krok nappade snabbt på förslaget och de fördes med Salamans hjälp dit. De nådde stora framgångar och Toke den stora krigaren fick med sig hövdingens dotter. Hövdingen blev för övrigt mördad och hans huvud sattes på en påle i byn. Salaman lämnar sedan gruppen efter sin hämnd på hövdingen för att bege sig hemåt. Salaman var en mycket berömd silversmed i Cordova och han hade kontakter med bland annat Kung Almansur som skulle vara den allra mäktigaste mannen som fanns.

Efter det att Salaman hade lämnat dem blev de överfallna av arabiska skepp. Många av männen dog men de överlevande blev slavar. Krok och stora delar av hans besättning överlevde och fick bli roddarslavar. De levde ett tufft liv i flera år med piskrapp som vardag. Om man inte skötte sig fick man känna på piskan. Det var en speciell man so gick runt och slog alla som inte rodde tillräckligt bra. Alla slavar på båten hatade mannen med piskan så att de skulle dräpa honom sade de. Det rätta tillfället kom när skeppen sattes i land och slavarna skulle måla dem. Då lyfte Krok upp piskmannen i luften och slängde ned honom med huvudet före i ett stort kärl med kokande båtolja. Krok blev självklart snabbt dödad efter detta, men han blev en martyr för de andra. Den som nu fick ta över rollen som hövding för gruppen var Orm som hade avancerat mycket och visat stor tapperhet i strid.

Krok var en mycket accepterad och omtyckt hövding med mycket erfarenhet. Han var lite äldre än de andra och hade det inte lika lätt vid årorna, detta gjorde att han fick känna på många rapp med piskan. Jag tror att det var just därför det blev han som hämnades piskmannen, han hade känt så mycket av den piskan så att det föll sig naturligt. Han hade varit med på många långresor innan denna och det är nästan frågan om denna skulle ha blivit den sista.

Orm och Krok blir senare räddade ur slaveriet av Salaman som lyckas få dem att bli livvakter åt Kalifen i Cordova. Men båda två hade hemlängtan och flydde med ett skepp norrut med kristna slavar som roddare. Väl uppe i norr blev Orm och Toke bjudna till Kung Harald på julgille. Något de absolut inte kunde tacka nej till. Under festen utkämpade både Orm och Toke var sin blodig duell där både gick segrande ur dem. Båda blev rejält skadade och under rehabiliteringstiden mötte Orm den vackraste kvinna han sett. Kung Haralds dotter Ylva. De ville gifta sig men Kung Harald hade andra planer. Efter ett par år dog Harald, troligtvis i strid. Ett par år senare åker Orm är på plundringståg i Kung Ethelreds rike. Han hade märkt att turen inte var med honom och bestämde sig för att bli kristen under resan. Väl i London träffar han Biskopen som har tagit hand om Ylva. Orm döptes senare och fick sin Ylva till hustru. Sedan tog han med henne och flyttade till sin hembygd i Skåne.

Det avsnittet i boken jag tyckte allra bäst om var när Orm, Toke och Rapp skulle dräpa alla Åkes tolv män och Orm lurade Åke att ölet hade träsmak. Åke smakade och när han satte bägaren mot munnen sparkade Orm till den så hårt att Åkes käft lossnade. För att sedan komma med komentaren ”Märker du träsmaken?”. Det var både fyndigt och extremt kul att läsa.

Huvudpersonerna är som jag tidigare berättat framför allt Orm och Toke. Dem följer varann nästan hela vägen och de har sina små dispyter på vägen. Dessa två är mycket fint gestaltade och man kan direkt få en bild av hur dom är. Orm med långt rött skägg, krokig näsa och storvuxen. Jag tycker att de är olika varann på ett bra sätt, de kompletterar varandra. Jag tycker att boken var som bäst när Orm var tillsammans med Toke just för att de kompletterade varandra så bra. Bipersonerna så som Krok, Ylva, Rapp, Willibald och Thorkel får man även här en klar bild hur de kan tänkas vara. Men jag skulle vilja ha haft en bättre bild hur Ylva var innan boken slutade, men det kommer jag antagligen att få i den andra delen.

Jag tycker att det var en ot...