APRILHÄXAN

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Aprilhäxan

Skrivet av: Marianne Johansson


Aprilhäxan är utgiven 1997 av bokförlaget Prisma. Bokens författarinna är Maj-Gull Axelsson som är född 1947 i Karlskrona, men uppvuxen i Nässjö.
Maj-Gull Axelssons förmåga att skildra andra människors utanförskap bottnar i att hon själv alltid känt sej utanför.Hon anser att detta är en stor tillgång för en författare. Aprilhäxan skildras de så kallade klassresenärernas liv på ett mycket bra sätt, som gör hela berättelsen trovärdig.

Maj-Gull har även tilldelas litterära priser, såsom Moa Martinson-priset och Jörgen Eriksson pris.

Bokens aprilhäxa heter Desirée. Som handikappat barn på 50-talet, togs hon från sin mamma pga. en cp-skada, och placerades på instution. Hennes mamma tar sig i stället an tre fosterbarn, som bär samma namn som hagasessorna. Christina, Margareta och Birgitta, alla med olika öden. Dessa barn tycks inte veta om att Desirée finns.

Christina är den ”ordentliga” flickan, hon är duktig i skolan, men gillar att skvallra på dom andra, vilket gör att hon inte är speciellt omtyckt bland dom andra barnen. Hennes mamma är mycket känslomässigt störd, och behandlar sin dotter illa som naturligtvis har färgat Christinas uppväxt.

Hon flyttar tillbaka till sin mamma ett tag, men längtar genast tillbaka till ”mamma” Ellen.
Som vuxen lever hon ett ”vanligt” liv, gift och har två barn. Hon jobbar som lärare, vilket också hennes man gör. Hon har det ekonomiskt bra, och kan skaffa sej det hon behöver, materiellt sett. Men tryggheten som gick förlorad som barn, kan hon inte köpa tillbaka.

Margareta kom som hittebarn till Ellen, hon blev som liten lämnad i en källare, och detta har naturligtvis påverkat henne på många sätt Ett av problemen är hennes relationer till män. Hon är ständigt på jakt efter den rätta. I tidig ålder inleder hon ett förhållande med en äldre man och även där påverkas hennes sätt att se relationer på ett negativt sätt.
Gud figurerar mycket i hennes tankar, hon leker med tanken att berätta om sina funderingar för sina kollegor, men väljer att avstå, för att inte betraktas som tokig.

Birgitta, den tredje systern, tillbringade den mesta av sin tid hos mormor och morfar. Där hon är ganska strängt hållen, hennes mamma kommer stundvis och hälsar på, och ger löften om
att Birgitta snart ska få flytta hem igen. Vilket också sker, hon kommer hem till sin mamma och pappa som båda är missbrukare. Hon blir utnyttjad både fysiskt och psykiskt, innan hon blir omhändertagen, och fosterhemsplacerads hos Ellen. Men Birgitta är redan fast i sitt beteende, så hon har svårt att finna sig i alla regler. Och oftast går hon sina egna vägar.Av Birgitta blev det en människa som ingen ville veta av.

Ellen, alla barnens mor. Hon var gift med en man, som avled i cancer, i samma stund som hon föder lilla Desiree. På 50-talet ansåg man att om kroppen var missbildad, så var heller inte insidan komplett. Trots dom svåra beslut som mamma Ellen ställs inför, så lämnar hon bort flickebarnet.

Nu ligger Desirée på ett sjukhem i Vadstena, hon kan varken tala eller gå. Men hon har en speciell förmåga. Hon kan gå in i en annan människas kropp, den förmågan gör att hon får en styrka, som ska kunna avgöra vem, som stal hennes liv.

En dag sänder Desirée systrarna ett varsitt brev, varpå hon tvingar dem alla att gå tillbaka till sitt förflutna, så att smärtan de känt ska återvända. Vilket också sker.
Boken handlar till största del om att Desirée vill veta sanningen om vem som tog hennes plats hos mamma Ellen. Hon vill veta vilken bakgrund hon har och varför det blev som det blev.

Budskapet i denna bok, verkar vara, att för att komma vidare i livet, måste man ha gjort ett avstamp med alla de gamla problemen, för att få en nyorientering. Så länge man sitter fast i det förgångna kan man inte se möjligheterna i framtiden. Alltså att göra upp med sitt förflutna för att kunna ta sig an sin framtid.

Händelserna i boken utspelas endast under ett par dagar, men boken är full av tillbaka blickar. Vi får följa systrarna, bit för bit, fram till vuxen ålder. Mycket berättas av Desirée själv. Stundvis finns även författaren med. En ögonblicksbild om man räknar hela liv. Historien byggs dock upp genom att den berättas både i nutid och dåtid.

Boken har egentligen ingen början eller slut utan man får en inblick i dessa människors liv och öden. Så hur det sedan gick för de inblandande är upp till läsaren att tolka in.
Språket är lättläst, det mesta beskr...