En komikers Uppväxt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En komikers uppväxt

Hur utvecklas Juha, Jenny och Thomas under bokens gång?

Jag tycker att Juha utvecklas positivt. I början så var Juha någon som han absolut inte ville vara. Han drömde inte om att vara den tuffaste. Han nöjde sig med att få vara i de tuffas närhet. Allt Juha vill är att vara som andra. Instinktivt härmar han sådant han uppfattar som rätt. Men det finns en gräns för hur mycket man får offra för att bli det. Juha hade i början bara en riktig kompis hon hette Jenny. Han gillade verkligen att vara med henne, men så fort det kom några av dem coola killarna så fick hon dra där ifrån. Han ville inte att någon skulle se att han gillade att vara med Jenny. Men under bokens gång så tycker jag att han utvecklas. Han hjälpe Thomas att gå hem, och när dem tuffa killarna kom för att spöa Thomas. Så märkte man att Juha verkligen ville hjälpa Thomas men vågade inte. Istället så gick han över till dem tuffa och började slå på Thomas.

I bokens slut så dör Thomas och då börjar Juha tänka lite. Han vill inte vara klassens clown, han vill inte vara med dem tuffa. Han vill vara sig själv. Han vill inte längre skämmas för att han e med Jenny och Thomas. Juha har insett att han aldrig kommer att passa in bland dem andra, utan att han är speciell och det ska han vara stolt över.


Jenny ser jag inte så mycket utveckling hos. Jag tycker inte man får så mycket information om Jenny i boken.
Hon har fåt lära sig att hon kommer två efter dem andra i klassen när det gäller Juha. Jenny och Juha kan endast leka när ingen annan är i närheten, ändå är dem båda bästa kompisar. Hon är osynlig och den enda som uppmärksammar henne är Juha. Jag tror att det är därför som hon bryr sig så mycket om Juha trots att han sviker henne gång på gång.
Jag hoppas att Jenny inser att hon inte kan ha det så här när. Hon måste börja tro på sig själv och säga ifrån.


Thomas är i början ett klassiskt mobb-offer och hans typ framställs nästan likadant i alla böcker och filmer. Han försöker inte få någon bekräftelse av gänget. Jag tror att anledningen är att han vet att han inte ha någon chans.
Men under bokens gång så vågar han prata med andra. Han märker att det inte bara är han som är speciell. Han ser att det finns andra som har det svårt.
Han lär sig känna Juha och Jenny, två individer som har det svårt.
Första steget i Thomas utveckling tror jag är när han ber Juha att följa med honom hem. När dem tuffa kommer märker han att Juha verkligen inte vill slå honom han ser hur jobbigt det är.
Det tror jag endast dem som har upplevt det kan se.
Senare blir han kompis med Juha och Jenny, men kraven var även där att ingen skulle se att dem umgicks.


Alltså jag tror att Juha har utvecklats mest av dem tre. Men alla har gjort viktiga framsteg
Hur skildras miljön i boken?

Miljön i boken står det nästan ingenting om.
Men i början av boken så är det sommar och Juhas pappa försöker att sätta upp ett solur.
Boken utspelar sig i ungefär 10 månader. Från sommar till vår. Under ett helt läsår får man följa Juha och han vänner.
Klassens arbetes miljö är inte så bra. Det finns en mycket stor skillnad mellan all individer. Dem har också en lärare som absolut inte bryr sig om någon av eleverna. Hon vill inte lära ut bara få sin lön. Jag tycker det är mycket viktig att ha lärare som verkligen vill lära ut och trivs med sitt jobb. Om man inte trivs så förstår jag inte varför man jobbar där.
Miljön i Juhas familj är inte så bra. Jag tror föräldrarna bara håller ihop för barnens skull och för att uppfostringen av barnen ska bli bra. Men jag tycker dem har misslyckats på vissa punkter. Som till exempel att Juha slår lilla Marianne så fort hon gör något dumt. Kan det bero på att han själv har blivit slagen som barn eller kan det bero på att han inte kan formulera sig i ord och slår därför istället. Jag förstår inte varför han gör det, nu kommer det här att fortsätta.
Marianne kommer kanske slå sina barn för att hon blev slagen som barn.
Det kommer att fortsätta tills någon har tillräckligt med intelligens att sluta.


Jag tycker att boken är välskriven och ibland rolig, men hela boken har ett dystert och sorgligt skimmer över sig. Den är ganska djup men själva huvudberättelsen är skriven på ett ganska enkelt och rättfram sätt. Brevdelen är mer svårläst och jag var tvungen att läsa om delar av boken för att förstå innebörden.
Handlingen var bra för den handlar om en förort, vilken som helst i princip, vars miljö nästan alla kan känna igen sig i eller åtminstone veta hur det är.
Miljön är med andra ord inte allt för främmande.
Upplägget med två berättelser som det skiftas emellan är intressant för man förstår inte direkt vad brevdelen har för samband med den andra delen så man blir intresserad och vill läsa vidare.

Men jag tycker att den är för dyster och allvarlig. När jag läser böcker vill jag få en rolig och spännande upplevelse inte en tråkig och ledsam. Den här boken slutar olyckligt och jag tänkte när jag såg att den var slut.
Va, får inte Thomas upprättelse?
Vågar inte Juha stå upp mot det tuffa gänget?
Lär sig inte Stefan något av Thomas självmord?
Dog Thomas förgäves?
Först tycker jag att slutet var dåligt.
Men efter att ha tänk efter och verkligen funderat på slutet, så inser jag meningen med att boken slutar som den gör. Utan det slutet skulle boken förlora mycket av sin innebörd.
Så här i efterhand så tycker jag att boken faktiskt var roligare än vad jag trodde och slutet var sorgligt men bra.


En komikers uppväxt jämfört med Ondskan

Jag har läst boken en komikers uppväxt och ska jämföra den med filmen Ondskan.

Ondskan: Ondskan handlar om en pojke som heter Erik Ponti.
Efter mycket bråk och strul i skolan i gänget där Erik är ledaren, blir Erik relegerad. Hans mor inser snabbt att hon måste ingripa och säljer en av de värdefulla tavlorna som hänger hemma på väggen och låter Erik börja på en välomtalad internatskola, Stjärnsberg

Pojken är våldsbenägen tack vare hård bakgrund, med mycket misshandel från sin far. Erik vill dock inte utöva våld själv men känner sig tvungen för han inte vet något annat sätt att bete sig på, på grund av sitt tidigare liv. Han finner på den nya skolan sin första riktiga vän, men tillvaron är ändå förskräcklig.

Under resan till Stjärnsberg bestämmer sig Erik för att han har slagits för sista gången och nu kan han börja på nytt, ingen behöver veta vem han egentligen är och vad han gått igenom.
Dock går inte allt enligt planerna, på skolan råder något som kallas ”kamratuppfostran” vilket i princip innebär att de äldre eleverna har rätt att beordra de yngre på skolan att göra diverse saker, städa rum, springa ärenden, putsa skor. Och då de inte lyder skickas de till rådet och straffas på de mest förnedrande och plågsamma vis.

Erik, som inte kan acceptera denna kamratuppfostran, med dess regler och lagar, diskuterar ofta och länge detta med sin rumskamrat och senare bästa vän Pierre. Tillsammans bollar de problemen fram och tillbaka, försöker hitta kryphål i reglerna, och kämpar tillsammans i kampen mot kamratuppfostran, mot pennalism, mot ondskan.


Jag tror att det finns mycket likheter mellan ondskan och En komikers uppväxt. Men det finns också en del skillnader.

Både Erik och Juha har det svårt. Erik blir slagen av sin styv pappa varje dag. Juha lider av dåligt samvete varje dag. Om Juha blir slagen står det ingenting om i boken, men det måste vara någonting fel på honom eftersom han slår sin lilla syster.
Både Erik och Juha ångrar sig för vad dem tidigare gjort.

Jag kan inte hitta så många likheter mellan Erik och Juha, men det finns en hel del olikheter.

Juha bor i en familj med en finsk mamma och en svensk pappa. I Eriks familj så är båda föräldrarna svenska. Juhas familj består av mamma, pappa, Juha och hans lilla syster. Erik har inga syskon och han bor med hans mamma och styv far.
Juhas föräldrar tycker jag verkar som ganska schyssta föräldrar men samtidigt ganska griniga. I Eriks familj så har han en väldigt snäll mamma som verkligen bryr sig om honom. Men han har också en idiotisk styv far som slår honom och hans mamma.

I Juhas liv så nöjer han sig vid att vara med dem tuffa, han vill va bland dem coola. Erik däremot är den tuffa killen som slåss och tjuvröker. Men efter att ha blivit relegerad från sin skola så vill han inte vara den tuffa igen, han vill vara bland dem andra.
Juha ville vara med dem tuffa så mycket att han slog sin vän och struntade i den allra bästa vän han någonsin haft.

Erik hade inte haft några riktiga vänner innan Stjärnsberg, bara ett gäng killar som hängde med han för han var tuff.

Ju...