Den Gamle Och Havet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titel: Den gamle och havet
Författare: Ernest Hemingway
Förlag: Bonniers
Antal Sidor: 104

Boken Den gamle och havet är skriven av den amerikanske författaren Ernest Hemingway och kom ut år 1952. Det var den sista bok som han själv gav ut. Hans kändaste verk är Klock-an klämtar för dig, Den gamle och havet och Farväl till vapnen och ansågs av många som världens största moderna författare. Han fick Nobelpriset i litteratur år 1954 men kom aldrig själv till Sverige och hämtade det.
Ernest Hemingway föddes den 21 juli 1899 i staden Oak Park i USA. Han var en författare och journalist som reste runt mycket och levde på många olika platser i världen. Han bodde i blad annat Florida, Paris och Kuba och ägnade stor del av sin fritid till jakt och fiske. Han uppskattade även god mat och dryck vilket ledde till ett alkoholmissbruk. Alkoholen ledde senare till större paranoia och depression under sin sista tid i livet. Författaren Ernest Hemingway begick självmord den 2 juli 1961 genom att skjuta sig själv i huvudet.

Boken Den gamle och havet utspelar sig utanför Kubas kust en sen sommar i september. Den gamle friskaren Santiago, fiskar varje dag ute i golfströmmen men har inte på åttiofyra dagar fått någon fisk. Han hade i början en pojke med sig men efter fyrtio dagar utan fisk hade poj-kens föräldrar sagt att den gamle nu definitivt var salao och det var den värsta otur som fanns.
På den åttiofemte dagen får Santiago napp. Fisken nere i det mörka havet börjar dra båten och den gamle allt längre från kusten. Några timmar efter, drar fortfarande fisken båten lika starkt som när han fick napp och Santiago börjar undra hur stor fisken egentligen är. Den gamle ber fisken att hoppa upp ur havet och visa sig så att han kan se vem det är han möter men inget händer förens efter en hel natt. Fisklinan som varit spänd hela resan blir allt lösare och han vet att fisken nu snart ska hoppa.
Det är en svärdfisk som är större än båten och vackrare än något han tidigare sett. Det är en varelse som ingen tidigare har skådat. Den gamles vilja att fånga och övervinna svärdfisken är mycket stor och han gör verkligen allt för att besegra den.
Efter flera dar ute i solen och utan sömn börjar han fundera om han någonsin kommer fånga fisken i sitt tillstånd. Reven hade skärt in i händerna på honom och han var hela tiden tvungen att ha ena handen i vattnet. Han är en gammal man vars krafter inte är lika starka som dem var en gång i tiden.
Kommer Santiago någonsin få upp fisken eller ska han dö ute i Karibien i sin lilla båt?

Jag tror bokens budskap är att man kan klara allt bara man vill. Människans oövervinneliga kraft att stå emot de makter som hotar henne. Jag tror författaren vill visa att man aldrig ska ge upp och sluta tro på det man vill uppnå. Santiago vet att fisken kan dra sönder reven men han gör allt för att överlista den med sin intelligens och erfarenhet.
Boken symboliserar också kampen med livet, kampen att överleva och gå vidare. Det läser man om i boken när den gamle är som svagast. Hans händer är helt uppskurna av linan och hans huvud är oklart, han håller på att tuppa av när som helst, men det gör han inte. I stället tvingar han i sig maten och det sista vattnet han har kvar för att ta sig i land med sin fisk. Ha-jarna som senare kommer in i berättelsen tror jag symboliserar döden. Döden som alltid kommer ikapp en. Santiago har kämpat för sin fisk med sitt liv och när hajarna sen kommer gör han allt för att hindra den att hinna ikapp. Han vet att det kommer komma fler hajar men han gör allt för at hindra dem. Varenda redskap på båten använder han för att inte tillåta dem ta fisken ifrån honom. ”Det är som om de äter på mig” säger han till sig själv ensam i natten.
Det finns också de som tror att boken kanske speglar Hemingways eget liv. Att fiskaren är Hemingway och att fisken symboliserar hans kamp med sitt eget liv. Han kanske är svärdfis-ken som senare ger upp. Han tog ju sitt eget liv. Men jag tror han såg sig själv som fiskaren som kämpade för att få sin vilja fram. Men döden kom som alltid ikapp och i den här berättel-sen var det hajarna.
Att den gamle mannen senare efter att ha förlorat kampen med hajarna går hem och lägger sig och drömmer om lejon, det tror jag reflekterar då Hemingway var ung och jagade lejon. Han längtade nog tillbaka dit, till sina unga dar fyllda av jakt och fiske.

Fiskaren Santiago är en gammal man som har haft sina stora dar inom fisket men oturen har vänt det hela och han har varit utan fisk i åttiofyra dar. Hemingway beskriver honom som mager och avtärd med djupa rynkor i nacken. Han är fattig och verkar inte ha några vänner förutom pojken Manolin. Den gamle lärde honom fiska. Manolin älskar den gamle väldigt mycket trots att alla säger att man ska hålla sig borta från honom för att han har stor otur.

Pojken Manolin besöker den gamle varje dag och hjälper honom att ta in och ut allting i bå-ten. Han visar stor kärlek till den gamle genom att ha stort förtroende för honom. Den gamle pratar om honom ofta när han är ute till havs med den stora svärdfisken. Både pojken och Santiago älskar baseball och det finns inget bättre än när den gamle berättar om de stora base-ballspelarna för Manolin.

Miljön ute till havs beskrivs som allt annat i boken väldigt tydlig. Jag tror det var en av He-mingways starkaste sidor faktiskt. Han beskriver havet mörkblått men ljuset skärandes genom det. Flygfiskarna som hoppar upp ur vattnet skvättandes och delfinerna han stöter på. Den starka solen som bränner honom i nacken och får hans sår att torka. Han beskriver fiskarna oerhört noga också genom att berätta exakt hur de ser ut uppe på huvudet, underifrån och hu de rör sig.

En stund som man väntar på i boken är när fisken ska hoppa upp ur vattnet och visa sig för första gången, så jag tänkte jag skulle dela med mig det genom att citera.

”- han är på oppväg.
Reven höjde sig långsamt och säkert och så svällde havsytan upp framför båten och fisken kom ut. Han kom utan uppehåll och vatten rann utefter sidorna på honom. Han var blank i solen och huvud och rygg var mörkröda och strimmorna längst sidorna var breda och lätt lavendelfärgade i solen. Hans svärd var långt som ett baseballträ och smalnade av sig som en värja och han höjde sig ur vattnet i hela sin längd och gick ner i det igen som en dykarfågel och den gamle såg stjärtens stora lieblad försvinna och reven började löpa ut”

Jag själv tycker att boken är ett mästerverk. Det är en vacker och sorlig roman som håller högsta klass. Beskrivningarna i boken är väldigt bra och man känner stort medlidande med de...