Dagbok skriven av min morfar från andra världskrigets mobilisering

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Minnen från mobiliseringstiden vid I19 Boden, skrivna av Edvin Larsson

Boden den 8/2 1940
Wpl 417 Larsson.
Har varit till tandläkaren idag och tagit avtryck av tänder.
Boden den 8/2 1940
Edvin Larsson

Boden den 9/2 1940
Vpl 417 Larsson
Sitter för närvarande på mässen och dricker kaffe och röker en pipa, sen skall vi på 3 komp. Och anmäla oss som kuskar 7 stycken, en Larsson till och undertecknad skall köra åt Granatkastarna.
Edvin Larsson

Boden den 9/2 1940 kl. 13. 00
Varit på stan och druckit en kopp kaffe. En grabb till och jag.
Edvin Larsson

Kl. 16.00
417 Larsson har nu varit till tandläkaren igen, får se om jag får tänderna tills tisdag om vi får någon tjänstledighet.

Boden den 10/2 1940 kl 6.30
Vpl 417 Larsson har nu stigit upp, varit och gjort morgontoaletten. Det är afton nu. Idag har vi vait på bataljövning, ingen permis till helgen. Vi har stallvakt, 609 Karlsson och undertecknad.
Edvin Larsson

Lördagskvällen den 10/2 1940

417 Larsson sitter nu på dagrummet och tänker på litet utav varje. Tankarna går vida, de äro för närvarande hos de kära därhemma. Om man kunde och vågade att sända en hälsning.
Edvin Larsson

Boden den 11/2 1940, kl 4 på mårgonen.
Ja nu har vi börjat mårgonpasset 609 Karlsson och undertecknad. Inget vidare av vikt passerat. Kvällspasset hade vi besök av daglöjtnanten.
Edvin Larsson

Boden den 11/2 1940
Söndagen har nu äntligen nått sitt slut, det har ju varit rätt trist, men det är ju inget att göra åt den saken. Man måste ta dagen som den kommer och natten som den blir.
Edvin Larsson

Boden 13/2 1940
Sitter här på lecktare och väntar på order angående skogsarbetarnas hempermittering. Tjänstledigheten blev indragen, så nu är det sista hoppet som är bland det som få åka hem liten- timmerhuggare. Klockan är nu 12.15, klockan 14.00 skall jag till tandläkaren för fjärde gången, så inte gå det fort precis. Men det är många som saknar matsalsmöbel så det är mycket att göra förstås, snart är det dagsnyheter, får väl höra många ryssar som gått i stöpet, för det finska stalet.
Edvin Larsson.

Boden den 13/2 1940
Leonard Isaksson från Svartlå har nu gått såva middag. Vi har varit till stallet och sopat och gjort snyggt utanför dess portar. Inget vidare hitils
Edvin Larsson.

Boden 18/2 1940
Wpl 417 Larsson
” 609 Karlsson
Sitter nu och röker en sigarett. Har varit hem till våra kära. Då kan var och en tänka sig till hur det känns att sitta här vakt i nya stallet vid I.19. har gjort halva passet
Edvin Larsson.

Boden 22/2 1940 klockan snart 24.00
609 Karlson och undertecknad är nu i stallet igen. Hade nestan trott att det var sista passet vi gjorde om söndagen, men inte det, vi hade ju trott att vi skulle få fara hem och hugga timmer, men förgäves.
Edvin Larsson.

Boden den 28/2 1940
Ja idag fyller man år, ingen särskild uppvaktning. Hade man varit hemma hos mor, nog tänker jag, det skulle blitt en tårta på trettiotreårsdagen, slut för dagen.
Edvin Larsson.

Söndag den 10 mars 1940
Sitter nu i slafen. Det lider mot afton och denna dagen har snart nått sitt slut, ja många och långa dagar får man uppleva här som kronans kavaljer, hoppas på att det snart blir slut på det hela. Denna dagen har varit en lång dag men guse låv, nu är den slut, jag har skrivit två brev idag, ett till min fru och ett till min syster Klara. Ja nu skall jag ordna en del saker i skåpen, sen skall jag gå såva.
Boden dn 10-3-1940 Edvin Larsson.

Boden 10-3-1940
Har gått igenom en del anteckningar i min lilla bok kom just över dagen vi skulle få tjänstledigt och utlåvade dagen den 13 februari, idag den 10 mars och ingen tjänstledighet nnu, så nog får man hoppas och vänta, jag kommer nog att antäckna dagen när den börjar och när den slutar slut för idag.
Boden 10 mars 1940 Edvin Larsson.

Boden den 10-3-1940
Ja du lilla Elsa.

Om man hade varit hemma hos dig ikväll, det skulle vara roligt veta va du gör just nu och var du har dina tankar, jag har skrivit till dej idag, god natt, sov gott
Edvin Larsson.


Boden den 12 mars 1940
I mårgon skall vi till Bredåker.
Edvin Larsson.

Bredåker den 13 mars 1940 kl 19.15
Sitter nu här alldeles ensam som eldvakt, alla man är ute på byn. Inge vidare.
Edvin Larsson.

Västbo den 17-3-1940
Ja nu är man hemma på semester den enda semester man har haft i hela sitt liv, sen hoppas man ju på få slippa u i april någon gång. Inget vidare, har börjat med vedhuggning för husbehov.
Edvin Larsson.

Västbolandet den 30 mars 1940
Ja man sitter i den lilla stugan och det är kväll nu och jag går strax till vila. Långsamt när Edvin är i Boden. Få vara ensam om kvällen. Har just varit ner till Nanna, medan hon varit till Bfs(Bodträskfors). Roligt medan Edvin hade tjänstledigt.
Gonatt Elsa.

Söndag 2 april 1940
Sitter här nu vid rixgränsen. Det känns kyligt. Skåttlossning hörs på sirka 1 kilometers avstånd. Vi ha åkt tåg hit i hästfinkor. Färden hit tog 15 timmar. Ja det är söndag idag, men ingen ro och rast för oss, ingenting av vikt, men ett måste jag säga, att nu är man inte säker om man lever nästa timma. De hjärtligaste hälsningar till min hustru och min dotter.
Edvin Larsson.

Rixgränsen 24 april 1940
I dag är det onsdag, fortfarande dåligt väder. Ja den som hade varit hemma hos gumman och fått en kopp kaffe. Det var gröna ärter och sill till frukost och det kan jag ej med, så man känner sig rätt hungrig nu.
Edvin Larsson.

Rixgränsen den 27-4-1940
En härlig vårmorgon här i fjällena. Kl är nu fyra på mårgonen, har nu avgått passet, det blir dåligt med såva. Nu skall man opp kl 6 igen, vi ska idag lämna gränsen och draga oss tillbaka några kilometer, ja ingenting av vikt har inträffat, vi har under nattens timmar stått och stirrat på varandra, tyskarna från sitt håll och vi svenska män från från våran front.
Inga vidare nyheter denna gång, men nog är det härligt här uppe, när det är vackert väder, men det är ju inget vidare att ligga här och vänta på att elden ska släppa loss på andra sidan gränsen, nog hade det varit trevligare om man hade haft gumman med sig och fått fara ut och kampa. Slutar nu för denna gång, går nu till vila.
Edvin Larsson.

Rixgränsen den 27-4-1940
Ja vi äro nu färdiga för avmars, jag sitter här ute vid stabstrossen som vakt och jäser i solen. Ja det är skönt här ute i guds fria natur. Men det har varit snöstorm hör förut, men då är det i stället nästan det otrevligaste man kan tänka sig till. Ja du som gå därhemma, undrar just vad du är sysselsatt med en sån här dag, det skulle vara roligt höra något från dig har nu ej varit hemma på tre veckor och inte hört något från min unga brud på fjorton dagar. Det är lördag idag, förr när det var lördag gick man som i stämning och väntade om man skulle få någon permis. Men nu är man så långt från hemmet och de kära därhemma så man får inte ens tänka på resa hem på någon söndagspermis, om än någon sådan skulle beviljas, nu är det ju för långt och till det andra så är man för ekonomiskt tryckt, att tänka på resa så långt. Resan börja väl röra sig om en 35 á 40 kronor. Ja nu kommer väl snart relsbussar och för oss till nästa förläggning, det ska nästan bli intressant att se hur där ser ut, man går sig ju alltid de värsta föreställningar man kan tänka sig till, slutar så för denna gång, en hälsning sänder med vinden hem till hustru och barn, även far och mor, syster och broder.
Edvin Larsson.

Söndagen den 28 April 1940
Jag måste här i min lilla block-notes skriva några rader om livet i fällt. Vi ligga här några svenska soldater strax intill gränsen. Beväpnade till tänderna. Vi ligga i en Banvaktsstuga i ett kök 16 man. Köket är mindre än rummet hemma i lillstugan. Och då tycker man at där är trångt och besvärligt, när man skall byta om kläder och så vidare, men här 16 man får man låv att klara av allting, ombyte av kläder, torkning, materialvård, skosmörjning o.s.v. ja nog är det besvärligt, men allting måste gå. Men nog ska det bliva en trevnad om man någon gång få fara hem till sin lilla rara mor som nu går därhemma och har trist. Jag ligger nu ute på mage och skriver dessa rader, jag hör den ensa smällen för och den andra efter, troligen, sannolikt kanonskott stor bombardemang och flygmaskinsurr. I går kretsade ett bombplan på svenskt område ja vem kunde tro, sist man var hem att man så fort skulle liga här, men man vet ju ingenting här i värden, och om allt det onda som rasar.

Jag tänker varje gång jag hör kanondunder, nog är det månget människoliv som nu går till förgängelsen och många kvinnor och barn som mist sina hem och sina män. Tänk- vilken tillvaro, många som bliva invalider, många sårade, som få känna hungers och köldens död många sorgens tårar som den dag i dag är skola strömma ner för mångens kinder. Och mången bön som sändes upp till vår gud som har makten i sin hand och gör sig den frågan: hur länge skall du dröja innan du gör slut på denna nöd och detta elände. Har ju nu dragit oss från oss och frigör oss från våra plågoandar och tag ifrån oss de plågade som är lagt på våra skuldror. Låt inte denna Förbannelse drabba vårt land, som nu drabbat så många andra länder.
Skriven den 28-4-1940
Edvin Larsson.

Wassejari den 30 april 1940

Klockan är nu 14.30 inatt har man gått vakt. Ingenting av vikt passerat. Men idag vid 10-tiden gavs flyglarm, et tyskt plan flög in på svenskt område, vi öppnade eld med sprutorna, men det såg inte ut att ha någon betydelse, ja det är konstigt att det ej finns några luftvärns-kanoner hade vi haft det hade tyskarna förlorat ett plan, nu är jag ute och avlyssnar den ena salvan för och den andra efter, någonstans i Norge.
Edvin Larsson.

Onsdagen den 1 maj 1940
Står nu här vid vårt kulsprutevärn på vakt, färdig för eldgivning om något fientligt skulle visa sig. Ett bombplan har varit uppe någonstans i Norge, måste avbryta, hör motorsurr igen, kikarn till ögat för spaning. Få se om något inträffar. Ingenting av vikt på den sidan gränsen inträffat. Men på den andra sidan rasar nog Krigets förödelse. Ett plan varit uppe, därefter 5 kraftiga salvor, troligtvis bombardemang. jA nog har man ju ett ovanligt första maj firande, men det kunde ju ha varit värre, man får ju vara glad så änge man bara behöver höra motorsurroch bombardemang. Man får ta allt som en prövning. Hända vad som hända må, får man hoppas på det bästa. Ett strålande väder är det här idag roligt om man hade varit hemma hos mor, ja får se när den dagen kommer, det kommer att bliva en dag som aldrig skall utplånas ur mitt minne.
Hälsningar hem Edvin Larsson.

Torsdag den 2 maj 1940 kl 21.00
Jag har i kväll skrivit hem till min hustru har ej vågat omtala att jag sitter här och lyssnar till kanondunder och kreverande bomber här någonstans på andra sidan bergen.
Edvin Larsson.

Lördag den 4 maj
Står som vanligt på vakt, våran chef har nyss varit och inspekterat vakten, allting på sin plats, ja det är lördag idag tänk ändå om man hade varit hemma hos á mor, Fyra veckor sen sist. En hälsning med vinden hem, o vad jag längtar hem, kära hem.
Edvin Larsson.

Söndagen den 5 maj 1940
Natten har varit orolig. Flygplan har varit i verksamhet hela natten. Nu är klockan 12 slagen, allt är tyst och stilla, ett strålande väder, solen steker på våra kinder vi håller p se ut som negrer härligt ligga och solbada här ute i guds fria natur. Om man hade haft en annan uppgift än att ligga och vänta på att Elden skall släppa lös. Jag sitter och funderar på när allt detta skall sluta.
Edvin Larsson

5 maj 1940
Timmarna skrida långsamt fram trots det härliga vädret och vårens bortgående här i fjllen, så i längden är det inget vidare hade man varit hemma idag, vilken skillnad men det är ingen idé att tänka på hemmet, man oroar sig bara själv, det är bäst att lägga bort allt vad mänsklighet och leva som en vilde, här inget kaffe, man får tag i att köpa. Jag är nu så kaffesjuk, som man brukar säga, det här det är tålamodsprövande.
Edvin Larsson

Tisdagen den 7 maj 1940
I dag har vi varit ut och ”dragit pulkorna, arbetsam dag”. Nu inatt på vakt. Sitter nu här utanför tältet och skriver dessa rader min vaktkamrat 33 Larsson går här och lyssnar och spejar åt alla håll och kanter. Själv har jag ju geväret klart för avfyrning om någon obehörig skulle komma krypande fram här mellan klipporna. Idag på mårgonen flög två tyska plan rakt över våran förläggning. Ja nu ska jag sluta för denna gång., skall skriva några rader till gamla mor. Hälsningar i mängd som sändes hem till dig min älskade. Om vinden förmår att frambära dem till dig.
Edvin Larsson

Onsdag den 8 maj 1940
Natten har varit lugn. En ny dag igen. Eliasson och undertecknad håller fortfarande postering vid våra Kulsprutevärn. De övriga skall idag till Lapplandia och hälsa på Överste Ramström. Ja det här värkar i alla fall ganska meningslöst, inga luftvärnskanoner har vi här. Här flyga tyska plan härs och tvärs som man ibland brukar uttrycka sig. Nu har man varit här i två och en halv vecka, det har varit långa veckor, få se om vi få någon avläsning. Det blir dåligt med någon vila häruppe, vi har ju bara vakter ute för att avvakta den Svenska Neutraliteten heter det. En del övningar har vi ju som äro rätt krävande här uppe i fjällena. Det är hårt fara och klättra med skidor på och draga fullastade pulkor. Vi var igår ut på en övning på tid, vi var enda fram mot norska gränsen, kanske vi voro in på Norskt område. Det är nog inte så många utav våra chefer som har riktigt reda på gränsen. Om söndagsmorgon vid niotiden fingo vi ett tyskt spaningsplan och av Major, vackert eller hur!

Han hade ju kommit direkt från Tyskland, skulle med en del viktiga order till ett ställe under benämn ing, ja det har jag glömt, men det påstods att han hade bara cirka en mil kvar till den sina. Han misstog sig. Han singnalerade och posteringen vinkade, och han trodde att han var framme, men bedragen, när han då såg sitt misstag gjorde han ett sista försök till flykt, startade motorn på nytt. Men på vaktens stopptecken och med knallpåken klar åtlyddes stopptecknet, ja så går det till i krig, en vet aldrig var han hamnar om det är vän eller fiende han träffar å. Men inget ont blev den tyske officeren behandlat. Avväpnat förståss. Han hade örovning och karbin, skidor, Kamera utav förstklassig kvalitet, en del filmer voro ju tagna.

Men det får man ju aldrig någon vetskap om vad han hade filmat. Kosen den verkade undermålig, den bestod mest av en korvbit och en limpa, den var så hård så den var nog ganska omöjlig att förtära utan att läggas i vatten först. Brännvin fanns det även en liter. Flygplanet lär ska vara nu i Abisko. Flygaren ska finnas någonstans i någon liten by, där han inte ska väcka uppror. Det är ju vad våran chef berättade härom dan, så det får man ju tro om man vill och låta bli om man vill. Ja så var den sagan all, återkommer i mårgon om någonting inträffat.

En fullastat pulka står i vikt mellan fyra och femhundra kilo. Då kan ju läsaren eller åhöraren av det citat själv göra sig en föreställning om dragning av en sådan last här i fjällen i vårslasket.

Torsdagen den 9 maj 1940
Sju bombplan har idag varit synliga på andra sidan gränsen. Kanondunder och bombardemang har nått våra öron, ruskigt. Snart strå pingsthelgen för dörren, men det märker man inte mycket.
Edvin Larsson

Lördagen den 11 maj 1940
I dag pingst lördag, ja den som hade varit hemma, men det är nog ingen idé att tänka på någon hemresa, det är bara att oroa sej själv, få se om man får något brev idag från sin älskade ”tjohalia”.
Edvin Larsson

Rixgränsen den 11 maj 1940
Återigen vid gränsen. Lapplandia hotell. Vi äro är nu 5 stycken vi ha kommit hit nu idag pingstlördag, ja du som går därhemma och väntar på mig, du skulle tycka synd om oss soldater som ska tillbringa pingsthelgen här, vi ska ligga på golvet, de timmar vi ska vila, golvet svart som sot, madrasserna likadan och trasiga, vi ha nu sopat bort det värsta skräpet från golvet, men det är ju ändå långsamt veta att det är pingst och vara så långt från Hemmet och de kära därhemma. Vi äro här för att bevaka flyganfall eller rättare sagt Neuralitetsvakt, om det har någon betydelse, vi har en såkallade b.v sprita som vi ksa sköta om, en av kamraterna har redan påbörjat vakten. Ska själv ut kl 22.00. Förläggningen för övrigt är rät skaplig,det är oppepå, klosett, duschanordning och tvättrum, jag har varit upp och duschat, härligt. Har ej fått tvätta sej ordentligt sen man lämnade Boden. Nog hade det varit trevligt vara hemma hos gumman i kväll så man hade fått sej en smaklig måltid och kaffe med dopp. Vi har nu fått kvällsvarden 17.30. Den bestod av ärtsoppa, den var som en gröt, en fläskbit, den var så salt så den borde ju ha lagt i vatten en timma före den skulle förtäras och då får man leva på det tills i morgon vid elva tiden. Det finns ju på Hotellet att köpa sig litet mat extra, men då borde man ju vara kapitalist, ett glas mjölk kostar 25 öre.
Slutar så för i kväll, skall nu prova den bädd som väntar på soldaten 417 Larsson återkommer imårgon. Pingstdagen den 12 maj 1940.
Natten har varit lugn, dåligt väder, snöat hela natten, jag har nu skrivit till min lilla rara gumma några rader, sen skal jag ut på vakt igen vid lv, sen ska jag skriva några rader till min systerdotter(Gunhild)

Abisko den 22 maj 1940
Har i kväll varit in till Abisko och köpt litet mat härligt med litet smörgåsmat man håller på att tröttna på gröt och sur mjölk.
Edvin Larsson

Abisko den 24 maj 1940
Har i kväll skrivit hem till lilla gumman. Tystnad råder i förläggningen, blott ett svagt knarr uppepå, rättare sagt en trappa opp.
Edvin Larsson

Abisko den 25 maj 1940
Har i kväll varit ner till Abisko och druckit kaffe.
Edvin Larsson

Söndag den 9 juni 1940
Sitter ute i guds fria natur och lyssnar till bäckens brus och ser på de branta klippor som vattnet under årens lopp forsat sig väg igenom.
Edvin Larsson


Abisko den 14 juni
Har nu avslutat dagen med ett litet bad i de strida och kalla fjällvattnet. Sitter nu ute och ser hur solen lyser på den med snö belagda fjälltopparna.
Edvin Larsson

Abisko den 15 juni 1940
Kvällens timmar skrida. Det lider mot afton och denna dagen har snart nått sitt slut. Det är snat Midsommar, ja vem kunde ro att man skulle fira Midsommar ute i fält. En del av kamraterna ha farit hem på tjänstledighet. Men det vader ej allomgivet. Det känns trist veta att man ej får fara hem till mor, när det är helg. Och man har hela sen man kom hit gått och hoppats på att få resa hem till helgen. Men det är ej första gången man blivit besviken. Ödet är grymt och tillvaron hård för Neutralitetsvakten Edvin.

Abisko den 21 juni 1940
En drunkninsolycka inträffade i Torneåträsk fredagen den 21 juni 1940 klockan 10.45 de värnpliktiga vilka vore sysselsatta med att montera mål för dagens fältskjutning det var ganska hård storm, båten kantrade. Två kunde räddas men den tredje fick sitt sista viloläge.
Edvin Larsson

Abisko den 23 juni 1940
Midsommarafton den 23 juni 1940 firar man nu ute i fält. Och i tält, ja nog känns det långsamt ligga här när det är högsommar. Vi var igår och fick en insprutning så man har då för det mesta bara legat sen igår kväll. Nu har man rest på sig, men man känner sig ganska svag ännu. De övriga grabbarna ha gått ut ett slag för att bese den härliga naturen här uppe i fjällena, men jag orkade inte gå med och till det andra har man ju nu varit här över två månader, så man längtar hem till den härliga barrskogsdoften därhemma och till de gröna ängarna. Slutar för i kväll, skall skriva några rader hem.
Edvin Larsson

Västbolandet den 30 juni 1940
Ja efter länge och trist bortavaro. Äntligen hemma i lillstugan, härligt få ta igen sig och känna sig en smula fri, det är ovanligt när man skall äta, när man är van vid kokkärl. Det är första dagen, och den har försvunnit så man vet knappt vart den tagit vägen, slutar så för denna gång.

Västbo den 18 juli 1940
Kom just över boken här när jag höll på med en del papper. Då såg jag den sista sidan av mitt skriveri, den 18 mars var jag hemma på tjänstledigt och väntade mycket sedan då. Nu är jag hemma på tjänstledighet men ännu har vi ej fått lämna lumpen inn. I mårgon reser jag igen om det blir som orderna gick ut på, förän vi for hem, så blir bara 10 dagar nu så länge.
Västbo den 18 juli 1940 Edvin Larsson
486 sammanlagt tjänstgöringsdagar 486
Rosvik 97 12 30
Jag har hittat några lösa papper som jag nu skriver av så gott det går./Maggie.
Jag tror han bläddar från nån bok och skriver ner en del saker.


Inryckningsdagen den 9-12-1940 Vpl 417 Larsson
Den dagen var en dag som man knappt kan glömma. Jag var sysselsatt med timmerhuggning på Kilkok hemman Kramfors AB. Körare G. Karlsson. Man började ju vänta inkallelsen rätt tidigt på hösten, så man var ju på sätt och vis beredd när kungörelsen äntligen kom, jag åkte ner i sällskap med Erik Eriksson och Rikard Engström. Dåligt väder och rätt kyligt. Nerkommen fick vi litet lump, och slafen bestod av halm på golvet så fick vi börja med övningar och vakter. Det kändes inget vidare att börja med Exercis och vakttjänst för gamla karln, men allting måste gå, fast nog har man fått pröva många långsamma under tiden och många gånger under den kyliga vinterns dagar och natten fått frysa så nästan varit stel en del gånger. Ja nu har vinterna och sommaren förflutit trots allt. Och nu har vi höst igen få väl se vad den stundande vintern bär i sitt sköte. Jag tänkte nu i denna bok inskriva några anteckningar, som jag gjort i några små block notes, som jag har haft under tiden där jag varit och vad jag varit sysselsatt med, det kan många gånger vara roligt att se var man var och vad man sysslade med den och den dagen och de och de året. Den första anteckningen jag syns ha gjort i min lilla block notes lyder så här:

Boden 8-2-1940
Har idag varit till tandläkaren och tagit avtryck av tänderna. Den var inte så värst mycke av vikt, jag fortsätter på nästa sida få se hur den anteckningen lyder.

Boden 9-2-1940
Vpl 417 Larsson
Sitter nu på mässen och njuter utav en kopp kaffe och en mild cigarett. Sen skall vi till 3:e kompaniet och anmäla oss som kuskar, 7 stycken en Larsson till och jag skall köra åt granatkastarpluton.
Edvin Larsson

Sen går vi vidare få vi se och höra. Körningen gick ju för all del utmärkt bra, det var ju rätt så kallt, och det blev ju mycket för oss kuskar, vara på ett ställe så därigenom blev det rätt kyligt, men soldaten skall trivas och vänjas med vad som helst.
Anteckningar den 10-2-1940 kl. 6.30 lyder
Vpl 417 Larsson
Har nu stigit upp och gjort sin morgon, det var alltså morgonen. Det är afton nu samma dag. Det har varit Bataljonsövning idag- Ingen permission till helgen. Det enda trevliga som väntar på oss 609 Karlsson och undertecknad är stallvakt 46 hästar fodra och hålla ren. Det är inget dåligt söndagsgöra, ja idag var det så, få se i morgon. När man är på vakt blir det ju lite såva, så man är uppe bittida och sent, som man brukar säga här kommer morgonrapporterna.

Boden den 11-2-1940 kl 4 på mårgonen
Natten har varit lugn, inget vidare har hänt. Kvällspasset hade vi påhälsning av Daglöjtnanten
Edvin Larsson

De var alltså söndagsmorgonen, ja vilket uppvaknande på söndagsmorgonen, inget kaffe som man är van att få hemma i lillstugan. Klockan är nu 5.30, så får vi börja med utspisning åt våra 46 Kampar, utfordringen består av en och en halv kg hö och 3 kg havre, sen vi har klart med utfordringen, så får vi våran avlösning. Nu är kl. 6. Nu går man upp och vilar sina fyra timmar, sen få vi väl käk, någon gång vid 10-tiden ja så har ett dygn igen förflutit i kronans tjänst men man har många kvar, det är nu kväll och denna dagen har nått sitt slut.
Edvin Larsson

Och sen får vi börja en ny dag igen, det var alltså
Boden den 12-2-1940
I dag måndag sitter på Markan och dricker kaffe. Ingen vidare arbetsdag idag har varit till tandläkaren. Nu väntar jag med spänning på den utlovade tjänstledigheten som skulle träda i kraft den 13 dennes.
Edvin Larsson

Boden den 13-2-1940
Sitter är på Markan och väntar på order angående skogsarbetarnas hempermittering. Tjänstledigheten blev indragen. Så nu är det sista hoppet, om man är med bland de som få resa hem. Kl är nu 12.15 kl 14.00 skall jag till tandläkaren igen för fjärde gången, så inte går det fort. Men det är ju många som ska ha tänder, så det är ju mycket att göra, snart är det dagsnyheter igen, få väl höra många ryssar som fått gå i stöpet för det finska stålet.
Edvin Larsson vpl 417…nu hoppar vi fram till den 18-2-1940

Boden den 18-2-1940 kl. 00.23
Vpl 417 Larsson 609 Karlsson
Sitter nu och röker en cigarett. Har varit hem till våra kära, då kan vi var och en tänka sig till hur det känns att sitta här, slutar så för denna gång, med många hälsningar från
Edvin Larsson

Boden den 22 februari 1940 kl 24.00
609 Karlsson och undertecknad är nu i stallet igen. Hade nästan trott att det var sista vakten vi gjorde vid I19 vi hade räknat med att fara hem som timmerhuggare, men förgäves. Det är ju inget vidare att vara i skogen. Men nog är det en trevnad i jämförelse med livet här som Kronans Kavaljer. Slutar så för idag Edvin Larsson

Boden den 26 februari 1940
Ja nu är vi i stallet igen 609 Karlsson och undertecknad. Karlsson har varit hem till mor även Larsson har varit hem. Härligt förståss. Ingenting av vikt passerat.
Edvin Larsson

Boden den 28 februari 1940
Ja idag fyller man sina trettiotre år snart gamla karlen, ingen uppvaktning. Hade man varit hemma hos gumman, nog hade man väl fått sig en tårtbit, kan jag väl tro.
Edvin Larsson

Då glider vi framåt några dagar.

Boden söndagen den 10 mars 1940
Sitter nu i slafen, det lider mot aftonen och denna dagen har snart nått sitt slut. Ja många långa dagar får man uppleva här som kronans kavaljer. Hoppas på att det snart blir slut på det hela, denna dagen har varit så lång men guselåv(guschelov= gud ske lov), nu är det ändå slut. I dag har jag skrivit två brev, ett till gumman, och det andra till syrran Klara
Edvin Larsson

Jag bläddrar vidare i min anteckningsbok och börjar.

Boden den 10-3-1940
Jag har gått igenom en del anteckningar i min lilla bok, kom just över dagen vi skulle få den utlovade sju dagars tjänstledigheten. Den skule börja den 13 februari. Och idag ha vi den 10 mars och ingen tjänstledighet, ja vilken besvikelse, nu hade man gått och glatt sig att få fara hem till lilla gumman och Maggi som går därhemma och väntar på mig, men ingen hemresa ännu så länge, nu får man börja om på nytt med att hoppas, på att detta liv snart skall sluta. Istället för att få fara hem, som man nu gått och drömt om i många långa veckor och dagar. Blir det manöver på tre dagar till Bredåker, ja sådant är krigarlivet i fredsstid. Tänk om det skulle vara verklighet. Vilket liv i alla fall. Nu är det 36 grader kallt och vi ska ligga ute tre nätter. Ja du som går därhemma ibland vänner och mår gott, kanske ägnar ej en enda anke åt oss gossar som få vara ute och slå vakt kring vårt fosterlands gränser, som det heter. Men det kanske blir eran tur också någon gång. Ja nu är man i Bredåker, vi startade från I19 den 13 mars kl. 9.45 på mårgonen. Framkommen till Bredåker kl 17.30 vi hade ju en del övningar under tiden, inge mat, en smörgås medfördes som torrskaffning. Varmdryck kl 13.00 em. Framkommen fick vi sätta igång med snöskottning för vi skulle resa våra tält och barack till hästarna skulle också ordnas med. Kl. 21.30 var vi klara med arbetet och redo att intaga aftonmåltiden vilken bestod av korv och frusna potatisar i en sådan kyla som jag förut nämnt, är det svårt bevara potatis ute, så att potatisen var frusen är ju helt natruligt. Nu är kl. 22.15 och jag befinner mig alldeles ensam i vårt tält. Det måste finnas en man i varje tält som eldvakt. Jag har nämligen denna uppgift att fylla i min stilla ensamhet. Vi räknade som så att vårat arbete skulle räcka högst till måndagsfrukost, så vi skulle vara hemma i god tid på måndag och eftersom man alltid måste taga verktyg o sängkläder osv med sig så blir det alltid packning, nog stor så vad det ällde proviant så lade vi ej mer i ryggsäckarna med oss än ovan nämnt beräknat arbetetstid. Vårt husrum bestod som vanligt i skogarna av så kallade kojor. Men den koja vi bodde i var bara byggd i och för sig för att användas sommartid. Kylan var je så farlig den dag vi reste så vi räknade på att vi skulle nog klara utav att övernatta för desa få nätter. Trolig vedbrist och glesa väggar. Men kylan blev allt hårdare efter varje timme som skred, redan första kvällen 25 grader kallt. Vi höggo i med vårt arbete omedelbart, här var ingven tid att förlora. Vvedfrågan fick vi taga i med efter slutat arbetsdag. Men ingen trevnad när kvällen kom, det var ganska långt från kojan och tills det fanns någon orrfura, men det gällde ej att fälla modet. Uan ved kunde vi ej vara, ved i morron måse vi skaffa, för vi måste elda hela natten för att ej frysa, ingen vidare vila, som brasan svalnade utav så var det bara upp och lägga mera ved på eldpallen. O vad man önskade de varit den sista natten, den första natten var klarad. Vi satte igång igen med vårt arbet rätt tidigt på morgonen, trots mörkret. I rask takt gled det ena lasset efter det andra ner mot avlastningsplatsen. Vi tjänstgjorde ju som hästar, men nog finge vi se att våra krafter var små mot dras. Redan andra kvällen sågo vi att vi skulle ej klara utav vårt arbete efter våran beräkning. Trötta som vi vore utav dagens hårda arbete och besvikna över att måsta övernatta i denna stränga kyla, gjorde oss naturligtvis en aning modfällda, en sak till, även vår proviant, hur vi än försökt hushålla sågo vi tydligt, skulle komma att bli knapp, men nästa dagen kom vi höggo i med alla krafter och nytt mod. Så kom den sista kvällen. Tystanad rådde i vår koja. Aftonmåltiden spisades, det va så att säga de sista smulorna av vårt matförråd som gick, det bestod a ungefär 100 gram fläsk som vi delade som bröder och två kakor bröd. Inget kaffe, eller ens socker tills morgonen, så kom sista dagens mårgon på året 1940. Ingen vidare sömn under nattens lopp. Inget vidare uppvaknande, vi kokade oss kaffe på sump som fanns kvar i pannan och svepte i oss. Sen var det bara hugga i igen, vi hade ännu över 60 klamp i skogen. Men fast beslutna om att vi skulle ha färdigt satte vi igång och klockan 11.30 var allt klart. Endast resa hem återstod. Men trots att hungern togo hårt på våra krafter, så när det bara återstod hemresan gick det skapligt. Man får ju hoppas på bättre dagar i framtiden. Jag är nu hemma, fått i mig mat och några timmars vila. Hade tänkt här hemma hos min lilla kära hustru vaka in det nya året, de är kväll när jag skriver dessa rader kl är 21.30. Min fru syssla nu vid spisen med mat. Jag skall skriva några rader till efter måltiden.

Västbolandet den 31- december 1940
Efter slutat arbetysdag slår jag mig ner här i vår lilla...