Det nya livet!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mörkret föll över skogen sakta men säkert och träden började tala med varandra genom olika gungningar. De gungade fram och tillbaka när vindarna träffade dem.
Detta lugna ljud bröts av en uggla som satt i ett träd och hoade.
Skogen blev nästan som levande, men det var något som förstörde skogens vanliga nattprat. Det var en flicka som sprang genom den talande skogen. Hennes svarta hår slängdes runt hennes axlar och hennes bleka kinder var täckta av tårar. Flickans små bara fötter sjönk djupt ner i mossan för varje steg hon tog.

Hon sprang där helt oskyldigt och bilden av vad hon sprang ifrån bara återkom hela tiden. Denna bild gjorde flickan mer ledsen och bara sprang mer.
Flickan sprang och sprang och hon visste inte vad som väntade henne, att hon snart skulle få vara med om något hemskt men ända något bra.

Bilden återkom hela tiden, hon försökte tränga bort de, men det gick inte. Bilden av hennes mormor, mamma, pappa och hennes syskon kom fram hela tiden. När hon såg allas ansikten i den sista blicken så rann det fler tårar ner för de bleka kinderna. Hon hörde i huvudet deras sista skrik och hur skriken dog utav ett hagel av skott.

Flickans andetag blev djupare och benen började bli väldigt tunga. Hon visste inte hur länge till hon skulle orka springa, men när hon tänkte på vad hon hade bakom sig så fick hon ny energi i benen och sprang vidare.

Mörkret hade fallit helt över skogen nu och trädens stämningsfulla svajande höll takten i skogens musik. Ugglan hoade, träden svajade och flickans djupa andetag. Det blev som en stämningsfull balad.

Hennes tankar rusade fortfarande runt i huvudet, skriken och bilden försvann inte.
Flickan sprang snabbt och oförsiktigt. Det var helt mörkt nu och hon såg inte vad hon sprang emot.
Tio meter kvar var det tills det skulle hända, hon anade inget och att hon snart skulle vara någon annan stans visste hon inget om.
Metrarna försvann för varje steg hon tog, fem meter kvar och hon såg bilden igen. Fyra meter kvar och hon hörde skriken igen, tremeter kvar och hon försökte glömma, två meter och bilden och skriken var tillbaka och den sista metern så var det som om hon inte skulle orka springa mer. Hon skulle sluta springa nu, men då så skulle det vara försent.
Foten närmade sig det som skulle ändra hennes liv och när hon satte foten på det som skulle ändra hennes liv så förstod hon.

Flickan låg nu där och kunde inte röra sig, minan som hon hade trampat på hade förändrat hennes liv.
Hon skulle inte få leva något mer det förstod flickan, men hon skulle få komma upp till sin mormor, mamma, pappa och syskon. Tanken på detta gjorde henne lycklig.
När hon låg där helt täckt av blod och kände inte en del i kroppen så började natten bli dag. Natten som var så mörk och lugn började bli ljus.
Ljuset kröp sig närmare flickan och hon ville bara ta tag i det. Hon kände sig lycklig och hon kände hur hon lyfte från marken.
Där borta i ljuset såg hon någon som hon kände igen, någon som gjorde henne lycklig igen.
Flickan var så lycklig, hon skrattade och tårarna hade försvunnit från hennes bleka kind...