Åsa Och Kerstin

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var en underbar sommardag och Åsa njöt av solen på trädgårdsmuren.
Den andra flickan, Kerstin, stod nedanför muren och tittade upp på Åsa.
”Kom och sätt dig Kerstin” sa Åsa.
Kerstin stod kvar på marken och sa:
”Det är bra. Jag har lite ont i magen. Jag känner inte för att klättra upp på muren idag”.
”Som du vill” sa Åsa med ett leende på läpparna.
Doften av sommaren var äntligen fullkomlig och Åsa skulle ha kunnat sitta på trädgårdsmuren dag in och dag ut.
Men det passade inte för Kerstin som ville leka.
Åsa och Kerstin hade inte träffats på ett par veckor eftersom Åsa vart på besök i Stockholm.
Hon hade varit hos sina sjuka morföräldrar och hjälpt till i deras hem.
Nu när hon var tillbaka från Stockholm ville hon hälst koppla av och ta det lugnt.
”Kom nu då Åsa, vad ska vi hitta på?”
”Vi kan klättra upp i äppelträdet om du vill?”
Kerstin nickade samtidigt som Åsa hoppade ner från muren.
De sprang till trädet och Åsa satte sig på sin vanliga plats, nästan längst upp i trädet.
Kerstin satte sig en bit längre ner och de började prata om dagen då de hade fyllt lagårdsdrängens mössa med lera.
Åsa tyckte att det var väldigt pinsamt och hon ville verkligen inte att drängen skulle få veta att det var dem som hade gjort det.
Hennes föräldrar hade låst in henne i rummet i flera timmar.
När Kerstin sa att hon ville berätta för drängen att det var de som var skyldiga så blev Åsa jättenervös.
Hon började skrika att Kerstin absolut inte fick göra det och Åsa fick tjata väldigt mycket för att få Kerstin att ändra sig.
Kerstin låg vaken den natten och tänkte på alla möjliga straff de kunde få om drängen kom på att det var dem som hade utfört den syndiga handlingen.
Kerstins föräldrar var troende och de uppfostrade sina barn enligt den Kristna tron.
Kerstins mamma hade berättat för henne att om hon syndade så skulle hon bli straffad av Gud.
De orden hade aldrig Kerstin glömt och hon försökte verkligen att inte göra för många fel.
Efter en rogivande bön så somnade Kerstin.




Hon drömde att drängen hade glömt bort vad som hade hänt och att allt var som vanligt igen.
Dagen efter gick Kerstin hem till Åsa.
För att visa Kerstin sin fantastiska ring höll Åsa upp sin hand mot solen.
Den var av guldmetall men såg ut som om den var gjord av riktigt guld.
Kerstin avundades Åsa och hon började direkt tänka på att hon måste ha Åsas ring, eller i alla fall en likadan.
Åsa berättade för Kerstin att hon hade fått ringen av hennes morföräldrar i Stockholm.
Åsa var väldigt stolt över sin ring och hon tog väldigt bra hand om den.
Den dagen lekte Kerstin och Åsa i parken på den stora gräsmattan.
Efter det gick dem till familjen Olaussons hus.
Den snälla fru Olausson hade lovat Åsa att hon gick ta så många jordgubbar som hon ville, bara hon tvättade av dem innan hon åt upp dem.
Åsa undrade vad Kerstin tyckte om ringen men hon kunde inte med att fråga.
Istället sa hon till Kerstin, som inte visste att de hade tillåtelse att ta några jordgubbar, att springa in i gården och plocka en burk med jordgubbar.
”Om du gör det får du låna min ring tills imorgon” sa Åsa.
”Men vi kan ju inte stjäla” sa Kerstin oroligt till Åsa med ett fundersamt ansiktsuttryck.
”Men dom har ju så många jordgubbar. Jag tror inte att de bryr sig så mycket.” sa Åsa.
Innan hon hunnit klart sin mening hade den nervösa Kerstin sprungit in i gården för att snabbt plocka ihop jordgubbar så att burken skulle bli full.
Efter att burken var full så sprang Kerstin kvickt ut ur gården där Åsa stod.
”Vad bra, nu delar vi lika” sa Åsa.
”Men ringen då? Ska jag få låna den?” frågade Kerstin.
”Ja, just det. Här får du den men jag vill ha tillbaks den imorgon”.
Kerstin var överlycklig över att äntligen få ringen och på morgondagen stannade Kerstin hemma och hörde inte av sig till Åsa. Hon var alldeles för glad för att ge tillbaka ringen till Åsa så snabbt.
Åsa blev orolig men hon tänkte bara att Kerstin kanske hade blivit sjuk och inte fick gå ut idag.
”Men Kerstin borde ju ha hört av sig! Hon kan i alla fall inte stanna hemma från skolan imorgon. Hoppas hon har med sig ringen till skolan, annars blir jag arg.” tänkte Åsa.








Dagen efter träffades Åsa och Kerstin i skolan och Åsa var smått arg på Kerstin för att hon inte hade lämnat tillbaka ringen i tid.
Men Åsa ville inte säga någonting om att hon var arg på Kerstin.
”Har du med dig ringen Kerstin?” frågade Åsa.
”Ja, det har jag. Här är den.”
Kerstin lämnade tillbaka ringen till Åsa, som fortfarande var smått irriterad över att hon inte fått tillbaka ringen i tid.
Ringen var fortfarande i samma skick som den var när Kerstin lånade den.
”Jag måste gå nu Kerstin, men vi ses väl imorgon” sa Åsa till Kerstin som såg förvånad ut.
Det var förstå gången Kerstin inte velat vara tillsammans med henne på skolan.
Kerstin tyckte att Åsa hade uppfört sig underligt.
Men Åsa hade sin anledning att vara arg och idag ville hon inte prata med Kerstin.
Kerstin förstod inte vad hon gjort eller vad som hade hänt.
Hon blev arg på Åsa för att hon lämnat henne ensam på skolgården.
”Hon vet ju att jag inte har så många vänner” tänkte Kerstin.
Den helgen åkte Kerstin tillsammans med sina föräldrar till Stockholm.
Hon hade verkligen längtat efter den dagen, då hon äntligen fått chansen att leta efter en likadan ring som Åsa hade.
Hon letade rätt mycket men hittade äntligen en likadan ring och hon blev överlycklig.
Det visade sig att ringen kostade mycket mer än vad Kerstin hade ställt in sig på.
Efter en pratstund med sin mamma så bestämde de tillsammans att Kerstin inte skulle få någon veckopeng på ett tag om hon ville ha den här ringen.
Självklart var ringen viktigare än veckopengen och Kerstin köpte direkt ringen.
Kvinnan i butiken tog ut ringen från ett glasskåp och la in den i en mycket liten burk som var fylld med bomull för att skydda ringen.
Sedan gav kassörskan den lilla burken till den lyckliga Kerstin som inte kunde tro sina ögon.
Nu ville hon bara tillbaka hem för att visa ringen till Åsa.
När hon kom hem så kastade hon av sig sina skor, sprang in i sitt rum och öppnade sin ryggsäck.
Hon tog ut den lilla burken, i vilken ringen låg och förde den sakta på fingret.
Sedan sprang hon snabbt till Åsas hus.
Åsa stod utanför huset och lekte med sin lillebror.






”Titta vad jag har Åsa?” sa Kerstin.
”Vad bra Kerstin! Jag har letat efter den hela tiden du vart borta.” sa Åsa som var glad över att se vad hon trodde var hennes ring.
”Vad menar du? Det här är min ring jag…” hann Kerstin säga innan Åsa snabbt avbröt henne.
”Nej Kerstin! Det är min ring. Det vet du mycket väl… Ge mig den nu!” sa Åsa som började bli orolig.
Kerstin fylldes av ilska och blev rasande. Hon sprang emot Åsa och började med knutna nävan slå henne.
Åsa skrek efter sin mor som hittade Åsa och Kerstin på gräsmattan.
”Nu slutar du genast! Ni ska inte slåss, det gör inte vänner!”
Kerstin hann bli ännu ilsknare och attackerade nu Åsas mor som blev rasande samtidigt som hon drog Kerstin ifrån sig för att slippa hennes små händer som sprattlade.
”Nu har jag fått nog! Kom Åsa, vi går in nu. Jag vill inte se att du umgås med henne mer. Hon är inte någon bra kompis!”
Kerstin började lugna sig och skrek.
”Men hon sa a...