En oväntad semester - av marian keyes

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den här boken handlar om 27 åriga Rachel Walsh, hon är en irländsk tjej men bor i det stora New York. Rachel bor i en lägenhet med sin så kallade ”bästa” kompis Birgit, hon och Rachel lever ett riktigt nattliv i tuffa New York, men det är nog mest Rachel som drar med Birgit. Det blir mycket droger, alkohol och mycket annat skit sena kvällar på pubbar och barer å killar på nätterna.
Så som man kan förstå så går det inte helt bra på hennes jobb, som hon byter en del i boken.
En kväll så är hon hemma hos sin ”pojkvän” (enligt honom men enligt henne vet man inte så noga), men hon vill hem för att dricka som vanligt, och hon kommer hem, tar några tabletter, tar några tabletter till, och ännu lite fler. Hon vaknar sedan upp på akuten, hon åkte in akut för att hon var nära och dö, det var hennes vän Birgit som hitta henne helt utslagen i sängen. Väl där på akuten så är hennes ena syster (hon har många) och systerns pojkvän där och säger att de tänker ta henne hem till Irland igen. Rachel säger då att det var bara ett misstag och att hon inte är någon missbrukare. Men dom tar hem henne till lägenheten och Rachel packar och så kommer Luke (hennes kille) och säger att det är slut mellan dom.
Väl hemma i Irland så möter hon ingen glad mamma å absolut ingen glad pappa å hennes jobbiga syster Helen kommer fram å är ännu mer jobbig. Hennes pappa säger att han fixat tid på behandlingshemmet klostret, Rachel blir förs arg men sedan kommer hon på att det är det hon läst om ska vara så bra, dem tar in kändisar och har bastu bubbelpool och mycket annat mer smått och gott, så hon tycker att det ska bli lite skönt med en semester.
Men väl där så märker hon att det inte alls är som hon har tänkt sig, inga kändisar, men hon har fortfarande ört baden och bastun kvar så hon låter sig skrivas in.
Men efter en vecka så får hon även reda på att det inte finns något av det hon tänkt sig, bara massa konstiga människor som är missbrukare, Rachel är ju inte alls det.
Men hon hittar en ”normal” kille (enligt henne) som heter Chris, och Rachel gör verkligen allt för att hon ska få träffa honom hela tiden. Men hon hittar även sin fiende Misty, som hon tycker försöker sno Chris ifrån henne.
Rachel får kämpa hårt för att orka med den hårda tiden på klostret, hon är med på alla dom fåniga lekarna som hon efter en tid börjar tycka är lite kul fast hon inte vill erkänna det. Går på alla dessa AN möten och andra möten och det börjar gå framåt för henne.
Men veckorna på klostret går riktigt långsamt för henne, hon får göra mycket som hon tycker är jobbigt som att hjälpa till, gå upp jätte tidigt för att göra frukost och mycket mer.
En dag när Rachel glatt går in på ett möte med alla dom andra så ser hon två personer som är väldigt bekanta men hon kan inte riktigt sätta kläm på varifrån hon känner dom. Det är en man och en kvinna, den ena ser hon att det är Luke och den andra Birgit, hon hälsar lite stelt på dom.
Och dom berättar om hur Rachel var när hon var missbrukare, och Rachel blir så upprörd av att hon får höra sanningen hon inte vill höra, hon har ju en annan bild av sig själv.
Men allt som tiden fortsätter så börjar Rachel förstå att det var bra att hon fick höra det där.
Hennes tid på klostret börjar successivt ta slut och man märker på henne att hon har förändrats enormt och Rachel själv märker det också.
Den stora dagen då hon ska åka hem kommer och hennes pappa kommer och hämtar henne.
Hon råkar tyvärr ut för ett återfall ganska fort men hon lovar sig själv att hon inte ska hamna där igen.
Efter det så är hon drog/alkohol fri i ett år, som hon lyckas med och efter det året så tycker hennes nya vänner som hon gått på olika möten med efter klostret att hon ska åka tillbaka till New York för att ordna upp saker och ting.
Och hon gör det träffar Luke och Birgit och jobbar lite smått.
Det sista som händer i boken är att hon får tillbaka sin Luke å hela boken slutar bra.








Citat
”Med feta svettiga små fingrar försökte jag försiktigt lätta på tejpen”
Det här citatet/meningen valde jag för att, ända sedan Rachel har varit liten så har hon liten aldrig problem med vikten eller något liknande, men hon har alltid tyckt att hon varit lite tjock, och hon vill gärna gå ner dom där 5 dröm kilona.
Det här citatet kommer från när hon blickar tillbaka till gamla minnen!
”Jag hade inte trott att det skulle vara så här, tänkte jag sorgset”
Det här tänker Rachel ett tag efter hon kommit in på klostret, hon är så less på alla tedrickande ”konstiga” människor, efter som hon ska ju inte vara där hon är väll ingen missbrukare? Och hon är även besviken på bastun och kändisarna som inte fanns.
”Välkommen hem”
Jag tycker att det är lite kul att dom uttrycker det så när Rachel bara har varit hos tandläkaren ett tag. Och sen att dom ens kallar klostret sitt hem? Men dom kommer nog varandra rätt nära på ett sånt ställe, eftersom alla är där för samma orsak bli av med sina missbruk. Men det är lite tragiskt att dom kallar det hem ändå.
”Från rädslan för frågeformuläret”
Det här är taget mitt i en mening men man hittar just dom här orden nästan överallt i boken efter att hon har fått reda på att det finns, det är ju det dumma frågeformuläret som Luke har skrivit om henne och hennes drogmissbruk. Jag tror att hon är så rädd för det för att hon är så rädd för att dom andra ska få höra sanningen, eftersom hon har ljugit en del för dom så dom tror att det är Luke som är skurk och inte hon.
”jag hade förväntat mig att kunna springa ut genom dörren exakt på klockslaget när mina tre veckor hade gått”
Det här är nog ett ganska tydligt tecken på att hon inte trivs på klostret ändå, men ändå tycker jag att man får en bild av henne att det inte är så himla dåligt efter ett tag i alla fall, så man blir lite förvirrad av den tjejen. Och sen att hon har nog lite problem med att sluta tänka på sina kära droger och därför också vill ut. Så det är bra att hon stannar sina sex veckor och blir en annan människa!
Omdöme

Den här boken är en riktigt bra bok, författaren har tagit reda på lite om olika behandlingshem så att man kan känna att det ä lite verklighet i det hela.
Jag tycker den här boken är lite tjejig, tror inte killar skulle finna samma nöje i den.
Den är rolig men ändå allvarlig fast inte på ett för tråkigt sätt.
De här var tredje gången jag läste den men det går inte att släppa den nä man väl har kommit in i boken.
Det är precis som Marian Keyes andra böcker dom är skrivna på samma bra sätt och går inte heller att släppa.

Och huvudpersonerna i hennes böcker tänker så himla mycket och dom tankarna är himla roliga och...