En oväntad semester av Marian Keyes

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 27-åriga irländskan Rachel Walsh försöker ivrigt leva upp till det glamorösa New York-livet. Hennes huvudingredienser för att bli en New York-pingla är knark och sprit. Ju mer, desto bättre enligt henne själv. Omgivningen ser Rachels missbruk, men hon själv förnekar det. Ett sexpack öl till frukost och några gram kokain är väl inget onormalt? Man måste ju leva livet! Oh, nej! Rachel har inga problem.

Men en kväll åker hon med ilfart in till sjukhuset för att magpumpas efter att ha tagit en överdos. Hennes irländska familj rycker genast och lyckas få Rachel att skriva in sig på ett rehabiliteringshem kallat Klostret, som ligger ute i den irländska landsbygden. Rachel kan inte i världen förstå varför omgivningen blivit så hysteriskt inskränkt och oförstående. Det var ju bara ett misstag, hon råkade bara ta en överdos, det betyder ju inte att hon är knarkare. Men Rachel skriver snällt in sig på Klostret. Hon har nämligen läst om alla kändisarna där och om bastun, bubbelpolen, massagen, sjögräsbehandlingarna… Detta skulle bli rena semestern, och det hade hon ju inget emot!

Väl inne på Klostret upptäcker Rachel att det inte alls är den semestern hon förväntat sig. Vart är alla kändisar? Vart är bastun, bubbelpolen och sjögräsbehandlingen? Vad skulle hon nu göra; fast bland alla dessa missbrukare där hon absolut inte hör hemma?

Marian Keyes, som i fjol fick sitt svenska genombrott med "Vattenmelonen", beskriver kampen, förnedringen, förnekelsen och de smärtsamma insikterna utförligt. Hon gör det i något som vad jag förstår skulle kunna tolkas som en hyllning till Minnesotamodellen. Men författaren skriver också om sina egna erfarenheter.

Huvudpersonen Rachels karaktär är stereotypisk. Hon har många typiska särdrag som de flesta missbrukare har. Hon är en medelklasstjej, som är osäker på sig själv och förlitar sig på andras åsikter. Hon är därför noga att inte ses med "fel" personer och knark hjälper för att känna sig mer lugn och säker på sig själv.

De övriga nyckelpersonerna i boken skiljer sig mycket från Rachel. Men humorn är något de alla har gemensamt. Boken är skriven i jagform och berättas hela tiden ur Rachels perspektiv. Rachel är utrustad med intelligens ...