Om biografer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En spelfilm är en film som har ett manus med förbered dialog och detaljerade scenanvisningar. Den har en regissör som berättar för skådespelarna vad de ska göra och hur deras roll ska spelas. Spelfilmen produceras av en filmproducent. En dokumentärfilm har däremot inget fiktivt manus och man försöker skildra verkligheten. Den är också baserad på ren fakta tillskillnad mot spelfilmer där manuset oftast är rena fantasier. I en spelfilm har man skådespelare vars jobb är att agera framför kameran, i en dokumentärfilm däremot använder man sig av människor från verkligheten som uttrycker sina känslor och funderingar. Dock finns det enstaka fall där man använder skådespelare för att filmatisera visa händelser som man saknar bilder för fast då kallas det inte dokumentärfilm utan dramadokumentär. I en dokumentärfilm är det oftast samma person som gör allting, både filmar, regisserar och agerar manusförfattare. Han berättar med hjälp utav kameran och brukar då kallas för en epiker.
Uttrycket biografdöden blev känt under 1960-talet då folk stannade hemma i stället för att gå på bio. Tack vare detta fick många biografer slå igen trots tappra försök att försöka locka människor till biograferna. Även nuförtiden använder man uttrycket och det är de små biograferna som bara har en salong som får slå igen då de flesta väljer att gå till de större biograferna.



Källor: