Kärlek över gränserna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Han såg efter henne i korridoren. Hennes blonda hår flaxade över axlarna, där hon gick, som vanligt omsvärmad av vänner.
Han var inte opopulär själv, men hade långt ifrån hennes status. Hon var vacker, väldigt vacker, och hon var intelligent och vänlig och.. Perfekt.
Han hittade inget ord, bara stod där och tänkte... Perfekt. Han märkte inte att han stannat förens någon knuffade honom i ryggen. Hårt.
Det var hans lärare, i skydd av en stor hög böcker.
- Åh förlåt, förlåt, jag såg dig inte, sa läraren. Han mumlade ett svar och började gå igen.
In till lektionen. Nästa rast kanske han kunde få se henne igen.

Hon gick omsvärmad av sina vänner, som vanligt. Aldrig en ensam stund... Men hon klagade inte.
Hade aldrig klagat förut, åtminstonde, men nu.. Nu började det bli irriterande att inte få bestämma vart hon skulle..
Nu sen hon börjat se honom. Den där mörka killen, som gått i hennes klass i flera år. En tyst, kanske blyg kille.
Hon blev intresserad av honom, och det störde henne i början, hon som hade massa killar som ville ha henne.
Han kunde ju till och med vara bög, så lite kände hon till om honom. Inte ville hon fråga sina vänner, heller. Det var allvarligt, det här. Mer allvar än de kunde förstå, de fnittrande vännerna.
Hon såg allt att han tittade på henne. Hon kände hans blickar, och tittade tillbaka då hon kunde.
Hon hamnade inte i samma klass som honom nu... Men på rasterna, ibland på rasterna fick hon syn på honom i korridoren.
Att hämta böcker blev plötsligt väldigt intressant. Men nu drevs hon bort av sina vänner,
bort från honom. Nästa rast, nästa rast ska jag slita mig loss. Då ska jag prata med honom.

Hans lärare slog ihop böckerna.
- Kom ihåg läxan tills på torsdag så ses vi då.
Det blev genast ljud, klassrummet fylldes av rörelse.
Pojken hade redan packat ihop sina saker och reste sig och gick.
För att få se henne...
Åh, vad han ville röra henne. Smeka hennes släta kind, kyssa hennes mjuka läppar...
Drömmar, fantasier. Det är allt det var, och allt det skulle förbli.
Han skulle aldrig våga, nej, han ville inte ens närma sig henne.
Hjärtat var bättre såhär, det gjorde visserligen ont, det brann,
men det var helt och hållet och om han pratade med henne skulle det gå sönder.
Hon skulle håna honom. Det visste han. Åh, där kom hon... Han slutade andas.
Hon var så fin, så underbart fin.
... Och hon gick ensam.

Hon plockade undan sina saker några minuter innan lektionen slutade, och skyndade ut så fort läraren tittade upp och började säga att lektionen var slut.
Hon kände sina vänners blickar i nacken, men struntade i det. Nu var det Honom och henne det gällde.
Hon gick snabbt ut genom korridoren. Där var han! Han såg rakt på henne, igenom henne,
och hon log varmt mot honom. Han såg förvirrad ut, men gav henne ett litet leende tillbaka. Åh, han var så söt. Ett blygt leende som betydde så mycket mer än de självsäkra killarnas självbelåtna leenden och skrikiga skratt. Åh, han var så söt. Hennes kropp uppfylldes av hans leende, det bubblade inom henne, han var så söt när han log!

Hon gick ensam. Han hade svårt att förstå detta faktum. Hon gick ensam. Och hon tittade på honom och log. Hon log mot honom, och han log tillbaka. Lite. Lite log han mot henne. Hon var så fin, så fin.
Åh, så söt, så gullig, så underbar!! Hon log mot honom. För det gick väl ingen bakom honom?! Han vände sig för säkerhets skull om, bara för att se om han hade gjort bort sig totalt.

Hon såg honom vända sig om, hon log ännu bredare, skrattade inom sig. Han trodde inte att hon tittade på honom.. Åh, ännu gulligare. Ju mer hon fick veta om honom desto sötare blev han. Hon kom närmare honom.
- Hej, sa hon försiktigt. Han verkade inte kunna tro sina öron.

Hon sa hej! Till honom! Otroligt, otroligt. Pojken bet sig i läppen för att få veta att han inte sov.. Han var vaken. Otroligt! Han kände till sin fasa att han rodnade. Varför då!? Neeej. Shit. Han tittade ner i marken, såg hennes fötter. Han måste svara. Han harklade sig lågt.
- Hej...

Flickan log igen mot pojken, men han tittade ner i marken och såg enormt blyg ut. Han hade en mycket mörkare röst än hon hade trott..
- Vafan stack du för?
Oh, shit. Hennes vänner var ikapp henne, och hon gav pojken en hastig blick och fortsatte gå genom korridoren medans hon förklarade för sina vänner att hon fått ont i huvudet.

Pojken log ett fånigt leende medans han gick drömmande till skåpet. Hon såg honom, hon log mot honom, hon sa hej till honom. Han var inte osynlig. Plötsligt var det som någon kall hand kramade sönder hans mage, och i ett gick det upp för honom; det var ett skämt. Någon hade sett honom titta efter henne, berättat det för henne och nu ville hon driva med honom. Helvete, han som blivit så glad.
Nej... Så skulle hon aldrig göra. Det var inte hennes stil, nej. Nej, hon var snäll, en bra tjej. Hon skulle aldrig göra så. Han intalade sig själv detta medans han gick till nästa klassrum.

Hon satt drömmande under hela nästa lektion och ritade små mönster istället för att göra de anteckninga...