Vill du inte sitta här, Anna?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

- Gå ut sa jag!!!
- Du kan inte jobba med oss!!!
- Vi har ju fullt!!!
Anna går iväg, hon vet mycket väl att det inte alls är fullt i Gretas grupp, men…det lönar sig inte att stanna kvar och tjata, hon skulle ändå aldrig kunna jobba med dem. Gretas ”anhängare” Barbro, Anita och Maj hade varit bra kompisar med Anna förut, för nästan två år sedan innan Greta kom till klassen. Redan första dagen Greta var i skolan hade hon spänt ögonen i dem och frågat varför de umgicks med Anna, den fattiga kyrkråttan. Hon fick bara mummel till svar och sedan, utan att Anna förstod hur, hade Greta tagit Annas plats och Anna stod själv i mörkret. Fattig det var precis vad Anna var. Hon kunde aldrig prata om alla de coola julklapparna hon fått under julen och hade heller aldrig varit utomlands, jo en gång på klassresa till Norge. Märkeskläder var inte ens att tänka på. Hur som helst ville Greta absolut inte ha med Anna i sitt gäng och det märktes tydligt. Anna gick iväg för att jobba med ”luktailla-Vera” och ”petanäsan-Berta”, dom som alltid lät henne vara med. ”Luktailla-Vera” och ”petanäsan-Berta” satt med deras grupp längst in i det lilla mörka grupprummet i hörnet. Anna jobbade med dem trots att hon kände att de inte hade något gemensamt.

- Greta… varför tycker vi inte om Anna egentligen? Varför fick inte hon vara med? Behövde vi inte en till gruppmedlem? Detta är vad Maj frågar Greta senare på dagen.
- Är det bara för hennes kläder och för att hon är fattig? Bara för att din familj är så himla rik behöver inte alla vara det… Hon är ju faktiskt riktig skojig…
- Ha !!! Tycker du att hon är skojig?! Greta spänner ögonen i Maj.
- Nä…men så menar jag ju inte…
- Hoppas jag inte. Att vi inte vill vara men Anna beror inte på att hon är fattig…nej…det är hennes…eee…personlighet, säger Greta snabbt. Hon är en tråkig nolla och kommer alltid att vara det. Där har ni orsaken.
Greta låter säker när hon säger det men varken Maj, Barbro eller Anita möter hennes ögon… De bara mumlar instämmande.

Anna går ut från klassrummet så snabbt hon kan den dagen, hon vill bort. Hon trivs inte i skolan. Huvudet är fullproppat av tankar på hemvägen. När hon kliver in genom ytterdörren hemma har hon så fullt upp med att tänka ut vad hennes värsta öde kan tänkas bli, att hon inte märker allt stoj omkring henne. Till slut sliter hon uppmärksamheten från tankarna och säger till sin mamma att hon inte kan tänkta ifred och skriker till sin lillebror att han inte får dra henne i flätorna. Flätorna hon ägnat en halvtimma åt i morse, så att de skulle bli så lika Gretas som möjligt. Till slut hör hon vad hennes familj skriker om:
- Anna!!! Nu ska vi fira!!! Vi har just vunnit 12.5 miljoner!!! 12.5 miljoner kronor!!! Det står i tidningen, din pappa, han vann till slut, trots att han är en sådan spelmissbrukare, haha!!! Kan du fatta!!!
Nej. Anna kan inte fatta. Det är svårt. Hon tänker fortfarande på skolan. Hon är som insnöad i sina egna tankar. Men en sak vet hon, imorgon kommer alla att veta om att hon är miljonär, alla på hela skolan, saker kommer att förändras, ja, men det är omöjligt att säga hur…

Anna möts av oljud när hon kommer till skolan dagen därpå.
- Anna!!!.Hej!!! kom berätta hur det känns att vara miljonär?!!! Vad var det som hände? Din pappa måste vara smart som kan vinna så mycket!!! Sitt här!!! Vill du smaka godis?
Det är dels personer som bara undrar hur det känns att vara miljonär och dels personer Anna aldrig förut talat med som, helt plötsligt, vill vara hennes kompisar. Anna går in till sitt klassrum och får samma bemötande där som i resten av skolan.
– Vill du inte sitta här Anna? Säger plötsligt en välbekant röst bakom henne.
Det är en röst som bara har skrikigt till Anna tidigare men som nu låter snäll. Det är Greta. Hon ler. Anna vänder sig mot henne, hon känner sig lite osäker men sätter sig sedan bredvid Greta. Klasskamraterna är tysta och stirrar några sekunder tills Greta säger till dem att sluta glo. Hon frågar Anna vad det är som är så konstigt, Anna rycker på axlarna. Men hon vet mycket väl. Greta hade just bett Anna att sätta sig bredvid henne, det är faktiskt rätt så konstigt. Hennes tankar avbryts snart av att Greta börjar berätta om en bra film hon sett föregående dag.

Dagarna går ovanligt snabbt för Anna i skolan. De flyger förbi. Orsaken är att Anna nu har blivit kompis med Greta och hennes gäng. Maj, Barbro och Anita som Anna var kompis med för ett par år sen skämtar hon nu glatt med igen. Ja, Greta känner många och alla hennes kompisar har nu blivit Annas också. Men den bästa nya kompisen är dock Greta själv. Anna och Greta har blivit kompisar, på riktigt. Inte ytligt utan på riktigt. Anna känner att deras vänskap är äkta, sånt bara vet man. Ibland verkar folk fortfarande tycka att det är konstigt att Greta har ”valt” just Anna till bästa kompis och Greta kan få kommentarer som:
- Jaså nu passar det sig? Nu när hon är miljonär!
- Ja man förstår varför du helt plötsligt ville börja vara med Anna!
Greta reflekterar inte så mycket över kommentarerna. Anna däremot tänker lite mer på dem. Hon funderar på om de bara hade blivit vänner på grund av att hon vunnit på lotteri. Hon kommer fram till att pengarna nästan helt säkert var orsaken till att Anna fick sitta bredvid Greta den där dagen för flera veckor sedan. Men hon hoppas verkligen inte att pengarna fortfarande är orsaken till deras vänskap, sådana tankar var hemska och dem ville hon helst förtränga.
En dag frågar Anna Greta:
- Började du vara med mig bara för att jag vann på lotteri?
- Eee…ja det kanske var så i början, erkänner Greta som förstår att det inte går att slingra sig ur frågan. Men nu… är det absolut inte så… det får du verkligen inte tro. Okej?
Anna vill verkligen tro Greta på hennes ord men tanken på att pengarna är orsaken till deras vänskap finns fortfarande kvar. (Ibland har hon svårt att tro på Greta fullt ut eftersom Greta faktiskt har hatat henne i nästan två år. Hon skjuter undan funderingarna och tänker att det är bra som det är. Nu är de ju kompisar, huvudsaken är att de har roligt, varför de är kompisar kvittar ju, eller?
Men roligt hade de i alla fall. En helt ny värld har öppnats för Anna nu när hon har Greta som bästa kompis. Hon ska följa med Gretas familj till USA till sommarn och hon vet säkert att två söta killar är intresserade av henne.

- Kommer du, kiosken ligger häråt!
Greta ropar skrattande på Anna. De ska gå till affären intill skolan och köpa karameller innan lektionen börjar. De väljer sorter snabbt och Greta insisterar på att Anna ska betala, hon betalade ju förra gången.
- Och dessutom är du ju faktiskt miljonär nu, säger Greta skämtsamt.
Tankarna som Anna inte tänkt på mycket länge poppar upp i hennes huvud igen. Greta vill att Anna ska betala… Det var ju visserligen sant att Greta hade betalt förra gången men ändå blir Anna fundersam. ”och dessutom är du ju miljonär nu” hade Greta sagt. Visst skämtade hon, men ändå. Anna försöker bortse från tankarna och betalar karamellerna. Greta hade ju faktiskt betalt förra gången och då var det ju inte alls konstigt att det nu var Annas tur, eller? De går tillbaka upp till skolan och sätter sig i uppehållsrummet i en stor soffa i mitten. Greta tycker att de ska spela Fia men Anna vill hellre läsa tidningen. De tar varsin dagstidning och bläddrar. Med ens fastnar Annas ögon på en liten notis längst ner i vänstra hörnet på sidan 25. Hon blir som förstenad. Det stod om en 43-årig missbrukare som just spelat bort hela sin nyvunna förmögenhet. …mannen satsade höga odds i poker och…
- NEJ!!! Pappa!!!
Plötsligt klarläggs verkligheten för Anna, hon är inte miljonär längre. En tanke som hon har försökt förtränga under en lång period nu, kommer tillbaka till hennes hjärna. Tänk om Greta är kompis med mig för att jag är miljonär? Eller var miljonär. Plötsligt vet hon precis hur Greta kommer att reagera, det var ju så tydligt. Hur hade hon ens kunnat tro att de varit vänner på riktigt? Varför gjorde hennes pappa så här mot henne? Hon orkar inte mer, nu är hon väldigt arg och ledsen på samma gång. Innan tårarna kommer slänger hon tidningen på bordet och lämnar Greta. Hon springer in på tjejernas toalett, låser in sig i ett bås och börjar gråta. Efter några minuter hör hon dörren öppnas och stängas, hon försöker vara tyst men det är för sent. Greta har redan hört henne. Anna vill inte veta av Greta. Nu skulle hon ändå inte vilja ha henne.
- Jag har läst artike…,börjar Greta.
- Jaha!!! Jag bryr mig inte. Ska du inte överge mig nu när jag är fattig och ful igen? Ha? Skriker Anna åt Greta som lugnt står kvar på samma ställe.
- Va? Nej…
- Ska du överge mig nu? Kanske mobba mig lite? Va?
- Nej…sa jag. Om jag vore min pappa så skulle jag lämna dig nu, men du har lärt mig en läxa…
Anna tystnar och efter någon minut kommer hon ut ur båset. Greta fortsätter prata.
- Jag förstod att du skulle tro som du gör, men så är det inte, Greta lät lite skamsen när hon sa det. Jag vet att jag har ignorerat dig jättelänge innan vi blev kompisar… Men det var inte lätt för mig heller. Jag har växt upp med en stor stenrik familj som alla har starka fördomar mot fattiga, jag trodde att de hade rätt, jag var för stolt, stolt över att vara rik…men när jag väl gav dig en chans så...
- Du menar när JAG blev miljonär!
- Ja, okej, så var det i början. Men jag märkte snabbt att din personlighet inte hade något med pengarna att göra…liksom att yttre saker som pengar inte spelar så stor roll…du verkar ju vara exakt likadan nu som för en timma seda...