Vikingatiden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vikingatiden är vad vi i Norden kallar perioden 800-1050 e. Kr. Namnet vikingatiden kommer av sjöfararna i Norden som blev kända för sina plundringståg och handelsfärder. Många tror att alla människor under vikingatiden kallades för vikingar, men det var endast de som gav sig ut på havet som ibland kallades för detta. Detta är ganska förståeligt eftersom att ”viking” tros ha betytt ungefär ”sjörövare.” Det var endast en liten del av befolkningen som gav sig ut på havet. Större delen av befolkningen bodde på sina gårdar och ägnade sig åt bl.a. jordbruk, boskapsskötsel och vävning.

Det fanns fyra olika samhällsklasser under vikingatiden: hövdingar, jarlar, fria män och trälar. Hövdingarna hade störst makt, men de hade inte så stor makt som man skulle kunna tro. Makten varade oftast endast en kort tid och över små områden. Makten berodde mest på hur mycket jordegendomar, värdesaker och fina kläder man hade. Ifall en släkt ville öka sin makt kunde den samarbeta med en annan mäktig släkt, eller så kunde någon från släkten gifta sig med en från den andra släkten. Det fanns under vikingatiden ingen ärftlig makt, så ifall maktinnehavaren dog upplöstes dennes rike. En av anledningarna till att härskarna aldrig fick så mycket makt berodde förmodligen på att majoriteten av bönderna ägde sina egna gårdar. Detta gjorde att bönderna kunde leva ganska självständigt utan att vara beroende av godsägarna. Under hövdingen kom jarlarna, vilka kunde vara höga ämbetsmän eller ledare inom militären.

De flesta under vikingatiden var fria män, men det fanns även gott om trälar. En träl var oftast någon som blivit tillfångatagen i krig, men det kunde också vara någon som straffades för ett brott denne begått eller någon som var så fattig att denne bad om att få bli träl. En träl/trälkvinna sågs som en egendom som ägaren fick behandla precis som den ville. Bönderna kunde sälja eller rent av slå ihjäl sina trälar utan att straffas för det. Dock behandlade de nog trälarna ganska bra eftersom att trälar var värdefulla. Trälarna skötte de tyngsta arbetena på gården: de tog hand om djuren, bar in ved och vatten, spred ut gödsel på åkrarna, diskade och tvättade. Trälarna gavs även namn som människorna under vikingatiden ansåg vara fula, eftersom att de ville få trälarna att förstå att de inte var lika mycket värda som fria människor.

Barnen under vikingatiden hade det svårt, och endast hälften av dem levde tills de var tio år. Man har hittat vackra barngravar från vikingatiden, vilket tyder på att de var omtyckta och betydelsefulla personer. Man har hittat liknande föremål i barnens gravar som i de vuxnas, vilket tyder på att barnen blev vuxna snabbt.

Många tror att vikingatiden var en patriarkatisk tid, men det kan vara ett felaktigt påstående för det finns flera saker som tyder på att det var ganska jämställt mellan kvinnor och män. I sagor står det om kvinnor med stor makt, och gravarna visar att det fanns både rika kvinnor och män. Eftersom att det var kvinnorna som skötte hemmet när männen var på havet fick de ganska mycket att säga till om. I många kvinnogravar har man hittat nycklar, vilket tyder på att kvinnan var överhuvudet på gården. Eftersom att kvinnorna skötte så mycket på gården var nog detta ganska naturligt. Det var kvinnorna som skötte djuren, lagade mat, städade, tvättade och vävde. Detta var vad majoriteten av kvinnorna gjorde, men det fanns även kvinnor som var prästinnor, sierskor och som jobbade inom handel.

En del män var ute på havet på plundrings/- och handelsresor som ibland kunde vara i flera år, men majoriteten av männen levde ett fredligt liv på gården. Männens uppgifter på gården var först och främst att plöja åkrarna, fiska och jaga. De skulle även sköta handel, lösa tvister, föra familjens talan på tinget och ibland kriga. I länder utanför Norden ansåg många att männen i Norden var ohygieniska, men det var de inte. Männen tvättade sig noga, bytte kläder relativt ofta, kammade sig och tvättade händerna före och efter måltiderna. Detta gjorde de förmodligen för att få kvinnorna att falla för dem.

Släkten var viktigare än individen. Vid giftermål förenades två släkter och människorna i den nyförenade släkten förväntade sig sedan ställa upp för varandra i alla situationer. Om en släktmedlem mördades ansåg man att hela släkten angreps, varför det var släktens skyldighet att hämnas släktmedlemmens död. Detta gjorde man genom att mörda en person från den angripande släkten. Vem man dräpte hade ingen betydelse – det man brydde sig om var att skada släkten så mycket som den hade skadat ens egen släkt.

Höjdpunkten vid ett giftermål var första natten då brudparet gick till sängs med varandra. Anledningen till att gästerna skulle iaktta händelsen var att man då offentligt kunde bekräfta giftermålet. Morgonen efter bröllopsnatten gavs bruden en morgongåva, vilken hon kunde använda för att försörja sig ifall maken dog innan henne. Otrohet inom äktenskapet straffades hårt, men det var tillåtet för mannen att ha flera fruar ifall han berättade om fruarna för sin första fru. Mannen hade rätt att slå sin hustru, så länge det inte ledde till döden eller till någon allvarligare skada. Dock verkade kvinnor och män ha ganska jämlika ställningar, varför detta förmodligen inte förekom i någon större utsträckning.

Ju högre ställning man hade i samhället desto finare begravning fick man. De allra förnämaste människorna kunde begravas båtar och ha vackra smycken, vapen och djur omkring sig. Ifall den som dött hade trälar avrättades oftast dessa och lades bredvid sin herre. Fattiga människor hade också ägodelar med sig i graven, men de hade oftast inte lika många saker, och inte lika fina.

Människorna som levde under vikingatiden sägs ha varit mycket gästvänliga. Under bloten stannade gästerna ibland i flera dagar och blev då serverade god mat och öl eller vin. Under bloten spelade man spel och berättade historier, vilka ofta handlade om hjältar och gudar. Det ansågs vara en mycket bra egenskap att kunna berätta historier, varför man kunde bli anställd på livstid hos en jarl eller kung om man var riktigt duktig.

Det fanns inte så många stora städer under vikingatiden, utan man levde oftast i byar eller i enskilda gårdar. Husen var ofta långa med en stor eld i mitten för att hålla värmen uppe. Man hade ett hål i taken så att röken skulle kunna ta sig ut. Husen hade inga fönster så ljuset från elden och rökhålet var det enda ljuset man fick. Man sov antingen på golvet, i hål i väggen eller på avlånga träbänkar. Under vikingatiden levde man nära djuren (det var ofta en skiljevägg mellan huset och ladugården), vilket gjorde att ljudvolymen kunde vara hög i husen och det luktade inte alltid särskilt gott. På varje gård kunde det bo ganska många människor eftersom att släkten ofta var stor, och på vissa gårdar fanns även trälar samt anställt tjänstefolk.

Under vikingatiden trodde människorna i Norden på asagudarna, vilka hade många mänskliga egenskaper. Dock var asagudarna betydligt mäktigare än vad människorna var. Man kunde offra djur eller människor till gudarna för att be dem om någonting eller för att tacka dem, och man offrade till olika gudar inom olika områden. Man offrade t.ex. till Frej och Freja för att få stora skördar och för att få boskapen att föröka sig.

Under vikingatiden ordnades många blot, vilket var namnet på ceremonier då man offrade till gudarna. Gårdsblot var relativt små ceremonier som hölls många gånger under året. Gårdsblot kunde man ordna för att t.ex. be gudarna om hjälp vid strid eller sjukdom, men även för att fira en god skörd eller någons hemkomst. Några gånger varje år ordnades även stora blot ledda av kungar eller stormän. Dessa var öppna för allmänheten och där samlades människor från många byar och gårdar. Dessa blot hölls bl.a. på vårdagjämning och höstdagjämning för att fira sommarens och vinterns återkomst.

Man hade en lite annorlunda syn på världen än vad vi har idag. Naturfenomen delades rättvist in i manliga och kvinnliga väsen eftersom att män och kvinnor var jämlika. Ett exempel på detta är att solen var en kvinna och månen en man, samt att natt var en kvinna och dag en man. Nordborna ansåg nämligen att alla naturfenomen var uppbyggda samt styrdes av krafter som var varandras motsatser.

Anledningen till vikingatidens slut var kristendomen. Allt fler kungar lät döpa sig och gå över till kristendomen, och trots många bönders protester så blev allt fler så småningom kristna. Då asatrons tempel i Uppsala revs och senare ersattes med en kyrka räknades Sverige som kristet.

Källor:

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://home1.swipnet.se/~w-16805/pub/vikingar.htm

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.commersen.se/vikingar/kandis/kandis.html

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://home.swipnet.se/~w-74867/pub/vikingar1.htm

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www2.skolor.pedc.se/mellanheden/skola/vikingar.htm

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.historiska.se/learning/vikingar/

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.nrm.se/download/18.4e32c8104f585693780009751/slutversion+folder.pdf

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.geocities.com/stenrose_och_teg/jarnaldersanteckningar.htm

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.arkeologi.aland.fi/jarnald.htm

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.historiska.se/sture/viking/

[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.mimersbrunn.s...