Recension av Studio Sex

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att läsa boken ”Studio Sex” som kom ut för första gången 1999 och som är skriven av den berömda, svenska författarinnan Liza Marklund. Jag har tidigare inte läst något av det som hon har skrivit men bara hört gott om hennes böcker. Liza Marklund tillhör nog en av Sveriges mest berömda författare. Kanske är hon Sveriges, nu levande, största författarinna. Åtminstone i Sverige, om hon är internationellt berömd vet jag inte, men hennes böcker har i alla fall blivit översatta till bland annat engelska. Jag tror att det är väldigt få svenskar som aldrig hört talas om henne. Böckerna hon skrivit verkar vara mycket populära bland alla åldersgrupper och jag vet många av mina vänner som har läst flera eller till och med alla hennes böcker. Mina vänner har alla varit positivt inställda till dem, så jag hade ganska höga krav på boken ”Studio Sex”.

På framsidan av boken finns ett foto på författarinnan och en suddig bakgrundsbild av en kyrkogård. Bilden på Marklund stämmer bra in på beskrivningen av huvudpersonens utseende så redan från första början har man en klar bild av hur huvudpersonen ser ut.
Boken ”Studio Sex” utspelar sig i nutid och handlar om en ung, kvinnlig journalist vid namn Annika Bengtzon som har fått ett sommarvikariat på en stor kvällstidning i Stockholm. När hon får chansen att skriva om ett sexmord på en kyrkogård i Stockholm ser hon sin chans att få fast jobb på tidningen. Den nittonåriga flickan som blivit mördad hette Josefin och jobbade som strippa på sin pojkväns porrklubb, ”Studio Sex”, tillsammans med sin inneboende, Patricia.
Annika Bengtzon är uppväxt utanför Stockholm, i Hälleforsnäs men bor nu i en liten vindsvåning inne i stan för att lättare kunna jobba. Lägenheten har inget varmvatten och det finns inte heller speciellt många möbler i den. Annikas mamma bor fortfarande kvar i en lägenhet i Hälleforsnäs men letar efter hus att bo i med sin nya pojkvän. Annika har inte någon nära relation till sin mor och de träffas bara ibland. Mamman är lite irriterad på att Annika är hemma hos henne så sällan och att hennes dotter undviker att träffa hennes nya kärlek. Annika tycker att hennes mor är tjatig och att hon borde spara sina pengar istället för att köpa en dyr villa. Man får inte veta speciellt mycket om Annikas pappa. Bara att han dog strax efter att han blivit av med jobbet när hans arbetsplats var tvungna att skära ner på personalen. Han kunde inte hantera arbetslösheten och började dricka för mycket alkohol och det blev hans död. Man får inte veta så mycket om relationen mellan far och dotter, bara att Annika inte var speciellt förtjust i honom i slutet av hans liv. Men det kan nog ha att göra med hans spritproblem. De kanske gjorde honom otrevlig och asocial. Annika har en pojkvän vid namn Sven som hon har en komplicerad relation med. Han har en lägenhet i Hälleforsnäs och han vill att Annika ska bo där med honom. Han tycker att hon lägger ner för mycket tid på karriären och att hon istället borde flytta in till honom och ta jobb som kassörska på en matvarubutik eller liknande arbete. Hon känner att hon istället borde satsa på karriären medan hon har chansen och låta kärleken komma i andra hand. Jag tror att Annika helt enkelt tycker mycket mer om sitt arbete än hon tycker om sin pojkvän. Man får känslan av att de vuxit ifrån varandra. Sven är mycket svartsjuk av sig och i slutet av boken gör Annika slut med honom.
Annika har även en mormor som hon tycker mycket om och som hon försöker umgås så mycket som möjligt med. Mormodern bor i Lyckebo som ligger på cykelavstånd från Hälleforsnäs. Hon är en sådan där riktig mormor som man alltid hittar i gamla sagor. En gammal förstående gumma som bor i ett gammalt torp ute i skogen tillsammans med en katt. Hon är gladlynt och godhjärtad och blir alltid lika glad när hon får träffa sitt enda barnbarn, Annika. Mormodern är också klok och brukar hjälpa Annika att klara upp tankarna när hon får för mycket att tänka på. Katten som bor hos mormodern heter Whiskas och är egentligen Annikas, men eftersom Annika bor i Stockholm så får katten bo hos hennes mormor. Annika har inte så många nära vänner förutom sin mormor. Det har troligtvis att göra med att hon arbetar så mycket. Hennes övriga vänner är hennes arbetskamrater. Anne Snapphane, en ung journalist och Berit Hamrin, en äldre journalist är de som blir hennes vänner under resans gång.

Man upplever i princip allt ur Annikas synvinkel, även om det inte är hon som berättar historien så får man veta hur hon tänker och känner när hon möter nya människor.
Annikas arbetskamrat, Berit, skriver om något som kallas IB-affären och handlar och socialdemokraternas förföljelser av kommunister, journalister och andra som kunde hota deras verksamhet. Man bedrev olaglig åsiktsregistrering någon gång under 1970-talet för att hålla koll på dem som verkade kapabla till att ställa till problem för sossarna. När man kom på sossarna med vad de sysslat med så brände de alla arkiv och dokument som kunde röja deras verksamhet. Det gjorde att man inte har några bevis för vad som hände under åsiktsregistreringen och kan inte heller döma sossarna för något brott. Jag vet inte om det som händer sedan i boken är uppdiktat eller tagen ur verkligheten men jag förutsätter att det som står i boken är taget ur fantasin.
Berit lyckas på något sätt få tag på kopior av de dokument som påstås vara förstörda och slutligen så nystas hela historien upp. Den sammanvävs med en av de som är misstänkta till mordet på Josefin. Mannen heter Christer Lundgren och är Sveriges utrikesminister. Han är misstänkt för att hans namnskrift skrevs på ett kvitto på klubben där Josefin jobbade. Kvittot var från samma kväll som hon blev mördad. En annan anledning till att han är misstänkt är att han har en lägenhet så nära brottsplatsen. Media fäster naturligtvis stor uppmärksamhet vid att en högt uppsatt politiker är misstänkt för mord mitt under en valrörelse. Ministern väljer att avgå för att inte ställa till med besvär. Detta gör ju att allt pekar på att ministern är den skyldige. Annika hittar då något som bevisar ministern oskyldig. Han befann sig inte ens i Sverige vid tiden för mordet. Hon funderar så klart på varför han väljer att avgå fastän han är oskyldigt misstänkt. Det visar sig att han hellre avgick än att avslöja vad han egentligen gjorde då Josefin blev mördad.

Annika satsar oerhört mycket på sitt jobb och tänker även på sitt arbete när hon är ledig. Vissa dagar när hon egentligen har ledigt åker hon till sin arbetsplats för att ordna någonting. Hennes jobb upptar hela hennes tankeverksamhet och ofta känns det som om hon överdriver sin ambition, nästan som om hon blivit besatt av framgång. Men efter ett tag inser man att hennes arbete är hennes liv. Annika brinner verkligen för sitt yrke och har verkligen den eldsjäl som behövs för att nå framgång i ett så krävande och utsatt yrke som journalistiken. Men hennes, i närmaste lag, besatthet gör att hon sover och äter dåligt, hon glömmer sina nära och kära och framför allt, sig själv. Hennes situation på arbetsplatsen är tämligen utsatt, först och främst är hon nybörjare och måste hela tiden bevisa att hon duger för att vinna sina arbetskamraters respekt, sedan är hon dessutom kvinna. Det gör att hon får det ännu svårare, eftersom inom hennes bransch är det männen som har makten. Alla högre positioner på tidningen innehavs av män, kvinnorna varken syns eller hörs speciellt mycket, de håller sig i kulisserna. Männen beskrivs som respekterade och som en klass för sig. Många av dem är nedlåtande och arroganta mot Annika och hennes kvinnliga kollegier. Men det finns så klart några som är vänliga också. Däribland finns den nye redaktionschefen som också behöver vinna sina undersåtars respekt. Det märks att han värnar om Annika och vill ge henne en chans att lyckas men att han samtidigt inte daltar med henne.
Annika har någon sorts bisarr fallenhet för att hamna i konflikter med sina arbetskamrater såväl som med sina få nära och kära. Hon verkar trivas bäst när hon är ensam och ingen kan kritisera henne och hennes arbete. En dålig egenskap hos Annika är att hon tar åt sig mycket mer av kritik än vad hon gör av beröm
Medan Annika skriver om sexmordet blir hon som besatt av att lösa mordet. Det hela slutar med att hon tar jobb på den porrklubb som Josefin jobbade på och som bedrivs av Josefins pojkvän, Joachim. Josefins vän och inneboende, Patricia, som också arbetar på klubben, blir Annikas vän och hjälper henne med att få arbete där. Efter att Josefin dött kastar hennes föräldrar ut Patricia ur lägenheten som hon och Josefin delat. Patricia har ingen familj att återvända till eftersom de frusit ut henne på grund av hennes arbete, som strippa på en porrklubb. Annika erbjuder henne sängplats och Patricia flyttar in i Annikas lilla vindsvåning.

I slutet av boken beslutar sig Annika för att göra slut med sin pojkvän Sven. Han blir förtvivlad och börjar förfölja henne. En dag när Annika är hos sin mormor går hon ut för att ta en cykeltur. Hon har parkerat cykeln vid en vägbom en bit från mormoderns hus. När hon kommer fram till cykeln märker hon att dess däck och sadel är sönderskurna. Plötsligt får hon syn på Sven som står framför henne. Han är berusad och uppträder hotfullt. Han börjar skrika åt henne och hotar att döda henne. Då upptäcker Annika att han har en kniv i handen. Sakta drar hon sig baklänges tills hon vänder sig om och börjar springa. Sven följer efter henne, men hon har fördel eftersom hon känner till terrängen bättre. Efter en lång och snabb springmarsch tar hon till sist sig in i ett gammalt, övergivet bruk och hoppas på att han tappat hennes spår. Där hittar hon även sin kattunge, Whiskas. När hon börjar känna sig trygg dyker Sven upp igen. Han börjar prata med henne, svamlar om hur mycket han älskar henne och undrar vad han ska ta sig till utan henne. Sedan knivskär han Annikas katt, om det är av en olyckshändelse eller om det är medvetet, vet jag inte. Då ser Annika rött, hon får nya oanade krafter och tar tag i ett järnrör och slår Sven över tinningen och sedan i mellangärdet. Slagen var dödande och han hamnar i ett schakt till en av järnugnarna i det gamla bruket.
När man sedan hittar Annika, förtvivlad med sin älskade katts lik i famnen, erkänner hon vad som hänt. Hon döms till skyddstillsyn för vållande till annans död. Men hon får också fast anställning samma dag som hon fick sin dom. Josefins pojkvän, Joachim, får fem och ett halvt års fängelse för borgenär, bokföringsbrott och för flera skattebrott. Det visar sig att Patricia, Josefins och numera Annikas vän också varit delaktig i skattebrottet som ägt rum på Joachims porrklubb. Patricia lyckas fly men blir häktat i sin frånvaro.

Inledningsvis till varje kapitel står i kursiv stil skrivet något som skulle kunna vara Josefins dagbok. Det verkar som om hon berättar hur Joachim både psykiskt och fysiskt misshandlar henne. Men istället för misshandel tolkar hon det på något absurt sätt som hans kärlek till henne. Hon anser att hon borde vara tacksam att hon har honom och att han har rätt att göra som han vill med henne. Efter diskussioner med de andra som läst boken så förstår jag att det inte alls var Josefins dagbok, utan att det var Annikas dagbok, och att den handlar om Svens misshandel. Det förklarar varför Annika la ner sig så helhjärtat i mordet på Josefin. Hon kände igen sig själv i historien.

I början av boken är Annika ganska orädd och lär sig mer och mer att ta för sig i sitt arbete. Men det resulterar också i att hon får mer uppmärksamhet än tidigare. Den verkar hon inte vara riktigt van att hantera och hon får inte bara beröm utan också mycket skit för sitt arbete. Många vill trycka ner henne och visa henne sin rätta plats. De är väl rädda för att få mer konkurrens i en redan hård bransch. Till slut gräver hon ner sig totalt i all dålig kritik hon får och de som inte vill ha henne uppe i toppen får precis som de vill. Hon tappar greppet totalt och verkar alltid vara nära till tårar. Hon ser sig själv som värdelös och oduglig och snart börjar hon förlora livsglädjen. Men så småningom börjar det att vända och lyckan börjar le mot henne ännu en gång. Sakta men säkert går det bättre på jobbet och snart är hon i full gång och kämpar igen. På så vis förändras Annika Bengtzon genom boken, först är hon djärv, ung och oerfaren. Men så får hon smaka på priset av berömmelse och det knäcker henne nästan. Sedan måste hon kämpa sig uppåt igen, ännu hårdare än tidigare, för att bevisa att hon visst duger till. Att hon klarar detta gör att hon går starkare vidare och med en viktig erfarenhet rikare.


Den här kriminaldeckaren är mycket spännande och jag rekommenderar den till alla som är bokslukare och som älskar spänning. Den är trovärdig och skulle mycket väl kunna hända just nu i Stockholm eller vilken svensk stad som helst. Just kvinnomisshandeln är väldigt aktuell för varje dag våldtas och misshandlas kvinnor, speciellt unga kvinnor, här i vårt land, i Sverige. Nu fick jag följa en kvinna som jag inte hade en aning om att hon blev misshandlad av sin pojkvän. Och ändå kändes det som om jag kände Annika Bengtzon hur bra som helst. Att det var hennes dagbok jag läst inför varje kapitel kom som en chock för mig. Jag var absolut bergsäker på att det var Josefins. Boken har gett mig en ny syn på kvinnomisshandel, det behöver inte synas eller märkas på utsidan, medan det tär på en från insidan. Ibland tyckte jag att Annika verkade vek och känslig, men nu förstår jag varför hon ibland kunde falla i gråt över småsaker.
Boken kunde då och då vara mycket svårläst på grund av det politiska språk som författaren använde i vissa avseenden. Men efter ett tag så vande man sig och i det hela stora förstod jag vad det hela handlade om, även om jag ibland var tvun...