Emigration

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Emigration

De första svenskarna anlände till USA i slutet av 1630-talet. De svenskar som kom då hade blivit ditsända av Stockholms regering för att ordna en Svensk koloni. Men tiden för New Sweden tog snabbt slut år 1655 då Holländare kom och övertog stället. Även om platsen då tillhörde Holland så stannade gruppen av svenskar kvar en lång tid och spred sina traditioner till landet.
Den riktiga utvandringen till USA tog fart under 1800 talets senare hälft. Amerika var då näst intill obefolkat och de som bodde där sedan förut var inte nog många för att täcka upp de enorma landmassorna som fanns.
Samtidigt så var livet sämre i Europa. Det fanns mängder av fattiga industriarbetare och lantarbetare. De såg chansen att få ett bättre liv i Amerika. Där fanns det ingen kung och ingen adel. Den som var begåvad och arbetsam kunde komma sig upp och bli förmögen eller mäktig, hur fattig man än var från början. Och ofta så fick de som förr varit förmögna det lite sämre ställt. Därför flyttade massor av folk från de nödställda landen i Skandinavien till ett land som blomstrade i dess ungdom.
Amerika frestade med en hel massa saker. Affischer och broschyrer letade sig ut i stugorna. Det lockande innehållet höll drömmen om en bättre tillvaro, på en annan plats, vid liv.
Lockelser kom också med Amerikabreven. Släktingar som redan åkt över prisade det nya landet. Breven talade oftast om lycka och framgång. De talade även om hur de saknade släktingar och vänner som hade blivit kvar.
Skrivelserna hade troligen en större effekt än reklammakarnas klyschor. Personkontakterna blev intensivare när svenskbygderna började växa upp i Amerika.
Familjefäder, som åkt före för att etablera sig, sände efter resten av familjen som kom när fadern hade byggt upp något som kunde liknas vid ett hem.
Breven cirkulerade mellan gårdarna och byborna samlades kring den som fått brev ifrån släkten i Amerika. I genomsnitt skickade varje emigrant fyra brev om året till hemlandet. I breven talades ofta om framgång och lycka. Misslyckandena ville man inte gärna skriva om.

I emigrantbroschyrerna utmålades Amerika som ett paradis; Lummiga kullar, glänsande sjöar och bördig, lättbrukad jord. Den präktigt feta boskapen betade fredligt av det frodiga gräset.
I Amerika fanns också gott om gruvor och fabriker. Industrialiseringen var i full gång.
Rika naturtillgångar fanns och en uppsjö på kapitalister som var villiga att satsa sina pengar.
Det fanns arbete för alla - både yrkesutbildade och okvalificerade arbetare.
Dessutom trodde man att arbetaren hade en lika aktad ställning som fabrikören.

De flesta flyttade på grund av att det rådde fattigdom i deras gård, kanske hade inte råd att försörja sin stora familj. Ofta hade varje par upp emot tio barn och bodde endast i ett litet torp. Det kunde också bero på religionen. De som inte var kristna och inte gick till kyrkan varje söndag kunde lätt bli förföljda och tvingas inför tinget om de inte trodde på samma sak som staten sa att de skulle tro på. Det fanns en hel del religiösa grupper, som alla speglade kristendom, men de sades förvränga bibelns budskap. I Amerika fick man tro på vad man ville, det var ingen som kom och tvingade folk att gå till kyrkan. Men många gjorde det ändå för att behålla vissa kontakter med det gamla Sverige. Kyrkorna kunde ses som en plats att träffa människor från det gamla landet och prata svenska med dem så man inte glömde bort språket. Det fanns också sådana som bara var ute efter äventyr och såg resan till Amerika som en ny start, att få påbörja någonting nytt. De hade ju hört om ”det stora landet i väster” och det var många som lockades av idén att åka dit och prova sin lycka.

I slutet av 1800-talet, när invandringen till USA först började, så kunde man få mark där gratis. Men bara om man såg till att odla den och bygga minst ett hus och en ladugård.
Svenskarna for ofta till ställen där naturen såg ut som den i Sverige. Där kunde de odla marken på det sätt som de kände till och bruka den som de hade gjort hemma.
När nybyggaren tagit sin inmätta jordlott i besittning satte han genast igång att bygga. Första bostaden var primitiv. Där det fanns skog var det lätt att timra ihop en enkel koja.
Skandinaverna behärskade den så kallade knuttimringsmetoden, som blev mycket beundrad.
Även stall och ladugård för djuren byggdes i första vändan. Så byggdes bondgård efter bondgård och hela byar växte fram.
När huset var byggt var ofta pengarna som de haft med sig slut. Nybyggarna måste söka arbete för att få pengar till en ko och till utsäde. Många andra svårigheter mötte nybyggarna. Snöstormar och gräshoppor är bara två exempel.

Den första tiden uppstod motsättningar mellan indianerna och nybyggarna. Indianerna försvarade sitt land mot inkräktarna. De förde en hård kamp men trängdes obönhörligt västerut. Många svenskar bosatte sig då i indianområdena och deltog i indiankrigen eller utsattes för indianöverfall.


Utvandrare från Gottne

Från Gottne flyttade det 111 personer under tiden 1850 – 1950. De flesta var i åldern 21 – 30 år. De flyttade till Amerika av samma anledning som de andra i landet hade flyttat, men det var sällan så att föräldrarna hade svårt att ta hand om sina barn.
I många fall var det den äldste brodern i familjen som emigrerade. När han var där så skrev han till sina småbröder hemma och berättade hur bra han hade det i Amerika. Sedan när han kom hem och hälsade på i byn så kom släkt och vänner från hela socknen och han fick berätta om sina bravader i det stora landet. När han åkte tillbaka efter hemvistelsen så var det inte alls ovanligt att hans bröder stolt följde med honom. Då var de redan garanterade ett hem för en tid framöver och kanske även arbete på broderns gård.

Ett annat skäl till varför folk for från Gottne var av religionstvånget. Om man inte gick till kyrkan eller döpte sitt barn betraktades man nästan som brottsling.
Det var få som vågade stå emot denna press från kyrkan. En av de som vågade var en man som hette Erik Mårtensson.
Han var uppfostrad i ett aktat hem med kristna föräldrar och igenom hela sin uppväxt var även Erik en kristen man. När han blev vuxen blev han till och med kyrkvärd i Mo kyrka och därefter en av socknens sju sexmännen.
Men när han var 31 år gammal så bröt han helt med Svenska Kyrkan. Orsaken var att han hade blivit fångad av erikjanismen. En rörelse grundad av Erik Jansson från uppland och som var väldigt radikal mot den Svenska Kyrkan. Det enda han följde var Bibeln och förkastade alla Luthers och kyrkans skrifter.
När man gick med i den rörelsen så vägrade man att döpa sina barn. Mär Erik Mårtensson vägrade döpa sitt sistfödda barn så blev han intagen för förhör inför bland annat Kungl. Svea Hovrätt. Han kände till Bibeln mycket väl och kunde därför försvara sig mycket bra och argumentera för sin uppfattning om diverse saker som kyrkan hade för sig.
Tre år senare så valde Erik Mårtensson att emigrera. Han tog med sig sin familj och flyttade till Amerika.
Grundaren till erikjanismen, Erik Jansson, hade planer på att skapa ett nytt Jerusalem där, ett nytt Kanaans land i religionsfrihetens land, Amerika. Han skapade en svenskkoloni som han kallade för Bishop Hill efter hans hemort Biskops kulla i Uppland.
Det var dit som Erik Mårtensson förde sin familj för att starta ett nytt liv, utan Svenska Kyrkans inblandning.
När han hade åkt dit så följde flera andra Gottnebor hans exempel och emigrerade till Bishop Hill med sina familjer. För dem gick det inte lika bra. Flera stycken dog i kolera under resan dit.

Erik Jansson skötte sin rörelse med järn hand. Om man en gång lämnade den så var man portad och fick aldrig mer komma tillbaka. Hans straffpredikningar och syndfrihetslära och regler för kolonin innebar en ny ofrihet, svårare än den man upplevt hemma i Sverige. Missnöjet blev tillslut så stort att flera lämnade kolonin, och efter bara några år där så blev Erik Mårtensson mördad.
Som väntat var så höll inte Janssons tankegångar i längden och rörelsen fick ett abrupt slut när grundaren dog.
När han var död så övertog Jan Olsson från Hälsingland kolonin och den började blomstra. Det blev lättare att leva där och det blev ett mönstersamhälle med imponerande bostäder och verkstäder.

Flera som emigrerade till USA från Gottne fick jobb på fabriker. Ett exempel är Theodor Nordin som emigrerade är han var 20 år gammal Han hade hjälpt sin bror i smedjan när han bodde hemma i Gottne och det var den enda utbildning han hade när han åkte till Amerika, om man sak tro vad som står på hans pass.
Han påverkades att emigrera av några vänner som trodde att det skulle vara underbart i ”det stora landet på andra sidan havet”.
När han kom dit så fick han jobb på bilindustrin i Detroit, eller som han hellre kallade det, hos ”Henry F”. Han skrev flera brev om det och fick det att låta som han och Henry Ford var riktiga vänner.
På grund av att han arbetade där så fick flera andra gottnebor som flyttade chansen att få jobb genom honom.

Resan

Innan man skulle ge sig av så kunde det vara bra att ha förberett resan lite. De flesta försökte att lära sig lite engelska, men många tröttnade. Det behövdes pengar för att resa och för att få ihop till resan så sålde många sin gård och sitt hus. Pengarna man fick för det räckte oftast bara till biljetten till Amerika.
För att komma till det förlovade landet så var det en hel del hållpunkter. De som reste från Gottne fick först och främst lov att åka från Mellansels tågstation till Stockholm. Efter det skulle man resa till Göteborg.
De första emigranterna som åkte iväg fick efter det åka till England och därefter vidare till USA, men efter några år så bildades en Amerikalinje från Göteborg.
Resan över havet var oftast tuff. Det kunde blåsa ordentligt och storma. Många var sjösjuka, men var ändå tvingade att stanna under däck när det stormade som värst. För de som hade mest otur kunde blåsten hålla i sig hela tiden under de tre veckor det tog att åka över Atlanten.
När resenärerna nådde Amerika så kom de oftast till New York.Det måste ha varit en omtumlande upplevelse för de flesta som kom dit för första gången. En stor stad där de pratade ett helt annorlunda språk.
För de flesta så var det inte slutet på resan. Många skulle färdas vidare till Minnesota, Detroit, Canada eller någon annan ort där man hade kontakter eller där man hade ett ställe där man kunde få sig en bit åker.
Just det faktum att man kunde få gratis mark blev en stor magnet för ”land hungriga” bönder. Det fanns mest mark att få i Minnesota och det blev därför många svenskars mål för resan.
När järnvägar började byggas i Amerika så blev det en viktig inkomstkälla för folk som hade flyttat dit. Man kunde ha både sin lilla bondgård att syssla med och arbeta med järnvägsbygge vid sidan om. Så många svenskar åkte därför till ställen där de visste att sådana byggen var i görningen.
En järnvägsmästare vid namn James Hill ska en gång ha sagt;
”Ge mig snus, whiskey och svenskar så ska jag bygga en järnväg till helvetet.”


Svensk - Amerika

Emigranterna från Sverige satte sin eget lands prägel på livet i Amerika. De tog med sig sina traditioner från hemlandet och utförde dem precis som vanligt i det nya landet. Julen kunde se ut precis som den hade gjort förut. Man märkte inte av att man var i ett nytt land så värst mycket när man kom till ett ställe som var kolonise...