Liv i andra länder (Burma)

Liv i andra länder

Burma

Burma är befolkat av många olika folkslag (cirka 60 stycken). Här lever bland annat burmanerna, arakaneserna, mon och shan. Majoriteten av dessa olika folkslag är buddhister, men det finns även folk som är kristna, muslimer eller hinduer. I norr finns också många olika bergsfolk med naturreligioner, så som wa, lahu eller akha.

Striden mellan buddhister, hinduer och kristna är stor i landet, även om det officiellt råder religionsfrihet i landet. Man har bland annat bränt ner kyrkor och moskéer för att bygga upp buddhisttempel.

Även om landet består av många folkslag och därmed talar olika språk, räknas drygt två tredjedelar av befolkningen som burmaner. Eftersom majoriteten av folket i landet kallades burmaner och pratade burmanska, fick landet sitt namn.

Eftersom många folkslag har kommit in från bland annat flykt från grannländer, leder det till en stor blandning av människor och olika religioner finns utspritt.

Även om Storbritanniens kolonisering av Burma ledde till att nya folkslag bosatte sig i Burma. Eftersom landet har otroligt många folkslag, har detta lett till inbördeskrig och diskussioner om folkets rättigheter i landet.

Inga större slag utfärdas mellan religionerna i sig, utan de som står för våldet och kriget i Burma är främst de styrande, militären. De har haft makten sedan militärjuntan utförde en militärkupp 1968, sedan blev det en ny militärkupp 1988.

Burmas resurser är dåliga, landet är väldigt fattigt på grund av korruption, inflation, diktaturen som styr m.m. Militären som styr satsar mycket pengar i militären istället för på folket och inflationen i landet är väldigt hög.

Landets tillgångar domineras av skog, fiske och jordbruk. En vanlig människa i Burma hade troligtvis jobbat inom något av dessa tre områden, skog, fiske eller jordbruk. Man hade nog jobbat mycket för sig själv och ens produktion hade varit livsavgörande. Om man var bonde, och inte lyckas få en bra skörd, skulle man nog få det svårt att överleva.

Resurserna i Burma är många, dock är bristen på utbildning och kunskapen om hur man utvinner mineraler liten, dessutom gåt mycket av landets inkomst till regeringen.

Burma har också dåliga energitillgångar, drygt 1/3 av befolkningen har tillgång till el, väldigt mycket strömavbrott drabbar de som har el därför att de har ett underskott på elektricitet i landet.

Burma var koloniserad av Storbritannien fram till 1948. En grupp vid namn AFPFL, som var kommunistiska, gjorde uppror mot britterna och övertog makten den 4 januari 1948, vilket också är självständighetsdagen i Burma. Men den nya styrelsen lyckades inte bra, de löste inte jordfrågan, och många i landet var missnöjda över regeringens sätt att gå tillväga.

En militärkupp gjordes 1962 och militären tog makten, än idag är det militären som styr, dock diktatoriskt. 

Jag är bosatt i utkanten av en av Burmas städer, Mandalay. Jag har precis gått ut skolan och hjälper för tillfället min far att fiska. Min familj lever på att det går bra för min pappas fiskeverksamhet, utan den skulle vi få det svårt att överleva. Mandalay är till största delen en buddhistisk stad, även om andra religioner tillkommer i staden. Våra resurser är väldigt begränsade, då min familj bara har varit fiskare i flera generationer. Hela min familj bor inom samma område, då vi inte har råd att flytta oss från det ställe vi bor på. Här i området är det väldigt trångt, vi är väldigt många människor som är bosatta inom samma område, vilket kan vara jobbigt ibland. Man kan även känna en viss orättvisa då det finns hus som är otroligt större än vårt och lyxigare än vårt, och lever på det folket i vårt område gör. Detta gör att strejker förekommer och att ibland förekommer uppror eftersom många känner orättvisa i landet.

Militärjuntan har styrt här i Burma sedan min far var liten ända fram till nu.

Förra året så blev det ett uppror mot att få bort militären ifrån makten med buddistiska munkar i spetsen.

Min bror deltog under demonstrationerna och dog av ett skott i nacken ifrån en soldats AK47:a.

Han hade väldigt mycket att säga om hur militären styrde vårt land.

Militären bryr sig inte om hur folket har det utan bara hur de själva har det och har haft makten så länge att de inte är beredda att ge upp den eftersom de har blivit maktgalna.

Man försöker hellre uppnå en bra stridsstyrka i Burma är att måna om det folket behöver, till exempel mat och vatten.

Detta är anledningarna till att folket blir missnöjda med villkoren man får i landet och att uppror sker. Militärjuntan vill ha stor stridsstyrka eftersom de vill kunna försvara sig mot bland annat andra länder (om det skulle bli krig), och även kunna ha bra kontroll i Burma.

Det var när militären tog över makten 1962 som landet började gå väldigt utför, dels då ekonomin gick starkt neråt och en svart marknad skapades.

Eftersom vi inte har någon legal marknad att sälja på så måste vi sälja allting svart, staten tjänar ändå stora pengar på svarta marknaden eftersom de har stort inflytande över den och inte ser ut att försöka att göra någonting åt det hela eftersom de inte vill ha för mycket att tänka på.

Inom familjen finns främst två oroligheter som vi oftast tänker på, överlevnad och militären.

Skulle det gå dåligt för min fars arbete skulle vi få det väldigt svårt att överleva. Även om man lyckas överleva, så finns alltid en rädsla för vad militären kan göra, då de har i princip all makt och kan göra nästa vad de vill med oss människor. Med tanke på att min bror vart skjuten så kan de ju spåra upp min familj och ta ifrån de lilla vi har.

Eftersom bristen på utbildningar förekommer inom de flesta områden så är det svårt att få ordentlig vård om man skulle bli sjuk, därav är det alltid jobbigt att känna att man inte får bli sjuk då man kommer att orsaka problem för hela familjen, då det kostar pengar att betala medicin.

Även stigande priser är något vi oroar oss för. Om priset stiger på till exempel ris, innebär det stora svårigheter för familjen då vi just nu har svårt att klara oss, och om en prishöjning skulle ske, så skulle det bara bli svårare.

För att uppnå millenniemålen behöver landet göra en stor förändring. Man behöver ändra på sättet man styr och göra så att folket gynnas mer. Nu blir fattigheten stor då regeringen tar de mesta till sin egen fördel och använder inte landets pengar på till exempel utbildning, jordbruk etc. Om man gynnar folket mer och deras levnadsstandard kommer också produktionen öka.

En bättre utbildning kommer också leda till bättrad ekonomi för landet eftersom man blir smartare inom flera viktiga områden.

Eftersom Burma har många naturtillgångar, skulle målen kunna lyckas om man får bättre levnadsstandard för människorna så att man orkar och är utbildad att utvinna mineralerna som finns i bland annat bergen.

Det som däremot talar mot millenniemålen är om militären fortsätter att styra som de gör just nu och då blir de väldigt svårt att uppnå dessa mål.

Om vi uppnår de här målen, så får vår familj bättre levnadsstandard, man kommer inte att känna sig otrygg i vardagen eftersom man inte behöver oroa sig för att överleva dag för dag, om man misstycker med militären som styr i samhället riskerar man mer fattigdom än vad vi har det idag.

Militären tänker mer på sin egen säkerhet och landets säkerhet och hjälper inte folket tillräckligt mycket. Därför går BNP-tillväxten minus och landets ekonomi är i dåligt skick. Detta dels beroende på korruption, grå ekonomi och vanskötsel. Burma är ett rikt land med mycket naturgas, mineraltillgångar, olja osv, men landet har en av världens svagaste ekonomi.

Att lyckas nå alla milleniemål är svårt. Vi tror att hjälp från andra länder till bland annat utbildning skulle göra att landet får bättre ekonomi (folket kan producera mer). Det är dock svårt att avsätta militären som styr, då om ett land skulle komma dit och säga att man avsätter militären och tar över, så skulle ett liknande krig som det i Irak ske.

Vi tror alltså att vissa av dessa mål är möjliga, men att t.ex. handel och fattigdom skulle förvärras om man försökte göra saken bättre (avsätta militären eller liknande).

Därför vore det bättre att kompromissa med landet genom att få ge bistånd som skulle förbättra för dem som inte har det så bra, skicka ner biståndsarbetare som skulle kunna utbilda befolkningen att kunna ge sitt folk bättre sjukvård för att kunna ta hand om patienter snabbare, lättare och i allmänt bättre. Skulle kunna gå att göra på många olika områden i landet som t.ex. industrin.

De sanktioner som omvärlden har utfä...