George och tåget!

George och tåget !

George vaknade av att en man knackade honom på axeln. George flög upp av rädsla. Det var en stor man i 25års åldern. Han hade svart skinnjacka och stora kängor, han såg allmänt farlig ut. Ingen kille man skulle vilja bråka med i alla fall. George skakade innerst inne men ville inte visa det. Den stora mannen frågade ifall det var ledigt. George satt intryckt i hörnet med sin ynkliga kropp och fick bara fram ett litet pip.
– Visst. Den store mannen sa inget utan bara satt sig ner. George i sitt lilla hörn kröp ännu närmare fönstret.
Den store mannen var utländsk, absolut inte från England som tåget rullade igenom. Han verkade trött, han flåsade väldigt mycket. George bara väntade på nästa stopp, han ville av tåget. Det kändes obehagligt.

Det gick två stationer och George hoppade av tåget. Han var så nervös att han inte klarade av att sitta kvar.
När George märkte att han stigit av på fel station ökade pulsen ännu mer. Det var mörkt ute och inte en människa i sikte, allt var dött, inte en lampa tänd. Han kände hur tårarna rann nedför hans kinder. Snöblandat regn fall över gatorna. George satt sig ner under ett tak och började fundera.

Allting kändes som det gjorde precis innan George åkte hemifrån, ensamt och ensligt.
Det var nämligen så att George knappt hade några vänner. De vännerna han hade var de han lärde känna över datorn. Men det som fick honom att gråta var tanken på skolan och hemmet. Hemma var det ingen som visade honom vad kärlek är. Modern föredrar att spendera tid med sin nya pojkvän Brandon som har något emot George. Brandon har sina åsikter om Georges sociala liv, George är inte populär i skolan, har inte många kompisar och aldrig ens nära att skaffa en flickvän.

När Brandon var ung var han den raka motsatsen, skolans fotbollskille, alla ville vara hans kompis och tjejerna flockades runt honom.
Brandon slänger oavbrutet ur sig kränkande kommentarer till George, "mes, tönt eller skam" är något han får höra, i skolan såväl som hemma. En dag var det nog tänkte George när Brandon just hade varit taskig vid matbordet. Han blev full av ilska, ilska han inte kunde hantera längre. George började käfta emot, och gick sedan in på sitt rum. Mamman kom in, och då sa George att Brandon måste flytta. Mamman går ut ur rummet och kommer sedan tillbaka med en väska och säger att det är George som ska ut, inte Brandon. George började genast gråta och kunde inte förstå att det var sant, hans mamma vill inte ha med honom att göra.

Plötsligt så händer det något vid perrongen. Ett gäng ungdo...