Varför Utvecklar Människan Posttraumatisk Stressyndrom?

Varför Utvecklar Människan

  Posttraumatisk Stressyndrom?

"Jag är trött och tom.

Jag känner mig

alldeles tom.

Som en blåsa jag

stuckit hål på."

"Hjalmar Söderberg

Ur Doktor Glas."

Innehållsförteckning

1             Inledning

1.1          Syfte

1.2          Frågeställningar

1.3          Metod och material

2             ANALYS

2.1          Vad är ett trauma?

2.2          Vad är Posttraumatisk Stressyndrom?

2.3          Vem drabbas av PTSD och hur förebygger vi det?

2.4          Behandling

2.5          Vilka är skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa?

3             Avslutning/sammanfattning

4             Källförteckning

1 Inledning

Nästan alla människor har någon gång upplevt en svår händelse, till exempel skilsmässa eller förlust av en nära anhörig. När något sådant inträffar kan man reagera med upprördhet, rädsla, vrede eller ledsnad. De flesta tar sig emellertid igenom svårigheterna, den psykiska smärtan minskar och så småningom normaliseras livet. Men ibland utsätts människor för livshotande eller livsförändrande händelser - så omskakande eller grymma, att minnesbilder inte det minsta bleknar med tiden. Upplevelsen kan vara så stark att den drabbade kanske inte ens vill fortsätta leva.

Detta arbete behandlar hur människan kan reagera i en extremt traumatisk situation.

1.1  Syfte

Arbetets syfte är att presentera och sammanställa fakta om sjukdoms till ståndet Posstraumatisk Stressyndrom (PTSD) på ett enkelt och förståligt sätt.

1.2  Frågeställningar

Vad är ett trauma och hur reagerar vi normalt vid traumatiska händelser? Vad är Posttraumatisk Stressyndrom PTSD? Vem drabbas av PTSD och hur förebygger vi det? Hur behandlar man PTSD? Vilka är skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa?

1.3  Metod & Material

Arbetets material är baserat på publicerad fakta från psykologer, stressmotagningar, böcker om psykologi och artiklar i dagspress. Metoden är att studera och analysera vad som skrivits för att kunna åter ge en närmare förklaring av människan sätt att hantera en extremt traumatisk situation.

2 Analys

2.1 Vad är ett trauma och hur reagerar vi normalt vid traumatiska händelser?

Ordet trauma kommer ifrån det grekiskan och betyder sår eller skada på människans kropp eller själ, orsakad av yttre faktorer. Traumatiska händelser drabbar alla människor i olika utsträckning.  Det kan till exempel handla om att plötsligt bli arbetslös, att gå igenom en skilsmässa, förlora en vän eller anhörig eller att få besked om en allvarlig sjukdom. En traumatisk händelse är oftast utom kontroll för den drabbade. Den psykologiska stressen som uppkommer i samband med en traumatisk händelse utlöser en krisreaktion. Enligt den svenske psykiatern Johan Cullberg kan hos det flesta människor urskiljas ett mönster hur det undan för undan arbetar sig igenom krisen. Cullberg har beskrivit krisens fyra faser:

(1) Chockfasen varar under några sekunder eller minuter, dagar eller upp till en vecka. Den drabbade förstår inte eller förnekar vad som hänt med ord som " detta är inte sant" eller "de har tagit fel". Ofta upplevs en psykisk domning och en overklighetskänsla. Utåt kan den drabbade verka antingen lugn och samlad eller spänd, ångestfylld och kaotisk. En känslomässig "blockad" medför att den drabbade inte minns eller bara har ett ringa minne av eventuell information eller samtal efter händelsen.[1]

(2) Reaktionsfasen är oftast snabb och tydlig och det är nu den drabbade börjar reagera på vad som har hänt. För dem som sörjer förlusten av en nära anhörig är gråten det vanligaste tecknet, men även vreden och fientlighet förekommer. Ångest och nedstämdhet är vanligt under denna fas, som kan sträcka sig från några veckor eller månader upp till ett år.

(3) Bearbetningsfasen sker mer successivt. I denna fas bearbetas det inträffade genom en ständig repetition av traumat i minnet, så kallat återupplevande. Åter upplevande kan ske både i vaket tillstånd och i drömmar och handlar om tiden strax före, under och efter traumat. Den drabbade har ett behov av att älta det inträffade i tankar, tal och ibland skrift. Bearbetningsfasen kan vara i flera år vid ett kraftigt psykiskt trauma.

(4) Nyorienteringsfasen efterträder successivt bearbetningen och vara tills nästa gång man drabbas av en krisreaktion. Nyorienteringen innebär läkning och en förändrad självbild, vilken ofta beskrivs som en känsla av att man blivit psykiskt förändrad. Kanske har det genomgångna lidandet haft en positiv inverkan på personligheten i form av ökad erfarenhet och mognad.[2]

Den traumatiska stress som uppkommer hos individer som varit med om ett psykiskt trauma visar sig i form av olika symtom. Dessa kan indelas i fyra symtomgrupper:

(1) Den affektiva (känslomässiga) reaktionen innebär dödsångest och minnesbilder av den traumatiska händelsen. Som överlevande vid en olycka där andra människor har omkommit, kan man utveckla en särskild typ av skuld känsla, så kallad överlevnadsskuld. Denna skuldkänsla handlar om själv anklagelser kring vad man har gjort eller inte gjort, för att försöka rädda andra. Många drabbade beskriver en tomhetskänsla eller oförmåga att känna något. Nedstämdhet och vredesutbrott är andra vanliga reaktioner.

(2) Beteendeförändring i form av oförklarlig trötthet, irritabilitet eller aggressivitet förekommer ofta och man kan ha en tendens att dra sig undan eller undvika saker eller personer som på minner om den traumatiska händelsen.

(3) Inställningen till sig själv/omgivningen präglas av misstänksamhet och overklighetskänsla. Ofta börjar man, ganska snart efter traumat, fundera på meningen med livet och det som inträffat.

(4) Psykofysiologisk reaktion, den själsliga upplevelsen kan fortplanta sig till övriga kroppen i form av en ökad muskelspänning och en överdriven känslighet för plötsliga ljus eller ljudstimuli. Ofta förändras sömnmönster och man kan få mardrömmar.[3]

2.2 Vad är Posttraumatisk Stressyndrom?

Människans nervsystem är anpassat för vardagliga påfrestningar med en reservkapacitet som används vid behov. Vid hotande fara slår larmsystemet till. Hormonnivåerna stiger, människan är beredd till flykt eller attack. Om faran är konstant eller alldeles överväldigande fungerar larmsystemet inte längre. Istället för att agera blir människan passiv och hjälplös. En person som lider av PTSD har upplevt ett trauma som överväldigat hon eller han och lämnat bestående skador i hans nervsystem.[4] En enkel förklaringsmodell av PTSD är klassisk betingnig. Vid händelsen blir ett stort antal stimuli (exempelvis lukter, miljöer, uniformsklädda män, skarpa ljud) associerade till de starka negativa känslorna som upplevs under händelsen. När den drabbade senare möter någonting som påminner om händelsen så aktiveras dessa negativa känslor. Eftersom det snarare är regel än undantag att PTSD-drabbade undviker sådant som påminner om händelsen, så försvåras möjligheten att genom nya erfarenheter betinga om de inlärda associationerna.[5] PTSD definieras psykiatriskt med amerikanska diagnoskriterier DSM-IV enligt A till E:

Händelsen eller traumat är det första kriteriet och innebär att den drabbade personen:

A1. upplevt, bevittnat eller konfronterats med en händelse eller en serie av händelser som innebar död, allvarlig skada eller hot om detta, eller ett hot mot egen eller andras fysiska integritet.

A2. reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck.

PTSD yttrar sig på en rad olika sätt. Enligt DSM-IV är symtomen av tre olika slag:

B. Återupplevandesymptom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. Flashbacks. Återupplevandet upplevs inte sällan av den drabbade som att händelsen utspelar sig återigen och karaktäriseras av starka sensoriska kvaliteter, t.ex. lukt- och hörselintryck.

C. Undvikandesymptom där personen försöker undvika tankar, känslor, platser, händelser mm som har med händelsen att göra vilket kan leda till isolation. Undvikandet kan visa sig i en oförmåga att minnas viktiga delar av händelsen och minskat intresse av att delta i viktiga aktiviteter. Personen kan också få en känsla av likgiltighet och främlingskap inför andra människor och ha begränsad förmåga att hysa varma känslor till sina medmänniskor. Upplevelsen av att ens framtid är kort är också ett symptom. Behovet av att undvika kan leda till missbruk, anorexi och/eller självstympning.

D. Överspändhetssymptom med irritabilitet, lättskrämdhet, vredesutbrott, överdriven vaksamhet och sömnsvårigheter.

E. Duration Symptomen ska enligt DSM-IV varat i mer än 1 månad. Om tiden från händelsen är mindre än en månad kan diagnosen akut stressyndrom vara aktuell. Om symtomen varat i tre månader eller längre används beteckningen kronisk PTSD: om den drabbade lidit av symtom i en utsträckning som kvalificerar för PTSD i mer än tre månader är det relativt ovanligt att symtomen avtar spontant, varför beteckningen kronisk PTSD anses vara meningsfull ur diagnostiskt hänseende.

F. Funktionsnedsättning Orsakat signifikant lidande eller försämrad funktion i arbetslivet eller i övriga sociala livet.[6]

2.3 Vem drabbas av PTSD och hur förebygger vi det?

Vem som helst kan drabbas av PTSD, kvinnor, män eller barn.  Nästan alla kan utveckla tillståndet efter tillräckligt svåra traumatiska upplevelser. Även om många under sin livstid är med om svåra händelser återhämtar sig de flesta spontant genom på egen hand bearbeta det som har hänt. Vi tål olika mycket som individer. Att förebygga extremt traumatiska händelser kan ses som en stor politisk uppgift. De händelser som ger störst risk för PTSD i fredstid är våldtäkt och sexuella övergrepp. Många av de som drabbas av PTSD är direkt relaterade till krig. Så mycket som 20 av 100 amerikanska soldater beräknas lida av PTSD efter tjänstgöring i Irak och Afghanistan.[7] Det Stora spannet i risk beror på att det finns metodologiska svårigheter vid denna typ av undersökning, främst relaterade till urval och tid.

2.4 Behandling

PTSD självläker hos de allra flesta utan professionell hjälp, men tillståndet kan också bli mer eller mindre kroniskt. Det finns effektiv behandling för PTSD. Det är psykoterapi och medicinering. Något som har visat sig vara effektivt i slumpmässigt kontrollerade studier av psykoterapi är KBT och EMDR. När det gäller medicinering nämns selektiva serotoninåterupptagshämmare - SSRI preparat.

Kognitiv Beteende Terapi - KBT, har använts framgångsrikt sedan 80talet för att behandla PTSD, man arbetar med både tankar och beteende . Behandlingen är mycket strukturerad och konkret, tillsammans med terapeuten sätter man upp tydliga mål. Behandlingen består kortfattat av två delar: exponering och kognitiv omstrukturering. Exponering syftar till att utsläcka den starka negativa reaktionen som följer på minnet. Detta gör man genom att låta patienten vara i miljöer som påminner om traumat tills rädslan börjar gå ned. Man låter också patienten upprepade gånger utförligt beskriva händelsen. Efter upprepad exponering avklingar den starka negativa reaktionen. Kognitiv omstrukturering syftar till att korrigera den drabbades uppfattningar om sig själv, händelsen eller om världen som påverkats av själva händelsen eller av upplevelser efteråt. Den drabbade upplever ibland att han eller hon var skyldig till det som hände eller förtjänade att drabbas. I behandlingen får den drabbade möjlighet att omtolka händelsens betydelse för uppfattningen om världen som förutsägbar eller vilket ansvar denne tror sig ha haft i det som skett.[8]

Eye Movment Desentisization and Deprocesing - EMDR, är en relativt ny metod för behandling av PTSD. Det är en metod som kan hjälpa patienten att minska besvären efter upplevelser från det förgångna. Patienten blir ombed att ta fram den bild från händelsen som stör denne mest tillsammans med den negativa självbilden, känslorna och det fysiska sensationerna. Patienten uppmanas att hålla detta i minnet så bra han eller hon kan medans ögonen följer terapeutens fingrar som förs fram och tillbaka. Efter en serie av 30 - 50 ögonrörelser kommer terapeuten att be patienten att stanna, vila och andas djupt. Om tankar, känslor, föreställningar eller fysiska sensationerna blir mindre störande blir patienten ombed att ta fram den positiva självuppfattningen och där efter kommer EMDR att hjälpa börja förknippa detta nya sätt att tänka om sig själv tillsammans med den ursprungliga störande bilden.[9]

Selektiva Serotoninåterupptagshämmare - SSRI, preparatet fungerar så att de förhöjer tillgängligheten av neurotransmittorsubstansen serotonin i hjärnan. Serotonin är viktigt för välmående och gott humör. De kan få stopp på oroande eller återkommande (obsessiva och/eller tvångsmässiga) tankar och beteenden och de kan sänka ångestnivån.[10] I Sverige finns bland andra dessa mediciner.

2.5 Vilka är skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa?

Cullberg talar om tre essentiella skyddsfaktorer; Det sociala nätverket, Arbete/Sysselsättning och Sammanhang/mening. Dessa tre områden ut går från fundamentala behov hos människan, om dessa inte är uppfyllda löper människan större risk att drabbas av psykisk ohälsa[11]

Socialt nätverk - Det sociala nätverket har enlig Cullberg[12] definierats som en närmiljö av både formell och informell art som en person befinner sig i. Dessa kan ge emotionell support samt personlig erkänsla, information och hjälp en individ att ta sig i fram livet, vänskap med gemensamma värdegrunder och engagemang och materiellt stöd. En individs boendesituation och social klasstillhörighet utgör en del av det sociala nätverket som i sig är en skyddsfaktor till psykisk ohälsa. Ett gott socialt nätverk som medverkar till att individen utvecklar större psykisk motståndskraft samt ger en starkare jag funktion, sociala relationer kan ge individen den reservkapacitet som behövs för att bemästra en traumatisk situation, slutligen kan det sociala nätverket hjälpa till med att få individen att söka professionell vård i tid.

Arbete/Sysselsättning - Den andra skyddsfaktorn Arbete/sysselsättning bygger på teorin att

sysselsättningen i sig innebär att förutom lönen få en positiv mental stimulans där individens självkänsla stärks, samtidigt som det är en social företeelse i sig själv. Slutligen hjälper det individen med att strukturera sitt dagliga liv. I en statlig utredning om ungdomars psykiska ohälsa drar man slutsatsen att ökningen av psykisk ohälsa bland unga som skett under de senaste decennierna främst beror på att ungdomar har svårare att få arbete. I en jämförelse mellan elva europeiska länder visar det sig att psykiska symtom bland ungdomar löper parallellt med utvecklingen på arbetsmarknaden för ungdomar. När det gäller Sverige så har utvecklingen, både vad gäller psykisk hälsa och möjligheten att få ett arbete/jobb, varit negativ un­der perioden 1986-2002. Sämre möjligheter på arbetsmarknaden har ock­så gjort att ungdomar i allt högre utsträckning är fattiga. Andelen fattiga bland unga i 16-24-åråldern som flyttat hemifrån nästan har fördubblats mellan 1982 och 2003.[13]

Sammanhang/Mening - Den tredje skyddsfaktorn är upplevelse av sammanhang och mening. Cullberg,[14] hämtar från Antonovsky som är en internationellt känd professor i medicinsk sociologi i Israel. Antonovsky myntade begreppet KASAM (Känsla Av Sammanhang). Varför klarade vissa individer av vistelsen i koncentrationslägren bättre än andra individer, om man bortser från de yttre faktorerna. Han upptäckte att det som utmärkte människor som klarade exceptionellt stora psykiska påfrestningar var hur väl deras inre känsla av sammanhang "sense of coherence" var hur väl denna kunde motivera dem till att fortsätta och upprätthålla en god funktionsnivå i mycket svåra lägen.

3. Avslutning/sammanfattning

Syftet var att informera allmänheten om Posttraumatisk stressyndrom och hur vi människor reagera i traumatiska situationer, dvs. situationer vi inte har kontroll över. Människans försvar är fantastiskt men ändå så sårbart. Att kunna hantera och gå vidare efter en traumatisk upplevelse gör oss starkare, mognare och förhoppnings viss ger det oss insikt för framtida händelser. Men när försvaret blir över belastat d&ar...