There Will Be Blood

There Will Be Blood

There will be blood är regisserad av Paul Thomas Andersson efter Upton Sinclairs bok Oil. Jag har alltid gillat Paul Thomas Andersson, han har regisserat Magnolia som var min favoritfilm i flera år. Denna film är inte vad jag skulle kalla "en typisk Paul Thomas Andersson film" för den här är helt annorlunda än vad han gjort tidigare. Det enda jag känner igen från tidigare filmer är de långa tagningarna.

Filmen handlar om oljemannen Daniel Plainviews liv. Det är sent 1800-tal i början av filmen när man först får se honom ensam. Han har bestämt sig för att borra efter olja för att han tror sig bli rik på det. I början av filmen händer en olycka med en av hans arbetare och mannen lämnar efter sig ett barn som Plainview tar med sig. Han kallar barnet för sin son och uppfostrar honom. Plainview får tips om en by som heter Little Boston där det ska finnas olja och tar med sig sin son dit för att börja borra. Allt går bra och arbetet med att få upp oljan börjar. Man känner redan då av hans girighet som senare i filmen kommer fram tydligare. Den enda som är tveksam och lite emot borrandet är byns präst Eli Sunday. Han blir besviken när han inte får välsigna bygget och skyller sedan alla olyckor på att Gud straffar dem för att det inte blev välsignat. Det märks att Daniel Plainview inte bryr sig så mycket om religion och det skapar spänning mellan honom och Eli. Historien verkar först mycket stor och händelserik men sedan inser man att man kan dela upp det i två företeelser. Plainview och hans son, och Plainview och Eli. Det två företeelserna vävs fint ihop och påverkar varandra mycket. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker om Daniel Plainview, om jag ska älska eller hata honom. Trots att han mördar två personer under filmens gång så tycker jag inte tillräckligt mycket illa om honom. Jag vet inte vad jag känner, sympati? Nej.. Men på ett sätt förstår jag lite hur han mår. Ibland känns det inte ens som att det är kampen efter olja det handlar om, utan Plainviews inre drivkraft.

Skådespelarna är enligt mig otroligt bra och Daniel Day-Lewis är värd sin Oscar för bästa manliga huvudroll. Bra skådespelare samt skitsnyggt foto gör filmen riktigt bra och nästan som en moderna klassiker. Det här är en film som håller och inte glöms bort om ett par år. Jag gillar inspelningsplatsen och miljön. Nu hade jag tänkt rikta in mig extra mycket på just två saker. En från handlingsplanet och en från berättarplanet. Det var svårt att välja ut vad jag skulle ta eftersom det fanns mycket jag hade tänkt på och velat skriva om. Jag ville verkligen skriva om dialogen, men det gjorde jag i den förra analysen. Miljön hade varit underbart att skriva om, men jag pratade precis med Joakim, och han hade valt att skriva om det. Efter ett tag valde jag ut Klädsel och Make up från handlingsplanet och Kameravinklar från berättarplanet.

Enligt häftet är kläderna en av de mest tacksamma komponenter man kan använda för att karaktärisera en person. Det är ju självklart. För inom film är det väldigt viktigt hur människorna är klädda. Jag tänkte på det när jag såg filmen. Det skulle inte fungera om människorna i filmen var klädda på något annat sätt.

Filmen utspelar sig till största del precis i början av 1900-talet. När man för första gången får se Daniel Plainview är han klädd i neutralt färger som beige och brunt. Han jobbar i en grotta och är därför rätt så smutsig. Han har hatt, hängslen och stövlar, allt ser mycket använt ut, man får en känsla av att han inte bytt kläder på ett tag. Eftersom han har en blandning av smuts och svett i ansiktet förstår man att han långt från civilisationen och vatten eller att han helt enkelt har jobbat ensam i flera timmar. Svetten på tröjan vittnar om att arbetet han gör är jobbigt och krävande. Lite längre in i filmen jobbar han tillsammans med andra män som ser exakt ut som honom. Alla har skjortor eller långärmade tröjor som är mycket använda, skitiga, svettiga och nästan alltid i någon beige ton. Precis som marken där de jobbar. Kläderna är anpassade till miljön. Det är ju mycket ansträngande att jobba under sol, och alla vet att det är varmt att ha mörka färger eller jeans på sig. Jag slår vad om att deras kläder är gjorda i bomull eller liknande. När Daniel Plainview senare står och talar inför folk om bra han och hans företag är så märker man skillnad på kläderna. Hans son är helt ren och har kostym. Han själv vill ge ett bra intryck och klär sig mer formellt och är inte lika smutsig i ansiktet. Men det finns ändå spår av bristande hygien eftersom han är blank i ansiktet, framförallt i pannan. Kanske är han nervös inför att tala?

Folket han talar inför är människorna i byn Little Boston och deras kläder är i stort sett likadana. Nu är jag inte så insatt i hur människor i små byar klädde sig i början av 1900-talet men om jag skulle chansa skulle det vara exakt såhär. Kvinnorna har långa kjolar, blusar och oftast håret i en knut. Allt enfärgat i tråkiga dystra färger som passar miljön. De flesta män har en skjorta med en svart väst över, det har man sett svartvita foton på män som har. Den unge mannen Eli har pojkfrisyr och är oftast alltid propert klädd. Det passar till hans personlighet. Jag skulle kunna skriva otroligt mycket om det här men ska försöka hitta ett bra avslut så att jag hinner skriva lite om kameravinklar också. I de sista scenerna i filmen när Daniel Plainview bor i ett stort hus och är äldre visar man det på ett utomordentligt sätt. Hans skägg börjar bli väldigt grått. De har sminkat honom och gjort ögonen tröttare genom att skapa påsar under dem. Man ser på kläderna att de är lite finare och dyrare än tidigare i filmen, men eftersom han är blivit som han är ser man att han är lika smutsig som förr. Det känns som att han inte har duschat på några veckor. Jag tror han dricker så mycket och somnar i kläderna för att nästa morgon fortsätta och äta och sova i samma kläder. Usch. Kvinnorna har aldrig synbart smink, vilket man nog inte hade på den tiden i den byn. Sammanfattningen är att kläderna och make up i filmen är mycket realistiska och väldigt bra gjort.

Kameravinklar. I större delen av filmen känns det inte som att kameran står helt stilla, det är alltid någon sakta panorering eller zoomning, knappt så att man lägger märket till det. Men så är det. Nästan allting är filmat i ögonhöjd, förutom när de filmar nerifrån grottan och uppåt, så att man verkligen ser hur högt det är. Samma sak gäller när han ramlar ner i grottan, man får se honom ovanifrån, fågelperspektiv. Det som förekommer allra mest i filmen är att kameran alltid tycks följa en viss sak, kameran filmar alltid något som har betydelse. Det kan vara en hink någon tar tag i och går med, då ser man bara hinken och mannen som bär hinken är utanför bild. Eller när Plainview springer med sin son efter olyckan, kameran följer hela tiden dom och inte något annat. Mycket totalbilder som visa...