Styrelseskick

Styrelseskick

Amerikanska revolutionen

År 1773 låg tre stycken brittiska fartyg lastade med te i Bostons hamn. Mitt i natten stormade män ombord och välte i alla te kistorna i vattnet. Dom såg ut som indianer med fjädrar på huvudet men i själva verket var det stadsbor som protesterade mot den brittiska övermakten. "The Boston tea party" blev upptakten till den amerikanska revolutionen. Detta gjorde engelsmännen för att det var ett sätt för dom att skaffa sig råvaror från kolonierna i Nordamerika och bygga upp en marknad för brittiska företag. Därför ville dom hindra amerikanerna att handla av någon annan än just engelsmännen. Tidigare var det ingen stor betydelse då övervakningen av handeln var svag. Amerikanerna kunde smuggla varor till dom franska och spanska kolonierna i Västindien. Efter segern i kriget mot Frankrike så skärpte britterna övervakningen av handeln. Dom införde nya tullar som t.ex. te. Syftet med det var att Amerika skulle få betala en del av kostnaderna för kriget mot Frankrike. Uppodlingen av ny mark väster om Appalacherna förbjöds för att förbättra relationen med indianerna och för att slå vakt om pälshandeln. Det väcktes stora protester i Amerika. Många köpmän i städerna förlorade sina inkomster och nybyggarna vid odlingsgränsen ville inte lyda några påbud från London. Men upplysningstanken spelade också en stor roll - att styrelsen i staten måste grunda sig på medborgarnas samtycke. Amerikanerna ville inte betala någon skatt då dom inte var representerade i det engelska parlamentet. Britterna svarade på tebjudningen i Boston med att utfärda en blockad mot staden. Då trappades det snart upp en militär kraftmätning. År 1776 samlades representanter för dom tretton amerikanska kolonierna i Philadelphia och förklarade sig fria. Dom fick hjälp av Frankrike i kriget då dom passade på att ge igen för sitt tidigare nederlag. Till slut gav britterna upp och erkände år 1783 dom tidigare kolonierna som självständiga. Dom som ledde frihetskriget var mest välbärgade affärsmän och större jordägare. Eftersom att dom var påverkade av upplysningen var dom positiva till inflytandet från bredare grupper i samhället. Därför ledde frigörelsen från Storbritannien till ett nytt politiskt system. Självständighetsförklaringen från 1776 inleds med dom berömda orden: "Alla människor är skapade lika, av sin skapare har dom utrustats med vissa oförytterliga rättigheter, bland dessa märks rätten till liv, frihet och strävan efter lycka". Därefter fick vita män rösträtt. Bara man ägde lite jord, vilket många gjorde i detta nybyggarland. På marker som tillhörde indianerna så kunde en ström av immigranter bosätta sig som bönder. Det var få som ansåg att dessa även borde tillerkännas mänskliga rättigheter. Även inställningen till slaveriet var tvetydig. Det avskaffades i norr men var fortfarande tillåtet i det tobaks- och bomullsodlande Södern. År 1789 fick Amerikas Förenta Stater en gemensam konstitution, som byggde på Montesquieus lära om maktdelning. Den styrande makten skulle utövas av presidenten, den lagstiftande av kongressen och den dömande av högsta domstolen. Det skulle också råda balans mellan delstaterna och centralmakten. Med vissa tillägg gäller författningen från 1789 fortfarande i USA. För dom som ville förändra samhället i Europa så blev frigörelsen i Amerika en viktig inspirationskälla. Den visade att upplysningens idéer kunde förverkligas. När man betraktade den gemenskap av fria, jämlika individer som tycktes ta form i USA såg man ett ideal som man också ville uppnå i Europa.

Ryska revolutionen

Ryssland framstod som en motpol på 1800-talet till det allt mer moderna samhällsförhållande som växte fram i Europa. Den ryske kejsaren, tsaren, betraktades som en halvgud och styrde helt enväldigt över riket. Jordbruket blev efterblivet och industrierna var få. Det mesta av jorden ägdes av godsägare och brukades av fattiga bönder som ända fram till 1861 var livegna och betraktades som godsägarnas egendom. Mot 1800-talets slut växte motståndet mot tsarväldet i landet, men dom som protesterade riskerade att fängslas av säkerhetspolisen och deporterades till Sibirien. Oppositionen var splittrad. Bland bönderna på landsbygden fanns det ett stort missnöje men som dock saknade politisk organisering. Liberala grupper förespråkade en fredlig omvandling genom demokratiska reformer och industriell utveckling efter västeuropeisk förebild. I städerna hade en liten men välorganiserad socialistisk arbetarrörelse vuxit fram. Den var också splittrad. En socialdemokratisk inriktning sökte samarbete med liberalerna. En revolutionär grupp som gick under ledning av Lenin menade att tsarväldet bara kunde störtas genom att bönder och arbetare gick samman i ett väpnat uppror. Det inträffade flera händelser som visade att Ryssland var på väg att förlora sin plats bland Europas stormakter i början på 1900-talet. Man förlorade ett krig år 1904 till 1905 mot Japan, vilket upplevdes som mycket förnedrande. Uppror och bonderevolter blev en följd efter kriget som bara med svårighet kunde slås ner. Tsaren Nikolaj II trodde att han skulle kunna återupprätta Rysslands ära genom segrar i första världskriget, men den ryska armén gick istället från nederlag till nederlag. 1916 drabbades Ryssland av missväxt och landet gick in i en svår krigsvinter. Soldaterna saknade både mat och kläder och i städerna växte bröd köerna. 1917 i februari blandade sig strejkande arbetare i St: Petersburg med folkmassorna på gatorna och plundrade butikerna. Inkallade soldater vägrade skjuta mot folket och vände istället sina vapen mot sina officerare. Soldater och arbetare besatte järnvägsstationer, broar, ammunitionsförråd, post och telegraf. Upprorsmännen bildade råd, "sovjeter", som spred upproret över landet och tog över administrationen av transporter, polismakt och livsmedelsförsörjning. Efter bara en vecka avgick Nikolaj II. Frågan var vilka krafter i den splittrade oppositionen som nu skulle ta makten. Efter att Nikolaj störtats så startades det en provisorisk regering som dominerades av liberaler. Regeringen förde en försiktig politik och menade att man måste fortsätta kriget i Europa. Under sommaren fördjupades den sociala oron i landet. Kriget gick dåligt och allt fler soldater lämnade fronten och begav sig hemåt. Samtidigt växte Lenins och bolsjevikernas inflytande. Dom bedrev en massiv propaganda mot den provisoriska regeringen utifrån fyra huvudparoller: Fred - Bröd - Jord - All makt åt sovjeterna! 26 oktober skulle samtliga sovjeter i landet samlas till kongress. I detta läge beslöt Lenin att ta makten med våld. På natten till den 26 oktober stormade bolsjevikerna den provisoriska regeringens säte, Vinterpalatset, och besatte andra viktiga platser i St: Petersburg, liksom i resten av landet. I det kaos som rådde förmådde ingen mobilisera ett samlat motstånd. Sen Lenin bildat regering inledde han omedelbart fredsförhandlingar med Tyskland, och förklarade att godsägarnas jord skulle delas ut till bönderna. Det var åtgärder som hade brett folkligt stöd. Men när det i november hölls val i landet fick bolsjevikerna likväl bara en fjärdedel av rösterna. Lenin svarade med att upplösa den valda församlingen, och förklarade att dom demokratiska principerna bara var ett sätt att dölja dom rikas makt. Några månader senare antog hans anhängare den nya benämningen "kommunister". Den kommunistiska regimen befann sig 1918 i ett mycket utsatt läge. Trupper som var motståndare till bolsjevikerna gjorde uppror och fick militärt stöd från västmakterna. I stora delar av landet rådde anarki. För att säkra kontrollen över Ryssland skärptes dem kommunistiska diktaturen. All opposition slogs brutalt ner, bönderna tvingades med våld leverera livsmedel till städerna och arbetarna ställdes under militär disciplin i fabrikerna. Efter flera års inbördes krig stog det klart att kommunisterna hade lyckats att hålla sig kvar vid makten. 1922 utropade dom sin nya stat: Sovjetunionen. Den kommunistiska regimen i Ryssland blev snabbt en inspirationskälla för upprorsrörelser i både den industriella och koloniala världen. Arbetarrörelsen splittrades och i praktiskt taget alla länder bildades kommunistiska partier inriktade på att göra revolution. Att förhindra kommunismens spridning blev en gemensam angelägenhet för regeringarna i hela den kapitalistiska världen. Under dom följande sjuttio åren kom ställningstaganden för eller mot Sovjet och kommunismen att spela en central roll i det politiska livet på såväl nationell som internationell nivå.

Antiken

Kvinnor och slavar fick inte rösta på antikens tid. Alla andra fick rösta däremot. Det var inte bara en rättighet utan även en plikt.

Medeltiden (500-1500-talet)

Under 1400-talet började riksdagar sammankallas i Sverige. Där var det inte bara adeln, prästerna och borgerskapet utan även bönderna med. På denna tid stog vissa saker fast från antiken. Kvinnor och slavar fick ännu inte vara med och påverka.

Revolutionernas tidevarv (1700-talet)

På denna tid så ansåg många att staten hade uppstått i form av ett kontrakt, då människorna lämnat ifrån sig makten mot att staten skulle respektera vissa naturliga rättigheter. Alla skulle ha rätt till liv, frihet och egendom. Om en stat kränkte dessa rättigheter hade människorna enligt den brittiske filosofen John Locke en fjärde rättighet - att göra uppror. Jean Jacques Rousseau förkastade idén att människorna överlämnat makten till staten och menade att folket måste få delta i alla beslut. Ska man lyda en lag måste man ha varit med och stiftat den på allmänna möten och omröstningar ansåg han. Riksdagen hade nu tagit över makten i Sverige. Riksdagen bestog av adel, präster, borgare och bönder.

Borgerlighetens epok och Imperialismen (1800-talet)

Liberalismen kom fram på denna tid och det betyder fri. Det var en fördel för alla om var och en själva får fatta sina beslut under största möjliga frihet. Särskilt viktigt var yttrandefriheten, så alla skulle ha rätt att säga sin åsikt. Det var också viktigt att folket fick vara med och bestämma över staten. Men få liberaler gick så långt att dom krävde allmän och lika rösträtt. Om även fattiga - eller för den del kvinnor - fick rösta kunde det leda till oförnuftiga och oansvariga beslut menade dom flesta. Därför måste rösträtten begränsas till dom som hade utbildning eller förmögenhet. Först när folket blivit mer upplyst kunde rösträtten breddas. Liberalernas frihet var bara en frihet för dom med pengar. Socialisterna ville istället se sig som företrädare för samhällets fattiga. En större del av befolkningen hade ingen egen egendom och fick då arbeta för andra för att överleva. Fattiga och rika blandades och då menade socialisterna att liberalernas frihetsbudskap var falskt. Verklig frihet måste byggas på jämlikhet och jämlikhet kräver att skillnaden mellan rik och fattig försvinner. Målet var ett samhälle där alla tillsammans ägde jorden, maskinerna och fabrikerna. I början på 1800-talet var det godsägarna som hade majoritet medan dom rika industri ägarna var svagt representerade i parlamentet. Liberalerna ville att dom som hade fattigvård skulle söka jobb i industriområdena istället för att få understöd av sina byar. Dom ville även ändra så att industri ägarna skulle få större inflytande. Kring 1820-talet var det en tid med upplopp, strejker och andra våldsamma protester bland arbetarna så den konservativa regeringen avgick. Liberalerna kom då till makten och förverkligade sin sak om fattigvården. Sverige präglades liksom som andra länder som liberaler och konservativa. Ståndsriksdagen ersattes av en riksdag med två kamrar. Den första utsågs på ett sätt som innebar att rösträtten var beroende av hur rik man var. Medan den enkle hantverkaren hade en röst så kunde en stor godsägare ha fem tusen. För att bli vald måste man vara mycket förmögen. Andra kammaren blev mer folklig, där hade ingen mer än en röst. Men kvinnorna stog fortfarande utanför, liksom dom flesta arbetare. För att få rösträtt måste man tjäna minst 800 riksdaler eller äga en fastighet värd 1000. Det var bara 25% av alla vuxna män som uppnådde dessa krav. Framförallt gynnades bönderna, dom flesta fick rösträtt genom sina gårdar. I Sverige på 1860-talet blev ogifta kvinnor myndiga och fick kommunal rösträtt om dom betalade skatt. Men gifta kvinnor var fortfarande omyndiga, även om dom på 1870-talet fick rätt att förfoga över sin egen inkomst. I riksdagsvalen var kvinnorna helt utestängda. Efter första världskriget fick alla män rösta och det var år 1914-1918. Dom styrande hade insett att det var bäst så, så att dom slapp uppror och oroligheter. Dom så kallade sufragetterna bedrev en uppmärksammad kampanj för kvinnlig rösträtt. Dom kedjade fast sig på offentliga platser, gjorde motstånd mot polisen och hungerstrejkade i fängelserna. Med tiden insåg i alla fall liberalerna och socialisterna att principen om alla människors lika värde och rättigheter också måste gälla kvinnorna. Ändå fick kvinnorna i dom flesta länder vänta längre än männen på sin rösträtt.

Kallt krig och kolonial frigörelsen (1945-1989)

Länderna i östeuropa styrdes till en början av kommunister, socialdemokrater och borgerliga politiker. Sovjet satte gränser för ländernas självstyre och gynnade kommunisterna, som efterhand fick alltmera makt. Dom andra partierna tvingades underordna sig.

Mina åsikter

Det har inte varit lätt för kvinnor i världen med tanke på att dom inte fick rösta förrän 1921 i Sverige. Kvinnor har alltid ansetts till att ta hand om hushåll och barn. Vad det gäller löner och arbete så är det lite orättvist fortfarande. Män får mer betalt än vad kvinnor får. Jag har lärt mig om demokrati från förr och hur det fungerade då. Det fanns alltså rösträtt bland både fattiga och rika men inte kvinnor under en väldigt lång tid. Varför fick inte kvinnor rösta? För att dom trodde att det skulle gå åt pipan och att kvinnorna skulle vara oansvariga. Att alla människor skapades lika är det bästa jag hört. I vissa årtal så hade man presidenter och kongressmän mm som bestämde och man hade bara en ytterst liten talan. Jag tycker att vi har det bra i Sverige. Vi behöver inte rösta om vi inte vill och jag tycker att det är bra med en åldergräns på röstningen. Man ska veta lite om det man röstar på. Inte bara att r&...