Lev (Leo) Tolstoj

Lev Tolstoj, uttalas Leo, föddes 1828 och dog 1910. På somrarna bodde han, med sin familj, på ett gods 17mil utanför Moskva och på vintern bodde de i Moskva. Han var högadlig och tillhörde en av de främsta ryska adelsfamiljerna och behövde aldrig bekymra sig för pengar. Familjen bestod av hans tre äldre bröder och hans yngre syster samt hans mamma och pappa. Tyvärr så dog hans mamma när han var 1,5år och hans pappa av hjärtslag när han var nio. Det blev då de kvinnliga släktingarna som fick ta hand om Lev och hans syskon.

När han var 16 började han studera juridik och orientaliska språk vid ett universitet i Ryssland. Han misslyckades med sina studier och lärarna beskrev honom som både inkompetent och ovillig att lära. När han var 18 började han skriva böcker och tre år senare flyttar han till st. Petersburg för att ta sin juridikexamen, men lyckas endast dra på sig spelskulder.

Efter sina studier började han dras mer mot det militära och deltog först som frivillig i striderna mot de upproriska bergsborna i Kaukasus. När han sedan blev 23år så gick han med i den ryska armén och blev så småningom officer. Han deltog b la i Krimkriget mellan åren 1854-1856. Efter Krimkriget hoppar han av armén och flyttar till sitt familjegods. Han lärde sig mycket av kriget och insåg att våld inte löser någonting.

På godset stöter han på vardagliga problem som b la godsägarens ansvar. Han organiserar en skola på godset där han undervisade och skrev böcker. Skolan var framförallt till för bönderna som arbetade på godset. Lev klädde sig som bonde, åt samma mat som bönderna och hjälpte dem även att plöja sina åkrar. Detta för att han ville överbygga klassamhället och visa att han tyckte att alla skulle ha det lika bra. När han var 34år gifte han sig och skaffade 13 barn. Hans levnads sätt skapade då konflikter i familjen och han började bete sig mer som en greve ansågs göra. 1910 lämnar han sitt hem och sin fru för att han inte längre ville leva i lyx och för att han ville få frid i ensamhet. Hans hustru blev så ledsen att hon försökte ta sitt liv. Lev hade planer på att resa till Bulgarien men dog på vägen dit av lunginflammation.

Författarskapet var ganska självklart för Lev eftersom det redan fanns författare i hans släkt och han hade lätt för att skriva. När han var 23år skrev han sin första bok. Den handlade om ett besök hos några vänner och heter "Gårdagens historia". Efter denna så skrev han en självbiografi i tre delar. Delarna hette Barndomen, Pojkåren och Ungdomen. Dessa biografier skrev han mellan åren 1852 - 1857, men han skrev även andra böcker under dessa fem åren. Ett av hans största mästerverk är romanen "Krig och Fred" som han skrev på sex år och började 1863. Den handlar om Kriget mot Napoleon men beskriver mest livet för människorna runt omkring och deras lidande. Han använde sig mycket av sina egna erfarenheter av krig när han skrev boken. Dessutom hade han fört dagbok under större delen av sitt och tog hjälp av den när han skrev sina böcker. I sin dagbok beskrev han mycket av vad han såg och andra människors känslor och problem. En annan mycket känd roman som han gjort är Ann Karenina.

Krig och fred

Krig och fred handlar om Napoleonkrigen men beskriver framförallt människorna runt omkring. Han beskriver t ex soldatens känslor och de vardagliga människorna och hur de påverkas av kriget.

Det avsnitt jag läst handlar om ett slag mellan fransmännen och ryssarna. Ryssarna marscherar mot fransmännen men missbedömer avståndet och blir beskjutna. Större delen av de ryska trupperna börjar då fly men ett fåtal soldater står kvar och besvarar den franska attacken. En flyende soldat vänder sig om och ser de soldater som fortfarande står kvar och kämpar. Han tar upp en fana och skriker "framåt gossar". Sedan springer han med fanan mot fransmännen. De flyende soldaterna ansluter sig en efter en när de ser den ensamme ryska soldaten springa ensam mot de franska soldaterna med en fana i handen. Utan att själv vara medveten om det blir han nedskjuten och ramlar ihop. Han ligger och stirrar upp mot himlen medan han håller på att förblöda och inser att han aldrig sett en så vacker himmel.

När han blir nedskjuten så står det att han ligger och jämrar sig som ett barn. Han beskrivs väldigt detaljrikt och man förfinar inte händelsen när han ligger och håller på att förblöda. Alltså både vardagliga och detaljrika beskrivningar.

Jag tycker detta utdrag var intressant. B la var det bra beskrivet och man fick sig en känsla av vad som hände på slagfältet. Man förstod hur soldaterna kände och varför de flydde. Utdraget var även lätt att leva sig in i och förstå.

Det andra stycket jag läst handlar om en tjej som är har ett förhållande med en soldat som gett sig ut i kriget. Hon lovade att vänta på honom och inte gifta sig med någon annan. Men under de år som går så inser de att de inte kan gifta sig eftersom det är för stora klasskillnader mellan dem. Han tillhör en lite finare familj än henne. Men när han väl kommer hem från kriget och ska tala om för henne att de inte kan gifta sig så inser han hur mycket han älskar henne. Hon har också insett att de inte kan gifta sig och hon lovar sin familj att de inte kommer att gifta sig. Men de fortsätter att träffas och blir allt mer förälskade i varandra.

Detta stycke är mer vardagligt än det förra och beskriver en diskussion som hon har med sin mamma om sin förälskelse till soldaten. Rummet som de sitter i under denna diskussion beskrivs väldigt detaljerat vilket också är typiskt för realismen.

Jag tycker texten ger ett positivt intryck med all detaljrikhet och beskriv...