Nässlorna blomma av Harry Martinson

"Min far är död och min mor är Karlifonien" brukar Martin svara när de vuxna frågar efter hans föräldrar. Han är ett sockenbarn, såld på auktion till den som fordrat minst ersättning för att föda och klä honom.

Martin föds i en fattig familj och växer upp under det bistra 1900-talets början. Han är yngst och den enda pojken i en syskonskara på fem stycken. Familjen lever lyckligt till en början men sedan hände det flera gånger att fadern Olav pekade på mor Betty med en revolver. En morgon var han borta, senare skickar han ett brev där han berättar att han skäms för revolverdramat och att han ska sköta sina plikter mot familjen. Redan här får man ett smakprov på det hårda liv Martin kommer att få uppleva. Men livet har sina ljusa punkter, Martin upptäcker Inez som blir hans bästa syster. De har sina stunder då Inez berättar historier för Martin och håller om honom. Eftersom han inte trivs bra med sin mamma blir hon hans egentliga vårdmor. Olyckligtvis dör Inez senare i tuberkulos. Modern vill inte erkänna att de är fattiga, hon vill förtränga verkligheten för sina barn. När fadern sen blir svårt sjuk och dör väljer Betty att övergiva sina barn och resa bort till Kalifornien. Barnen auktioneras bort och Martin som bara är sju år skickas till Vilnäs. Han blir rädd för sin nya familj men de visar sig vara trevliga. Värre har han det i skolan eftersom han blir retad för att han är så duktig. Då och då "rymmer" han till skogs för att söka efter sin mor och mot kvällningen ropar Berta, hans nya syster, på honom att han ska komma in. Han vill vara med sin mamma samtidigt som han avskyr henne för att hon övergav honom. Han brukar spotta åt det håll som han tror att Kalifornien ligger. Inez är egentligen den han vill vara med men eftersom hon är död ser han mamman som ett alternativ. En dag när Martin är ute i trädgården varnar husmor Hanna för honom för bina. Men han lyssnar inte på henne, han ville inte ge sig förrän han blivit stucken. När han väl blir stucken växer ondskan inom Hanna och hon ger honom blickar av hat. När Hanna sedan föder barn omvandlas hon från fostermoder till styvmoder. Med ens blir hon irriterad av hans närvaro eftersom hon nu fått en liten son som ersätter Martin. Detsamma gäller Husfar Sven och Berta, från att vara medmänniskor har de blivit som utomjordingar för Martin. Förut var han duktig nu blev han plötsligt barnslig och klen. Familjen bestämmer sig för att kicka ut Martin till nyår. Det är i tider som denna som Martin drömmer sig tillbaka till stunder med Inez. För att kunna stå ut med den hårda verkligheten måste han fly in i fantasin. Plötsligt skickar modern ett brev till Martin, men han förstår inte det. Det är skrivet som om det vore till en präst. En sommar har gått och Martin börjar ett nytt läsår i skolan. Barnen gillar honom nu vilket gör att han börjar trivas och det dröjer inte länge förrän han ser skolan som sitt hem. Martin ska nu flytta till en "finare" gård. Hanna och Sven tror att han kommer bli bortskämd där.

På Tollene gård bor fadern Gunnar, sonen Wilhelm och döttrarna Gunvor och Hellvig. Efter moderns död blev Hellvig husmor. Wilhelm är den som bestämmer i huset och det är av honom som hans får sitt livs första stryk. I Tollene måste man vara "fin" av sig för här bor de rika. Fem månader går. Denna tid beskriver Harry som mycket kärlekslös och han vantrivs i dess yttringar. Man kunde anta att de hade honom av ekonomiska skäl, inte av kärlek. En dag kommer hans syster Viran på besök. Endast 15 år gammal försöker hon bete sig som en dam. Hon skryter och försöker vara så "fin" som möjligt. Martin som inte haft bra kontakt med Viran tidigare blir irriterad på hennes sätt. Därför springer han runt och tramsar så mycket han bara kan för att skämma ut Viran. Detta beskriver han som ett av hans pinsammaste livsminnen. Hans självmedlidande kom att bli hans värsta tyrann.  Ett år går och Martin skickas vidare till Norda gård. I sitt nya hem möter han Hildur där det blir syskonkärlek vid första ögonkastet. De vill så gärna skoja med varandra men de måste prata vuxenspråk och uppföra sig ordentligt. På Norda sa man nästan bara svärord och man hälsar bara när det kommer främmande.

Martin hatade träskor. Varje steg påminde honom att han var fattig. "Verkligheten satt konkret på hans egna ben och följde med vart han än gick: stora inflammerade ankelsår som han ständigt sparkade upp så de lyste färska och blodiga, det var skälet till att han hatade träskor, och träskor var det första hårda svepskälet till att han hatade verkligheten." 

Martin beskriver Norda som en hatfull gård. Tollene tyckte han var en bra gård och Vilnäs var himmelens paradis. Att Tollene och Vilnäs var bra tyckte han inte innan men när han jämför kommer han på andra tankar. Han tycker att Norda är så hemskt att han en dag beslutar sig för att rymma. Följden blir att han senare förflyttas till ett ålderdomshem. Åter igen finner han inte den kärlek han söker. Han är strykpojke åt klassen och känner sig hela tiden som ett objekt för omvärlden. "Det var omväxlande men inte roligt att vara sockenunge. Ibland var man uppe och ibland nere. Socknen hade rättigheter att gunga med en så där, och alla människor och alla deras hyggliga barn hade rätt att knuffa på gungan ibland." På ålderdomshemmet blir han fäst vid Fröken Tyra, hon bryr sig om honom och vill att han ska må bra. För första gången sedan Inez känner han sig sedd. Men för stackars Martin varar inte denna känsla länge, fröken Tyra insjuknar nämligen pga. den epidemi som härjar. Han blir orolig och försöker ständigt att få besked om hur hon mår men utan resultat. Denna berättelse kan knappast sluta sorgligare; tillslut får Martin svar på den stora frågan och vi får uppleva en ny sida av honom där han är som helt förbytt.                                                                          "Han for med ett språng ur vrån, kastade sig emot vikarien med hela sin tyngd.                                        - Lever Fröken Tyra? skrek han hest. Lever hon? Lever hon! Jag vill veta om hon lever!!!                                             Han bultade med de knutna nävarna mot hennes bröst, bultade, bankade tills det tvingades, trycktes och pressades ur henne allt det han inte ville höra:                                                                                            "-Nej! Hon är död!!! "          

Denna berättelse är en självbiografi av Harry Martinson där Martin är hans alter ego. Han berättar om sig själv i tredje person. Boken utspelas i hela 22 år eftersom den redan börjar 1894 då han skriver om sina föräldrar. Fram tills han är ca 12 år slutar hans story. Han delar upp boken i olika delar. Första delen heter "Martin", där beskriver han sitt första minne av fysisk smärta. De andra delarna heter "Sockengång", "Tollene gård", "Norda gård" och "Ålderdomshem av sten". De olika gårdarna ligger i Blekinge. Då Martin träffar Tyra sker vändpunkten, äntligen får han känna sig omtyckt. Hans budskap i denna skildring är att även om man har en helvetes barndom kan man ta sig igenom alla motgångar för att sedan kunna leva ett normalt vuxenliv. Han behandlar frågor som "kamp för ett bättre liv" och "omöjlig kärlek" eftersom han ständigt söker efter den kärlek han aldrig får. Titeln har han tagit från nässlorna på Norda gård, där vantrivdes han mest och han minns nässlorna som brändes. I boken finns många dikter och sånger som Harry själv diktat ihop.

Harry Martinson, vandraren.

Harry Martinson levde mellan 1904-1978, då arbetarlitteraturen rådde. Efter tiden i ålderdomshemmet mönstrade han som jungman och seglade till bl. a Brasilien och Argentina. Där vandrade han omkring mycket. Efter sju år var han dock tvungen att gå i land pga. lungsjukdom. Både under sjömansåren och efteråt gick han tidvis på luffen. Såväl föräldralösheten som erfarenheterna som sjöman och luffare satte tydliga spår i hans författarskap. När han väl kom hem blev han arbetslös som många andra. Han luffade omkring på landsvägarna tills han en dag 1921 knackade på hemma hos Moa, för att be om tak över huvudet. Han blev kvar, de gifte sig och huset blev deras diktarstuga.

Med diktsamlingen "Nomad" fick Harry sitt stora genombrott. Det sägs att hans språk är fantasifullt och lekande men själv tycker jag att hans texter är svåra och obegripliga. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag är en tonåring som kan mer slanguttryck än gammelsvenska och sv&arin...